Nordic Choice Hotels

30 nov. 2013

Enkel matematikk, men likevel et mysterium

Från Jostein Nielsens blogg

1 – 1 = 0
13 – 12 = 1


Så langt alt vel. 


Det første regnestykket gjaldt en båt som ikke lenger var der. Det andre var en gruppe på 13 hvor 12 hadde forlatt i den ene båten. Hvor er da det siste medlemmet av gruppen?
"Dagen etter var det ennå mange mennesker på den andre siden av sjøen. De hadde sett at det var bare én båt der, og at Jesus ikke var gått om bord i den sammen med disiplene; de hadde dratt bort alene." Joh 6:22
Den logiske slutningen for den nysgjerrige folkemengden, var at Jesus var i nærheten. Men det var han ikke. Derfor dro de til plassen hvor brødunderet hadde funnet sted. Men han var heller ikke der.

Jeg skulle gjerne vært i folkemengden som lette etter Jesus, og lyttet til forklaringene deres på hvor han kunne være. Dersom han var en profet slik som Moses*, så hadde han kanskje slått på sjøen slik at den delte seg? Kanskje han hadde spasert over på den andre siden? Det mystiske fraværet pirret nysgjerrigheten enda mer.

Av og til lurer jeg på om Jesus bevisst bygde opp under mysteriet rundt sin egen eksistens. Også med tanke på å være oppfyllelsen av å være ”en profet som Moses”*. I samtalen med Nikodemus trakk han en parallell til Moses som ”frelseren” med ”kobberslangen” (Joh 3:14). Det som var vanskelig for folket å fatte, var hva dette innebar i et frelseshistorisk perspektiv. 13 – 12 = ”han er fortsatt iblant oss”. Den sannheten er fortsatt gyldig – og den er et mysterium.

Dagens ’manna’:

Han er fortsatt iblant oss!
(Josteins blogg)

Tjänstegåvorna i församlingen - Del 3: Läraren

David Wellstam skriver om fem pelare som lägger grunden till Guds församling:

Jag tackar Gud för läraren! Som kunskapstörstande person har det alltid varit oerhört viktigt för mig att förstå och veta. Genom lärares insikter i Bibeln och livet har jag vid flera tillfällen upplevt att mitt liv förvandlats. Många gånger har lärare hjälpt mig att upptäcka en ny sanning eller perspektiv som inte bara förändrat mitt sätt att tänka, – utan mitt sätt att leva. Några har välsignat mig på nära håll på Bibelskolor, men de flesta har jag välsignats av via böcker och mp3-undervisning.

Den enda renodlade läraren som omnämns i Bibeln är Apollos. Det grekiska ordet för lärare är didaskalos. Det är en del av samma ordgrupp som didasko, vilket betyder “att undervisa” eller “att träna”. En lärare både undervisar teoretiskt och ger praktiska instruktioner. Den praktiska sidan av läraren ser vi i att de som skrev teaterpjäser brukade kallas didaskalos eftersom de också lärde skådespelarna sina roller.

Läs mer HÄR.

29 nov. 2013

Tjänstegåvorna i församlingen - Del 2: Gåvor & tjänstegåvor

Från David Wellstams blogg:

"Innan vi börjar utforska de olika ledartyperna så är det bra att förstå skillnaden mellan Andens gåvor och Jesu tjänstegåvor. Som vi såg i förra delen så är ledartyperna (apostel, profet, evangelist, herde & lärare) gåvor från Kristus till församlingen. Deras uppgift är att bygga upp församlingen och hjälpa de troende att mogna och växa (Ef 4:7-16).

    “The 1 Corinthians 12 gifts are supernatural abilities given to individual Christians by the Holy Spirit. The Ephesians 4:11 gifts are people given to the Church by Christ.” – David Petts, Body Builders.

Det finns tre ställen i Bibeln där olika gåvor räknas upp (Rom 12, 1 Kor 12 & Ef 4). Ibland verkar Paulus blanda olika slags gåvor (Rom 12), ibland beskriver han en enhetlig grupp (Ef 4). Många har försökt kategorisera gåvorna i olika grupper, och har gjort det på olika sätt. Eftersom Bibeln själv inte gör någon tydlig uppdelning så är all uppdelning endast till för att hjälpa oss se helheten. Ingen är mer eller mindre biblisk."

Läs mer HÄR.

Bli offiser!

"Bli Offiser" är namnet på en offensiv hemsida på norska "Perleportalen".

Hemsidan tar upp många intressanta frågeställningar. Bland annat kan man få svar på frågan "Vad är en Officer och hur blir man det?"

Läs mer HÄR.

28 nov. 2013

Tjänstegåvorna i församlingen - Del 1: Introduktion

David Wellstam, ungdomspastor i Brickebergskyrkan har skrivit en serie om Tjänstegåvorna i Bibeln. Här kommer den första delen.

"Ledartyperna brukar kallas för tjänstegåvor. De är Jesu gåvor till församlingen. Utan dessa fem tjänster aktiva i församlingen bör vi enligt Paulus inte förvänta oss att de troende ska växa i Jesuslikhet och utrustas till tjänst. Vi bör inte heller förvänta oss att församlingen i stort fungerar som den är tänkt. Församlingen är beroende av att Jesus ger församlingen dessa fem tjänstegåvor.

Men vad är egentligen en aposteln? Hur ser de olika ledartypernas tjänster ut? Vad händer om vi som församlingar aktivt skulle börja identifiera, förlösa och tillsätta dessa ledare i våra församlingar? Kan dessa ledartyper rymmas inom föreningsmodellen eller krävs nya ledarstrukturer? Som du förstår är detta början på en bloggserie som kommer att kretsa kring just dessa frågor.
"

Läs mer HÄR.

Fyra julklappstips!

1. Dagboken - Små tankar för märkvärdiga dagar - Andaktsbok - Läs mer HÄR.

2. Dagboken på norsk - läs mer HÄR.

3. Gåvoboken - Om nådegåvor, naturliga gåvor och alla andra slags gåvor - Läs mer HÄR

4- ReBoot - Ge någon i Lettland en chans till en ny start i livet - Läs mer HÄR

27 nov. 2013

Den oföränderlige Frälsaren.

Brev nr 14 av General William Booth

Kamrater och vänner!

Jag önskar denna förmiddag tala till Eder om vår oföränderlige Frälsare, och har som text valt sköna stället i Ebr. 8:8 som lyder: "Jesus Kristus, densamme i dag, i går och dessslikes i evighet."

