Nordic Choice Hotels

31 jan. 2016

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 31 januari

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och för en gångs skull vaknar vi upp i våra egna sängar hemma på Jelöy. De två senaste söndagarna har vi vaknat i Skudeneshavn och de kommande söndagarna är planen att vi ska vakna i Farsund, Färöarna, Odnes, Stockholm, Mo i Rana och Langesund.

Men nu är vi på Jelöy och helgen "Vändpunkt". Det är en helg där vi får komma tillsammans och fråga om Guds väg framöver. Mellan femtion och sextio personer från hela Norge är samlade till helgen, huvudsakligen ungdomar. Igår hade Rut ett pass "Drömmar blir verklighet" och idag ska jag ansvara för ett pass med temat "Soldater på heltid".

Den gångna veckan har annars fyllts med sammanträden på HK och vägledningssamtal med kadetter och officerare. Det händer ofta att vi får frågan vad vi jobbar med i Norge, och det officiella svaret enligt adressboken är "Utvikling og trening av löytnanter".

Den här veckan har vi också lovat något så ovanligt som att ha en möteshelg i Sverige. Närmare bestämt i Södertälje, 23-25 september.

På hemsidan fortsätter den ambitiösa satsningen att lägga ut ett inlägg varje dag under 2016 under rubriken "Nya Testamentet och Psaltaren på ett år". Jag räknar med att täcka in varje kapitel i Nya Testamentet och Psaltaren under 2016. Så här långt har vi hunnit till Matteus 23 och Psalm 12. Följ med på den spännande resan av bibelläsning genom året. Varje dag finns det en andakt från det aktuella kapitlet, ett mannakorn att tugga på under dagen och en översikt med kommentarer av kapitlet.

Men nu är det dags att gå upp till kurscentret och de avslutande passen av kursen "Vändpunkt".

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky


23 jan. 2016

Tidig söndagsmorgon i Skudeneshavn den 24 januari

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var den söndag igen. Veckan har gått från extremkyla till mild vinter. Det var 20 minusgrader då vi lämnade Oslo mitt i veckan och nu på söndagsmorgonen är det ganska många plussgrader i Skudeneshavn.

Skudeneshavn ligger i södra änden på en ön Karmöy i yttersta havsbandet, nästan så långt västerut man kan komma i Norge.

Idag på förmiddagen ska vi köra upp till Koppervik, där vi ska ha förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén. Efter det kör vi tillbaka till Skudenehavn för avslutningsmötet i möteskampanjen där.

Vi började förra helgen med möten fredag till söndag. Måndag och tisdag var vi hemma i Moss och hade flera vägledningssamtal med löjtnanter och kadetter. I onsdags reste vi tillbaka till Vestlandet och möten onsdag till söndag. Då vi är färdiga har vi talat i tio möten. Förutom huvudmötena har man också haft barn- och familjemöten på lördagarna och ungdomsmöten sent på fredags- och lördagskvällarna, där vi inte har medverkat.

"Fellesmøtene" (=de ekumeniska mötena) har varit välbesökta. Det har i stort varit fullsatt i Bedehuset, som är den största frikyrkolokalen i Skudeneshavn. Mottagligheten för Guds ord har varit överväldignade och  många har sökt sig fram till förbön i eftermötena.

Under våra promenader i "Gamla Skudeneshavn" såg vi spår av att Frälsningsarmén har haft ett långvarigt inflytande på bygden. Vi såg bland annat ett hus som heter Majorstua efter en frälsningsarmémajor för länge sedan. På huset kunde vi läsa skylten till vänster.

Vi har blivit väl mottagna i Skudeneshavn. Vi har fått bo i bankens representationslägenhet och fått låna bil av ägaren till den stora bilaffären i Skudeneshavn. Både bankchefen och bilhandlaren är med i någon församling i Skudenes och sjunger i den gemensamma kören.

Våra strålande värdar under Fellesmøtene är kårledarna i Skudeneshavn. De är inte helt okända i Sverige. De heter Rolf och Else Karin Stackbom.

I morgon (måndag) lämnar vi tillbaka både lägenheten och bilen och tar oss upp till flygplatsen som är gemensam för Karmöy och Haugesund för en ny intensiv vecka hemma på Jelöy i Moss. Nästa helg ska vi medverka på Livsdesing-helgen på Jelöy. Jag tror att vi blir mellan 50 och 60 deltagare. Det blir spännande. Vårt program i övrig under vårterminen finner du HÄR.

