Bramwell Booth inför det nya året - Del 1 av 3

För mer än hundra år sedan skrev Frälsningsarméns dåvarande general ett budskap inför 1900-talet som just skulle börja
.
Han skrev om de nya utmaningar man skulle möta under 1900-talet och vad slags människor Gud skulle behöva för att möta de utmaningarna. Bramwell  Booths tankar finns samlade i boken "Our Master - Thoughts for salvationists about their Lord".

Under några dagar i början av det nya året kommer vi att publicera Bramwell Booths tankar inför 1900-talet. Och det förvånande är att dessa tankar är minst lika akuella för oss och vår tid som de var då de skrevs. Inläggen är översatta till svenska av Rut Baronowsky. Här kommer den första delen.

Århundradets människa

1.      Behovet

Det nya århundradet har sina speciella behov.

Behovet i det nya århundradet kommer att vara människor av ett särskilt slag. Inom varje område i vår värld, i alla dess strävanden är detta det största behovet. Inom religionen, inom politiken, inom vetenskapen, inom affärslivet, inom de filantropiska verksamheterna, i regeringar och styrelser, är alla andra behov oviktiga i jämförelse med detta behov. 

Om det bara fanns människor av ett särskilt slag, skulle det religiösa livet här i världen börja frodas och vibrera av Guds kärlek och vilja, och det skulle övervinna all opposition. Om det bara fanns människor av det rätta slaget skulle begreppet politik vara synonymt med godhet. Under förutsättning av att det fanns sanna människor, skulle vetenskapen inta sin plats som en uppenbarelsens tjänare. Om det bara fanns kraftfulla och principfasta människor till hands skulle affärslivet blomstra som aldrig förr och vara grundat på den mäktiga lag som Kristus själv slagit fast: ”Gör mot andra det som du skulle önska att de gjorde emot dig”. Om man kunde finna de rätta människorna att gå i spetsen för filantropin, skulle denna kunna bli en gyllene stege av möjligheter, som olyckliga och lidande människor kunde få bestiga, inte bara för att uppnå tillfredsställelse och lycka i detta livet, men till renhet och överflöd i evigheten.  Och om det fanns människor med hjärta, huvud och händer som passade för uppgiften, skulle denna världs regeringar kunna uppfylla Jesu mäktiga bön: ”Ske din vilja på jorden, som den sker i himlen”

Men allt, eller nästan allt, beror på människorna.    

2.      Människan

Det nya århundradet behöver människor av ett särskilt slag. Och om behovet är människor så är behovet framför allt en speciell Människa. 

När allt kommer omkring är det den mänskliga naturen, som mer än något annat påverkar människan. Abstrakta lagar har liten betydelse för oss tills vi ser hur de faktiskt fungerar. Gravitationslagen är bara något som vi förundrat betraktar, när vi ser hur den påverkar planeternas rörelse och stjärnor som faller, men när vi ser ett litet barn, som rädd faller ur sin säng och ramlar på golvet, får jordens dragningskraft en ny och smärtsam mening.  

Den skönhet som ligger i att någon, trots hårt motstånd, ger sig hän åt sanningen rör kanske inte upp så starka känslor i de flesta av oss, i alla fall inte så länge vi betraktar detta på tryggt avstånd i vår egen självupptagna frihet. Men när vi ser en ensam martyr, som med upprest huvud vandrar rakt genom en rasande pöbel och kysser den påle, som han strax skall bli bunden vid, och när vi så ser honom brinna tills det barmhärtiga krutet exploderar vid hans hals, så att han äntligen får byta ut sin brinnande skjorta, mot en klädnad som är tvättad i Lammets blod, då förstår vi äntligen något av skönheten, allvaret, storheten, det Kristuslika som ligger i  att offra, särskilt det offer som sanningen kräver, och denna insikt fångar till och med det kallaste hjärta och det dunklaste sinnet.  

Jesus, uppenbarad i köttet, var ett erkännande av denna princip. Avsikten med hans liv och död var att manifestera Gud i köttet, så att han skulle kunna dra människan till Gud. Han antog mänsklig natur för att människan skulle kunna se det bästa i den mänskliga naturens kapacitet. Han blev människa så at människan skulle kunna förstå de höjder av kraft, till vilka människan skulle kunna nå. Han blev människa för att människorna skulle förstå längden och bredden av den kärlek och visdom, som människan skulle kunna uppnå. Han blev människa för att människorna skulle förstå de djup av kärlek och tjänst som människan skulle kunna omfatta. 