 Denna värld är en växlingens värld från början till slut. Många av de växlingarna den erbjuder äro nyttiga och vinstgivande samt även intressanta. T. ex:
 Årstiderna. Vintern förbytes i vår, och sommaren följes av höst, som i sin tur ånyo efterträdes av vintern. Vilket intresse och nöje medföra icke dessa växlingar åt våra liv.
Vädret. Vi knota alltid över dess föränderlighet, åtminstone somliga bland oss. Men tänk på, huru nyttig en sådan omväxling är! Vi skulle icke tycka om att det ständigt vore varmt eller ständigt kallt, huru mycket vi än vissa tider föredraga, att det ena eller det andra skulle vara litet längre. Vidare växlar det från fattigdom till rikedom och från rikedom till fattigdom samt från tvång till frihet och från frihet åter till tvång, som vi så ofta se, Det finnes vissa förmåner även häri, så som skalden säger:
"Den känner ej värdet av hälsa och frihet, som ej varit sjuk och som ständigt är fri,"

 Med växlingen på kamratskapets och ledarskapets område äro vi salvationister väl förtrogna. Avskedet från och välkomnandet av nya officerare vid kåren , divisionen eller i ännu  högre ställningar har icke blott sin nytta med sig, utan bidrager till att bereda omväxling och liv.
 De förändringar, som tillhöra uppväxten från barnaåldern till ungdomsåren och från ungdomsåren till den mogna manaåldern, äro också av stort intresse.
 Huru annorlunda skulle icke livet tett sig, om vi alla kommit till världen såsom fullvuxna människor! Och likväl tror jag icke. att en sådan anordning skulle ha varit så god för oss eller att vi skull tyckt så mycket om den, som den nuvarande.

 Slutligen ha vi den sista växlingen från detta livet till evigheten. Döden är, även då den är som bäst, en sorgens budbärare. Men ingen av oss, som ha det goda hoppet om att få utbyta jorden mot himmelen, skulle önska stanna har för alltid.
 Ehuru vi rygga tillbaka för skilsmässan från våra kära, så giver hoppet om återseende en outsägligt mycket större tjusning åt den himmelska staden, än den annars skulle äga.

Men det givs många andra växlingar, som ej äro vare sig nyttiga eller önskvärda. T. ex.:
1. Avfallets växling, som innebär avsägandet av sina förpliktelser, brytandet av sina löften till den dyre Frälsaren, desertering från fanan, bortkastandet av hoppet om himlen och korsfästandet på nytt av Frälsaren.
 En sådan växling är både skamlig och bedrövlig. Om någon, som lyssnar till detta budskap gjort sig skyldig till en sådan handling och ej ångrat den samt återvänt till sin Herre, o låt mig uppmana honom att byta ut den förlorade sonens sorgliga belägenhet i det främmande landet mot Faderns hjärta och hem. Må han vid detta mötes slut komma åter.

2. Det är somliga av växlingarna på vänskapens område, som äro att beklaga. Då tvenne hjärtan och liv vilka sammanbundits med en varm tillgivenhetskänsla, lik den, som existerade mellan David och Jonathan, skola i ande och handling skiljas, innebär detta en smärtsam förändring, sak samma vad som åstadkommit densamma.
 Men då dessa tvenne hjärtan eller liv tillhöra medlemmar av samma familj, blir smärtan ändå större.
 Den kärlek kineser och japaner hysa för medlemmarna av sin familj, särskilt den ära och aktning de bevisa sina föräldrar och förfäder, är väl känd. Då under min resa bland dem dylika drag ådrogo sig min uppmärksamhet, kunde det ej annat än särskilt bidraga till att intressera mig för detta folk.
 Då barnen på grund av föräldrarnas sjukdom, ålder eller andra orsaker tröttna på dem, anse dem som en börda, undandraga sig sitt ansvar för dem och lämna dem åt deras öde, glömma de en av sina heligaste plikter och misshaga honom som sade: "Hedra din fader och din moder, på det du må länge leva i landet."

 Vilken olycka, när en mans tillgivenhet för sin hustru eller en dotters kärlek till sin moder förbytes i likgiltighet eller något ännu värre! Det synes mig, som om det endast funnes en växling, som kunde åsamka ett mänskligt hjärta större lidande än detta, och det vore om Frälsaren förändrades. Om han ej längre kunde förlåta, om han bleve trött av att mana gott för oss hos sin Fader, om han återkallade sin hugsvalande Ande, om han icke längre ville låta sin sol uppgå eller sitt regn falla! Kan du föreställa dig, vad det skulle innebära?

 Men, tiotusen halleluja, det finnes en vän, som icke växlar. Hans namn är Jesus.
 Han är alltid den samme, Detta innebär:
1. Han älskar oss lika mycket ännu, som han gjorde den stund han kom ned från himlen för att frälsa oss.
 Huru måste han icke ha älskat eder, mina kamrater, just eder, som nu lyssna till dessa ord, för att kunna vara i stånd att uthärda den förödmjukelse och försakelse, det begabberi och lidande, varav hans väg var uppfylld! Men det var i alla fall så. Betvivla det icke! Han ömmade för dig och beslöt sig för att frälsa dig samt kom ner till jorden för att utföra detta önskemål.

26 nov. 2013

Varför blev Gud så arg då han gick på gudstjänst?

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades sommaren 2008.

"Bloggpredikan inför söndagen den 3 augusti 2008
Söndagens texter behandlar på olika sätt förhållandet mellan lära och liv. Hur hänger de ihop? Vad är viktigast?


Texten från gamla testamentet (Jes 1:10-17) handlar om att Gud blir upprörd då han ser hur hans folk firar gudstjänst. Vi kan läsa hur Gud tydligt talar om hur trött han är på att se folkets meningslösa gudstjänster. Han säger till och med att han hatar festerna och gudstjänsterna och att han tycker de är en börda för honom och att han är trött på att bära dem?"

Läs mer HÄR.

25 nov. 2013

Måndagsmorgon

Frälsningsarmén i Ålesund
Så var vi hemma igen efter en givande bibelhelg tillsammans med vännerna i Ålesund samt tillresande från närliggande kårer.

Nästa helg blir det något så ovanligt som att vara hemma (=Jelöy). Och helgen därpå räknar vi med att åka till Riga för att vara med på ordinationen av de nya löjtnanterna som började sin utbildning för två år sedan då vi var regionledare för Frälsningsarmén i Lettland.

Rapporteringen från media om varuhuskatastrofen i Riga fortsätter. Lettlands president vill se utredningen av det kollapsade huset som en mordutredningen. Han vet antagligen vad han talar om. Det är inte otroligt att det fortfarande pågår en omfattande korruption då det gäller beviljande av byggnadstillstånd i Latvia. Läs mer i Svenska dagbladet HÄR.
   Presidenten säger: "- Efter ett brott som det här skulle ingen i världen normalt räkna stämplar eller underskrifter på byggpappren. Normalt sätts undertecknarna i rannsakningshäkte, sade Berzins i en intervju för lettisk tv."

