Nordic Choice Hotels

27 sep. 2008

Religionssammanblandning

Religionssynkretismen breder ut sig i dag. Det vill säga att man blandar samman religionerna. Man tar det man tycker om från de olika religionerna och låter det smälta ihop till sin egen blandning.

Många religionssociologer påstår att sekulariseringen är en myt. Det är inte så att religionens betydelse har minskat, det är bara det att den flyttat från kyrkorna till den privata sfären.Se bara hur det ser ut i bokhandeln (som säljer det människor efterfrågar). Du kan hitta många hyllmeter med alternativa ockulta religioner, men det kan vara svårt att hitta en Bibel (som är världens mest lästa bok). Det är som i snabbköpet. Var och en går omkring bland religionerna och plockar ihop sin egen matkorg, sin egen blandning.

Bibelns Gud hatar religionssynkretism. Stora delar av Gamla Testamentet handlar om hur folket ständigt går vilse och börjar tillbe andra gudar. Det är inte så att man slutar att tillbe Gud. Det är bara det att man dyrkar andra gudar vid sidan av Gud. Då Israels barn övergick från att vara nomader till att bli ett fastboende jordbrukande folk, tyckte man det var praktiskt att vid sidan av Gud även tillbe fruktbarhetsgudar som Baal och Astarte (se Domarboken).

Många år senare utbrister Elia: ”Hur länge ska ni halta till bägge sidor? – Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal” (1 Kung 18:21).Jag tror inte Gud tycker bättre om religionssynkretism i dag. Han är ju, som bekant, densamma i går som i dag. Så Elias ord är lika relevanta i dag:Är det Herren som är Gud, så följ Herren!

I dag breder religionssynkretismen ut sig i de kristna kyrkorna. Många präster och pastorer deklarerar att vi alla tillber samma Gud även om vi uttrycker det på olika sätt. Man uttrycker det så att religionerna är olika fönster mot Gud. Många, även kristna, menar i dag att religionerna bara är olika vägar till Gud.

I tidningen "Mitt i Nacka" (2008-09-23) skriver kyrkoherden i Nacka församling en insändare. Han reagerar på tidningens rubriksättning, "Gud och Allah flyttar ihop", då man i en tidigare artikel skriver om det nya Guds hus i Fisksätra. Kyrkoherden hävdar att Gud och Allah är samma Gud och man kan ju inte flytta ihop med sig själv. Kyrkoherden skriver: "Det finns bara en Gud, som vi alla lever, verkar och en dag dör i. Men namnen på och bilderna av denna verklighet är många".

Konsekvensen av detta synsätt är att kyrkoherden, för variationens skull, lika gärna kan predika ur Koranen, eftersom Islam bara är en annan bild, ett annat fönster, där man kan se på samma Gud.

Konsekvensen av detta synsätt är vidare att Jesus totalt missuppfattat situationen och att det var helt i onödan som Jesus led och dog på korset. Det fanns och finns ju så många andra alternativa vägar och fönster till Gud som inte är beroende av korset.

Vi borde kanske lyssna mer på de gamla profetrösterna i vår tid: "Hur länge skall ni halta till bägge sidor..."

---------------------------
Detta var ännu ett inslag i serien om strömningar i kristet tänkande i dag.
peppebaron
www.rupeba.se

26 sep. 2008

Jesus

Jag tror på bibeln. Ja, jag tror faktiskt väldigt mycket på Bibeln. Jag tror att Gud talar med oss människor genom Bibeln. Jag håller med om Frälsningsarméns första trosartikel som säger att Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet, är inspirerat av Gud, och att det är det enda gudomliga rättesnöret för kristen lära och kristet liv. http://www.fralsningsarmen.se/dl2/p3/admin.nsf/wwwPublished/fralsningsarmen_tro_elva_larosatser?OpenDocument

Men kristendom handlar inte djupast om att tro på en bok eller tro på vissa trosartiklar. Djupast sett handlar kristen tro om en relation mellan mig och Jesus. Om inte relationen till Jesus finns där så är Bibeln en död bok.

Men utan Bibeln skulle jag inte veta något om Jesus. Då skulle Jesus bara vara något som jag tänkt ut i mitt eget huvud. Men han finns på riktigt. Jag kan lära känna honom i Bibeln. Jag kan leva i en innerlig relation med honom.


Jag tycker det är viktigt att ha etikdokument. Jag tycker det är viktigt att etiken inte bara bygger på vad jag tycker för dagen utan att det finns genomtänkta riktlinjer som är baserade på Bibeln.

Men mitt kristna liv hänger inte på några väl formulerade etikdokument, utan på en levande relation till Jesus.

Ibland har vi så mycket att göra och springer förbi Jesus då vi försöker hinna med alla viktiga saker i våra liv. Jesus står nog ofta med utsträckta armar och vill att vi ska komma in i gemenskapen med honom (Matt 23:37).

Vi tror ofta att Gud har kallat oss bara för vi ska utföra en del jobb åt honom. Men i första hand har han kallat oss till gemenskap med sig själv (1 Kor 1:9).

En sång som har välsignat mig mycket den sista tiden är: "Låt regnet av din närvaro falla över mig, varje dag i mitt liv, varje andetag jag tar..."

Långt bort från alla lärosatser och etiska dokument talar sången bara om Gudsnärvaron i våra liv.

Luta dig tillbaka, andas in djupt och låt Guds närvaro komma över dig som ett stilla regn. Här kommer sången. Klicka på länken:

peppebaron
www.rupeba.se

25 sep. 2008

Trons kraft

Söndagens tema den 28 september handlar om tro. I episteltextens från Hebreerbrevet 11:29-33 möter vi trons hjältar. Där kan vi läsa om Gideon, Barak, Simson och Jefta. Även skökan Rachav finns med i uppräkningen av trons hjältar.

Trons hjältar beskrivs med orden: ”Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löften uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, släcka rasande eld och undkomma svärdets egg.”

