Nordic Choice Hotels

19 sep. 2017

Djupare in i Guds närvaro – En sann och äkta gemenskap

- Olof Edsinger -
 

Kristen tro handlar i grunden om en relation – en personlig relation till universums Skapare och Herre. En konsekvens av detta är att fördjupning i vår kristna tro inte kan reduceras bara till att lära oss saker om Gud. Framför allt handlar det om att gå in i en sann och äkta gemenskap. Att på djupet lära känna den helige Guden.

Den här sanningen går som en röd tråd genom hela Bibeln. Mose, som är en av Gamla testamentets största troshjältar, umgicks med Gud ”ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan” (2 Mos 33:11). Något liknande kan sägas om Moses efterträdare Josua, som i sin ungdom tycks ha hållit till i tabernaklet så mycket som han bara kunde (2 Mos 33:11).


Läs mer HÄR.

18 sep. 2017

Överlåtelse

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 3:  Överlåtelse

Steget
I steg 1 har vi insett vår maktlöshet och vågat släppa fram den längtan som bor i oss.
I steg 2 har vi börjat rikta denna längtan i en bestämd riktning – mot Gud.

Men varken steg ett eller steg två kommer att kunna hjälpa oss vidare i vårt liv om vi inte är beredda att ta steget och överlåta oss till Jesus.

Att överlåta sig till någon annan kan vara en skrämmande tanke. Att överlåta sig innebär att man ger sig till någon och öppnar sitt liv för den personen.

Det är möjligt att du är sårad på den punkten. Kanske har du öppnat ditt liv för någon person som senare har gjort dig djupt besviken och utnyttjat dig. Men det är ändå viktigt att du vågar ta det där steget för att komma vidare i livet. 

Att överlåta sig till Jesus innebär att du ger dig, kapitulerar för Jesus. Men det betyder inte bara att du ger upp något, det betyder också att du tar emot något. Då du öppnar ditt liv för Jesus och ger ditt liv till honom, ger han också sitt liv till dig. Guds Ande flyttar in i dig. Det är det som kallas att bli född på nytt, frälst.

Kraften i Guds löften blir förlöst då vi handlar som om löftet var sant
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Då Jesus dog på korset gjorde han det möjligt för alla människor att ta emot frälsningen. Men trots att Gud vill det och har gjort det möjligt, hjälper det inte mig det minsta förrän jag gör det till mitt. Kraften i Guds löften blir inte förlöst för mig förrän jag handlar som om det är sant för mig. 

Bibeln är full av berättelser om situationer där Gud har förberett en befrielse eller välsignelse, och ber folket att gå in i den nya verkligheten. Men människorna tvekar och går miste om det som Gud erbjuder. Inte förrän man tar ett steg och går in i det Gud lovar blir kraften i Guds löfte frigjord och befrielsen/välsignelsen är ett faktum.

Du måste själv öppna dig och ta emot det som Gud har lovat för att det ska bli verklighet för dig.
Det kan finnas många invändningar som väcks i ditt inre inför att överlåta dig till Gud. Det kanske är många saker du inte förstår. Men man kan aldrig förstå sig in i Guds rike. Förståelsen är något som ofta kommer senare. Jesus säger: ”Om någon vill göra hans vilja, ska han förstå” (Joh 17:7)

Vad har Gud lovat?
Gud har lovat att denna nya födelse, frälsningen, är till för alla som vill ta emot den. Både för dem som ser ut att lyckas bra och för dem som misslyckas gång på gång och kanske känner att de inte är värdiga att ta emot frälsningen. Guds ord säger: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12), och ”Var och en som åkallar Guds ord ska bli frälst” (Apg 2:21).

Hur kan jag ta emot det?
Då man har beslutat sig för att ta emot Jesus i sitt liv och överlåta sig till honom kan det hända att man inte riktigt vet hur man ska göra för att ta steget.

I Romarbrevet 10:9 får vi en bruksanvisning för att ta steget: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre i ditt hjärta och tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst.”
Det är alltså något man måste tro i sitt inre och något man måste bekänna med sin mun. Frälsningen måste vara grundad på två ställen i dig. I ditt inre och i en yttre bekännelse.

Fråga: Hur kan man veta att man har tillräckligt med tro i sitt hjärta för att bli frälst?
Svar: Då man har en inre vilja att bli frälst är hjärtats tro mogen att ta steget.

Fråga: Vad är det man ska tro?
Svar: Att Gud har uppväckt Jesus från de döda. Det vill säga att Jesus är levande idag.

Fråga: Vad är det man ska bekänna?
Svar: Att Jesus är Herre. Det vill säga att det är han som har makten och bestämmer i ditt liv.

Om du tror att Jesus lever och om du bekänner honom som Herre, är du frälst enligt denna vers.

Du kan också uttrycka din bekännelse på följande sätt och om du gör denna bekännelse till din egen, kan du också bli ett Guds barn: ”Jag överlåter mig själv medvetet till Jesus Kristus. Jag bekänner Jesus som Herre och tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Jag tackar Gud för att han har frälst mig.”

17 sep. 2017

Tidig söndagsmorgon långt borta hemifrån den 17 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Vi har tagit semester. Hur gör man egentligen för att ansöka om semester då man är pensionär? Är det bara att åka iväg???

Ja, så gjorde vi i alla fall. Det har inte blivit så mycket ledigt i sommar med flytt och allt, så nu packade vi bilen och åkte söderut till lite varmare klimat.

För att komma till varmare klimat måste man köra många dagar och genom flera länder. Vi kom ganska snart till Nordtyskland. I Hamburg mötte vi stormen som svenska väderlekstjänsten varnat för. Då vi passerade Hamburg så stormade det!! Vi hörde på de tyska nyheterna att tre människor omkommit i stormen i Hamburg.