Julklappstips 4

Ge en människa i Lettland chans till en nystart i livet. 

Läs mer om RESTART-projektet HÄR.

Läs mer om Frälsningsarméns arbete i Lettland på engelska HÄR.


24 nov. 2013

Tidig söndagsmorgon i Ålesund

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Ålesund (Foto: Visit Ålesund)
Söndagsmorgon igen. Den här morgonen vaknar vi upp i Ålesund. Förmodligen en av världens vackraste städer. Se kartbilden till vänster och se många fler bilder från Ålesund HÄR.

Det här kan man läsa om Ålesund på Wikipedia:
"Ålesund är en stad i Sunnmøre i Norge, centralort i Ålesunds kommun i Møre og Romsdal fylke. Tätorten (tettstedet) Ålesund har 47 772 invånare (2011), varav 7 353 i Sula kommun. Stadens namn stavades Aalesund före 1921.
Ålesund fick stadsrättigheter 1848. Natten den 23 januari 1904 brann Ålesund.[2] Staden som på den tiden var byggd av trä brann ned till grunden. Befolkningen fick fly mitt i natten med bara några minuter tillgodo. Endast en person dog i branden, men mer än 10 000 personer blev utan husrum mitt i den kalla norska vintern. Vilhelm II av Tyskland brukade semestra i trakten. Efter branden skickade han fyra skepp med material för att bygga tillfälliga skydd och husrum. Efter en planeringsperiod återuppbyggdes staden i sten, tegel och betong i jugendstil, som är känd för sina torn, spiror och dekorativa utsmyckningar.
På natten den 26 mars 2008 inträffade ett kraftigt ras i Ålesund, där ett större bostadshus kollapsade, troligen till följd av att ett stort klippblock släppt från det intilliggande berget."

Men vi är inte här för att njuta av den fina staden. Vi är här för att leda en bibelhelg. Vi landade i lördags vid tvåtiden och första bibelstudiet började 15.30. Efter gudstjänsten idag tar vi flyget hem.

Sist vi hade en bibelhelg i Ålesund var hösten 2009. Vi bodde då i Riga, men vi hade tackat ja till inbjudan till Ålesund innan det var klart att vi skulle flytta till Lettland. Den här gången bor vi i Norge, men vi hade tackat ja till inbjudan då vi bodde i Sverige och inte hade en tanke på att flytta till Norge. Ja, så kan det bli.

En stor nyhetshändelse under den gångna veckan var katastrofen i Riga. Det berör oss naturligtvis på ett speciellt sätt efter att nyligen ha bott i Riga under tre och ett halvt år. Fler av Räddningspersonalen har omkommit under hjälparbetet. Vi ber för deras anhöriga och för de anhöriga till alla de andra offren. Vi ber också för våra vänner i Frälsningsarméns katastrofteam i Riga som finns på plats för att ge hjälp till kropp, själ och ande.

Nu är det snart dags att gå till avslutningsmötet av bibelhelgen i Ålesund. Till sist önskar jag att du ska få en välsignad kommande vecka.

Peter Baronowsky

23 nov. 2013

Katastrofen i Riga

Den största katastrofen som hänt i Riga har nu inträffat då taket på Maxima köpcenter rasade in. På fredagskvällen rapporterade man 49 döda. Antagligen kommer den siffran att öka.
Då Frälsningsarméns katastrofteam i Riga inrättades hoppades vi att det aldrig skull komma till användning. Men nu då olyckan är ett faktum är det fint att se att vårt folk finns på plats. Frälsningsarmén i Riga har ingått ett nära samarbete med Räddningstjänsten och våra bilar tillåts köra in i katastrofområdena.
Här kommer några bilder. Du kan se fler bilder HÄR och HÄR.


Expressen      Aftonbladet         SvT    Dagbladet (Norge)

Å gråte over spilt velsignelse!

Fra Jostein Nielsens blogg:

Ordtaket ”Det nytter ikke å gråte over spilt melk” er sant fordi det stort sett er umulig å øse melken opp igjen – da blir også gråten spilt energi. Jesus velsignet fiskene og byggbrødene og ba disiplene om å  
«Samle sammen stykkene som er til overs, slik at ikke noe går til spille.» (Joh 6:12)
Det er all grunn til å gråte dersom det som Jesus har velsignet ikke blir samlet inn. Det som han har velsignet må ikke gå til spille. 

I går var jeg sammen med noen av dem som skal utgjøre forbønnsteamet i den store menighetsplantingskonferansen ”SENDT for noe større” som skal være i mars 2014. Det var en sterk opplevelse av at dette er noe som kommer til å få store ringvirkninger både i Norge og utover i Europa.

Igjen ble jeg minnet om at ”det som Jesus har velsignet må ikke gå til spille”. Det er mange mennesker rundt oss som han har velsignet, men de står utenfor et åndelig fellesskap. De må samles for at ingen skal gå til spille.

Jeg har hørt noen si at de er like forundret over hvor de tolv tomme kurvene kom fra som at de fem brødene og de to fiskene ble til mat for så mange. Kanskje den enkleste forklaringen var at disiplene flettet kurver av det materialet de hadde for hånden? Hvordan menighetene våre blir seende ut er avhengig av det materialet vi har for hånden, det viktige er at dem Jesus har velsignet blir samlet.

Dagens ’manna’:

Jeg vil samle det Jesus har velsignet.
(Jostein Nielsens blogg finner du HER)

22 nov. 2013

En ensam etiopier

Jag håller just nu på att läsa Apostlagärningarna i min dagliga bibelläsning. I morse läste jag det åttonde kapitlet. Det handlar om väckelsen i Samarien.

Filippus hade flytt från Jerusalem för att undgå föröljelsen som följde efter det att Stefanus stenades ihjäl. Filippus kom till Samaria. Men istället för att hålla låg profil började han predika och förmedlade tecken och under (vers 6). Det blev en väckelse i Samarien och många kom till tro. Rycktet om väckelsen spred sig ända till Jerusalem och Petrus och Johannes skyndade dit för att hjälpa till med väckelsearbetet.

Mitt medan Filippus står i väckelsen får han ett budskap från Gud att bege sig till en öde vägsträcka i Gaza (vers 26). Men, hörde jag rätt, kanske Filippus frågade sig. Han kanske tänkte "Hur kan Gud be mig lämna väckelsen som jag själv var redskapet för att starta för att gå ut i ödemarken?"

Men Filippus var lydig mot den himmelska rösten och gick ut på den öde vägen. Där fann han en ensam etiopier som sökte Gud utan att veta hur han skulle göra. Etiopiern blev kristen och var kanske ett av redskapen till att den kristna tron fick ett så starkt fäste i norra Afrika.