Då vi läser om allt som trons hjältar kunde åstadkomma med sin tro så kan det kännas som om vår egen tro är futtig. Vad åstadkommer jag med min tro? Vi sjunger ibland ”Giv mig mera tro” och hoppas att vi någon gång ska kunna nå upp till den trosnivå som vi kan läsa om i Bibeln.

Hur mycket tro behöver vi egentligen? Jesus svarar på den frågan att vi inte behöver så mycket tro. Vi måste bara vårda och använda den tro vi har. Jesus säger att världens minsta tro (=senapskornet som är det minsta fröet) är tillräckligt för att flytta berg (Matt 17:20).

Vi blir ofta så fixerade på storleken av vår tro. Men det viktigaste är inte hur mycket vi tror, utan vad vi tror på.

Det är viktigare att ha en liten tro på något man kan lita på än att ha en stor tro på det som är opålitligt.

Det avgörande är alltså inte mängden av tro utan vem du tror på. Tron får inte bli en prestation. Den får inte bli en börda som du ska bära.

Det var aldrig tänkt att du skulle bära tron. Det var meningen att tron skulle bära dig.

Men Gud vill att du ska växa i tron. Att växa är inte heller en prestation. Barn kan inte spänna sig för att försöka växa. Växten kommer helt av sig själv om vi bara stoppar in lite mat och sover lite då och då. Växten sker automatiskt.

Vad är det då som gör att tron växer? Jag tror att det framför allt är tre saker som gör att tron växer.
1.Då vi läser Guds ord växer vi. Bibeln säger att tron kommer av predikan, predikan i kraft av Kristi ord. Rom 10:17.
2.Då vi lär känna Jesus mer och mer växer vår tro. En del människor tror vi mindre och mindre på ju mer vi lär känna dem. Med Jesus är det tvärtom. Han är tillförlitlig. Tron växer i gemenskapen med honom.
3.Då vi ser vad Gud gör växer tron. Då vi ser skapelsen, då vi får bönesvar, då vi ser under ske. Då växer vår tro.

Bibeln säger att alla människor har ett mått av tro (Rom 12:3). Vi har alla fått möjligheten och förmågan att tro. Då vi använder vår tro, även om den är liten som ett senapskorn, kan Gud använda vår tro och tilltro till honom för att förändra förhållanden.

Den som tycker om rebusar kan kanske säga: TRO = RO bakom ett kors.

Det viktigaste är vem du tror på. Jesus säger i avskedstalet till sina lärjungar: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig” (Joh 14:1)
________________________________Bloggpredikan söndagen den 28 september 2008-09-25
Tema: Trons kraft
GT Joj 2:1-15
Episteltext (text från breven) Heb 11:29-33
NT Mark 2:1-12

peppebaron

23 sep. 2008

De två förbjudna frågorna

Det är två frågor som varit tabu att diskutera i Sverige under många. I dessa frågor har det bara tillåtits en uppfattning. De både förbjudna frågorna handlar om aborter och homosexualitet.

Någon abortdiskussion har inte funnits i Sverige under lång tid, varken i den politiska debatten eller i media. Man har sett det som en självklarhet att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Den kristna rösten, som normalt har varit mindre positiv till aborter, har inte hörts. Det har också skett en åsiktsglidning bland många kristna mot en mer positiv inställning till aborter.

De fåtaliga gånger som abortfrågan kommenterats i kristna media har det ofta handlat om att kritisera och ta avstånd ifrån kristna som man anser demonstrerat mot aborter på ett mindre lämpligt sätt. Se tidigare inlägg på rupeba.se:
-Vems utveckling är det egentligen som skadas?>>
-Vem bryr sig om dem det egentligen handlar om?>>
-Abortdemonstration mot pingstkyrka väckte reaktioner>>
I kritiken mot de som protesterar mot aborter har däremot själva abortfrågan sällan diskuterats.

Men egentligen är väl alla emot aborter. Det finns väl ingen som menar att kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp då hon är havande i åttonde månaden. Det är väl också så att ingen förespråkar aborter under den åttonde månaden.

Så ytterst sett är alla emot aborter. Vad man egentligen har olika uppfattning om är att fastställa mer eller mindre godtyckliga tidpunkter där man övergår från att vara abortförespråkare till att bli abortmotståndare.

Abortfrågan är naturligtvis på många sätt en svår fråga. Det är många olika överväganden som görs. Men vad som förvånar att det är så få som talar för den svagare parten. Annars handlar mycket av lagstiftning och etik om att skydda den svagare parten. Vem talar för det ofödda barnet?

Den andra frågan där samhället och även många kristna totalt har ändrat uppfattning är frågan om homosexualitet. På mindre än en generation har opinionen i Sverige ändrat uppfattning. Och man måste ju fråga sig om det är självklart att vi som lever just nu har en överlägsen etisk bedömningförmåga jämfört med alla tidigare generationer.

I dag kan ingen ostraffat göra negativa uttalanden om homosexualitet. De kallas för homofober eller ännu värre saker. Det verkar vara helt naturligt att använda Alv Svenssons ansikte som en pilkastningstavla under Pride-festivalen. Görs uttalandena dessutom offentligt riskerar man till och med fängelsestraff.

Det argument som ofta förs fram är kärleksbudet. Man menar att det är kärlekslöst att ha invändningar mot någon annans sexuella aktiviteter.

-Men, om det nu skulle vara så att någon anser att homosexualitet är synd (det är i vart fall ingen orimlig tolkning av Bibeln).
-Och om man dessutom menar att synd är något negativt och skadligt (inte heller det en orimlig tolkning av bibelordet), så måste man fråga sig vad som är det största uttrycket för kärlek. Är det att vara tyst, acceptera och stödja den homosexuelle att leva kvar i sin synd, eller är det störst kärlek att varna för att fortsätta att leva i synd?