Jag önskar dig en välsignad kommande vecka
Peter Baronowsky

19 jan. 2016

Sållade heliga

David Wilkerson 13-12-10

Herren sade, “Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).
När Jesus vandrade på jorden kände han alltför väl till ondskans våldsamma krafter. Satan kom med vartenda vapen i helvetet för att sålla Kristi lärjungar. Och han kom för att fresta Jesus också.
Jag tror inte någon av oss någonsin skulle kunna till fullo förstå den enorma konflikt som rasar i det andliga riket. Inte heller skulle vi kunna inse hur fast besluten djävulen är att förgöra sådana lärjungar som Petrus. Han har målat en måltavla på ryggen på varje troende vars hjärta är fast beslutat att följa Kristus.
Så här är det: Vid något tillfälle i vår kristna vandring korsar vi det jag kallar ”lydnadslinjen”. Det är när vi i våra hjärtan bestämmer oss för att gå hela vägen med Herren. Vi inser att det inte finns något i denna värld som håller fast oss, och vi beslutar oss för att lyda Guds Ord på alla sätt och vad det än må kosta.
Ögonblicket då vi korsar den linjen – stunden då vi träder in i ett liv av lydnad och beroende av Kristus, fast beslutna att aldrig gå tillbaka – sätter vi igång alla larmklockor i helvetet. Varför? Vi har blivit ett hot mot mörkrets rike. Därför blir vi en måltavla för varje furste och väldighet. Lidanden, stormfloder och prövningar kommer som ett förtärande test av tron.
Läs mer HÄR.

18 jan. 2016

Kongress 2016

Från perleportalen.no

Kongress 2016
Foto: Silje Eide
24.-26. juni samles vi til kongress i OKS Romerikskirken på Kjeller.

Under overskriften Forvandlet samles vi til innvielses og utsendelsesmøte for kadettene, last night, vekkelsestoner, musikknattine, we are family, møter og samlinger for barna, ungdommene og de voksne.

I år blir kongressen et nordisk felleskap der vi også er sammen med venner fra Danmark og Sverige, i tillegg til alle oss fra Færøyene, Island og Norge.

17 jan. 2016

Tidig söndagsmorgon den 17 januari i Skudeneshavn

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här gången vaknar vi upp i Skudeneshavn på Norges västkust.
I fredags lämnade vi Oslo i närmare tjugo minusgrader och landade i Haugesund i plussgrader.

Orsaken till vårt besök i Skudeneshavn är de årliga Fellesmötene (Fellesmöter = ekumeniska möten).
På många platser i Norge inbjuder de kristna församlingarna till Fellesmöter i början på året.

I Skudeneshavn är det Frälsningsarmén, Ebeneser, Pingskyrkan och Bedehuset som tillsammans bjuder in till dessa möten. Ett stort arrangemang med kvällsmöten, barnmöten, ungdomsmöten och möten för hela familjen.
Mötena hålls i Bedehuset som har den största lokalen. Redan inledningsmötet på fredag kväll var det fullsatt i Bedehuset. På lördagen var det barnmöte klockan tolv, kvällsmöte i Ebeneser och unngdomsmöte sent på lördagskvällen.

Här är några bilder från lördagen. t.vänster: Skudenes Bedehus, under: barnkören under "Superlördag", t. höger: barnkören ackompanjerades av ett band. Trumslagaren var fem år gammal och gjorde det väldigt bra.
Idag är det söndag och då blir det middag tillsammans med fellesmöteskommittén och Familjegudstjänst tidigt på kvällen. Därefter får vi resa hem några dagar för att sedan fortsätta fellesmötena i Skudeneshavn nästa vecka från onsdag till söndag.

Jag ber att du ska få en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

16 jan. 2016

Ord för dagen 2016

Ord för dagen 2016
Nya Testamentet och Psaltaren på ett år. Läs mer HÄR.

13 jan. 2016

Ord för dagen

ORD FÖR DAGEN 2016. Under hela 2016 lägger vi ut ett inlägg varje dag på rupeba.se som ska täcka varje kapitel i Nya Testamentet och varje psalm i Psaltaren.

Vi började i Januari med Matteus evangelium och de första psalmerna ur Psaltaren och i december räknar vi med att vi har kommit fram till de sista kapitlen i Uppenbarelseboken och de sista psalmerna. Kom med från början och läs igenom Nya Testamtentet och Psaltaren med oss.

ORD FÖR DAGEN innehåller varje dag en kortare andakt från det aktuella kapitlet och ett "mannakorn" att tugga på under dagen. Under strecket finner du sedan översikt/kommentarer från kapitlet och frågor för eftertanke eller samtal.
Låt dig inspireras av Guds ord och vänj dig att tänka Guds tankar. "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar" (Joh 8:31)

Du kan också ladda ner ORD FÖR DAGEN till din mobil. Skriv in ntochpsaltaren.blogspot.com och spara den som en favorit på din förstasida.