Och så ser jag plötsligt mönstret. Gud använder inte bara stora väckelser som den i Samarien. Han ber vanliga kristna att gå, och så leder han dem till en människa som söker Gud.

I nästa kapitel är det Paulus som ber om hjälp. Han har förlorat sin syn och ropar till Gud. Gud ber Ananias gå och med viss tvekan går han. Paulus blir frälst och blir, genom de brev han skriver, ett redskap för miljoner människors frälsning genom alla generationer.

I kapitlet efter det är det en romersk militär som ber om hjälp. Han hette Kornelius. Gud ber Petrus att gå till honom. Efter starka invändningar låter sig Petrus övertalas och han går till Kornelius hus och många blir frälsta.

Det är så Gud arbetar. Han kan använda en diakon (Filippus), en apostel (Petrus) eller en helt vanlig lärjunge (Ananias).

Idag finns det kanske många "etiopier" därute som ber om hjälp. Eller kanske till och med svenskar i närheten där du bor. Lyssnar du efter Herrens röst? Skulle du vara villig att gå om Gud bad dig?

Ta emot Guds tilltal i ditt liv. Det är där äventyret börjar.

/PB

Julklappstips 3

Gåvoboken 
- Du är rikare än du tror
Peter Baronowsky

Du kan köpa boken i Stockholm hos
Gospelcenter Stockholm, Tegnérg. 39,

Eller direkt på Gospelcenters Webbutik: Webbutik

Du kan också beställa boken på info@rupeba.se
Den kostar 165:- inklusive porto inom Sverige.

Läs mer om Gåvoboken HÄR

21 nov. 2013

Vår tro

Bength Gustafson fortsätter här sin serie om vår tro. Detta är del 2. Del 1 hittar du HÄR.

"Vår kristna tro är både en väl underbyggd livsåskådning och en livsstil som berör livets alla områden: andligt, själsligt, kroppsligt/fysiskt, materiellt/ekonomiskt, praktiskt, socialt, kulturellt, estetiskt, juridiskt/rättsligt, etiskt och moraliskt. 
   Den kristna tron bestämmer vår Gudsbild, Bibelsyn och människosyn, och den ger oss en hållbar förklaring till människovärdet och till människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under hela livet och in i evigheten. 
   Vår kristna tro spänner över både tiden, historien och evigheten och gör att vi kan röra oss hemtamt i både den andliga, övernaturliga världen och i den fysiska, naturliga världen. Den kristna tron ger oss en unik helhetsbild av hela vår tillvaro. Paulus sammanfattade detta  så pricksäkert då han stod på Areopagen i Aten, mitt ibland jurister, filosofer, teologer, vetenskapare, Gudstillbedjare och Gudsförnekare och frimodigt och trotsigt konstaterade, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till och att det beror på okunnighet när någon påstår, att Gud är en konstruktion av mänsklig tanke, konst och uppfinning. (Apg. 17:22-32).

Den kristna tron med sitt fundament av absolut och objektiv sanning ger oss en trovärdig information om Guds skapelseplan och Guds frälsningsplan
.

Läs mer HÄR

Julklappstips 2

Dagboken på norsk!

Dagboken - Små tanker for merkverdige dager
Rut Baronowsky


Kjøp DAGBOKEN på FA Handel på Hovedkvarteret i Oslo eller direkt på FA Handel nettbutikk.
Frelsesarmeens Nettbutikk

Eller på KOINONIA, Storgata 40, BRYNE

20 nov. 2013

Begravda stridskrafter



Brev nr 13 från General William Booth skrivet 1907

Kamrater och vänner

Huru ofta klaga vi icke över de ringa fransteg frälsningsverket gör i världen. Nöjen, rikedomar, ekonomiska företag och vetenskap utveckla sig raskt och göra nya landvinningar, under det att Guds och  Jesu Kristi rike endast långsamt rör på sig.
 Men är det något under, att de ting, som tillhöra denna världen, gå framåt och att det, som tillhör Jesus Kristus, står så gott som stilla? Jämför blott den oerhörda energi, den tid, de penningar och andra krafter, som nedläggas på framförandet av jordiska företag, med de ringa krafter, som sättas i verksamhet för himmelens räkning.

Under min senaste resa till Japan lade jag märke till, huru åtskilliga av passagerarna fördrevo sin tid med barnsliga lekar, kortspel, innehållslöst prat o. s. v.  Jag kunde då ej annat än tänka på vilka, oerhörda krafter, som nu ligga obrukbara, och som, om endast den Helige Ande finge taga dem om hand, skulle kunna användas för denna världens pånyttfödelse.

Jag undrar, vilken erfarenhet ni ha i er kår, mina kamrater, i detta hänseende? Är alla de krafter, som officerare, underofficerare, soldater. barnsoldater och mötesbesökare äro i besittning av, i vederbörlig verksamhet för att tjäna Jesu Kristi rike till människors frälsning?

Utan tvivel förstår jag, att ni ibland säga, att, om ni endast hade mera penningar eller en annan lokal eller kanske bättre soldater eller andra officerare, skulle saker och ting vara helt annorlunda, än vad de nu äro.

Men vänta ett ögonblick, och låt mig fråga eder, huruvida ni använda de krafter, som allaredan står till ert förfogande. Att börja med:
1. Är er tankekraft så mycket i verksamhet, som den kunde vara? Finnes det icke ett visst mått av hjärnkraft, som ligger obrukad? Kunde icke några nya planer uttänkas för att draga folket till mötena eller för att komma åt dem i deras egna hem eller på gatorna och torgen eller på deras nöjestillställningar?
 Eller kunde icke något uttänkas, som skulle kunna göra edra möten mera intressanta och andliga och på så sätt mera kraftfulla?
 Jag hörde häromdagen talas om ett stort blomstrande affärsföretag i Amerika, som sysselsätter fem tusen personer. På en synlig plats inom verkstädernas område finnes uppsatt en låda, varuti vilken som helst av de anställda, man eller kvinna, ung eller gammal, kan nedlägga en beskrifning på någon ny idé eller plan, som han möjligen har, genom vars tilllämpande någon viss del av arbetet skulle kunna uträttas snabbare och billigare än förut.
Firman i fråga har lovat, att om efter undersökning förslaget  skulle visa sig användbart och nyttigt, skall uppfinnaren erhålla sin andel av den därigenom uppkommande vinsten.
 Kunde vi inte ha någon liknande anordning vid våra kårer? Vakna i alla händelser upp, ni slumrande hjärnor, och börja att tänka och planera ut något sätt, genom vilket vår gamla stridsvagn kan sättas i kraftigare fart! 