Efterhand tog stormen slut och vi kom in i lugnare väder in i nya länder, med nya förhållanden. På en så pass lång resa behöver man med jämna mellanrum stanna för att uträtta sina behov. Vid ett toalettbesök kunde fru Baronowsky ta ett kort på denna instruktion om hur man använder en vattentoalett.

Man ska alltså inte sitta med fötterna på toalettstolen. Man ska inte heller sitta vid sidan av toalettstolen. Man ska helt enkelt sätta sig på toalettstolen som man sätter sig på en vanlig stol.

Då jag såg bilden tänkte jag att vi har allt kommit långt i Sverige. Vi släpper in vem som helst på våra offentliga toaletter utan att ge någon som helst instruktion om vad man ska göra då man låst toalettdörren bakom sig.

Så tänkte jag ända till jag själv skulle gå in på en toalett i Frankrike. Där fanns en toalettstol, men ingen toalettring att sätta sig på. Omedelbart ångrade jag att jag inte memorerat Ruts bild om vad man skulle göra då man skulle uträtta sina behov på en fransk toalett. Jag kom något sånär ihåg vad man inte skulle göra. Inte fötterna på toalettstolen... inte sitta på golvet. Ja det är bra att veta hur man inte ska göra, men hur ska man göra är lite svårare. Ska man sätta sig på bara porslinet utan att bry sig om vad som hänt där tidigare?

Men plötsligt kom jag ihåg hur det var förr i tiden på franska toaletter. Jag har ju bott i Frankrike för länge sedan. På den tiden, och på många ställen även idag, fanns det inte ens toalettstol att sitta på. Det var två plattor att ställa fötterna på och ibland et handtag på väggen för att ge stöd då man ska sätta sig på huk i luften för att uträtta sina behov. (Observera att toaletten på bilden är en rengjord toalett. Det är dom normalt inte på rastställena utefter vägarna. Varken på den tiden eller nuförtiden). Och jag sände en tacksamhetens tanke till att utvecklingen har gått framåt. Till och med på franska toaletter.

Men vi har inte bara suttit på toaletten under "semestern". vi har även suttit i bilen och sett Europa rusa förbi.

Vi passerade Paris i rusningstrafik och för första gången besökte vi Andorra uppe i Pyreneerna och fick resa genom snöklädda områden med många skidliftar i alla möjliga riktningar. 

Jag berättade i förra "Söndagsrapporten" om pågående och kommande bokskrivande. Under vårterminen planerar jag att skriva en speciell bok som jag lovade att berätta om denna söndagen. Det får nog vänta till nästa söndag. Den här söndagsrapporten har redan blivit lång, och kanske lite väl personlig.

Men då det gäller skrivandet kan jag i all hast meddela att vi har lovat att skriva trettio andakter till en andaktsbok på norska för ungdomar. Och den ska vara färdig om några veckor, så det är bäst att vi börjar skriva på den nu, även om vi är på så kallad semester.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

14 sep. 2017

"Vad ska jag göra med min längtan?"

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 2:  Tro
Bilden:Från den norska publiceringen av Tio Steg Framåt
Vad ska jag göra med min längtan?
Det första steget handlade om att erkänna sin längtan och sin maktlöshet.  Då man vågar erkänna sin maktlöshet och att man inte klarar sig i egen kraft, kan man kanske känna sig tom och utlämnad.
Människor har i alla tider försökt att fylla detta tomrum med någon form av innehåll: att göra karriär, alkoholmissbruk, dagdrömmeri eller att hoppas att saker och ting ska bli bra av sig själv.

Men dessa ting är inte till någon varaktigt hjälp. De hindrar mig bara från att kunna ta emot verklig hjälp och de håller min befrielse på avstånd. Det hjälper inte att hoppas på hjälp om det man sätter sitt hopp till inte är trovärdigt eller har möjlighet att hjälpa.

Varifrån ska min hjälp komma?

Då man erkänner sin längta och sin maktlöshet är det viktigt att man vänder sin tro och sitt hopp till något/någon som vill och kan hjälpa.

De allra flesta människor på jorden tror på något. En högre makt eller kraft. Men att bara tro på en diffus makt som man själv har skapat i sin fantasi och sina förhoppningar är inte till stor hjälp då det verkligen gäller.

Hundratals miljoner människor på den här planeten har lärt känna en personlig Gud som både vill och kan hjälpa oss i vår situation då vi vågar vända oss till honom.

Vem är Gud?
Gud presenterar sig på många olika sätt för att vi ska lära känna honom:
·    I naturen och skapelsen
·    I sitt ord (Bibeln)
·    Genom händelser och personer i vår vardag
·    Genom vårt inre

Men framför allt har han visat oss vem han är genom sin son Jesus Kristus:
Han vill…:
Det är hans vilja, att alla människor ska bli frälsta och lära känna sanningen” (1 Tim 2:4)
…och han kan:
Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn” (Joh 1:12)

Gud vill ha gemenskap med dig. Inte därför att du är snäll, duktig, vacker eller intelligent, utan helt enkelt därför att han älskar dig:
Men Kristus bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8)
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Då Gud ser på dig gör han det inte med fördömelse. Han pekar inte ständigt på dina misslyckanden. Han vill ge dig en ny start.

Då Jesus berättar liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15), så är Fadern en bild på hur Gud är. Då den förlorade sonen kommer hem igen efter att ha övergivit sin familj och förslösat hela sitt arv, blir han inte mött med ett: ”Vad var det jag sa?” I stället möts han av en öppen välkomnade famn och bjuds in i gemenskapen.