12 jan. 2016

Guds vidrörande

Den berörda människan - David Wilkerson, maj, 2002

När Herren rör vid någon drivs den personen ner på sina knän. Han hamnar i ett intimt förhållande med Kristus. Och utifrån den intimiteten hämtar han nya uppenbarelser från himlen. Den personen är angelägen om att frambära sina synder inför den Helige Ande, för att döda dem. Hans själ blir förnyad och han träder in i ett tillstånd av vila. Och han börjar tjäna Kristus med en ny passion och med större kärlek.

Framförallt blir den här tjänaren, medan han växer, mer och mer medveten om den kommande domedagen. Han vet att han måste stå inför Guds tron och svara på en stor fråga: "Hur målade du Kristus för en förlorad värld?" Vi kommer alla att möta den här frågan på Domens dag: "Hur vittnade du om Kristus för de ogudaktiga? Hur visade du på honom genom ditt sätt att leva och handla? På vilket sätt representerade du honom genom ditt sätt att leva?"

Detta är det enda kriteriet för hur vi kommer att bli dömda den dagen. Det spelar ingen roll om vi har varit instängda med Gud som Moses, fått ta emot fantastiska uppenbarelser som Daniel, varit heliga som Paulus, eller predikat frimodigt som Petrus. Alla kommer att dömas efter denna enda måttstock: hur pekade våra liv på vem Jesus är och vad han gör?

Läs mer HÄR.

10 jan. 2016

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 10 januari

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den här söndagsmorgonen vaknar vi hemma efter en veckas semester.

Den gångna veckan har jag läst en fantastiskt intressant bok. Det är berättelsen om en ung muslim som växte upp i USA.
   På Credo-akademins hemsida kan man läsa om boken: "Jag sökte Allah och fann Jesus är en bok som rymmer en fängslande historia om en muslim som gör en dramatisk resa från varmt troende muslim till övertygad kristen. Den är ett stundvis hudlöst porträtt av en ung man som gör allt för att försvara sin muslimska tro och spjärna emot Guds sanning om Jesus Kristus och hans uppståndelse.
   Boken ger en unik inblick i hur det är att växa upp som muslim i västvärlden, hur många muslimer tänker och känner både kring sin egen tro och kring den emellanåt anstötliga kristna tron. Du som vill lära dig att bättre förstå och bemöta dina muslimska vänner och bekanta får här ta del av ett vittnesbörd som är långt mer värt än tusen läroböcker
."
   Det var längesedan jag blev så fänglad av en bok. Den är dessutom mycket lättläst. Jag har ett bra råd till dig. Läs den! Du kan köpa den HÄR.

Under den gångan veckan har jag börjat ett årslångt projekt. Jag lägger ut ett avsnitt varje dag under hela året. Inläggen följer bibelläsningsplanen för att på ett år läsa Nya Testamentet och Psaltaren. Kommentarerna från Nya Testamentet innehåller först en kort andakt från dagens kapitel med en tanke ett ´mannakorn´ att tugga på under dagen, Den första delen av "Ord för dagen" kan man använda som andaktsbok hela året. Vill man gräva vidare finn det även översikter, kommentarer och samtalsfrågor till dagens kapitel.

Den kommande veckan börjar vi "fellesmöter" (=ekumeniska möten) i Skudeneshavn. Mötena anordnas av Frälsningsarmén, Salem, Ebeneser och Skudenes Bedehus.

Rut och jag skall vara talare och mötesserien håller på både  den kommande veckan och nästa. Mötestiderna hittar du HÄR.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå upp till kåren i Moss för förmiddagsgudstjänst.

På eftermiddagen ska vi följa med näst yngsta barnbarnet till Julfest. Det är hennes "Dagis" som anordnar festen och den ska hållas på Reier skole där alla våra tre pojkar gick på 1980-talet, och där yngsta barnbarnets storasyster nu går i första klass.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka. /Peter Baronowsky

5 jan. 2016

Ljudet av hans röst

David Wilkerson - mars 2002

Jesus levde sitt liv på jorden fullständigt beroende av sin himmelske Fader. Vår Frälsare gjorde eller sade ingenting utan att först ha rådfrågat sin Fader i härligheten. Och han gjorde inga under förutom de som Fadern instruerade honom att göra. Han sade: "När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." (Joh 8:28-29)

Kristus gjorde klart att han dagligen var ledd av sin Fader. Att praktisera sitt totala beroende, genom att alltid lyssna till sin Faders röst, var en del av hans dagliga vandring. Vi ser detta i en scen från Johannes evangelium. På sabbatsdagen kom Jesus gående i närheten av Betesdadammen när han fick syn på en man som var krympling, och som låg på en matta. Kristus vände sig till mannen och befallde honom att ta sin säng och gå. Genast blev mannen frisk, och gick iväg helad.