2. Låt mig vidare fråga, om det ej finnes en hel del begravna förmågor i er kår. Antag, att ni endast äro tjugu eller trettio soldater, jag är likväl säker,  om att några gåvor slumra hos er. Kapten vet ingenting om dem. Fanjunkaren känner ej heller till deras tillvaro, och D. O. är lika okunnig som saken, Kanske inte ens dessa talangers ägare ha en aning om deras tillvaro.
a) Utan tvivel finnes det i mången kår en soldat med en god soloröst, som aldrig ännu sjungit solo vid ett möte.
b) Möjligen finnes det någon med gåvan att bedja med ande och kraft, som ännu aldrig öppnat sin mun till bön vid ett offentligt möte.
c) Sannolikt finnes det en soldat i edra led, som kunde vittna eller tala till nytta och välsignelse, men som ännu icke låtit höra sin röst.
d) Så finnes det kanske någon blyg kamrat, som, när han gjorde ett försök, blev nervös, misslyckades och ansåg, att han burit sig så dumt åt. att han beslöt att aldrig mera våga sig på saken. Och sedan dess har han aldrig försökt.
 Tag reda på dem, o, kapten eller fanjunkare eller hvem du vara må! Tag reda på dessa människor med de begravna talangerna, och låt oss bringa fram dessa oanvända gåvor ur deras gravar, till Guds tjänst och mänsklighetens frälsning!

3. Månne icke också en god del av tillgivenhet finnes begraven bland eder. Jag vet icke, om jag någonsin besökt er kår eller känner edra officerare eller hållit något möte i edra trakter. Men jag vet, att lite mera kärlek till Gud och till varandra och till de stackars syndarna omkring eder skulle betydlig hjälpa eder. Om en sak är jag säker, alla äga vi hjärtan, som kunna älska. Väck upp dem att öva lite mera av denna tillgivenhetskänsla.

 Kanske det finnes gravar bland oss, i vilka någons första kärlek länge legat begraven.  Komma ni inte ihåg de dagar, då somliga av eder, som nu lyssna till mitt budskap, knappast kunde sova om nätterna eller arbeta om dagarna för den glödande kärlek till Jesus Kristus, till edra kamrater och till de förlorade människorna omkring eder, varav edra hjärtan överflödade?

 O, låt oss få en uppståndelse! Sök fram den dyrbara tillgivenhetskänslan från dess gömställe!
Det är just detta kåren behöver. Kärlek skall fylla varje behov. O, Herre väck upp ditt folk!

4. Kanske också att lite penningar äro begravna någonstädes i eder kår, vilka, om de bleve framgrävda och satta i rörelse, skulle kunna bliva nyttiga för Jesus på mörka platser långt borta eller i kårens grannskap, ja, kanske inom själva kåren.

 Jag vet icke, var begravningsplatsen är eller hur stor den summa är, som ligger där. Men vilket beloppet än är, om det tillhör Gud och borde användas till hans ära och världens frälsning, så hämta fram det. Jag fruktar, att många salvationister gå omkring i världen, tiggande pengar för Arméns räkning, vilka själva skulle kunna åstadkomma dessa belopp, om endast viljan vore god. Om så är fallet med någon soldat, underofficer eller vän vid denna kår, hoppas jag, att de skola föra fram sina gömda skatter och lägga dem vid Mästarens fötter.

5. Låt mig till sist fråga. om ej en större kvantitet energi ligger begraven i er kår? Energi är en värdefull gåva. Och jag tackar Gud, att Frälsningsarmén icke är alldeles utfattig på densamma. Men vi behöva en hel del mera.

Vad är din kårs erfarenhet i denna riktning? Äro ni alla i arbete och alltid i arbete och av all er kraft i arbete? Vad är din mening?

Vilken skillnad förefinnes icke mellan den energi, som lägges i dagen af många salvationister, då det gäller deras egna angelägenheter, och det sätt, på vilket de upptaga, vad de räkna för att vara sin Herres sak.

De äro, tyvärr, som jag redan påpekat, icke vakna. De gå till mötena och sjunga, bedja och vittna -- halvsovande. Jag minnes, att jag en gång besökte en stad, där man berättade mig, att halva befolkningen ständigt var försänkt i sömn och den andra hälften gick omkring på tå för att icke väcka de sovande. Liknar din kår den staden? Jag hoppas att så icke är! Men om så skulle vara, är det hög tid att vakna.

19 nov. 2013

Du är bra som du är - eller?

Under den här vinjetten kommer vi med jämna eller ojämna mellanrum att ta in äldre inlägg i repris. Inlägg som är värt att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i december 2008.

"Det är helt säkert att vi får komma till Jesus precis som vi är - men han älskar oss alltför mycket för att låta oss förbli det vi är.

Du är bra och du duger är ett uttryck som hörs allt oftare. Och visst är det ett viktigt budskap. Tänk vad många som lider av sin egen självbild. Tänk vad många som lider av prestationsångest, ångest för sitt utseende, ångest för att inte vara god nog, ångest för att inte vara intelligent nog.bland hör vi "du är bra som du är"-budskapet smyga sig in i förkunnelsen i kyrkorna. Men Jesus dog faktiskt på korset för att du inte är bra som du är. Jesus vill att du ska bli förvandlad. Jesus vill förvandla den här världen genom förvandlade människor.

Det är ingen bra förkunnelse att säga till den som misshandlar sin fru: "Det är OK. Du är du och du duger." Det är ingen bra förkunnelse att säga till utövande pedofilen: "Det är helt OK. Du måste bara bejaka och acceptera sin läggning. " Det är ingen bra förkunnelse att säga till medelsvensson som betalar sin skatt och aldrig kör för fort att han är helt OK som han är. Ingen kommer till himlen bara genom att vara snäll och inte deklarera falskt. Det behövs mer än så och det var därför Jesus dog på korset."


Läs hela inlägget HÄR.

Snart är det jul!

Julklappstips 1

Det börjar bli dags att tänka på julklappar.
Varför inte ge bort en julklapp som varar
hela året och som kan berika livet hos den
som får presenten?

Dagboken 
- Små tankar för märkvärdiga dagar
Andakstbok av Rut Baronowsky

Du kan köpa den på Handels nätbutik,
eller på Gospelcenters nätbutik,
eller direkt i affären Gospelcenter,
Tegnérg. 39 i Stockholm

18 nov. 2013

Det tredje löftet

Ordinationen som frälsningsofficerare
Jag har tidigare berättat om två livsavgörande löften som jag avgett. Du kan läsa dem HÄR och HÄR.

Nu är vi framme vid det tredje och sista löftet. Det var det förbund jag undertecknade då jag blev officer i Frälsningsarmén 2009.