Mamman som ser sitt barn springa ut i trafiken, springer instinktivt efter och rycker bort barnet från faran. Vore det större kärlek att inte hindra barnet att i sin frihet springa vart hon vill? Den mamma som inte vill hindra sitt barn att springa ut i trafiken kan väl närmast liknas vid ormen i paradiset som säger att det är väl inte så farligt. Skulle Gud verkligen ha sagt det? Och om han verkligen har sagt det var det säkert inte det han menade.


_______________________________

Detta var det tredje inlägget i serien om aktuella kristna åsiktströmningar.
De två tidigare har varit:
-Jesus säger att porten är trång, medan kyrkan försöker göra den så bred som möjligt>>
-Är Jesus den enda vägen, eller är han bara en av många vägar till Gud?>>

peppebaron
www.rupeba.se

22 sep. 2008

Två diken

Anden och Ordet. De två hör ihop. De samverkar. Anden har inspirerat Ordet och Ordet kan inte förstås utan Anden. Det är inte Anden eller Ordet, utan Anden och Ordet.
Om man bara förväntar sig att Gud talar genom Anden och inte bryr sig om Ordet är det lätt att komma fel. Alla våra tankar kommer inte från Gud. Anden säger inte något som är emot Ordet. Ordet är ju inspirerat av Anden. Anden leder alltid till Ordet. Jesus säger att Anden talar inte av sig själv (Joh 16:3), utan han ska påminna er om allat vad Jesus sagt (Joh 14:6).
På samma sätt är Bibeln en död bok utan Anden. Ordet har kommit till genom Anden och kan bara förstås med hjälp av Anden (2 Petr 1:20-21). Bokstaven dödar, men Anden ger liv (2 Kor 3:6).
Så hamna inte i diket. Läs Bibeln mycket och ofta. Be den helige Ande öppna dina ögon. Gud kommer att tala till ditt hjärta genom den helige Ande. Och medan du läser löftena i Guds ord förvandlar Gud ditt liv så att du blir mer lik Honom:
"Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur" (2 Pet 1:4)

peppebaron
www.rupeba.se

Trossamfundet Humanisterna

Sievert Öholm skriver i Världen i dag: "Vi har fått ett nytt trossamfund i Sverige. Namnfrågan är inte helt klar, men praxis skulle kunna uttolkas som ”Samfundet Ateistiska Humanister”, SAH.Överstepräst och antibiskop är Christer Sturmark. Han har hög social kompetens och mycket hög prat- och snackfaktor. Som meduttolkare av sitt ateistbudskap (antievangelium) har han hedervärda journalistkollegan Åke Ortmark och allvarssjungande artisten Eva Dahlgren. Hon som onekligen sett ”änglar gå genom rummet”, men ändå presenterar sig som ateist.

Att det handlar om religionssubstitut för Humanisterna framgår av deras senaste nyhetsbrev. Där berättas stolt att Historiska Museets utställning ” Maria- drömmen om kvinn­an”, är ett samarbete mellan museet, Eva Dahlgren och Humanisterna(!)."

Läs mer i Världen i dag>>

Församlingen behöver vårdas mer långsiktigt

Stanley Sjöbergs skriver i Hemmets vän: "Vid olika tillfällen har jag engagerat mig för att kontakta dem som lämnat sin församlings gemenskap och valt att ha en privat tro. Vi har alla en gemensam svaghet i våra kyrkor, nämligen att ta kontakter, samla människor, ge dem evangelium, men sedan lämna dem för att söka nya kontakter. Söndagsskolorna har ofta mycket barn som samlas, konfirmationsundervisningen för tonåringar är stora tillfällen till att få relationer till morgondagens människor. Men vi uppträder ofta som om vi hade ett företag som gick ut med bra reklam och även presenterade våra produkter, men sedan avstod från försäljning och kundservice. Jag har själv handlat fel och förlorat stora tillfällen."

21 sep. 2008

Antingen-eller. Det finns två vägar

Mitt inlägg igår handlade om båd-och. Jesus kom med nåd och sanning. Och det betyder att vi inte ska välja, utan ta emot båda. Blod och eld betyder att Jesus både vill ge oss både förlåtelse och fylla oss med Andens kraft. Vi ska inte välja det ena eller det andra. Det är både-och som gäller.

Men ibland är det antingen-eller som gäller och då måste vi välja ett av alternativen, inte båda. Jesus säger t.ex. att det vi säger ska vara ja eller nej. Allt annat är från den onde (Matt 5:37).

Jesus säger också att det finns två vägar: en som leder till livet och en som leder till fördärvet (Matt 7:13-14). Här måste vi välja den ena eller den andra.

Jamen, säger många, man kan ju inte se livet i svartvitt. Man ser det ofta som ett mognadstecken hos en människa om man inte ser allt i svartvit utan kan se nyanser.Men, på många områden, uttrycker sig Jesus i svartvitt. Ja eller nej, däremellan ska det inte finnas nyanser, enligt Jesus.

Jesus säger att det finns vå vägar:
-den som leder till livet börjar med en trång port och fortsätter med en smal väg.
-den som leder till fördärvet börjar med en vid port och fortsätter med en bred väg.

Många tänker sig nog livet som om det fanns tre vägar: en smal och svår väg för missionärer, frälsningsofficerare och speciellt gudfruktiga människor, en bred och lockande väg för alla som vi tycker är ”syndare”, och till slut en väg mittemellan för vanliga, hyggliga kristna som kan ta det bästa från bägge vägarna. Det är bara det att den vägen finns inte. Det finns bara två vägar. Svart eller vitt.

Jag tror inte att människor är svarta eller vita. Vi misslyckas alla gång på gång. Det är inte människorna som är svarta eller vita, utan det är handlingar, åsikter, ord och livsval som kan vara svartvita.

Jesus säger att det finns två vägar. Människan har alltid velat gå en egen väg. Profeten Jesaja säger: "Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg" (Jes 53:6). I dag är det vanligt att människor vill hitta på sin egen väg till livet. Man talar om min Gud, min religion, min väg, min sanning.