De judiska ledarna blev rasande över detta. Enligt deras mening hade Jesus brutit mot sabbaten genom att hela mannen. Men Kristus svarade: "Jag gjorde bara vad min Fader sade åt mig att göra." Han förklarade: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag ... Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör ..." (Joh 5:17-20)

Läs mer HÄR.

4 jan. 2016

Bramwell Booth inför det nya året - Del 3 av 3

För mer än hundra år sedan skrev Frälsningsarméns dåvarande general ett budskap inför 1900-talet som just skulle börja
.
Han skrev om de nya utmaningar man skulle möta under 1900-talet och vad slags människor Gud skulle behöva för att möta de utmaningarna. Bramwell  Booths tankar finns samlade i boken "Our Master - Thoughts for salvationists about their Lord".

Under några dagar i början av det nya året kommer vi att publicera Bramwell Booths tankar inför 1900-talet. Och det förvånande är att dessa tankar är minst lika akuella för oss och vår tid som de var då de skrevs. Inläggen är översatta till svenska av Rut Baronowsky. Här kommer den tredje och sista delen.



1.      En ny kraft


Det nya århundradet kommer att behöva starka moraliska krafter så väl som höga ideal.
Ingenting är mer uppenbart idag, än att religiösa former och ceremonier snabbt förlorar verkligt inflytande över människors liv, också i länder, som till namnet är kristna. Denna kraftlösa gudaktighet är inte bara en stor bluff, men den är också lätt att avslöja. Därför är en stor del av mänskligheten äcklad intill fientlighet  av  denna formkristendom, som genom teorier och ceremonier fortsätter att existera i dunklet, men har förlorat sitt liv och sin själ, eller också är man ytterst okunnig om verklig religion.
Ta till exempel den gamla lögnen att man med de pengar man ger till kyrkan, kan köpa sig ett ”Avlatsbrev” som befriar människan från att straffas i det kommande livet för synder som man begått i detta livet, medan den förbisedda läran, att Gud föreskriver evig fördömelse för dem som går förtappade, är bland de läror, som  även om den fortfarande lärs ut och efterlevs på olika håll, så har den för länge sedan upphört att ha verkligt inflytande över människornas hjärtan och handlingar. Och det finns skaror av människor, som fortfarande håller sig till den yttre ceremoni, som kallas konfirmation, en ceremoni som absolut inte kan frälsa från synd eller avskilja oss från världen, men ändå låter man sig konfirmeras av tradition.
Men en än större fara ligger i det faktum, att det är möjligt att äga och att tro på sanningen, men ändå vara fullständigt oberörd av dess kraft[jl1] . Rätt lära kan i sig själv aldrig frälsa en själ. En människa kan tro på allt det som sägs i kyrkan, eller det som en salvationist säger, men ändå vara lika okunnig om religiösa upplevelser, som en icke troende eller en avgudadyrkare. Och det är denna rent intellektuella eller sentimentala hållning inför sanningen om Gud och Kristus, om Helighet och himlen, som får de ogudaktiga massorna att betrakta kristendomen, som ingenting mer än en åsikt eller en handelsvara, något som inte angår dem överhuvudtaget.

Det nya århundradet kommer att kräva något mer än detta. Människor kommer att vilja ha något mer än trosläror, även om de är aldrig så korrekta, något mer än traditioner, även om det är aldrig så högtidliga, och något mer än sakrament, även om de är aldrig så heliga. Människor kommer att fråga efter en utrustning av kraft i brottningskampen med det, som de känner är grunden i den mänskliga naturen, och för att kunna behärska det, som de vet är själviskt och syndigt i deras egna hjärtan.

Och det är just här som Århundradets Människa träder in på scenen. Jesu lära innebär nytt liv. Det handlar om en förvandlande kraft. En människa kan tro att den amerikanska republiken är det renaste och ädlaste styresskicket på jorden, vara beredd att ge sitt liv, kämpa och dö för sin nation, men ändå, i varje avseende, vara samma människa som tidigare. Men om han i sitt hjärta tror att Jesus är Kristus, Guds son, och ger sitt liv för att leva, kämpa och dö för honom, kommer han att bli en ny människa, en ny skapelse. I det första fallet blir konsekvensen av att han accepterar sanningen visserligen en stor förvandling i sättet att leva och uppträda. I det andra fallet blir konsekvensen av att han accepterar sanningen, en stor förvandling av honom som människa, av hans smak, hans motiv, ja en förvandling av hela hans natur.