Här är mitt löfte och förbund:
"Kallad av Gud att förkunna evangelium om vår Herre och frälsare Jesus Kristus, som officer i Frälsningsarmén, överlåter jag mig åt honom i detta förbund,

till att älska honom över allting och tjäna honom så länge jag lever

till att vinna människor och göra deras frälsning till min viktigaste livsuppgift,

till att ta hand om de fattiga, ge de hungriga mat, klä dem som inte har kläder, bli vän med dem som saknar vänner,

till att hålla fast den kristna tron som den uttrycks i Frälsningsarméns lärosatser och principer och genom Guds nåd vara en trovärdig officer."

Då jag läser detta idag säger det ja och amen till allt som ingår i förbundet.

Jag tycker det är fantastiskt att få lova att älska Gud över allting, och att få tjäna honom så länge jag lever. Inte så länge jag är i aktiv tjänst, utan så länge jag lever.

Det är också viktigt att inte glömma bort vad som är vår viktigaste livsuppgift, att människor ska bli frälsta!

Jag och alla andra officerare borde säkert läsa detta oftare så att vi inte glömmer bort vad vi lovat, vad vi är till för och varför vi lever.

Rut och jag undervisar och predikar i många olika sammanhang dessa dagar. Två gånger denna månad har vi fått denna fantastiska kommentar från olika officerare då vi undervisat om visionen att vara en Frälsnings-armé i vår tid: "Jamen, det var ju därför vi en gång blev frälsningsofficerare!"

Varför lever du? Vad är din livsuppgift? Vad är det du brinner för? Vad är din kallelse i livet?

/PB

17 nov. 2013

Tidig söndagsmorgon i Bryne

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Plattformen och talarstolen i Bryne
Så var det söndag igen. Efter en vecka fylld av sammanträden i Oslo är vi nu i Bryne på norska västkusten, ganska långt söderut, för att leda en Bibelhelg.

Under den gångna veckan har jag på lediga stunder arbetat med förberedelserna för UTMANINGEN att läsa Nya testamentet och Psaltaren under 2014. Du kan läsa mer om UTMANINGEN HÄR.

Bibelläsningsplanen är nu färdig. Det är en Bibelläsningsplan med mer än sjuhundra länkar. För varje dag under 2014 finns en direktlänk till dagens bibelläsning och en länk till en minikommentar till det aktuella kapitlet. Dessutom kommer det att utarbetas frågor för eftertanke och samtal till varje kapitel i Nya Testamentet.
Mer information om UTMANINGEN kommer efterhand här på rupeba.se. Glöm inte bort att anmäla dig så att du får allt material tillsänt. Du anmäler dig enkelt genom att skriva ett mail till info@rupeba.se med texten "Jag antar utmaningen".

Det känns som om tiden går fort och vi har nu hunnit till den andra halvan av november. Men någon vinter har vi inte sett av ännu. Då vi tidigt på lördagsmorgonen åkte hemifrån för att köra de dryga tio milen till flygplatsen Gardermoen norr om Oslo var det tolv grader varmt. Det är lika varmt som en tidig morgon mitt i sommaren.

Kåren i Bryne presenterar sig själv och sina lokaler på ett filmklipp på en dryg minut. Du kan se det HÄR.

På Wikipedia presenteras kåren så HÄR. Där kan man bland annat läsa följande om kåren i Bryne:
"De første 6 årene hadde ikke korpset eget lokale. Men i 1914 fikk divisjonssjef Rasmus Kristoffersen bygget ett lokale med offiserskvarter. Lokalet var i Meierigata og her hadde Frelsesarmeen Bryne sitt tilholdssted frem til 1994 da de flyttet til Vardheivegen.
Under den 2. verdenskrig ble lokalet tatt av den tyske okkupasjonsmakt og brukt som forlegning for tyske offiserer og soldater. Men Frelsesarmeen holdt fortsatt møter. Først i Time sparebank, så hos Hjalmar Thu, så på loftet på "1900 huset" og til slutt i hønsehuset til Jonas Salte på Ree. Det siste ble kalt "Frelsesarken".
Idag har Frelsesarmeen Bryne korps ca. 120 soldater og ca. 10 tilhørige. Frelsesarmeen Bryne er aktive på mange områder bl.a. så eier Frelsesarmeen Frivillighetssentralen i Time. Høsten 2006 startet Frelsesarmeen Café William som er en kafe for rusmisbrukere, mennesker med psykiske problemer o.l. Her kan hvem som helst komme, få seg en god middag og noen å snakke med
."
Från Bryne kårs hemsida

På kårens hemsida presenteras Bibelhelgen som vi är här för att leda. I sin presentation har de tydligen hittat en bild på oss från den tiden vi hade "P" på uniformerna.

Du kan besöka kårens hemsida HÄR.

Kårlokalen i Bryne
Kåren var väl samlad under lördagens bibelstudier och deltagarna tog budskapet till sina hjärtan.

Nu är det snart dags att åka till kåren för det avslutande mötet i Bibelhelgen. Sedan blir det middag hemma hos löjtnantsparet som är kårledare i Bryn. De är ute på sin första order och började sin tjänst i Bryne den 1 augusti.

Sedan avslutas dagen med hemresa till Jelöy med flyg och bil. Och sedan blir det förmodligen en ny vecka....

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

16 nov. 2013

Består du testen?

Fra Jostein Nielsens blogg

Du behøver ikke svare, så du kan trygt fortsette. Dagens refleksjon handler om å bli satt på prøve:

Dette sa han for å prøve ham, for han visste selv hva han ville gjøre. (Joh 6:6)
Det var Filip som ble testet med spørsmålet: «Hvor skal vi kjøpe brød så alle disse kan få noe å spise?» Med 5000 sultne mennesker foran seg, og to hundre denarer i kontanter, var Filip mest opptatt av begrensningene. Egentlig var to hundre denarer ganske mye penger - en denar tilsvarte en normal daglønn (jfr Matt 20:2). Men selv om disiplene hadde litt kapital, visste Jesus at de ofte kom til å stå overfor situasjoner som krevde mer enn de menneskelige og økonomiske ressursene de rådde over.

Med svaret: «Brød for to hundre denarer er ikke nok til at hver av dem kan få et lite stykke», strøk Filip på testen. Han så ikke at det lå en åpning for andre løsninger i Jesu utfordring. Igjen er Johannes opptatt av å vise at disiplene hadde så vanskelig for å gripe det som lå utenfor de fysiske begrensningene. 


Spørsmålet er om jeg som disippel 2000 år senere, er akkurat som Filip og kun ser de begrensede menneskelige og økonomiske ressursene.