Men Jesus säger att det bara finns en väg som leder till livet, och han vill så gärna att du och jag ska finna den.

peppebaron
www.rupeba.se

17 sep. 2008

Har Gud skapat hjärnan eller har hjärnan skapat Gud?

Jag hör ibland kristna som säger ”Sån är inte min Gud” eller ”det tillåter min Gud”.Det verkar som om ”din Gud” alltid tycker som du i alla frågor. Vad praktiskt det måste vara att ha en ”Gud” som håller med mig i allt och sanktionerar alla mina åsikter.

Jag skulle vilja fråga alla som talar om ”sin gud”:”Vad intressant! Var kommer han (eller hon) ifrån? – Hur lärde du känna ´din Gud´? – Hur odlar du gemenskapen med ´din Gud´?”

Bibelns Gud säger att du inte ska ha några andra gudar än honom. Och det enda säkra sättet att lära känna Bibelns Gud är att läsa om honom i Bibeln.
Har Gud skapat hjärnan eller har hjärnan skapat Gud? Om det är hjärnan som har skapat Gud, om Gud bara är en fantasi som vi tänker ihop själva, då är naturligtvis alla varianter lika bra och då kan man ju hålla sig med vilken Gud man tycker.Men om det är så att Gud finns på riktigt och han har skapat hjärnan och oss, vilket Bibeln påstår, då borde det viktigaste vara att lära känna honom och ingen annan ”Gud”.

peppebaron
www.rupeba.se

15 sep. 2008

Vi behöver fler församlingar



ANDERS BENGTSSON, Missionsföreståndare i Svenska Alliansmissionen, skriver i Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev:

"Vi behöver plantera fler nya församlingar. I Sverige, ett av världens mest sekulariserade länder, finns idag stora tätbefolkade områden med mycket svag kristen närvaro. Att starta nya församlingar i ytterområdena av våra storstäder är den största missionsutmaningen för svensk kristenhet idag. Erfarenheten från andra delar av världen är att nya församlingar blir spjutspetsarna som inspirerar gamla etablerade kyrkor till förnyelse och växt.




Sverigeundersökningen av Öyvind Tholvsen är en avslöjande läsning. På fem år, 2001 – 2005 minskade frikyrkomedlemmarna i Sverige med 13 522 medlemmar. Under samma period planerades det 23 nya församlingar och 220 lades ned. Att människor flyttat och förutsättningarna förändrats så att ett par hundra församlingar fått läggas ned är inte så anmärkningsvärt. Men att vi under samma tid inte startat mer än 23 nya församlingar i områdena dit flyttlassen gått känns som ett svek.




Samtidigt som det planteras så få nya frikyrkoförsamlingar står de flesta etablerade församlingarnas medlemsantal stilla eller minskar. Tholvsens undersökning visar att under femårsperioden 2001 – 2005 stod nästan hälften av Sveriges frikyrkoförsamlingar i stort sett stilla medlemsmässigt. 823 församlingar har en minskande trend på 29,9 – 10 % samtidigt som bara 178 hade lika stark växande trend. 260 församlingar hade en minskande trend på 30 % eller mer, men de som hade en lika stark ökande trend var bara 113."

Läs mer>>

12 sep. 2008

Vem är Jesus egentligen?

Vårt inlägg här på rupeba.se "Är Jesus vägen eller är han bara en av många vägar?" har väckt stort intresse på bloggsajten http://www.blodocheld/. Inlägget har fått flera hundra läsare och många kommentarer. Det är svårsmält för det postmoderna tänkandet att det bara skulle finnas en sanning. Det skulle ju betyda att de andra "sanningarna" inte längre är sanna. I relativismens namn måste ju min sanning vara lika sann som din sanning, för i relativismens värld finns inget allmängiltigt rätt eller fel. "Det som känns rätt för mig måste ju vara rätt för mig".

I flera kommentarer tycker man det är förmätet att hävda att Jesus är enda vägen. Flera kommentatorer skriver "Att tro stenhårt på att bara en väg leder till Gud är en aning inskränkt."

Jag var på Alpha-kurs häromkvällen på Frälsningsarmén i Nacka. Jag har aldrig tidigare tagit del av Alpha-materialet som från början kommer från Anglikanska kyrkan i England men som nu används i massor kyrkor över hela världen.

Nu hade vi lektion två i alpha-materialet. Den handlade om Jesus. Jesus påstod själv att han var Gud och att han var den enda vägen till Gud. Alpha-undervisningen säger att det finns tre alternativ:

1/Antingen var Jesus en galning. Han trodde att han var någon annan än den han var. Han hade totalt missuppfattat situationen.

2/Han var en bedragare. Han visste att han inte var Gud. Han visste att han inte var den enda vägen till Gud. Han försökte alltså avsiktligt bedra människor.

3/Han var Guds son och den enda vägen till Gud.

Det är ologiskt att tro att han var en god och helig man, men inte Guds son. Goda heliga män ljuger inte och är normalt inte galningar.
Enligt Alpha-materialt är det hela enkelt. Det finns bara tre alternativ. Antingen är han en galning, en bedragare eller den enda vägen till Gud.

Vad väljer du att tro?
peppebaron
www.rupeba.se

11 sep. 2008

Varför slutar inte folk att tro på Gud?

Under upplysningstiden var det många som trodde att tron på Gud var ett övergående fenomen. Det kanske skulle ta en generation, men sedan skulle gudstron förpassas till museernas värld. I den moderna vetenskapen fick allt en ny förklaring som inte måste luta sig på Gud. Nietzche förklarade senare att ”Gud är död”.

I dag, 150 år senare, så har religionens plats inte minskat utan ökat. Det har aldrig funnits så många kristna på jorden som nu och man kan ju fråga ”Varför slutar inte folk att tro på Gud?”