Då Jesus presenterar sig själv (Luk 4:18), säger han att han har kommit:
·    Med ett glädjebud till de fattiga
·    Med befrielse för de fångna
·    Med syn för de blinda
·    För att ge de förtryckta frihet

-Upplever du att ditt liv är fattigt och meningslöst?
Då finns det ett glädjebud till dig från Gud?
-Upplever du att du sitter fast i vanor som du inte kan bryta dig loss från?
Då säger Jesus att han har kommit med befrielse för dig.
-Upplever du att allt är mörkt i ditt liv och att du inte ser något hopp eller någon ljusning?
Då säger Jesus att han har kommit för att ge dig ny syn på dig själv och på framtiden.
-Upplever du att du är förtryckt i ditt inre?
Att din personlighet är förtryckt på grund av hur ditt liv har varit eller på grund av andra människors inställning till dig? Då har Jesus kommit för att föra dig ut i en ny frihet.
Hur ska jag kunna klara av att tro?

Det finns säkert många människor som tycker att de inte klara av att tro, även om de skulle försöka. Och de kanske frågar sig: ”Hur mycket tro måste jag ha för att bli godkänd av Gud?”

Men tro är inte en prestation. Tro är en gåva från Gud. Gud kräver inte en viss nivå av tro som du måste prestera för att bli accepterad. Eftersom tron är en gåva från Gud är det han som ger dig tron.
Men du måste vilja tro. Du måste ge Gud villigheten att tro. Du måste våga rikta din vilja mot Gud för att kunna ta emot hjälp från honom.

Varifrån ska min hjälp komma?” frågar psalmförfattaren i Psalm 121. Och han finner själv svaret: ”Min hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.

Vill du också vända dig mot Gud och söka hjälp från honom, kan du göra denna bekännelse till din egen:
Jag tror att Gud, som han visar sig i Jesus Kristus, kan hjälpa mig till en total förändring i mitt liv. -Denna förmåga att tro är en gåva från Gud.” 

______________________
Läs mer om Tio Steg Framåt HÄR.

13 sep. 2017

Längtan efter balans och helhet

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 1: Maktlöshet - Längtan efter balans och helhet
- Din innersta längtan

 
Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg Framåt
Det finns något längst in i varje människa som längtar. Det är en längtan efter balans och helhet, en längtan att komma i kontakt med Gud.

Denna längtan är något som är inbyggt i alla människor i alla tider och i alla civilisationer. Om man inte har lärt känna Gud, driver denna längtan människor att skapa sig en ”Gud” i form av en sten, ett träd eller vad som helst.

Alla människor är inte beredda att erkänna att denna längtan finns i deras inre. Det kan till och med vara så att man inte upptäckt denna längtan själv.

Man kan fylla sitt liv med så många aktiviteter och jagande efter saker att man kan hålla denna längtan på avstånd. Men förr eller senare når denna längtan ifatt oss, för den är en del av oss själva, och vi kan inte springa ifrån oss själva även om vi skulle vilja det ibland.

Många människor är rädda att släppa fram denna längtan. Man kan vara rädd för stillheten och tystnaden för att man inte vågar låta den inre människan hinna ifatt sig. Man kan fylla dagen med ljud skratt och intensiv samvaro med andra, men då det är kväll och vi släcker sänglampan hinner våra egna tankar ifatt oss och ropar efter helhet, balans och inre frid.

Till och med människor som ser ut att lyckas bra här i livet går och bär på samma längtan. De jagar genom livet för att uppfylla alla sina mål och de lyckas. De får det efterlängtade jobbet, får råd att köpa drömvillan och köper bilen som överglänser det mesta. Men förr eller senare hinner längtan ifatt dem. De sitter där med allt de har strävat efter och alla sina uppfyllda drömmar och frågar: ”Var det verkligen det här som var meningen med livet?

De människor som inte lyckas så bra i livet upptäcker kanske tidigare i livet att det finns något i dem som ropar efter en djupare mening med livet än bara att överleva.

Att inse och erkänna sitt behov av hjälp
Petrus var fiskare. Han hade varit ute och fiskat hela natten (Du kan läsa om det i Lukas evangelium kapitel 5). Fastän Petrus hade arbetat hela natten hade han inte fått någon fångst. Ändå var Petrus professionell fiskare. Var det något han kunde i livet så var det att fiska. Då han hade åkt ut på fisketuren hade han säkert haft förväntningar på ett lyckat resultat, han hade säkert trott att det skulle gå bra och att han skulle komma hem med en rik fångst så att han kunde försörja sin familj.

Men ingenting blev som Petrus och hans vänner hade hoppats den här natten. Trots alla ansträngningar i mörkret och kylan återvänder de på morgonen utan en enda fisk. Ett totalt misslyckande! Trötta, nedslagna, missmodiga och misslyckade kommer de in till stranden på morgonen.

Då står Jesus där på stranden! Han talar till dem och ber dem lägga ut näten en gång till på ett annat ställe. Petrus påpekar att han faktiskt har försökt hela natten, men eftersom Jesus ber dem skall de försöka en sista gång. Plötsligt förändras hela situationen. De får så mycket fisk att näten är nära att brista. De får vinka åt sina kamrater att komma och hjälpa till.

Efter denna dag blev ingenting i Petrus liv sig likt. Han började ett nytt liv. Han lämnade näten och började följa Jesus.

Det fanns något positivt i den maktlöshet och hopplöshet som Petrus upplevde då han försökt hela natten och misslyckats. Han var mottaglig för Guds erbjudande. Om han hade kommit hem med en stor fångst hade han kanske inte ens lagt märke till att Jesus stod där på stranden. Men nu, efter alla misslyckade försök var han mottaglig för att ta emot hjälp från Gud.