Dagens ’manna’:

Gud, hjelp meg til å se muligheter, ikke begrensninger!

15 nov. 2013

Tre löften 2(3)

Jag har avgivit tre löften som på ett radikalt sätt har format mitt liv. Jag är dagligen sysselsatt med att på bästa sätt uppfylla dessa löften.

Stockholm 6 där jag blev invigd till soldat
Det första löftet handlade om äktenskaplöftena som jag avgav för mer än fyrtio år sedan. Du kan läsa om det HÄR.

Det andra löftet avgav jag för ännu längre sedan. 1961 blev jag invigd till Frälsningssoldat och skrev då under Krigsartiklarna. Det skedde på Stocljolms 6:e kår på Kungsholmen. Jag hade nyss flyllt 14 år och jag var säkert inte speciellt medveten om vad det var jag gjorde. Men det var bara så. Är man juniosoldat och spelade med i musikkåren var det en helt naturlig konsekvens att man blev "stor" soldat så snart man blivit gammal nog.

Vad var det egentligen jag lovade? Ja, förutom att jag skrev under på Frälsningsarméns trosartiklar lovade jag:
-Jag vill vara inbegripen i den helige Andes verk, lydig hans ledning i mitt liv och växa till i nåd genom bibelläsning och bön, gudstjänstliv och tjänst. 
-Jag vill låta Guds rikes och inte världens värderingar vara måttstocken för mitt liv. 
-Jag vill följa en kristen linje i mitt liv. I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta ärligt och moraliskt. 
-Jag vill stå för en kristen bekännelse i alla mina relationer, med min familj, grannar, kolleger, kamrater i Frälsningsarmén och ute i samhället. 
-Jag vill värna om familjelivet och verka för äktenskapets okränkbarhet. 
-Jag vill troget förvalta hela mitt liv: kropp, själ, gåvor, tid pengar och ägodelar. 
-Jag är medveten om att jag är ansvarig inför Gud för mitt förvaltarskap.
-Jag vill avstå från alkoholhaltiga drycker, tobak, vanebildande droger (om de inte är ordinerade av läkare), spel om pengar, pornografi, ockultism och annat som kan förslava kropp och själ. 
Jag vill vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmén, vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för honom och i hans namn ha omsorg om behövande och svaga. 
-Jag vill ge så stor del som möjligt av min inkomst för att stödja Frälsningsarméns lokala och världsomfattande arbete.
-Jag vill hålla fast vid Frälsningsarméns principer och arbetsmetoder, vara lojal mot dess ledare och stå upp för Frälsningsarmén både i med- och motgång. 
-Jag tar alla här närvarande till vittnen på att jag ingår detta förbund och undertecknar dessa krigsartiklar av egen fri vilja, övertygad om att det är den levande Kristus, som frälst mig, som nu begär denna mitt livs överlåtelse till hans tjänst för världens frälsning.
-Därför förklarar jag härmed det vara min fulla avsikt att med Guds hjälp förbli en trogen soldat i Frälsningsarmén.

Det var stora ord av en liten omogen fjortonåring. Men idag vill stå vid mina soldatlöften av hela mitt hjärta. Jag tror det är viktigt för alla soldater att läsa dessa löften regelbundet så att vi inte glömmer bort vad vi en gång lovade och vad det innebär att vara soldat i Frälsningsarmén.

/PB



14 nov. 2013

Tre löften 1(3)

Gud är en förbundsgud. Han ingår förbund med sitt folk och han håller sitt förbund. Han har lovat att hålla sitt ord (Bibeln) och att låta sin Helige Ande vara över oss:
"Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag lagt i din mun skal inte vika ur din mun eller dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren." (Jes 59:21)

Gud är för fasta förhållanden. Han lovar något och står vid sitt ord. Gud vill också att vi skall leva ärligt och trofast mot varandra.

Borgs kyrka där det första löftet avgavs
För min del har har avgivit tre avgörande löften i mitt liv som jag håller på att uppfylla och planerar att fortsätta att uppfylla så länge jag lever.

Det första löftet, förbundet, ingick jag en dag i mars 1969. Det är ganska länge sedan, men jag har lovat att hålla det "...tills döden skiljer oss åt".

Detta lovade Rut och jag varandra den dagen:
"Jag vill ha dig som min äkta maka/make, och lovar att älska och ära dig och vara din hjälp och ditt stöd i livet.

Jag lovar att vara trogen dig i nöd och löst, i välstånd och fattigdom, i sjukdom och i hälsa till döden skiljer oss åt."

Jag har kanske förnyat mitt äktenskapslöfte skriftligt oftare än de flesta. Säkert ett tiotal gånger. Rut och jag har nämligen undervisat på ett stort antal friskvårdshelger för äkta makar. På lördagskvällen under kursen brukade vi ha en romantisk afton. Där fanns färdiga dokument där de som ville förnya sina äktenskapslöften kunde göra det under den romantiska kvällen.

Det är viktigt att man återkommer till sin äktenskapslöften vid många tillfällen, så att man inte glömmer bort vad man en gång lovade.

Men jag har också avgivit två andra livsavgörande löften. Jag återkommer till dem.

13 nov. 2013

Bättring



Brev nr 12 från General William Booth skrivet 1907

Kamrater och vänner!

Bättring är en synnerligen betydelsefull handling. Gud kräver ånger och bättring som ett villkor för erhållandet av hans nåd. Därförutan gives ingen frälsning. Vad Jesus Kristus sade angående bättring gäller oss alla: "Om I icke bättren eder, skolen I alla sammalunda förgås."

 Då män och kvinnor få sina ögon öppna för de orättfärdigheter de begått, brukar deras första tanke gälla bättring. De känna, att det är rätt att bättra sig, ja, att det är det enda de ha att göra.

Det finnes ingen berättelse i Bibeln mera rörande eller känslig eller som gjort ett djupare intryck på mänskligheten än berättelsen om den hjärteförkrossade förlorade sonens bättring. När helst vi läsa denna berättelse, känna vi, att när han lämnade sin synd och kom hem, gjorde han just, vad han borde göra.

 Jag antager, att ni alla vet om, att det gives olika slags bättring.
1. Det finnes ett slags bättring, som liknar morgonskyarna eller den tidiga daggen; vilken omedelbart efter det den uppenbarat sig ånyo försvinner, utan att lämna några som helst spår efter sig. De gamla israeliternas ånger och bättring var allt för ofta av detta slag. De erkände sina synder, gräto över dem och lovade att aldrig upprepa dem. Men ganska snart återföllo de i samma synder och blevo lika dåliga eller värre. än de voro förut.