Några amerikanska hjärnforskare har skrivit en bok som heter just ”Why God won´t go away”. Hjärnforskarna har gjort mätningar på hjärnans aktiviteter mediterar bland annat på kristna nunnor som ber. Resultatet visar att bön och meditation aktiverar delar av hjärnan som annars inte är aktiva. Det finns alltså delar av hjärnan som bara aktiveras i bön.

Resultatet kanske inte är oväntat för oss som tror att Gud har skapat människan med kapacitet för att ha en levande relation med Gud. Om du inte är troende, eller om du inte ber använder du alltså inte din fulla hjärnkapacitet.

Man kan ju tycka att det är synd om ateisterna som genom att bara använda en del av hjärnkapaciteten tror sig veta något om Gud som bara kan upplevas i den del av hjärnan som de aldrig använt. (Vill du läsa mer kan du läsa ”Why God won´t go away” av Andrew Newberg, Eugene D´Aquili och Vince Rause)

Livets mening är att leva i harmoni med Gud, sig själv och andra människor. Gud har skapat oss med en längtan att höra ihop med Gud. Det finns i oss ett rop efter Gud och eftersom ropet finns i oss kan vi aldrig springa ifrån det. Vi kan ju aldrig springa ifrån oss själva hur fort vi än springer. Det är kanske därför som folk inte kan sluta tro på Gud!

peppebaron

Lunchkonsert i Jönköping

USA Southern Territory Songsters, en kör från sydstaterna i USA, är på Skandinavientruné.
På fredagen gav den 25 man starka kören en lunchkonsert i Sofiakyrkan i Jönköping.
Repertoaren bestod både av traditionell körmusik och av negro spirituals, en musikform som utvecklades av slavarna just i sydstaterna.
Kören fortsätter sin resa i Sverige med besök i Linköping, Umeå, Stockholm och Uppsala innan de återvänder till USA.

Jesus - vem är han?

Vår artikel tidigare i veckan, "Är Jesus vägen, eller är han bara en flera vägar till Gud?", har skapat diskussion. Artikeln har även varit publicerad på http://www.blodocheld.se/ och där har den haft hundratals besökare och tiotals kommentarer. Många kommentarer vänder sig mot att det skulle finnas en sanning. Det postmoderna tänkandet i dag värjer sig mot sanningsbegreppet och hävdar att det får inte finnas en sanning, för då är ju alla andra sanningar osanna, och min sanning måste ju vara lika sann som din. Dagens relativism vill inte att det ska finnas något rätt eller fel som är allmängiltigt. Men, det är svårt att komma ifrån att Jesus faktiskt påstår att han är den enda vägen till Gud.
Jag var på alpha-kurs häromdagen på Frälsningsarmén i Nacka. Jag har aldrig tidigare tagit del av alpha-materialet som från början kommer från Anglikanska kyrkan i England men som nu används i massor kyrkor över hela världen.

Det var dags för lektion två i alpha-materialet. Den handlade om Jesus. Jesus påstod själv att han var Gud och att han var den enda vägen till Gud. Alpha-undervisningen säger att det finns tre alternativ:
1/Antingen var Jesus en galning. Han trodde att han var någon annan än den han var. Han hade totalt missuppfattat situationen.

2/Han var en bedragare. Han visste att han inte var Gud. Han visste att han inte var den enda vägen till Gud. Han försökte alltså avsiktligt bedra människor.

3/Han var Guds son och den enda vägen till Gud.


Det är ologiskt att tro att han var en god och helig man, men inte Guds son. Goda heliga män ljuger inte och är normalt inte galningar.


Enligt Alpha-materialt är det hela är enkelt. Antingen är han en galning, en bedragare eller den enda vägen till Gud.

Vad väljer du att tro?


peppebaron
www.rupeba.se

Är bibeln queer?

Stefan Gustavsson beskriver, i Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev, med "Pippi Examples" som utgångspunkt hur man i dag försöker att ge budskapet i Bibeln tolkningar som aldrig var avsedda.
"Palle Torsson är en svensk konstnär som för många främst är förknippad med det skandalomsusade verket ”Pippi Examples” från år 2001. Det är en film som bygger på den klassiska TV-serien ”Pippi Långstrump”, av Astrid Lindgren och Olle Hellbom. Valda sekvenser ur TV-serien klipptes ihop, spelades upp i slow motion och gavs en sexuell innebörd. Pippi förvandlades till en utmanande Lolita och relationen mellan vuxna och barn i filmen erotiserades. Upprördheten i media och bland filmens skapare var mycket stor över att Pippi förvandlats till en ”sexfilm”. Både Astrid Lindgren och skådespelerskan Inger Nilsson reagerade med stark avsky i Aftonbladet den 17 juli 2001. Jag kan inte låta bli att tänka på ”Pippi Examples” när jag läser Jayne Svenungssons artikel i SvD den 25 juni i år: ”Kristendomen guldgruva för queerteoretiker”."

Läs mer på SEAs hemsida>>

7 sep. 2008

Välkomstgudstjänst för de nya kadetterna

Vid en välkomstgudstjänst på Söderkåren i Stockholm hälsades sju nya kadetter välkomna till Officersskolan (Frälsningsarméns pastorsutbildning). Utbildningen påbörjas nu och skall genomföras under en treårsperiod. Kadetterna kommer att vara samlade på Officersskolan under internatveckor och mellan internatveckorna gör de praktik på olika kårer samtidigt som studierna bedrivs på distans.

De sju kadetterna är: (främre raden från vänster)
Marita Funke, Christina Forsberg, Liselott Lundell, Eva Zetterlund, (bakre raden från vänster) Ulf Berg, Lillvor Stenberg, Veikko Antilla.

Gudstjänsten inramades med musik av Söderkårens musikkår och av en trio från Vasa gospel.

Flera talare kommenterade att man för ett år sedan började be konkret om 6-8 nya kadetter varje år och att detta var början på det bönesvaret.