Ännu en gång vill jag säga, detta är vad vi kommer att behöva i det nya århundradet; inte bara goda lagar, men kraften att följa dem; inte bara vackra och höga ideal, men kraften att transformera dem ner till praktisk verklighet i vardagslivet; inte bara härliga exempel på en ren tro, men den faktiska kraften som gör det möjligt för människan att leva av tron, mitt i de små omständigheterna, mitt i depressionen, mitt i besmittelsen och mitt i en ond världs konflikter.

Det nya århundradet kommer att behöva försoning när det gäller synd.

Medvetenheten om synd är den mänskliga erfarenhetens mest ihärdiga faktum. Från generation till generation, från tidsålder till tidsålder, mitt i de oupphörliga förändringar som tiden förorsakar när det gäller allt annat, består och framhärdar detta ena faktum – det anklagande medvetandet om synd. Det uppstår hos människan i vaggan och följer med henne in i graven, oavsett ras, språk eller trosuppfattning finns det där i oss. Det var det som berövade Edens lustgård dess glädje, det är detta som får livet att cirkulera runt arbete och sorg, det är detta som skapar dödsfruktan, det är detta som skapar den plågsamma plats, som människan kallar helvetet – för det eviga medvetandet om synd, skall en dag bli ”maskarna som aldrig dör”.

Alla försök att bortförklara det, att förmildra dess elände, att ta bort dess udd – oavsett om dessa bortförklaringar kommer från otrons grupperingar, från utbildningssfären eller från nöjesindustrin, alla dessa försök har misslyckats – och de har misslyckats fullständigt. Det spelar ingen roll vad människan säger eller gör för att bli av med det, det finns kvar och stirrar dem rakt i ögonen! Antingen man söker bland de högst civiliserade folken eller bland de mest lågtstående vildar, antingen man söker i människans historia eller i nutida förhållanden, så finner man syndens överväldigande närvaro, och man möter detta oemotsägliga faktum, att överallt är människan medveten om den.

Det kommer att vara så också i detta tjugonde århundrade (1900-talet). Om Gud i sin nåd tillåter att människosläktet får fortsätta att existera under ytterligare hundra år, kommer detta faktum att kvarstå och stå i förgrunden av människors liv. Synden kommer fortfarande att vara närvarande som ett skelett i varje fest, det förskräckliga andeväsendet, som jagar varje hem och varje hjärta, spöket, klätt i förebråelser och skam, alltid redo att sticka sitt dräpande svärd in i varje bröst.

Synden. Världens synd. Vår generations synd. Stadens synd. Familjens synd. En människas synd – min synd!  Ja, lita på att detta det tjugonde århundradet kommer att skrika ut: ”Vad ska vi göra med vår synd?

Men, tack Gud! Där finns en väg till försoning. Den MÄNNISKA som jag skriver om har skapat försoning för våra synder, och inte bara för våra, men för hela världens synder. Han är den ENDA FRÄLSAREN. Ingen annan har någonsin dristat sig till att erbjuda befrielse från skuld, åt de hjärtan som är tyngda av synden. Men han gör det. Han kan rensa, han kan förlåta, han kan rena, han kan frälsa för han har gottgjort vår synd. ”… ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor, av alla stammar och tungomål och folk och folkslag” (Upp. 5:9)

Vill du inte komma och förena dig med oss i vår stora världsmission att göra hans försoning känd?
Vill du inte vända dig bort ifrån litenheten, själviskheten och fegheten, som du förut visat, och ställa dig upp i ”Gudamänniskans” kraft, och deklarera för alla som du kan nå, genom din tunga och genom din penna, och ditt exempel, att det finns ett offer för människans synd – för de sämsta, för de mest förstörda, för dem som lidit mest? När du nu ser fram emot okända år, ta då med fast beslutsamhet  ställning för ALLA TIDSÅLDRARS MÄNNISKA, och låt detta bli ditt budskap, din tillit och ditt hopp för alla människor. ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”.

Dagens Andakt i mobilen

Nu kan du läsa Dagens Andakt och de senaste inläggen från rupeba i din mobil. 
Läs mer och ladda ner appen HÄR. Du kan välja språk mellan svenskla, norska och engelska.


3 jan. 2016

Tidig söndagsmorgon den 3 januari 2016

Veckans reflektion från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Just nu har vi en veckas semester inför starten på det nya arbetsåret. Ledigheten ger en smula andrum och tid att reflektera på det som varit och det som ska komma.