Tyvärr ha vi själva endast allt för ofta inom våra egna områden fått lägga märke till en sådan övergående bättring. I våra lokaler och  annorstädes ha vi träffat på dylik bättring, och vi kunna anse oss såsom synnerligen lyckliga, om icke detta slags erfarenhet t. o.m. uppenbarat sig här och där i våra egna liv.

2. Därnäst kunna vi lägga märke till förtvivlans ånger. Judas erfor en dylik. Då han kom underfund med, vilken svart förskräcklig synd han begått, frestade djävulen honom att tro, att det icke fanns någon nåd för en så stor syndare, och i stället för att bedja om förlåtelse vid sin Frälsares fötter, den Frälsare som han så grymt förorättat, kastade han sig huvudstupa i den avgrund, från vilken ingen återvänder.  Gud vare lov, att ingen av oss gjort sig skyldig till en sådan synd!

3. Och så gives den ånger och bättring, som man icke behöver ångra. Sådan var den döende rövarens ånger och bättring. Han besökte ej någon bibelklass eller hörde någon predikan, och han var fullständigt obekant med sakramenten. Likväl var hans ånger djup och hans bättring verklig. Åtminstone förklarde Mästaren att så var. Och för rövaren öppnades paradisets portar. Kanske det gives någon, som lyssnar till dessa ord, vilken aldrig verkligen ångrat sin synd - aldrig sett syndens förskräcklighet.

 Du har aldrig verkligt sörjt, över din synd, aldrig övergivit den och således aldrig heller erhållit förlåtelse för densamma. Det är i sanning att beklaga. Kanske finnes här någon avfälling, som ej vill bättra sig från sin synd. Det är ännu mera att beklaga.
 Det finnes ett ställe i Uppenbarelseboken, som alltid gör ett djupt intryck på mig, då jag läser detsamma. Det är särskilt tillämpligt på dylika obotfärdiga själar: "Jag har givit henne tid, att hon skulle bättra sig, men hon vill icke bättra sig."
 Skall detta sägas om dig, då bättringens tillfällen för evigt försvunnit?

 Men ära vare Gud, sådana finnas här, vilkas bättring har varit uppriktig och medfört stora välsignelser till deras liv. Dem skulle jag önska giva en fråga så lydande:
"Har du under hela tiden i sanning fasthållit vid denna bättring?"

 Du minnes dagen, då du böjde dig för Gud och nådastolen, där det ägde rum, och du minnes, vad du sade och gjorde där. Du sade, att du hatade det flyddas falskhet och att du aldrig mera skulle göra dig skyldig till något sådant.
Har du hållit detta löfte?

Du sade att du ångrade den ovänlighet du ofta känt och visat under gångna dagar, och lovade, att aldrig mera vara ovänlig, Du bekände din världslighet och orenhet i flydda dagar samt lovade, att du ej blott skulle avstå från dessa ting utan också lämna de sällskaper och dåraktiga handlingar, som ledde därhän.
Har du varit sann och uppriktig i fråga om detta löfte allt sedan?

Du bekände under blygsel och ånger, hur du försummat att bedja och läsa din bibel, samt försummat att mottaga Guds nåd, du lovade att leva ett nytt liv samt göra, vad du kunde, för att hjälpa Jesus Kristus och hans folk.
Har du hållit dessa löften?

 Dessa löften utgjorde en del av din bättring. Den skulle aldrig av Gud ha erkänts som verklig dem förutan.
 Om du ej varit trogen dessa löften eller i ditt liv förverkligat deras andemening, måste du på nytt ikläda dig dem, i annat fall kommer Gud att lämna dig.

4. Men det finnes ett annat slags bättring, om vilken jag önskar säga ett par ord, nämligen  bättringens eller ångerns sorg för andra.
 Om människor, som synda, icke själva vilja bättra sig från sin synd och sitt sätt att behandla Kristus, så borde vi ångra och sörja över synden i deras ställe. Jesus Kristus övade detta slags bättring. Han sörjde över Jerusalems synd, då han grät över staden.

Ni kanhända kommer ihåg en berättelse, som jag ibland ha omtalat, om en liten flicka i frälsningsarméuniform, som en gång bittert gråtande kom till botbänken. Sergeanten, som knäböjde vid hennes sida, frågade:
"Min kära vän, vad står på? Har du blivit frestad att vara osann?"
"Nej sergeant!"
"Har du varit ond och använt fula ord?"
"Nej, sergeant" svarade hon på nytt.
"Av vad orsak har du då kommit?"
"Jo," svarade barnet, "jag har kommit i stället för min moder. Hon vill icke komma själv, och så har jag kommit i stället."
Sergeanten tröstade flickan, och denna blev förvissad om att Gud skulle frälsa modern. Därpå sprang hon hem och utropade:
"O, mamma, mamma jag har varit till botbänken i ditt ställe. Nu måste du också komma själv!"
Den kvällen blev modern frälst.

Kastar du någonsin dig själv på Gud för andras frälsning på detta sätt, d. v. s. känner du ångerns smärta för deras skull?
Du förebrår och dömer syndare och avfällingar, men gråter du någonsin över dem eller ångrar och bekänner du i deras ställe?
Kanske du har en hustru eller en man eller en gosse eller en flicka eller någon annan i din familj, som trampar Jesu Kristi blod under sina fötter, räknande det för orent. Om det icke finnes någon inom ditt hem, så finnes det en sorgligt stor skara utanför. Ångrar och bekänner du någonsin för deras räkning? Bär du fram deras skuld inför Gud?

Jag brukar besöka Berlin en viss dag i november månad varje år. Det är en dag, avskild av det tyska folket såsom "faste-, bot- och bönedag."
Jag tror att avsikten ar att hela nationen på denna dag skall bekänna och ångra sin synd.
Detta är en god sak, och jag tänker vi borde avskilja en dag om året som faste-, bot- och bönedag för hela Frälsningsarmén, då vi skulle ångra och inför Gud frambära icke blott vårt eget folks och deras familjers synd, utan hela världens synd. Då jag besöker Berlin, brukar jag denna dag hålla två möten i en jättelik cirkusbyggnad. Vi ha vanligen fem till sex tusen människor närvarande vid vart och ett av dessa möten, och vi bruka få se rätt många ångrande och bättringssökande själar vid botbänken.

Jag tvivlar icke på, utan att ni alla skulle tycka om att få vara där i mitt sällskap en sådan dag. Omständigheterna göra ju detta omöjligt, men kunde ni inte ha en faste-, bot- och bönedag en av de närmaste söndagarna vid er egen kår. Och kunde ni inte gå ned inför Gud och gråta och ängslas över den ringa framgång Hans rike vinner i er trakt samt sörja över edra egna ansträngningars ofullkomlighet såväl som över edra ofrälsta grannars förskräckliga synd och hemska fara?