Varje årskull kadetter har ett gemensamt namn i alla länder där Frälsningsarmén arbetar. Denna årskull har fått namnet "Bönekrigarna".

Officersskolans rektor, Mona Stockman, tog fasta på namnet "Bönekrigarna" i sitt tal. Hon sa att bönen sätter oss i rörelse, ger oss direktiv och ger oss bönesvar. Mona poängterade också att vi behöver ledare i vår tid som har lärt sig att strida i bönens tjänst.

Frälsningsarméns ledare i Sverige, Vic Poke, refererade även han till mottot "Bönekrigare." Vic sa att krigare är mer än bara soldater. Krigaren befinner sig alltid i centrum av kampen.
Vic anknöt till berättelsen om Moses där Gud säger till Moses att dra vidare med folket, men att Gud själv inte skulle gå med längre. Då svarade bönekrigaren Moses att om inte Herren ville gå med så vill han inte gå vidare med folket. Moses bad å folkets vägnar och det slutade med att Herren gick med dem på grund av bönekrigaren Moses.
Vic refererade även till kampen mellan David och Goljat, där David ser upp till jätten Goljat och säger att Goljat kommer emot honom med sina vapen, men han kommer i Herren, Guds namn. Det handlar om andlig krigföring. Vi representerar inte bara Frälsningsarmén, vi representerar Gud.
Vic Poke utmanade kadetterna och de övriga och frågade om de ville vara som Moses och om de ville vara som David.
Till sist talade Vic om de romerska soldaterna på Jesu tid. De stod sida vid sida och lät sköldarna överlappa varandra och på det sättet var varje soldat ett skydd för sin granne. Låt oss beskydda varandra genom fåra förböner, var Vics budskap. Vi har ansvar för varandra.

Gudstjänsten avslutades med en inbjudan till böneplatsen för personlig överlåtelse.

peppbaron

"Fridens och kärlekens religion?"

Tidningen Dagen skriver under rubriken "al-Qaida hotar Danmark":
"Terrornätverket al-Qaida ruvar på hämnd mot Danmark för de Muhammedteckningar Jyllands-Posten publicerade i september 2005. Danmark ska utrotas från jordens yta "om Gud vill", heter det i en video som snappats upp av gruppen Site, som övervakar islamistiska webbsidor."

Samtidigt kan man läsa på "Canada Free Press" att Islamiska Jihad har dödshotat McCains andlige rådgivare, Pastor Rod Parsly. I dödshotet skriver Islamiska Jihad:
"Vi prisar Gud för att han försett oss med 50.000 dollar till den som kommer med den hundens huvud."

Läs mer>>

6 sep. 2008

Är Jesus den enda vägen eller är han bara en av många vägar till Gud?

Sverige har på en generation förvandlats från ett en-kulturellt, en-religiöst samhället till ett mångkulturellt och multi-religiöst samhälle. Hur ska man som kristen förhålla sig till andra religioner. Är det samma Gud vi tillber? Är kristendomen den enda rätta religionen? Är alla religioner lika sanna? Är Jesus vägen eller bara en väg?

Man brukar tala om tre olika förhållningssätt till andra livsåskådningar:

Exklusivism = Jesus är den enda vägen till Gud. Det är bara genom tron på Jesus som man kan bli frälst.
Inklusivism = Jesus är den bästa vägen. Även om Jesus är den säkraste vägen kan man uppnå frälsning även på andra vägar, t.ex. genom att vara en god buddhist eller hindu.
Pluralism = Jesus är en väg. Det finns många vägar till frälsning. Jesus är en av dem, men alla vägar kan vara lika bra. Eller lika dåliga för den delen.

Exklusivism innebär inte att exkludera människor. Den innebär helt enkelt att det bara finns en exklusiv väg till frälsning.
Gränsen mellan exklusivism och inklusivism är inte knivskarp. På frågan om vad som händer med de människor som växer upp i förhållanden där de aldrig fårr höra om Jesus, svarar nog de flesta med en exklusivistisk uppfattning att Jesus kommer att bedöma varje människa utifrån den människasn egna förutsättningar.
(Chris Wright har skrivit en intressant bok om detta. Den heter: "Jesus den enda vägen? Jesus och religionerna? och är utgiven av Libris)

Ett exempel på exklusivism kan vi se i Lausannedeklarationen:
"Vi hävdar att det finns endast en frälsare och endast ett evangelium, fastän det finns en stor variation av evangelisatoriska uttryckssätt. Vi är medvetna om att alla människor har någon kunskap om Gud genom hans allmänna uppenbarelse i naturen. Men vi förnekar att detta kan frälsa, ty människor undertrycker sanningen genom sin orättfärdighet. Vi förkastar också, som en skymf mot Kristus och evangeliet, varje form av synkretism och dialog, som skulle innebära att Kristus talar på ett likvärdigt sätt genom alla religioner och ideologier. Jesus Kristus, som är den enda gudsmänniskan och som gav sig själv som den enda lösen för syndare, är den ende medlaren mellan Gud och människan. Det finns inget annat namn genom vilket vi kan bli frälsta."