Jag ser med tacksamhet tillbaka på året som gått. Mycket positivt har hänt. Under året har Frelsesarmeen i Norge sänt ut ett antal nya officerare (löjtnanter), dessutom har det utnämnts ett antal sergeanter (soldater/medlemmar som går in på officersliknande vilkor). De allra flesta av de nya löjtnanterna och sergeanterma arbetar som kårledare. Sammanlagt rör det sig om 20-30 personer.

Det finns många höjdpunkter under året och jag tackar Gud för allt gott som har hänt. Men hur kommer det att bli under det kommande året. Vad kommer jag att skriva i det första inlägget under "Tidig söndagsmorgon" den första söndagen 2017. Vad kommer det att finnas att berätta om? Vad skulle jag vilja se hända i Frälsningsarmén i Norge/Island/Färöarna under 2016? Det är där Rut och jag har våra arbetsuppgifter för näravarande.

Först och främst vill jag se många fler människor bli frälsta! Det är mycket som fungerar mcket bra inom rörelsen just nu, och det ska vi fortsätta att glädja oss över och vara tacksamma för. Men jag vill se många fler frälsta. Vi får med ojämna mellanrum meddelande från "våra" löjtnanter att någon har blivit frälst. Vi är med och jublar och tackar Gud för det. Men det är så många fler som borde bli frälsta. Hur är det möjligt att människor kan gå på våra möten och samlingar år efter år utan att bli frälsta? Jag tror att vi ibland kan vara så oroliga att stöta oss med människor så att vi inte vågar utmana dem och fråga om de vill bli frälsta. Vi kanske till och med är rädda att de ska sluta gå på våra möten om vi är för tydliga. Men jag hörde någon säga i en predikan i veckan som gick, att han inte var lika rädd att förnärma någon med frågan om de vill bli frälsta, som han var rädd att de skulle gå till förtappelsen om de inte blev frälsta.

Ja, Jesus säger att det finns två vägar. En till livet och en till förtappelsen. Varje människa måste välja för sig själv. Men hur ska människor kunna välja om de inte känner till möjligheten, eller om ingen frågar dem "vill du bli frälst?" Jag ber att 2016 ska bli ett år då många männsikor får säga ja till Jesus.
Jesus säger till sina lärjungar att de ska lyfta blicken och se sig omkring. Då ska de finna att fälten redan är vita till skörd. Jag tror Jesus säger detsamma till oss idag.

Fält som mognat till skörd. Jelöy 2015
Det var mitt första böneämne. Jag har ett till. Jag håller just nu på att skriva en serie kommentarer ifrån Mateusevangeliet. Idag skrev jag om kapitel nio. Där talas det också om skörd. Jesus säger där att det finns en stor skörd att bärga in, men det behövs fler arbetare. Jesus uppmanar oss att be skördens Herren att han ska sända ut arbetare till sin skörd.

Efter sommaren startar en ny årskull sin utbildning till officerare. Det är mitt andra stora böneämne. Jag ber att det ska bli många! Jag ber att alla som Gud kallar ska ha mod att svara ja. Uppgiften är stor. Uppgften är fantastisk.

Jag har naturligtvis många andra böneämnen men dessa två är de två viktigaste.

Jag är full av förväntan inför det nya året. Rut och jag ska börja med att vara talare i en ekumenisk möteskampanj i Skudeneshavn så långt västerut man kan komma i Norge. Det är församlingarna på den platsen som under två veckor arrangerar dessa januarimöten ttillsammans. Från och med måndag den 4 januari och fram till kampanjen börjar ska de mötas tolv timmar varje dag för att be för kampanjen. Det finns stora förväntningar där. Vi har också stora förväntningar på kampanjen och Gud vill att människor ska bli frälsta där. Om det är någon därute på Karmöy som läser detta eller om du finns i närheten, välkommen till mötena. Vi börjar fredagen den 15 januari.

Jag är taggad. Ett spännande år ligger framför oss. Ha ett välsignat Gott Nytt År
Peter Baronowsky

1 jan. 2016

Bramwell Booth inför det nya året - Del 2 av 3

För mer än hundra år sedan skrev Frälsningsarméns dåvarande general ett budskap inför 1900-talet som just skulle börja
.
Han skrev om de nya utmaningar man skulle möta under 1900-talet och vad slags människor Gud skulle behöva för att möta de utmaningarna. Bramwell  Booths tankar finns samlade i boken "Our Master - Thoughts for salvationists about their Lord".