Det finns något positivt med att inse och erkänna sitt misslyckande och sin maktlöshet. Det positiva är att vi då kan bli mottagliga för en förändring. Bara den människa som har erkänt sitt behov och sin längtan kan vara mottaglig för hjälp.

Att inse och erkänna sin verkliga situation kan i själva verket vara det första steget mot en förändring i livet. Det första steget in i en ny verklighet, en ny livssituation.

Undanflykter
Många gånger kan det vara frestande att, i stället för att erkänna sitt behov eller sitt misslyckande, skylla på andra människor eller på andra omständigheter för att situationen är som den är. Man kanske säger:
-”Jag har haft dåliga uppväxtförhållanden…
-”Det är inte mitt fel! Att situationen är som den är beror på dåliga kamrater, myndigheter och en rad olyckliga omständigheter som jag inte kan rå för

Även om det kan vara behagligt att gömma sig bakom ursäkter så hjälper det mig inte i min situation. Det bara håller min befrielse på avstånd.

En förutsättning för att kunna ta emot verklig hjälp är att man inser att man behöver hjälp. En förutsättning för att ta emot hjälp från Gud är att man ser och erkänner sin situation, sitt behov och sin maktlöshet.

Jesus kallar de människor ”saliga” som vi normalt skulle kalla det motsatta av saliga: de fattiga, de sörjande, de hungrande, det törstande osv.

Deras ”salighet” ligger i att de har ett klart behov som de har sett och kan erkänna. Detta är den första förutsättningen för att ta emot befrielse och förlossning från Gud.

Den som inte hungrar eller törstar efter en förändring, eller den som aldrig erkänner att något är fel håller sin befrielse på långt avstånd.

Denna inre oro, längtan eller törst är alltså inte bara något negativt. Att erkänna den är det första steget ut mot friheten.

Det finns ett botemedel mot misslyckande och skuld: förlåtelse! Men mot undanflykter och förnekande finns det inget botemedel.

Då vi vågar kapitulera och låta vår inre längtan komma ifatt oss – DÅ FINNS DET HOPP!

Om du känner att du är beredd att ta detta steg, kan du göra följande bekännelse till din egen:
Jag erkänner att det finns en längtan i mig efter att få uppleva balans och mening i mitt liv och att jag inte i egen kraft kan klara det.
-Denna inre oro och känsla av maktlöshet är början på Guds verk i mitt liv

________________
På norska: Läs HÄR.

10 sep. 2017

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 10 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bilden från Wikipedia) Så var det söndagsmorgon efter en vecka med uppackande av flyttkartonger och goda försök att komma i ordning i den nya bostaden.

Ett Stockholmsbesök har vi också hunnit med under veckan med ett sammanträde på Frälsningsarméns högkvarter och en tur till Sundsgården där vi fortfarande har en hel del saker som vi lämnade kvar inför flytten till Norge för fyra år sedan.

I helgen har vi besök av äldste sonen med två av sina barn. Hans tredje barn som studerar på Högskolan i Eskilstuna kommer hit idag. Den yngste sonen med två barn kom även han hem till oss under lördagen, så vi har en fantastisk underbar och intensiv helg. Dessutom fick vi under lördagen besök av två gamla vänner från Västerås. Ja de är verkligen både gamla och vänner. I alla fall är den ena både gammal och vän. Den andra är bara vän.

På tal om äldste sonens två söner är det tusentals människor som sett dem på bild. De är omslagspojkar på en inte helt okänd andaktsbok. Men den bilden är några år gammal. Idag är den yngste och minste av de två pojkarna på bilden, ett muskelberg på 1,92 meter. Så det har hänt en del under åren.

På tal om böcker så räknar jag med att få lite mer tid för bokskrivande den närmaste tiden. Jag har en väldigt lång lista med namn som får ett mejl av mig varje morgon under 2017 och 2018. Vi läser tillsammans Gamla Testamentet på två år, ett kapitel om dagen. Miniandakterna från den bibelläsningen publicerar jag efter hand. De två första delarna av GT-boken är färdiga och jag räknar med att det blir totalt sex delar (A5-pärmar) då vi har blivit färdiga. Du kan läsa mer om GT-boken HÄR.

Vill du också vara med i vår bibelläsning? Du behöver bara skicka ett mejl till info@rupeba.se och skriva UTMANINGEN, så blir du med på utsändningslistan från och med dagen efter jag fått ditt mejl.

Psaltaren i Bibeln ingår inte i vår bibelläsningsplan för GT. Psaltaren ingår i stället i vår bibelläsningsplan "Nya Testamentet och Psaltaren på ett år". Men jag kommer ända att ge ut Psaltaren som en separat bok i serien GT-boken. Det blir GT-boken del 3. Jag räknar med att få den tryckt i slutet av november. Den kommer att heta "Psalmboken" och innehåller en miniandakt från var och en av de 150 psalmerna i Bibeln. Det blir en utmärkt julklapp som du kan köpa till någon som du vill ge något till som inte bara varar under julhelgen, utan följer med in i nästa år. Så nu får du ett bekymmer mindre att tänka på under julen. Den kommer att kosta 160 kronor och du kan beställa den redan nu om du vill.

Under vårterminen planerar jag att skriva en bok som många har efterfrågat och som jag längtat länge efter att få tid att skriva. Men den berättar jag mer om nästa söndag.

Till dess önskar jag dig en välsignad vecka
Peter Baronowsky

3 sep. 2017

Tidig söndagsmorgon i Sverige

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här veckan har det handlat mycket om att packa upp flyttkartonger. Bland annat har vi packat upp böcker och placerat dem i bokstavsordning i hyllorna.