Frälsningsarméns första lärosats ger också uttryck för en exklusivistisk teologi då den talar om Bibeln som det enda sanna rättesnöret:
"Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och liv"

Ett exempel på inklusivism ser vi i Kyrkornas världsråds uttalande, som är ett försök till kompromiss av många olika motstridiga synpunkter:
"Kyrkan kan inte vittna om någon annan väg till frälsning än Jesus Kristus, samtidigt som vi inte kan sätta gränser för Guds frälsande kraft, och den spänning som finns mellan dessa satser kan vi inte lösa"

På senare tid har flera evangeliska förkunnare övergett övergett exklusivismen och övergått till mer inklusivistiska förhållningssätt. Chick Yuill stöder den tanken. I sin bok "Others" citerar han bl.a. Brian McLaren:
"Vi delar med oss av evangeliet i vår strävan att göra lärjungar av alla folk - alltid inbjudande, aldrig tvingande... Men jag måste tillägga att jag inte tror att det att göra lärjungar är detsamma som att få dem att tillhöra den kristna religionen. Det är snarare bättre i många fall (inte i alla!) att hjälpa människor att bli Jesu efterföljare och fortsätta att vara kvar i Buddhismen, hinduismen eller judendomen." (Others av Chick Yuill s. 141)

Inför en sådan uppfattning måste man fråga sig:
Har alla martyrer gett sina liv i onödan om det går bra att finna frälsningen inom hinduismen eller Islam?
Har alla missionärer gett sina liv för de onådda helt i onödan om det finns alternativa vägar till frälsning?
Gav Jesus sitt liv på korset helt i onödan om det går att bli frälst inom Buddhismen?

Gamla testamentets profeter uppmanar oss att bestämma oss. De förde en ständig kamp mot synkretism (religionsblandning). Elia utbrister:
"Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom" (1 Kung 18:21)

Jesus påstår den enda vägen (Joh 14:6) och de första lärjungarna proklamerade att det inte finns frälsning hos någon annan (Apg 4:12).
Om det finns alternativa vägar till frälsning så blir konsekvensen att Jesus totalt missuppfattat situationen och hans död på korset var helt meningslös.
__________________________________________

Detta var det andra inlägget i serien om moderna strömningar inom kristet tänkande.
Det första inlägget var "Jesus säger att porten är trång medan kyrkan gör allt för att göra porten så bred som möjligt."

peppebaron

5 sep. 2008

Be för muslimerna

Under fastemånaden Ramadan pågår en världsomfattande förbön för muslimerna. Norska tidningen DagenMagazinet skriver:

– Vær med å skrive verdenhistorie ved å be for muslimer. Det sier Paul Johansen, daglig leder i Kristent Arbeid Blant Arabere (KABA).
1.september startet den verdensomspennende aksjonen «30 dagers bønn for muslimer». Det er 17.gang at verdens kristne går sammen i bønn for den muslimske verden, og aksjonen faller i år sammen med muslimenes feiring av fastemåneden Ramadan.

– Muslimene er denne måneden opptatt av bønn og faste, og de ønsker å hengi seg til å tjene sin Gud. De stiller seg åpne for den åndelige verden, og vi ber at Gud skal gripe inn og møte dem, sier Paul Johansen.Han forteller om mange sterke eksempler på at muslimer kommer til tro.Åpenbaringer
– De får direkte åpenbaringer, noen ser Jesus, eller han viser seg på himmelen. Vi har historier om at Gud viser seg for hele bygder, og de kommer til tro, forteller Johansen.Han tror dette skjer fordi muslimer ikke har de samme muligheter til å høre evangeliet eller møte misjonærer som vi har.
– Ikke alle har TV eller tilgang på den nye teknologien med Internett. Dermed gjør Gud det han gjorde for Paulus: Han viste seg for han på veien. Eller som det står i Romerne kapittel 10 vers 20: «Jeg ble funnet av dem som ikke søkte meg, og jeg åpenbarte meg for dem som ikke spurte etter meg.»

Läs hela artikeln i DagenMagazinet>>

4 sep. 2008

Känd ateist omvänd


Nej, artikeln handlar inte om Christer Sturmark. Det är tidningen Flammor som skriver som skriver om Anthony Flow:
Antony Flew var världskänd som ateismens främste språkrör. Idag är han istället ett språkrör för sin övertygelse om att Gud finns.

Den intellektuelle Antony Flew leddes av sitt förstånd att inse att Gud existerar. Han säger: ”Jag måste erkänna att min resa till upptäckten av det gudomliga hittills har varit en förnuftets pilgrimsfärd. Jag har bara följt argumenten dit de har lett mig.”I en intervju i Tothesource säger han:”Med årens lopp har mer upptäckts om livets rikedom och intelligens, och därför verkar det mindre troligt att en kemisk soppa på ett magiskt sätt kunde ha framställt den genetiska koden. Jag insåg att skillnaden mellan liv och icke-liv var ontologisk och inte kemisk. Det som bäst bekräftade detta var när Richard Dawkins argumenterade i Illusionen om Gud, att livets ursprung kunde tillskrivas en lycklig slump. – Om det är det bästa argumentet man har, då är spelet över.”
Antony Flew säger att en av de avgörande faktorerna till hans omvändelse att tro på Gud var hans växande förståelse för att Einstein och andra erkända vetenskapsmän insåg att det måste finnas en Intelligens bakom det fysiska universums integrerade komplexitet.
Einstein är ju en av de största intelligenser som världen har haft. I Einsteins biografi kan man läsa följande yttrande av honom: ”Den människa som ser skapelsens (naturens) perfektion och ändå förnekar Gud är en dåre
.”

Läs hela artikeln i Flammor>>

Självrannsakan efter Lakeland

Bengts blogg (Läkare och katolik i Stockholm) skriver om Dutch Sheet, en karismatisk ledare i USA, som analyserar händelserna i Lakeland.

"Dutch Sheets är pastor i Freedom Church, Colorado Springs, lärare och författare. Han reser över hela USA och inspirerar till förbön för en andlig väckelse som kan förändra världen. Han har skrivit ett unikt dokument där han ger sin syn på händelserna i Lakeland. Det unika består i att han riktar sig till alla ledare i vad han kallar "the charismatic community", jag antar att han menar karismatiskt inriktade kyrkor i USA, och tar på sig att säga allvarliga saker, inte som en som kritiserar utifrån, utan som en som identifierar sig med denna grupp."