Under några dagar i början av det nya året kommer vi att publicera Bramwell Booths tankar inför 1900-talet. Och det förvånande är att dessa tankar är minst lika akuella för oss och vår tid som de var då de skrevs. Inläggen är översatta till svenska av Rut Baronowsky. Här kommer den andra delen.


1.      Frihet

Det  nya århundradet kommer att ropa efter frihet i varje aspekt av livet.
Denna strålande dröm genom alla tider – frihet – så långt borta från oss den fortfarande är!

Så många människor lever sina liv i fångenskap! Och vilken hord av människor, också i vår generation, som dör i slaveri – fysiskt slaveri! Slavar i Afrika, i Kina, i Östeuropa, på avlägsna öar ute i havet och på jordens mörkaste platser ropar till oss, och de går under medan de ropar.

Och en ännu större skara människor hålls i fångenskap på grund av orättfärdiga lagar! Små barn, slagna, fördömda och förbannade, och där finns ingen som kan befria dem. Unga män och kvinnor snärjda av hatiska seder, ödelagda av onda förbindelser, med lagliga medel fördrivna från allt som är gott i livet, men upplärda i allt som är ont. Nio av tio män i de stora europeiska arméerna sägs ha blivit moraliskt och fysiskt förförda under sin militärtjänstgöring, men trots detta har alla nationens män laglig plikt att göra tjänst där.

Och vilken väldig skara – större än de båda tidigare –  som i varje generation är fångade i vanor som tjänar grymheten. Man antar att en million små barn dör av vanvård varje år, på grund av att de medvetet blivit övergivna eller blivit utsatta för någon annan grymhet. Tänk vilken fångenskap de som dödar dem lever i! Tänk på grymheten mot kvinnor, krigets grymhet, grymheten mot kriminella och grymhet mot djur. Vilket mäktigt inflytande, som grymma vanor och seder fortfarande har.
Det bästa i människan skriker efter frigörelse från denna fångenskap, och jag vet inte om någon frigörelse som är så pålitlig, så fullständig, så varaktig som den, som kommer ur Jesu undervisning och genom hans ande. Men, också om friheten från alla dessa hatfulla kedjor hade kunnat uppnås, och människor bli fullständigt fria på annat sätt, så skulle där, utan Jesus, fortfarande kvarstå en än mer nedbrytande träldom, en fångenskap som är ännu mer obönhörlig än någon av dessa, för människan är överallt slav under synden. Se på världen – din egen lilla värld, till och med din egen familj och ditt hus – och du ska upptäcka hur ondskan fångar människan i än den ena än den andra bojan, och håller henne fast till kropp och själ. Den ene genom tvivel, den andre av passion, någon genom avundsjuka, någon annan av lust, någon av stolthet, en annan av stridbarhet, någon av fruktan, en annan av kärlek till pengar, av kärlek till denna världen eller av hat mot Gud! Stämmer inte detta?    
Vad människan behöver är därför PERSONLIG, INDIVIDUELL FRIHET FRÅN SYND. Om detta får ske, kan slaven bli fri. Om detta får ske kan barnet, på det orättfärdiga barnhemmet bli fri. Om detta får ske, kan den unge mannen eller kvinnan som hålls fast i lustens bårhus bli fri. Om detta får ske, kan offren för livets grymmaste och mest brutala förhållanden trots allt bli fria. O! Välsignade Gud, den som Sonen gör fri är verkligen fri!

Detta, bara detta, är den frihet som behövs i det nya århundradet – evangeliets frihet från personlig synd i själ och ande, oavsett tid och omständigheter; och här finns han, den Ende som kan skänka denna frid – Jesus, Lejonet av Juda.

Han vill jag påstå är Det nya århundradets Människa.

2.      Kunskap

Det nya århundradet kommer att kännetecknas av en universell längtan efter kunskap.
En av de märkligaste tecknen i vår tid är den exceptionella törsten efter kunskap i världens alla hörn. Denna törst är inte begränsad till den ene eller den andra kontinenten. Den är inte mer framträdande i någon särskild samhällsklass eller i en viss ålder. Den är universell. En aspekt av denna törst, en mycket utpräglad sådan är längtan efter kunskap om livet och dess ursprung, om alltings ursprung, om jorden och dess skapelse, om det arbete som vi menar att Gud gjorde, och som bara han kunde göra.

O, vad människan söker och utforskar! Som dom läser och tänker! Som de talar och lyssnar! Där en bok blev läst för en generation sedan, skulle jag tro att ett hundratal blir lästa nu; och där det fanns en tidning den gången, finns det sannolikt tusen idag. Varje människa är en privatdetektiv, som söker nyheter, information eller instruktioner; man försöker lära sig vad som kan förlänga livet för sig själv och sina närmaste, och framför allt, vad som kan göra livet lyckligare.