Det slags människor, som behövs i det nittonde århundradet, kan därför finna Mönstermänniskan i sin omedelbara närhet. De kommande årens utmaningar får bli hur svåra som helst, Gud kan resa upp människor som är kapabla att möta dem, människor som är hans avbild, rättfärdiga människor, ljusets människor, kraftens människor – människor som följer Honom i den desperata kampen mot ondskans flerhövdade monster av olika slag, människor som i hans namn kan befria andras själar från syndens slaveri och det helvete, som synden leder till.

3.      Normerna

Det nya århundradet kommer att kräva höga ideal både när det gäller karaktär och uppförande.

Hur du än vill förklara det, så har religionen idag gjort världen besviken. Men den beklagansvärda förvrängning av Kristi undervisning, som vi ser i liv och gärning hos tiotusentals människor som bara är namnkristna, i den mjäkighet gentemot syndens hemskhet, som vi möter hos många kristna förkunnare, och den oheliga alliansen mellan världen och de flesta kristna kyrkor inom i stort sett alla praktiska företeelser i livet, allt detta har utan tvivel bidragit till denna besvikelse, åtminstone om vi tänker på kristendomen.

Muhammedanismen är i en ännu värre situation, för även om den tyvärr ökar, till och med snabbare än kristendomen, är den i grunden utan hopp. De som hängett sig åt den vet att där finns en avgrund mellan dess höga undervisning och dess bästa praktik, och man börjar långsamt söka någon annanstans efter livsregler som håller.

Och det som gäller för Muhammedanismen är sant också för Buddismen – österns stora religion. Dess lärare har i långa stycken upphört att vara trofasta mot sin egen tro; och som en konsekvens minskar denna religion i betydelse. Så skön, som mycket av dess undervisning utan tvivel är, har ändå millioner formella buddister stötts bort av dess misslyckanden; och de ser sig alltmer rastlöst omkring, för att finna hjälp i kampen mot ondskan, och för att finna hopp i sin bittra medvetenhet om synd.

 Sådan är, vid en flyktig betraktelse,  inställningen till de stora världsreligionerna, nu när vi går in i ett nytt sekel. Kanske kan ett ord mer än andra sammanfatta detta – särskilt med tanke på kristendomen – och det ordet är LIKGILTIGHET. – kall, stenhård likgiltighet!

Men människor behöver ändå normer för sina liv och sitt uppförande. Den öppet materialistiska människan, den timide agnostikern eller den erkände egoisten, den vanartige såväl som den värdelösa, alla frågar, med hundra tungor och på tusen olika sätt: ”Vem kan visa oss något som kan kallas godhet?” Det universella samvetet, det som ännu inte korrumperats eller förkvävts, utan är lika rent som på den ödesdigra dagen i Edens lustgård – samvetet, det enda i människan som fortfarande kan stå upp när allt annat faller, samvetet ropar fortfarande ”DU BORDE!”, det gör fortfarande uppror mot ondskan, det tvingar fortfarande det mänskliga hjärtat att ropa efter regler för rätt och fel, och det driver människan till att göra det ena, och avhåller henne från att göra det andra. 

Och det är på grund av detta enda skäl - att Jesus förmår att förse människan med sådana höga ideal, som jag säger att han är Århundradets Människa. De lagar, som  han lade fast i evangelierna, och den förebildliga lydnad mot dessa lagar, som han i sin mänsklighet gav prov på, under verklig stress och oro, erbjuder en måttstock som kan tillämpas universellt.  

Ledaren som kämpar med svårhanterliga människor, arbetaren som slåss för att bli sedd och hörd av en girig arbetsgivare, den hemlöse, som liksom ismaeliten kämpar mot samhället för en bit bröd, den mörkhyade; mamman med de sorgsna ögongen, som sänder sitt enda barn att dö i vattnet i Indiens heliga flod, för att ”ge sin livsfrukt som ett offer för sin själs synd”; den stolte och själviske adelsmannen, som lever i överflöd och kan få allt han önskar utom det enda som är nödvändigt; den stora massan av otaliga bedrövade människor, som inte kan få någon lindring; de döende, vars död blir ett ofrivilligt steg rakt ut i mörkret  - alla dessa, ja de och alla andra, kan i Kristi lag finna det som jämkar samman mostridiga intessen, det som löser det mänskliga livets problem, det som bygger upp en helig karaktär, det som samlar och helgar allt som är gott i varje tro och i varje människa, ja det som förenar alla som vill lyda denna lag i ett enda broderskap, en enda fålla med en enda Herde.