Dutch Street tar upp fyra områden för självkritik inom den karismatiska rörelsen:

1. "Vi, ledarna i den karismatiska gemenskapen har agerat med extremt låga krav på andlig urskiljning. Ärligt talat försöker vi ofta inte ens. Vi tar för givet att en persons trovärdighet baseras på andliga gåvor, storleken på deras kyrka eller mission, huruvida de kan profetera och utverka kraftgärningar etc..."
2. "Vi, ledarna i den karismatiska kyrkan, försöker få vårt eget engagemang att framstå i bra dager och drar oss undan vårt ansvar då andra ledare faller - ett resultat av vår egoism och vårt högmod..."
3. "Våra standards för att vara ansvarig inför någon (accountability) är otroligt undermåliga. Vi bygger på kamratskap istället för bibliskt ansvarstagande..."
4. Vi, ledarna i den karismatiska kyrkan har byggt på kampanjer och marknadsföring, sensationer, nyheter, program, personlighet och karisma. Detta har producerat: ytlighet, falska rörelser, gröna ledare - begåvade men omogna och oprövade; en ofullständig förståelse av Guds ord; byggandet av människo-centrerade istället för Gudsrikes-centrerade kyrkor och missioner..."

Läs hela inlägget på Bengts blogg med länk till Dutch Sheets skrivelse>>

Vi vill väcka intresse för Jesus


Stanley Sjöberg skriver i Dagen om Jesusmanifestationen 2009:
"Min vision är att församlingar över hela Sverige ska planera inför våren och i varje gudstjänst under april predika om vem Jesus är och vad försoningen innebär. Inför den 2 maj 2009 behövs en ännu större kristen enhet av troende kristna."

Läs artikeln i Dagen>>

3 sep. 2008

Låga trösklar då det gäller att känna sig välkommen och höga trösklar i förkunnelsen

Norska DagenMagazinet redovisar i en artikel med rubriken "Modern församlingstillväxt i Sverige" en undersökning av 15 växande församlingar i Sverige.

Ett gemensamt kännetecken beskrivs så här:
"Disse forsamlingene har ofte lave terskler når det gjelder å kjenne seg velkommen, men høye terskler i forkynnelsen. Man kan komme som man er uten å føle seg dømt, samtidig som budskapet med Jesus og Bibelen i sentrum er veldig tydelig."

Något som överaskade i undersökningen var att alla femton växande frikyrkoförsamlingarna hade väldigt svårt att ny yngre människor.

Gemsamt för församlingarna var också att man hade en dynamisk pastor och att församlingen under de senaste 20 åren genomgått en djup kris.

Läs artikeln i DagenMagazinet>>
Bilden från DagenMagazinet: Illustrasjonsfoto: Tarjei Gilje

"Kan en som har dött få liv igen?

Den frågan ställer sig Job i söndagens text från Gamla Testamentet (Job 14:14). Frågan om döden och livet har alltid varit en central fråga för mänskligheten, även om man normalt helst inte talar om döden.

Jag beklagar att jag måste påminna oss om det, men döden drabbar alla människor. Döden kommer till oss på olika sätt och vid olika tidpunkter i livet, men den drabbar 100 procent av mänskligheten.

Temat för söndagens texter är ”döden och livet”. Normalt borde det ju ha stått tvärtom. Först kommer livet och sedan kommer döden. Men att temat är formulerat ”döden och livet” pekar på att det finns en livsdimension som kommer efter döden.

Under Jesu liv börjar Jobs fråga, ”Kan en som har dött få liv igen”, få ett svar. Söndagens evangelietext talar om en synagogföreståndares dotter som var död, men fick liv igen. Vi kan i evangelierna även läsa om Lasaros som var död och sedan blev levande igen. Men trots att synagogföreståndarens dotter och Lasaros fick liv igen efter döden, så slutade det i alla fall med att de så småningom dog.

Det är först genom Jesu död och uppståndelse som livet efter döden får en ny dimension. Jesu död och uppståndelse vittnar mer om början till det nya än om slutet på det gamla.

Söndagens episteltext handlar om dragkampen mellan två livsdimensioner. Paulus, som sitter i fängelse, skriver att allra helst skulle han vilja vara hemma hos Herren, men å andra sidan kan han tänka sig att han behövs här på jorden för de andras skull. Hur kan man tänka så? Vill inte alla människor leva så länge som möjligt här på jorden?

Jag kan förstå Paulus. Jag är en extremt privilegierad människa. Jag har allt jag behöver för mitt livsuppehälle. Jag har en underbar fru och tre underbara söner. Jag har underbara svärdöttrar och underbara barnbarn. Jag har ett arbete som verkligen engagerar mig. Men ändå kommer ofta längtan till det som skall komma. Jag vet inte så mycket om hur det kommer att bli där, men jag känner Honom som bereder plats för mig och Gud vill att vi ska vara trygga i vårt hopp om det eviga livet: ”Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv” (1 Joh 5:13)

Våra liv ser olika ut. Lidandet är orättvist fördelat. Men i den nya livsdimensionen försvinner de orättvisorna. Där finns inga tårar, ingen nöd inget lidande. Gud vill verkligen välsigna våra liv här nere på jorden, men det är ingenting mot det som ska komma.

Jag tror att ”de gamle” hade en rätt teologi och framtidssyn då de sjöng: ”Och vad vi smakat här, en droppe endast är, av sällhetshavet ovan där”.

”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.” (Joh 14:1-3)

Bloggpredikan inför söndagen de 7 september 2008
Tema: döden och livet
Text från Gamla Testamentet: Job 14:13-15
Text från evangelierna: Mark 5:35-43
Text från brevlitteraturen: Fil 1:20-26

Peppebaron
www.rupeba.se

1 sep. 2008

Signatur

peppebaron
www.rupeba.se

Vad innebär det för dig att vara kristen?

Se videoklipp där John McCain och Barack Obama svarar på frågan: "Vad innebär det för dig att vara kristen?"

Varför förekommer inte sådana frågor och svar i den svenska valdebatten?

Obs! Videoklippen är på engelska. Klicka på bilderna för att lyssna på svaren.