Böcker är för tunga för de stora flyttkartongerna. I stället packar vi böcker i banankartonger. Sista veckan i Norge la jag en del tid på att åka runt i livsmedelsaffärerna i Moss för att tigga tomma banankartonger på Kiwi, Rema1000 och Coop. 

Efterhand som banankartongerna packades upp åkte jag bort till återvinningsstationen, bröt sönder banankartongerna och pressade in dem i den smala öppningen på de gröna containerna.

Vet du hur många banankartonger det går in i en liten Volvo V60? Det vet jag! Jag vet däremot inte hur många gånger jag fyllde bilen med banankartonger.

Jo, det gick in 17 kartonger i bilen!!

Jag kan tänka mig att grannarna undrade. Dom höjde säkert på ögonbrynen då dom såg mig bära ut den ena tomma banankartongen efter den andra, och döm undrade säkert vad det var för konstiga människor som äter så mycket bananer. Tänk att dom kan äta innehållet i 17 banankartonger på en enda dag!?

I torsdags gjorde vi vår sista dag av vår anställning i Norge. Vår första dag som "pensionärer" startade vi en Bibelhelg på Frälsningsarmén i Södertälje. Första samlingen var på fredagskvällen. På lördagen hade vi bibelstudier och idag söndag har vi avslutningsmötet för helgen. Vi börjar klockan 11. Välkommen om du finns i närheten.

Skillnaden mellan att arbeta och att vara pensionär verkar inte vara så stor. Men vi kommer i varje fall inte att ha bibelhelger varje helg. Vi tänker nog ta ledigt då och då emellanåt. Men nu stundar en ny vecka och jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky

2 sep. 2017

Ibland blir det inte som man tänkt...

Ska man säga något positivt om detta filmklipp, så är det att pastorn trots allt höll fast på Bibeln till slutet. Det är många som inte gör det idag.

29 aug. 2017

Gåvoboken

Gåvoboken har varit slutsåld sedan en tid. Nu har vi fått en ny tryckning av boken så nu är det möjligt att köpa den igen.

Boken kostar 120 kronor och du beställer den via ett mejl till info@rupeba.se. Postens porto 28 kronor tillkommer.


Läs mer om GÅVOBOKEN HÄR.

27 aug. 2017

Tack Norge!

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Med risk att bli tjatig vill jag använda ännu en "söndagsmorgonsrevy" åt flytten hem till Sverige.

Under veckan reste vi tillbaka till Norge för att avsluta allt i huset där vi bott under fyra år och lämna in nycklarna till vårt kontor på Jelöy. 

Tre gånger har vi fått möjlighet att arbeta för Frälsnignsarmén i Norge.

Den första gången var 1979 och då bodde vi på Jelöy i Moss i Norge och arbetade som lärare på Jelöy Folkhögskola under nio år.

2008 hade vi arbetat med Frälsningsarméns Sociala Institut i Sverige i tjugo och tänkte gå i en tidig pension. Då blev vi inbjudna till ett sammanträde på HK i Oslo där vi fick erbjudande om att arbeta för Frälsningsarmén i Norge. Den gången tackade vi nej. Det blev Lettland i stället.

Då vi nyss hade kommit hem från Lettland 2013 ringde ledaren för Frälsningsarmén i Norge/Island /Färöarna och frågade oss om vi kunde tänka oss att arbeta där under en tvååerperiod. De två åren blev fyra år. 

Det blev sammanlagt 13 års tjänst i Norge och till det vill jag bara säga Tack Norge för de fantastiska möjligheter vi fått under alla år. Tack för alla dörrar som öppnats för oss, tack för de hundratals gånger vi har fått möjligheter att predika och förkunna Guds ord i alla delar av territoreit. Men vi säger framförallt tack till Gud som har kallat oss att älska och tjäna honom så länge vi lever.

Men även om vi nu flyttat till Sverige så blir det säkert möjligheter till besök i det norska territoriet. Vi har redan fått kallelser att ha bibelhelger i Torshavn på Färöarna och i Kristiansund i början av nästa år. Dessutom bor vår mellanson med familj på Jelöy i Norge. Så det blir säkert några återbesök.

Vi kom hem till Sverige sent på fredagskvällen och lördagen tillbringade vi tillsammans med yngste sonen som tog med oss på en båttur på Mälaren med sin båt. 

På fördäck satt det fem unga vackra damer mellan tre och nio år. Det var ett par av våra barnbarn och några av deras kusiner. 

Stockholm är verkligen vackert. Speciellt från sjösidan.

Så är det snart en ny vecka. Nästa helg ska vi ha en bibelhelg i Södertälje. Livet som pensionär kanske blir arbetssamt. Jag talade med min syster i telefon i veckan och hon sa att vår pappa tyckte att det blev så mycket att göra då han blev pensionär, så han funderade på att anställa en "assisterande pensionär".