Och här säger jag igen: ”Jesus är det nya århundradets Människa.” Han har kunskap att ge som ingen annan kan bistå med. Jag tvivlar inte på att universitet och skolor, regeringar och en bra press, både vill och kan göra mycket för att bibringa all slags kunskap till denna världen. Men när det kommer till den kunskap, som leder fram till det mål, för vilket själva förmågan att ta till sig kunskap skapades – nämligen sann lycka för människan  - då vill jag säga, att bara Jesus är källan till en sådan kunskap; utan honom kan denna kunskap inte bli funnen eller erövrad; men med Honom uppenbarar den sig i sin frigörande och upplysande härlighet. 

O, se till att du har den kunskapen! Den största lärdom kan inte ersätta den. Det spelar ingen roll hur mycket du än har packat din hjärna full med historiens rikedomar, eller lärt den att tampas med dagens mysterier, om du inte känner Honom, kommer summan av allt att bli - ingenting. Men om du känner honom som är Livet, har du evigt liv. Kunskap utan Gud är som en man som kan allt om ljusets och hettans mysterier, men som aldrig har sett solen. Han kanske helt och fullt förstår de lagar som styr dem, vilket resultat de genererar, vilka hemligheter som kontrollerar deras funktion och inverkan på varandra – allt detta är möjligt, men han befinner sig fortfarande i mörker.  

På samma sätt är också kunskap, inlärning, mänsklig utbildning och visdom inom räckhåll för människan. Hon kan briljera med sin stora kunskap och bli beundrad för den av sin omgivning, men ändå behöver hon inte känna till det minsta om det ljus, som upplyser hennes förstånd så att hon kan begripa. Men inte bara detta! Ännu värre är, att hon till och med kan vara en fantastisk mästare i religionens teori, men olyckligtvis!, olyckligtvis! utan att någonsin ha sett religionens SOL – hon kan fortfarande befinna sig i det svartaste och djupaste mörker, om hon inte  känner Jesus, världens ljus; att känna Honom det är evigt liv.

3.      Regeringar och Styrelseskick


Det nya århundradet kommer att kräva styresmän av ett särskilt slag.
Varje tänkande människa som betraktar detta ämne måste slås av den i vår tid, världsvida tendensen mot personstyrda regeringar. Oavsett vilket nationellt styrelseskick, som föreskrivs i olika grundlagar, verkar det som att de alla tenderar att ge makt och auktoritet åt enskilda styresmän, konstitutionen skall praktiseras. Vissa tydliga mönster framträder antingen det gäller monarkier som i England, där parlamentet egentligen har den styrande makten, republiker som Frankrike och USA, där det som kallas demokratiska institutioner kan ses i sin mognad, eller kejsardömen som Tyskland och Österrike. Makten tillfaller en eller två personer, och antingen de är ministrar, presidenter eller monarker, så är det de som i verkligheten styr nationen.

Utmärkta lagar, liberala institutioner och patriotiska känslor kan eventuellt lyfta ett folk, men de kan aldrig styra det. En grupp lagstiftare kan aldrig ha en varaktig kontroll över en nation, oavsett hur överlåtna till sin nation de är. Det kommer att träda fram en eller två ur gruppen, vanligtvis en auktoritär personlighet, som är stark nog att stå ensam, men tillräckligt klok för att inte försöka göra det. I honom kommer hela nationens idéer och ambitioner att smälta samman, folkets hjärtan kommer att vändas till honom, och hans befallningar kommer de ta till sig och låta sig styras av. Det har alltid varit så. Det är så idag. Och det kommer alltid att vara så.

Och som det fungerar på nationsnivå, fungerar det också på individnivå. Varje människa behöver en kung! Du kan kalla honom vad du vill, du kan erkänna honom eller låta bli, men varje människa står under en styresman av något slag. Och detta kommer, om möjligt, att bli tydligare i framtiden än det har varit i det förgångna. Människor kommer inte att nöja sig med att följa vissa idéer, eller leva för sin tids övergående ambitioner, de kommer att ropa efter en konung.

Har jag fel när jag påstår att JESUS ÄR DEN KOMMANDE KUNGEN? I honom är alla de nödvändiga kvalifikationerna för att bli en MÄNNISKORNAS KUNG förenade i största perfektion. Och därför kommer det nya århundradet att behöva honom. Han måste få vara där. Nej, det kan inte lyckas utan honom, den gudomliga Människan, för han är den som har rätten att styra över varje mänsklig själ.