Kapitel 13 – Efter fångenskapen i Babylon

 ÖVERSIKT AV GAMLA TESTAMENTETS HISTORIA - Del 13

Innehåll

MALAKI
    Den tid av väckelse och förnyelse som judarna fick uppleva då de fick lov att vända tillbaka hem från fångenskapen i Egypten varade inte länge. Profeten Malaki, som är den siste profetrösten i GT, talar på den tiden mot missförhållandena bland folket och mot en ytlig gudsrelation: ”En son visar aktning för sin far och en tjänare för sin herre. Men om jag är fader, var är aktningen för mig?” (Mal 1:6).

    Malaki bygger också en bro mellan GT och NT då han pekar fram mot Johannes döparen och Jesus. Från Malaki och fram till Jesu födelse finns det ingen bok i Bibeln. Man talar ofta om ”de fyra tysta åren”.

 

ETT OCKUPERAT LAND
    Även om judarna fick vända tillbaka efter fångenskapen i Babylon, så var det ett ockuperat land de kom tillbaka till. Bortsett från en kortare period under mackabeertiden har det inte funnits en självständig judisk nation på jorden från Jerusalems fall 586 f.Kr. till 1948 e.Kr. då Israel på nytt blev en självständig nation.

    Under de många åren av ockupation före Jesu födelse växte längtan efter Messias och efter att bli en självständig nation.

    Under denna tid började också de olika politiska och politiska grupperingar som vi möter i NT att växa fram.

 

FARISEERNA
    Fariséerna var ett religiöst medelklassparti. De höll strängt på lagens bokstav och ville inte ha något att göra med hedningarna och de judar som inte höll sig till lagen. Fariséerna betonade starkt bön, bot och att ge till de fattiga. Till skillnad mot sadducéerna trodde fariséerna på uppståndelsen och på änglar (Apg 23:6-9).

 

SADUCCERNA
    Sadducéerna var ett mer världsligt orienterat överklassparti med stort inflytande i Höga Rådet. De var mycket positivt inställda till den hellenistiska kulturen och samarbetade med ockupationsmakten för att kunna behålla sin maktposition. Sadducéerna höll sig också till lagen, men var inte lika strikta som fariséerna.

 

ESSEERNA
    Det fanns också en sekt som gick under namnet esséerna. De omnämns inte i Bibeln, men de var ett mycket strängt religiöst parti som hävdade icke-vålds-principen. De vill kämpa mot ockupationsmakten med andliga medel och icke med världsliga.

    Esséerna hade sitt högkvarter i Qumran vid Dödahavsstranden.

 

SELOTERNA
    Seloterna (=ivrarna) var ett revolutionärt parti som ville kämpa mot romarna med vapen i händerna. De vägrade också att betala skatt till kejsaren i Rom.

    En av Jesu lärjungar, Simon seloten, hade tidigare tillhört detta strängt nationalistiska parti (Matt 10:4)

TILL EFTERTANKE:

Malakis förkunnelse mot missförhållandena i det ockuperade Palestina har formen av en samtalspredikan. Den ställer frågor som sedan besvaras: (1:2) (1:6) (1:7) (2:10) (2:14) (2:17) (3:7-8).

Studera några av punkterna i förkunnelsen och jämför med vår situation idag:

-Mal 2:14-16 om äktenskapet

-Mal 3:8-10 om offervilja

 Tidig söndagsmorgon den 4 januari

Förr brukade man sjunga "Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen vara än till påska". Men i nästa vers tar man tillbaka det påståendet och sjunger "nä de är inte sant".

Även om julen inte varar ända till påsken så kan den vara en långdragen procedur.
För vår del så började julfirandet den 19 december. Då fick vi besök av Boråsgrenen av familjen Baronowsky. På självaste julafton åkte vi till Stockholm för att fira jul hos Stockholmsgrenen av familjen. Och den kommande veckan åker vi till Strömstad för att hälsa på Strömstadsfamiljen.

Som den ovannämnda sången säger finns det helger mellan jul och påsk. Nyårsafton är en sådan helg. Och i år fick vi besök av Arne och Sussi. Jag hade tänkt ta en bild under kvällen för att lägga ut på vår sida, men jag hade så roligt hela kvällen så det glömde jag bort. Men Rut hittade en kort i sin telefon på Arne och Sussi. Bilden är tagen för tre år sedan, men de har inte förändrats så mycket på de tre åren. Och de är lika glada idag.

Kapitel 12 – Fångenskapen i Babylon

 ÖVERSIKT ÖVER GAMLA TESTAMENTETS HISTORIA

Fångenskapen

    Då Jerusalem föll 586 f.Kr. fördes en stor del av befolkningen bort till Babylon. Men fångenskapen i Babylon var inte som fångenskapen i Egypten, där folket levde som slavar. I Babylon hade judarna rörelsefrihet och frihet att bo och arbeta efter eget val.

   Men längtan efter Kanaan, Jerusalem och Templet var stor. Folket upplevde en stor sorg och kände sig religiöst vilsna då man inte längre kunde offra och tillbe i Templet:
”Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion….hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land?”  (Psalm 137:1+4)

 

Maktskifte i Babylon

    Fångenskapen i Babylon varade inte så länge. Ca 50 år efter att fångenskapen hade börjat hade den babyloniske kungen ett gästabud och då såg han en handskrift på väggen: ”Skriften lyder: Mene mene tekel u-farsin. Och så skall orden tydas: Mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. Tekel – du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Peres – ditt rike har delats och givits åt meder och perser.” (Dan 5:26-28). Samma natt förr Babylon i för Perserna.

    Perserna hade en annan ockupationspolitik än babylonierna. I stället för att använda energi på att behålla folken i fångenskap, lät man folken bo i sina egna länder och hålla på med sin egen religion. På det sättet var de ockuperade folken relativt tillfreds med tillvaron och skapade inte en massa problem för ockupationsmakten. Detta resulterade i att judarna kunde börja återvända till sitt land. Det hände i tre olika perioder.

Den första vågen av hemvändande (539 f.Kr.)

    Kungen i Persian, Kyros, kungjorde att alla israeliterna fick lov att vända tillbaka för att bygga upp Templet i Jerusalem (Esra 1:1-4). Serubabel, en ättling till David och sonson till kung Jojakin, blev ledaren för denna grupp.

     Så snart de kom tillbaka till Jerusalem började de bygga upp altaret och lägga grunden till Guds hus. Men samaritanerna, som inte fick vara med om återuppbyggnaden, motarbetade arbetet och arbetet på Templet avbröts under några år.

    Men profeterna Haggai och Sakarja inspirerade folket att på nytt sätta igång med återuppbyggnaden av Templet.

àLäs Hagg 2:4-5 och Sak 4:6-9

    Templet blev invigt år 515, ungefär sjuttio år efter att det tidigare Templet blev förstört.

    Men många av judarna vände inte tillbaka omedelbart, och i Esters bok finner vi berättelsen om hur drottning Ester räddar judarna från ett försök till jude-utrotelse i Perserriket. Till minne av detta började judarna att fira Purim-festen.

Den andra vågen av hemvändande (459 f.Kr.)

    Esra var ledaren för den andra vågen av hemvändande judar. Han sändes till Jerusalem av perserkungen Artaxerxes med uppgift att förkunna Guds lag skipa tätt i landet (Esra 7).

 

Den tredje vågen av hemvändande (445 f.Kr.)

    Nehemja var munskänk hos kungen i Persien. Då Artaxerxes såg hur Nehemja sörjde över förhållandena i Jerusalem, fick Nehemja lov att vända hem för att bygga upp stadsmuren (Neh 2).

    Då Nehemja, tillsammans med folket som följde med honom, hade kommit fram till Jerusalem och började bygga upp stadsmuren, mötte de starkt motstånd. De fick arbeta med den ena handen och hålla i vapnet med den andra (Neh 4:17). Nehemja uppmuntrade folket att fortsätta och sa: ”Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.” (Neh 8:10). Esra spelade också en viktig roll i den andliga förnyelsen som folket upplevde under denna tid.

àNeh 12:27-47

TILL EFTERTANKE

1/ Israels historia speglas ofta i poetisk form i Psaltaren i Bibeln.

    -Läs Psalm 137 om den stora förtvivlan folket upplevde i fångenskapen

    -Läs Psalm 126 om den gränslösa glädjen då de fick lov att återvända hem

2/ Israel upplevde en andlig förnyelsestid i förbindelse med återuppbyggnaden av Templet och av Jerusalem. Det var tydligt att Gud gjorde något nytt. Men alla var inte lika begeistrade. Man upplevde också något av den spänning och konflikt som kommer då det är väckelse. Några är för väckelsen och några är emot. Läs om situationen i Esra 3:10-13 och jämför med andra väckelser som du känner till:

                -Reformationen

                -Frälsningsarméns början

                -Pingstväckelsen

                -Den karismatiska väckelsen

 

Kapitel 11 – Det delade riket

ÖVERSIKT ÖVER GAMLA TESTAMENTETS HISTORIA - Del 11

Innehåll i perioden ”Det delade riket”
Nordriket Israel     1 Kung 12 – 2 Kung 17		Sydriket – Juda    1 Kung 12 – 2 Kung 25
Kungar	Profeter	Kungar	Profeter
A. Den första tiden 927-882		Alla kungar från Davids hus
Jerobeam 1   927-907		Rehabeam    926-910
Nadab           907-906		Abia             910-908
Basja            906-883		Asa               908-868
Ela                883-882		Josafat         886-847
B. Omris dynasti   882-845		Joram           847-845
Omri            882-871		Akasja          845
Akab            871-852	Elia	Atalja           845-840
Akasja          852-851		Joas             840-801
Joram           851-845		Amasja         801-773
C. Jehus dynasti   845-747		Asarja (Ussia) 787-736	Jesaja
Jehu             845-818	Elisa	Jotam           756-741	Mika
Joakas         818-802		Akas             741-725
Joas             802-787		Hiskia          725-697
Jerobeam II 787-747	Amos	Manasse       696-642	Nahum
D. Israels sista tid 747-722		Amon           641-640	Sefanja
Sakarja        746-745	Hosea	Josia             639-609	Jeremia
Sjallum       745		Jojakas (Sjallum)   609
Menahem   745-738		Jojakim         608-598	Habackuk
Pekaja         737-736		Jojakin          598-597
Peka            736-732		Sidkia           597-586
Hosea          731-722
Samarien faller 722		Jerusalem faller 586

Delningen

    Då Salomo var död kom hela Israel tillsammans för att göra hans son Rehabeam till kung. Folket sa till Rehabeam: ”Din far gjorde vårt ok tungt. Lätta nu vår arbetsbörda, det tunga ok din far lade på oss, så skall vi tjäna dig.” (1 Kung 12:4). Men Rehabeam svarade: ”Om min far gjorde ert ok tungt skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag prygla er med skorpiongissel.” (1 Kung 12:14).

    Då nu Israels folk förstod att Rehabeam inte ville lyssna på dem, svarade de: ”Vad har vi för del i David? Vi har inget gemensamt med Jishajs son. Vänd hem, israeliter! Sköt ditt eget rike, David!” (1 Kung 12:16).

Resultatet blev att riket delades. De tio nordliga stammarna drog hem och bildade Nordriket – Israel. Rehabeam blev bara kung över de tv stammarna i syd, Juda och Benjamin, och det blev Sydriket-Juda.

 

NORDRIKET – ISRAEL
A. Den första tiden

    Den förste kungen i Israel blev Jerobeam. Han hade tidigare varit tjänare hos Salomo, men man misstänkte att han var förrädare flydde han till Egypten.

    Jerobeam gjorde Sikem till huvudstad i Israel. För att hindra folket att åka ned till Jerusalem för att offra, inrättade han två nya helgedomar i Israel. Dan i norr och Betel i söder. På bägge platserna ställde han upp en guldkalv och sa: ”Nu får det vara slut med era färder till Jerusalem. Se din Gud, Israel, som har fört dig ut ur Egypten.” (1 Kung 12:28).

àLäs 1 Kung 12:25-31

 

B. Omris dynasti

    Under Omris dynasti flyttades huvudstaden till Samarien. Omris son, Akab, gifte sig med en utländsk prinssessa, Isobel, som dyrkade Baal. Ett Baalstempel byggdes i Samarien och Herrens profeter avrättades.

    Vid denna tidpunkt träder profeten Elia fram och utmanar kung Akab och hela folket: ”Hur länge skall ni halta till bägge sidor? Är Herren Gud, så håll er till honom; och om Baal är Gud, håll er till honom” (1 Kung 18:20)

àLäs den spännande duellen på Karmel i 1 Kung 18:17-46

C. Jehus dynasti

    Under Jehus dynasti rensas landet från Baalsdyrkan och från Akabs släkt. Israel upplever nu höjdpunkten i sin historia. Både politiskt, materiellt och militärt. Men tillsammans med välståndet kom också en ytlig gudsrelation. Profeterna Amos och Hosea talar till denna tid.

àLäs Amos 5:21-24 och Hos 6:6

 

D. Israels sista tid

    År 722 föll Samarien för Assyrierna. En del av folket blev bortförda och Israels koloniserades av andra folkslag. Resultatet av detta blev att israeliterna blandades med andra folkslag. Detta är också bakgrunden till samariterna vi möter i Nya Testamentet. En blandad folkgrupp. Hatad av judarna.

àLäs 2 Kung 17:1-8 samt vers 24

SYDRIKET-JUDA

    Judas kungar kom alla från Davids hu och Juda överlevde som nation ungefär 130 år längre än Israel.

    Samtidig med Akab i Israel var Josafat kung i Juda. Han befäste städerna, rensade bort avgudarna och sörjde för lag och rätt. Han uppmanade folket att hålla sig till Herren: ”Ge akt på vad ni gör, ty det är inte på människors vägnar ni dömer utan på Herrens, och han är med er när ni dömer. 7Låt fruktan för Herren vägleda er. Ge noga akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingenting orätt, han är aldrig partisk, han kan inte mutas.” (2 Krön 19:7)

    Genom att ha ett nära förhållande till Gud kunde Josafat också stå emot övermäktiga fiender.

 

àLäs 2 Krön 20:1-30 om Josafats seger och om Guds makt vid lovsång

    Men Juda hade också långa perioder med avfall då folket vände sig bort från Herren.

    I Judas historia finner vi framför allt två stora perioder av religiös förnyelse och rening från avgudarna. Den första var under kung Hiskia. Profeterna Mika och Jesaja spelade en stor roll i förnyelsen. Templet reparerades och återöppnat och Hiskia avskaffade avgudadyrkan.

    Då den assyriske kungen Sanherib omringar Jerusalem och hotar invånarna, träder Jesaja fram och förmedlar Herrens ord till folket och ger dem nytt mod.

àLäs 2 Kung 18:28-35 och 2 Kung 19:5-7)

    Herren räddade också Jerusalem för assyrierna och israeliterna ger uttryck för sin lättnad och tacksamhet i Psalm 46, som är skriven under denna tid: ”Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit.”

àLäs Psalm 46

    Efter Hiskia kom en 50-årsperiod med avfällighet och religiös synkretism (blandning av flera religioner), astrologi, spiritism, barnoffer med mer.

    Den andra förnyelseperioden kom under kung Josia, ”Det hade aldrig före honom funnits en sådan kung som han, ingen som så höll sig till Herren av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och helt rättade sig efter Moses lag. Och inte heller efter honom kom en kung som han.” (2 Kung 23:25). Under restaureringen av Templet fann han Lagboken. Josia förnyade också pakten med Gud.

    Men förnyelsen varade inte så länge. Efter Josia blev det på nytt en tid av avfällighet. Jeremia profeterade över kungens och folkets synd och han profeterar också om Jerusalems kommande fall. År 586 faller Jerusalem för kungen i Babylon och i Klagovisorna uttrycker Jeremia sin sorg över det Jerusalem som har fallit.

àLäs Klag 1:1-4

 

TILL EFTERTANKE

    Under perioderna av avfällighet i Israels och Juda historia var det inte så att man slutade att tro på Herren, utan man trodde på Herren och på andra gudar samtidigt. Det är därför profeten Elia säger: ”Hur länge ska ni halta till bägge sidor?”

    Läs några av berättelserna som det hänvisas till i detta kapitel.

-Anser du att profeternas budskap har något att säga in i vår tid?

-I vilka sammanhang?