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

24 aug. 2017

Betydelsen av goda ordningar

- Olof Edsingers blogg -

I den kristna traditionen finns en djupt förankrad tanke om ordningar som något gott, och att detta är sant både i samhället i stort och i vårt andliga liv. Till stor del är det genom dessa som vi kan bevara sådant som är av betydelse både för oss själva och för den gemenskap vi tillhör – sådant som vi behöver rutiner kring för att inte börja kompromissa med. Så här när höstterminen drar igång kan vi därför också ha anledning att återuppta några av följande traditioner, i den händelse de skulle ha fallit i glömska under sommarledigheten:
  • Läs ett kapitel i Bibeln varje morgon eller kväll. En enkel rutin som håller vår relation till Guds ord levande.
  • Be bordsbön. Ett enkelt sätt att påminna oss om att Gud är alla goda gåvors givare.
  • Gå i kyrkan varje söndag. Ett enkelt sätt att utsätta oss för Guds tilltal genom andra människor, samtidigt som vi påminner oss om att tron inte är tänkt att vara ett soloprojekt.
  • Gå med i en hemgrupp som träffas varje eller varannan vecka. Ett av de bästa sätten att låta tron materialiseras i vår egen vardag.
  • Följ någon av tidegärdens böner, eller annan ordning för regelbunden bön. Ett enkelt sätt att andas ett bönespråk som har visat sig slitstarkt för mängder av generationer före oss.
  • Ta fasta på kyrkoårets högtider (jul, fastetid, påsk, pingst …). Ett bra sätt att låta huvudpunkterna i Guds frälsningsplan få bli ett tilltal också in i våra liv.
Läs mer HÄR.

22 aug. 2017

Vart är vi på väg? - Del 7

Här kommer det avslutande avsnittet i serien Vart är vi på väg?

Kristenheten i Sverige står vid ett vägval. Alla kommer inte att välja samma väg. Det kommer att bli en ökande klyfta inom kristenheten mellan dem som tar Guds ord på allvar och de som följer trenderna i den samtid vi lever i.


Denna klyfta gäller inte Frälsningsarmén speciellt. Den gäller mer eller mindre alla kristna samfund.

Detta är vad jag ser:

Jag ser framför mig en ökande polarisering inom kristenheten i västvärlden

Den ena sidan har en stark tro på Bibeln som Guds ord.
Den andra sidan har en fantastisk förmåga att tolka bibelordet så det stämmer överens med det som är politiskt korrekt just nu.
Den ena sidan representerar en väckelsekristendom med människors frälsning som högsta prioritet.Den andra sidan representerar en humanistisk kristendom och är fokuserad på verksamheter.
Den ena sidan har en stark längtan att få manifestera Guds kraft och se ett andligt uppvaknande bland Guds barn.Den andra sidan försvarar det som är och sätter sin tillit till kunskap och resurser.
Den ena sidan förkunnar omvändelse, synd, den dubbla utgången och Jesu återkomst.
Den andra sidan förkunnar en terapeutisk kristendom med mål att få människor att må bra och känna sig inkluderade.
Den ena sidan tror att Jesus är den enda vägen till Fadern.Den andra sidan tror att Jesus är den bästa vägen till Fadern, men vill inte utesluta att det även kan finnas andra vägar.
Den ena sidan bygger på en levande, dynamisk relation till Jesus och ingenting annat.Den andra sidan litar på strukturer, traditioner, sakrament, riter och yttre former.

Den ena sidan kommer stundtals att vara en liten kämpande minoritet utan stort inflytande.Den andra sidan kommer att ha makt, resurser, positioner, inflytande och den kommer att ringakta den kämpande minoriteten.
Jag ser framför mig en ökad polarisering inom kristenheten i västvärlden.
Jag önskar att jag ser fel, men jag är rädd att jag ser rätt.

/Peter Baronowsky.

20 aug. 2017

Tidig söndagsmorgon hemma den 20 augusti

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den stora händelsen under den gångna veckan för oss personligen är att vi har flyttat hem till Sverige.

Efter fyra år i Norge återvände vi med vårt flyttlass till hemlandet. Men var egentligen hemma?

Vi lämnar en liten grön brevlåda i Norge och flyttar till en lite större svart brevlåda i Sverige.

Vår lilla gröna brevlåda i Norge var omgiven av idel nära vänner. Den hade adressen Karlstadvegen 31F i Moss, Norge. Under större delen av åttiotalet hade vår brevtåda adressen 31D. Det var där våra tre pojkar växte upp. Idag, 30 år senare, bor vår mellanson med familj på 31C. Och hans döttrar springer som den naturligaste sak i världen över till oss på 31F.

Till vänster om vår lilla brevlåda i Norge står det att familjen Nilsson bor i 31G. Pappa Nilsson var elev på Jelöy Folkhögskola 1987 och gick Bibellinjen där jag var lärare. Under tiden på Jelöy träffade pappa Nilsson kurscenterföreståndarens dotter som sedermera blev fru Nilson som senare blev mor till fyra Nilsson-barn. Pappa Nilsson, som heter Hans, är numera rektor på folkhögskolan, där vår mellanson numera är lärare.

Våra två familjer, Nilsson och Baronowsky, har sedan haft många mötesplatser genom livet. 1999 då vi bodde nära varandra startade vi en ny kår i Nacka. En period arbetade fru Nilsson hos oss på Lännerstahemmet i Nacka. Och nu bor vi igen nära varandra, men på en annan plats i ett annat land.

Brevlådan till höger, närmast vår, innehas av en lärare på Officersskolan, som var elev på Bibellinjen hos mig på Jelöy på åttiotalet.


Så jag kan ju fråga mig var är egentligen hemma? För att ytterligare komplicera frågan fanns vår brevlåda året innan vi flyttade till Norge i ett hyreshus på Bruninieku Iela 10A i Riga, Lettland.

Jag får väl säga som de brukade sjunga förr i världen "Jag är ju blott en gäst och främling... mitt rätta hem är i himmelen". Men där lär man inte behöva någon brevlåda, varken liten grön eller stor svart.

I fredags var vi på Skatteverket och försökte bli svenskar igen. Det är en process som tar några veckor. Då ska vi få tillbaka våra gamla personnummer och det kommer att förenkla livet för oss på flera områden. Då kan vi till exempel få IKEA-kort, ICA-kort, COOP-kort. Då är man väl verkligen svensk!

Den kommande veckan kommer vi huvudsakligen att tillbringa i hemlandet Sverige.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

17 aug. 2017

Vart är vi på väg - del 6


Sommaren 2013, nyss hemkommen från Lettland och snart på väg till Norge, skrev jag ett antal inlägg på temat "Vart är Frälsningsarmén på väg?"
 
Det blev 6 inlägg. Jag kommer efter hand att publicera dessa inlägg på nytt under sommaren. Därefter kommer en aktuell kommentar om var jag tror vi befinner oss idag. Jag kommer att lägga ut inläggen på tisdagar och torsdagar.

Det sjätte inlägget kan du läsa HÄR.

Det är fyra år sedan jag skrev dessa inlägg. Har vi tagit några steg sedan dess? Och  i så fall i vilken riktning?


Tidigare inlägg i den här serien:
Vart är Frälsningsarmén på väg? 

Vart är vi på väg? - Del 1
Vart är vi på väg? - Del 2
Vart är vi på väg? - Del 3
Vart är vi på väg? - Del 4

-  Vart är vi på väg? - Del 5

16 aug. 2017

Tänk utanför boxen, sa Jesus

- Thomas Forslin i bloggen Klassisk Baptism

Jesus sa ofta ”ni trodde – därför skedde det” eller ”ni hade svag tro – därför skedde det inte” och varianter på detta. När Jesus välkomnade Petrus att komma till honom gående på vattnet så var det en uppmaning om att ta sig utanför boxen. När Jesus skickar ut lärjungarna för att bota sjuka och driva ut onda andar så handlar det om erfarenheter utanför de krafter som de normalt litade till.

Jesus utmanar oss också att tänka utanför boxen. Att våga se Guds möjligheter i vardagen. Att våga tro att Gud vill bidra med sin övernaturliga kraft rakt in i vanliga sammanhang. Att han vill komma med sina gåvor, sitt tilltal, sin ledning och nå människor på ett förvandlande sätt. Och att han vill använda just oss till detta.

– Tänk utanför boxen, sa Jesus!
Det är ett risktagande och ett äventyr. Det är en livsstil som växer fram där bönestunderna blir längre och personligare. Där man söker efter de andliga nådegåvorna. Där längtan lever att få komma närmare och djupare och sannare och hitta Guds vilja. Där enkelheten och naturligheten går före ritualerna och prestigen.

Det är utanför boxen som Jesus förvandlar oss.


Läs mer HÄR.

15 aug. 2017

Vart är vi på väg - del 5

Sommaren 2013, nyss hemkommen från Lettland och snart på väg till Norge, skrev jag ett antal inlägg på temat "Vart är Frälsningsarmén på väg?"
 
Det blev 6 inlägg. Jag kommer efter hand att publicera dessa inlägg på nytt under sommaren. Därefter kommer en aktuell kommentar om var jag tror vi befinner oss idag. Jag kommer att lägga ut inläggen på tisdagar och torsdagar.

Det femte inlägget kan du läsa HÄR.
Det är fyra år sedan jag skrev dessa inlägg. Har vi tagit några steg sedan dess? Och  i så fall i vilken riktning?


Tidigare inlägg i den här serien:
-
Vart är Frälsningsarmén på väg? 

Vart är vi på väg?
Vart är vi på väg? - Del 2
Vart är vi på väg? - Del 3
Vart är vi på väg? - Del 4

 
/PB

14 aug. 2017

FÖRLÅTELSEBOKEN - Du kan bli fri - Rut Baronowsky


Boken är på ca 100 sidor och kostar 120:-. Postens porto tillkommer. Skriv till info@rupeba.se och tala om att du vill ha Förlåtelseboken. Glöm inte att skriva din adress.

Du kan också beställa boken på
Frälsningsarmén e-Handels. Klicka HÄR.

På bokens baksidetext kan vi läsa:
"Den här boken handlar om den kristna grunden till förlåtelse. Den behandlar vårt uppdrag och vår ställning som kristna i denna världen samt vårt behov och vår plikt att både ta emot förlåtelse och att ge ifrån oss förlåtelse till andra.
- I ett avsnitt behandlas skillnaden mellan förlåtelse och förståelse.
- I ett annat avsnitt behandlas det smärtsamma i att se sanningen om sig själv.
- Ett kapitel beskriver skillnaden mellan att flytta gränser och att bekänna synd
- Ett kapitel handlar om skillnaden mellan att bekänna synd och att bekänna sår.
- Slutkapitlet handlar om den frihet som bara Jesus kan ge, han som säger att sanningen ska göra oss fria
."

13 aug. 2017

Tidig söndagsmorgon I Göteborg den 13 augusti

 
Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Det här blir den sista söndagsmorgonen i Norge för den här gången. Efter fyra år i Norge vänder vi tillbaka till Sverige. Flyttlasset går på torsdag nästa vecka.

Det är inte svårt att gissa att en stor del av veckan som gått har ägnats åt att avsluta och att packa. Både på kontoret och hemma.

Minnena från förra helgens konferens Bygget norr hänger kvar. Den avslutades på söndagen med en soldatinvigning där fem nya soldater skrev under soldatlöftena. Stor högtid!

Nästa veckas Söndagsmorgon kommer att skrivas från vår nya bostad i Sverige om allt går som vi planerat.

Men jst nu är vi i Göteborg som barnvakter. Yngste sonen med fru har varit på bröllop i Göteborgstrakten och vad passar bättre än att Rut och jag åker söderut utmed västkusten till Göteborg för att vara barnvakter åt två små barnbarn.

Lördagen tillbringades i Borås djurpark tillsammans med äldste sonens hustru och två av deras barn. Sällskapet bestod alltså av fyra barnbarn, en svärdotter förutom Rut och mig.
Från Borås djurpark. Till vänster ett av barnbarnen. Han till höger jobbar i djurparken.
Men vad gjorde äldste sonen då vi hälsade på hans famlj i Borås? Jo, han var i Norge på Skärgårdsfestivalen och spelade med det kristna storbandet Himlaväsen tillsammans med Samuel Ljungblahd. Läs mer om Himlaväsen HÄR.

Snart är det dags för oss att återvända till Norge och våra flyttkartonger. Allt ska vara färdigt på torsdag morgon då flyttbilen knackar på dörren klockon åtta.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

12 aug. 2017

Lördagsgodis

Det har ju alltid varit populärt bland unga flickor att spela tamburin på Frälsningsarmén. 
Men även unga flickor blir äldre....

10 aug. 2017

GT-boken

På samma sätt som förra året, då vi läste Nya Testamentet och Psaltaren på ett år, kommer vi också nu, då vi läser Gamla Testamentet på två år, att ge ut kommentarerna på tryck.

GT-boken del 1 och GT-boken del 2 är nu klara och de övriga delarna kommer att publiceras efterhand som de blir färdiga. Det går att köpa dem då de kommer ut och det går också att prenumerera på GT-boken. Skriv bara ett mejl till info@rupeba.se och beställ de delar du vill ha eller tala om att du vill uppsatt på prenumerationslistan. Då skickar vi automatiskt ut nya delar då de publiceras.


Du kan läsa mer om GT-boken och NT-boken HÄR. Utgivningstakten följer bibelläsningsplanen Gamla Testamentet på två år.

Preliminär lista för när de olika delarna kommer att bli färdiga:

GT-boken del 1 blev färdig i mars 2017. Innehåller en översikt över Gamla Testamentet samt Första och andra Moseboken.

GT-boken del 2 blev färdig i juli 2017. Från Tredje Moseboken till Ruts bok.

GT-boken del 3 beräknas bli färdig i december 2018. Den innehåller Psalmerna från Bibeln. Psalmerna ingår inte i den dagliga läsningen i GT på två år, utan ingår i bibelläsningsplanen NT och Psaltaren på ett år. Den kommer att tryckas och ges ut som andaktsbok under titeln "Psalmboken". Bra julklappstips!

GT-boken del 4 beräknas bli färdig i februari 2018. Från Första Samuelsboken till Esters bok.

GT-boken del 5 beräknas bli färdig i juli 2018. Från Jobs bok till Jesaja.

GT-boken del 6 beräknas bli färdig i december 2018. Från Jeremia till Malaki.

Varje del kostar 160 kronor. Postens porto tillkommer.

Vart är vi på väg? - Del 4

Sommaren 2013, nyss hemkommen från Lettland och snart på väg till Norge, skrev jag ett antal inlägg på temat "Vart är Frälsningsarmén på väg?"
 
Det blev 6 inlägg. Jag kommer efter hand att publicera dessa inlägg på nytt under sommaren. Därefter kommer en aktuell kommentar om var jag tror vi befinner oss idag. Jag kommer att lägga ut inläggen på tisdagar och torsdagar.

Det fjärde inlägget kan du läsa HÄR.
Det är fyra år sedan jag skrev dessa inlägg. Har vi tagit några steg sedan dess? Och  i så fall i vilken riktning?


Här finner du de tidigare inläggen:
Del 1
Del 2
Del 3


/PB

8 aug. 2017

Vart är vi på väg? - Del 3

 
Sommaren 2013, nyss hemkommen från Lettland och snart på väg till Norge, skrev jag ett antal inlägg på temat "Vart är Frälsningsarmén på väg?"
 
Det blev 6 inlägg. Jag kommer efter hand att publicera dessa inlägg på nytt under sommaren. Därefter kommer en aktuell kommentar om var jag tror vi befinner oss idag. Jag kommer att lägga ut inläggen på tisdagar och torsdagar.

Det tredje inlägget kan du läsa HÄR.

Det är fyra år sedan jag skrev dessa inlägg. Har vi tagit några steg sedan dess? Och  i så fall i vilken riktning?


Här finner du de tidigare inläggen:
Del 1
Del 2

/PB

6 aug. 2017

Tidig söndagsmorgon i Örnsköldsvik den 6 augusti

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den här söndagen vaknar vi i Örnsköldsvik. Bilden är utsikten från vårt rum den första kvällen. Det är inte Oslofjorden vi ser, men det är ganska fint ändå.
Orsaken till att vi befinner oss i Örnsköldsvik är att vi medverkar på förnyelsekonferensen Bygget Norr


 Kyrkan på Solbacken
                                          Poolen på Solbacken

En stor grupp har mött upp från olika delar av Norrland och vi möter en stor mottaglighet för Guds ord av människor som längtrar efter att uppleva mer av Gud i sina liv.


EFS-gården, där konferens hålls, heter Solbacken. Backen har vi sett, men solen lyser med sin frånvaro. Men inomhus är det varmt och hjärtligt.

Under veckan har vi också börjat publicera en serie inlägg under temat "Vart är "Frälsningsarmén på väg?" Den har också blivit internationellt uppmärksammad och översatt till engelska.
Den kommande veckan publiceras två nya avsnitt i serien på vår hemsida. Det blir på tisdag och på torsdag.

Nu är det inte många timmar kvar till den avslutande gudstjänsten på konferensen. Sedan bär det av hem till Norge igen och en ny vecka.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky