Nordic Choice Hotels

31 aug. 2013

Enheten i Kristus

FJORTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Enheten i Kristus
Söndagens texter:Jes 11:10-13 | Fil 2:1-5 | Luk 22:24-27 | Ps 95:1-7

Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!
"Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa, vår räddning!
Låt oss träda fram inför honom och tacka, hylla honom med sång och spel!
Ty en stor Gud är Herren, en stor konung över alla gudar.
I hans hand är jordens djup, och bergens toppar är hans.
Hans är havet, som han har gjort, och fasta landet, som hans händer format.
Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare, ty han är vår Gud och vi hans folk, fåren i hans hjord.
Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!
"  (Ps 95:1-7)

Dagens test avslutas med orden "Om ni ändå ville lyssna till honom idag".

Tänk vad mycket lidande vi kunde bespara oss själva och andra "Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!"

Då vi känner oss förorättade och vill "ge igen", tänk hur annorlunda det skulle vara  om vi ändå ville lyssna till honom i dag!

Då någon annan får beröm för något du tycker att du skulle ha fått beröm för, tänk vad annorlunda det skulle vara om vi ändå ville lyssna till honom i dag!

Om vi frestas att göra det som är fel fastän vi vet vad som skulle vara rätt, tänk vad annorlunda det skulle vara om vi ändå ville lyssna till honom i dag!

Om vi inte vet varken ut eller in och kastas mellan det ena och det andra tänk vad annorlunda det skulle vara om vi ändå ville lyssna till honom i dag!

Då vi är nära att ge upp och inte vill vara med längre tänk vad annorlunda det skulle vara om vi ändå ville lyssna till honom i dag!

... om vi ändå ville lyssna till honom idag!

30 aug. 2013

Bibelskolan

Ända sedan vi startade rupeba.se för mer än fem år sedan har vi haft en sida med material för bibelstudium, enskilt eller i grupp. Sidan har gått under namnet "Bibelskola på nätet" och legat som en underflik till fliken "Undervisning".

Nu har vi fräschat upp sidan och lagt in en hel del nytt material. Den kommer att uppdateras kontinuerligt. Du kan till exempel lyssna till Dr. Roger Greene, frälsningssoldat från USA som talar om helgelse i serie som tolkas till skandinaviska (norska) av Jostein Nielsen.

Gör ett besök på Bibelskolan och gör dig bekant med innehållet där.

29 aug. 2013

Vart är pingströrelsen på väg?

Du som har följt med i "Nyhetsflödet" den senaste veckan, kan inte undgått att se en hel del kritiska artiklar rörande ett bibelstudium som Niklas Piensohos höll på Nyhemsveckan i sommar.

"Vart är pingströrelsen på väg?" är rubriken på ett inlägg på pingst.se, där pingstledaren Pelle Hörnmark försvarar Niklas Piensoho och försäkrar att pingströrelsen inte är på väg någonstans, utan står kvar där den alltid har stått.

Vad är det då som orsakar att vanligtvis sansade människor blir så upprörda av Piensoshos tal att de höjer tonläget flera grader?

Tommy Dahlman går på sin blogg så långt att han betecknar Piensohos tal som "ett grovt tjänstefel".

Mikael Karlendal frågar sig om Piensoho har gått ifrån den klassiska kristna läran: "För alla enskilda troendes skull och för alla församlingar som kämpar med att förklara och försvara det kristna budskapet, är jag därför milt talat kritisk till Piensohos senaste ageranden. Detta blogginlägg är kritiskt och har ibland en skarp ton. Men ska inte tolkas som ett angrepp på Niklas Piensoho som person, utan endast som en kritik mot det han sade vid Nyhem och det han skrev i dagenartikeln. Jag hoppas och tror att han faktiskt står fast vid läran, men hans otydliga signaler gör att jag och många andra undrar och tvekar om huruvida han gör det."

Tongivande personer även utanför pingst tar också upp Piensohos tal. Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan gör en ingående analys av bibelstudiet och förklarar innehållet i Piensohos bibelstudium med att Piensoho har sin bakgrund i Missionsförbundet och tagit med sig de grundhållningarna in i pingst:
"Niklas är en utmärkt missionspastor (jag talar nu om det tidigare samfundet missionsförbundet som nu är en del av Equmeniakyrkan). Hade han fortfarande varit det skulle jag inte reagera alls på Nyhemstalet. Det han säger är ju mainstream inom missionsförbundet sedan i varje fall femtiotalet. Jag jobbade ett år under sjuttiotalet i SMU Stockholm så jag har viss inblick hur tongångarna var då. Anpassning till världen var ledordet. Inte tala om synden, inte lyfta fram församlingens trösklar och gränser, en öppen kyrka, som inte lägger sig i hur folk lever, och nedtona kyrkans profil i kontroversiella frågor. Kyrkan ska inte sticka ut och profilera sig in kontroversiella frågor. Redan på sjuttiotalet var det en mycket tydlig linje i missionsförbundarkretsar att inte profilera sig i t.ex. samlevnadsfrågor. En socialetisk kristendom var på agendan, inte frälsning och omvändelse. För mig är det Niklas säger i dessa frågor bara ett direkt eko av missionsförbundets inställning jag mötte under sjuttiotalet."

Stefan Swärd tar också upp hur bregrepp som synd och dom undviks och genast drar jag paralleller till förkunnelsen inom Emerging Church, i varje fall i den tappning som representeras av Brian McLaren och Rob Bell. Det har jag skrivit en hel del om tidigare på den här sidan. Är det dit pingströrelsen är på väg?

Niklas Piensoho gör sedan några försök att försvara och förtydliga vad han egentligen menade med sitt bibelstudium under Nyhemsveckan. Tydligen väckte förklaringarna fler frågor än de besvarade. Mikael Karlendal skriver ett nytt inlägg med rubriken "Piensosho förtydligar sig?":
"Piensoho har inte svarat på frågor som gäller hur vi ska vara tydliga som kyrka. Han har egentligen bara sagt att vi var och en som individer ska vara allmänt vänliga, ödmjuka och kärleksfulla i personliga relationer med icke troende.Och det vet jag ingen som säger emot.  Det har man sagt i pingströrelsen ända sedan jag var barn på 70-talet, åtminstone som jag har uppfattat det. Men hur kan vi vara en tydlig kyrka. Hur kan vi predika sanningen i kärlek? Ska vi predika om dessa ting överhuvud taget? Eller ska vi bara ta det i själavården, som det brukar heta?"

Piensoho är en erkänt duktig kommunikatör. Det borde vara enkelt för honom att förklara vad han egentligen menar, men förklaringarna skapar ytterligare dimridåer. Stefan Swärd skriver i ett andra inlägg: "Niklas P är en skicklig kommunikatör. Att han både av de som vill skrota kristna samlevnadsnormer, och vi som vill behålla dem, uppfattas som otydlig, måste bero på att han medvetet valt att vara otydlig.
Annars hade han bara på en minut kunna säga: "att som kristen har jag Bibeln som rättesnöre. Den säger att sexuellt samliv utövas mellan en man och en kvinna i ett äktenskapsförbund som är välsignat av Gud, och Guds plan är att det ska vara en trogen och livslång gemenskap. Så har den kristna kyrkan i 2000 år tolkat Bibeln, och den katolska kyrkan t.ex. säger att äktenskapet är ett oupplösligt förbund mellan en man och en kvinna. Så undervisar jag i Filadelfia och så lär vi de nya medlemmar och nykristna som kommer in i vår församling”.

Frågan kvarstår: "Vart är pingströrelsen på väg?"

27 aug. 2013

"De rättfärdiga"



Brev nr 1 från General William Booth 1907.

Kamrater och vänner

Under senare tiden ha mina tankar sysselsatt sig åtskilligt med de rättfärdigas lyckliga ställning.

Som ni veta, framhåller Bibeln flerfaldiga gånger den välsignelse de äga. Det är väl ställt med den rättfärdige i livet, väl ställt i döden och skall bli väl ställt med honom för evigt. Jag vill anföra några få av de många hänsyftningarna på de rättfärdiga.

De skola grönska likt palmträdet, de skola bära frukt i ålderdomen, de rättfärdiga skola äga hopp i döden, deras minne skall förbliva för evigt, och Mästaren sade, att de skola ingå i det eviga livet.
Sak samma vilka sorger eller prövningar eller förföljelser de skola kallas att genomgå, de rättfärdigas lott är i längden den bästa. Guds ord säger uttryckligen, att för den rättfärdige skall allt vara väl.

 Jag behöver därför ej påpeka, huru betydelsefullt det är att veta, att vi äga den karaktär, som berättigar oss att räknas bland de rättfärdiga.

 Denna visshet är en stor skatt. Vetskapen om att vi tillhöra dem, vilka Gud räknar som rättfärdiga, skall utgöra vår styrka under alla detta livets stormar. Den skall hugsvala oss i dödsskuggans dal, och den skall sätta oss i stånd att utan fruktan träda inför den stora vita tronen.

 Det är fullkomligt tydligt för var och en, att vissa förutsättningar äro förbundna med eller inbegripna i en sådan ställning.

 För det första innebär den ett medvetet förverkligande av det sinnelag. som tillhör de rättfärdiga, d. v. s. du måste veta, att du är i en rätt ställning.

Det är fruktlöst, att du försöker övertala dig själv, att allting är rätt ställt, om du samtidigt vet, att så icke är. En del människor söka alltid att giva den bästa möjliga tolkning åt sina handlingar och att förstora sina egna dygder, allt under det de hela tiden torteras av det fasansfulla medvetandet om, att något i deras liv är orätt. Dessa tillhöra icke de rättfärdiga.

 Du kan icke skilja mellan den rättfärdiges karaktär och hans rättfärdiga handlingar. Du kan alltså icke äga den rättfärdiges karaktär eller tillägna dig de löften, som tillhöra den rättfärdige, såvida icke dina handlingar äro rättfärdiga.

 Rättfärdighet är icke så mycket bekännelse som fastmera handling. Någon kan t.ex. säga: "Jag åstundar allvarligt att göra det rätta. Jag beder ofta om att bliva en rättskaffens människa. Jag har strävat därefter. Jag läser Guds ord och känner till dess befallningar och löften. Jag tillhör en församling eller jag tillhör Armén". Du kan göra allt detta, utan det ändå är rätt ställt med dig eller du av Gud räknas bland de rättfärdiga.

Om en människa själv är rätt, skola hennes tankar bli rätta. Hon skall älska det rätta och hata det orätta. Hon skall handla rätt gentemot Gud, sina grannar, sina föräldrar, sin hustru, sin familj, sina vänner, sina arbetsgivare eller sin tjänare.
 Med ett ord, de rättfärdiga göra ingenting, ikläda sig ingenting, gå ej till någon plats, deltaga ej i något, bli ej kamrater med någon, företaga sig ingenting, som ej harmoniserar med vad de veta är sant och rätt.

De varken vidröra, smaka, handskas med eller läsa något, som är ägnat att skada deras kropp, sinne eller själ eller som kan vara ägnat att skada deras inflytande såsom Guds barn eller minska deras nitälskan för hans tjänst.

 De rättfärdiga tänka på andra: de ömma för de fattiga, de ha medlidande med de förlorade, de gråta över de avfälliga, och de kämpa av allt sitt hjärta för sin Herres ära och syndarens frälsning. Tillhör, du, min broder och syster, de rättfärdiga? Om du gör det, så fröjdas och var glad! Men låt samtidigt din förtröstan till Gud bliva känd av alla människor!

1. Akta dig för att lita på din egen rättfärdighet. Rättfärdighet är uteslutande ett Guds verk: på honom endast får du förtrösta!

2. Akta dig för att föreställa dig att, emedan du genom Guds nåd nått upp till din nuvarande erfarenhet, du skulle kunna försumma något av de villkor, genom vilkas iaktagande du blivit upptagen i Guds välbehag! Du måste tro, du måste bedja, du måste försaka dig själv och fortfarande dagligen taga korset på dig.

3. Akta dig för den föreställningen, att du kan bevaras rättfärdig utan att tillväxa i tro, kärlek och Guds kunskap! Det gives intet stillastående.

4. Akta dig för att döma andra, särskilt de okunniga, de fattiga och de sjunkna, efter den måttstock du uppsatt för dig själv! Den, åt vilken mycket blivit givet, av honom skall mycket varda utkrävt.

5. Akta dig slutligen för att försumma att giva all ära och allt pris till den Helige Ande, vilkens ledning du har att tacka för allt, som är gott. rent och Kristuslikt i dig.

Men om du däremot icke kan säga, att du tillhör de rättfärdiga, utan fortfarande är orättfärdig, orätt utvärtes och orätt invärtes, ägande kunskap om det goda, utan kraft att göra det rätta, min broder, min syster, vad skall jag säga till dig?

a) Erkänn ödmjukt inför Gud, att din ställning är orätt! Bekännelse är första steget till rättfärdighet.

b) Sätt ditt finger på, vad du i ditt liv vet vara emot samvetets krav, och skilj det onda från dig genast och för alltid!

c) Gör anspråk på Guds förlåtelse, och lämna dig i hans händer för att hädanefter leva ett rättfärdigt liv!

Om du troget följer dessa råd, skall det bli väl ställt för dig nu, och det skall bli väl ställt för dig i det kommande. Ty så säger Herren: "Sägen till den rättfärdige, att det skall gå honom väl".

Vägen vidare steg 6 - Rustad med kraft


Steg 6: Kraft. Trenger du kraft?
(Bilden är hämtad från den norska utgåvan)

Rustad med kraft
Då Jesus skulle lämna sina lärjungar och återvända till Fadern i himmelen säger han till dem:  Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:49)

Jesus var medveten om att hans lärjungar behövde en speciell utrustning av kraft för att kunna övervinna som kristna.

På samma sätt behöver vi idag fyllas med och utrustas med Guds kraft, för att kunna stå emot frestelse, leva ett rikt kristenliv och för att kunna leva i tjänst för Gud och vara till hjälp för andra människor.

I Bibeln finner vi flera olika uttryckssätt för att beskriva denna kraftutrustning:
…men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:5)
Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen” (Apg 1:8)
Och de uppfylldes alla av den helige Ande” (Apg 2:4 om händelsen på pingstdagen)

Tömmas och fyllas
Att bli rustad med kraft, bli fylld med den helige Ande, innebär både att tömmas på något och att bli fylld av något. Både att bli av med något och att få något:
- Det innebär ett reningsbad. Att be om rening och förlåtelse för all synd och orenhet (se steg 5).
- Det innebär att befrias från sin självcentrering och låta Jesus vara centrum.
- Det innebär att tömmas på tillit till sig själv och fyllas av tillit till Gud.
- Det innebär att ge ifrån sig hat, bitterhet och avundsjuka mot andra människor och låta sig fyllas av Guds kärlek och omsorg till dem.
- Det innebär att sluta vara beroende av min egen bristande kraft och uthållighet och bli fylld av Guds kraft genom den helige Ande.

Född av Anden och fylld av Anden
En gång då Jesus var på vandring från Jerusalem till Galileen, stannade han vid en brunn i Samarien och samtalade med en kvinna. Eftersom hon just höll på att hämta upp vatten, använde Jesus vattnet som en bild på det nya livet, frälsningen. Han säger: ”Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." (Joh 4:14)

Detta är vad som sker i pånyttfödelsen. Jesus placerar själva källan, utflödet av liv, i oss. Vi har blivit födda av Anden. Att bli född av Anden är att bli frälst, att bli pånyttfödd, att bli ett Guds barn. Den helige Ande flyttar in i oss, föder oss på nytt och vi blir en boning, ett tempel, för den helige Ande. Anden bor sedan i oss med sin fullhet. (Steg 3)

Alla kristna har alltså tagit emot den helige Ande och är ständigt bärare av det gudomliga livet.

Vid ett senare tillfälle i Jesu liv står Jesus i Templet och undervisar om det som kommer att ske på pingstdagen. Han säger: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick!  Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." (Joh 7:37-38)
Här talas det inte längre om att livet skulle födas in i oss, utan att källan som vi redan tagit emot, ska frigöras och fritt få strömma fram från vårt inre.

Att bli uppfylld med den helige Ande, rustad med kraft, sker då denna källa av liv i vårt inre blir förlöst och frigjord och kan strömma fram med ny kraft, glädje och kärlek. Då jag på detta sätt överlåter mig helt i Guds händer är det Guds egen kraft som får ta över i mitt liv.

Detta är att bli fylld av Anden, döpt med den helige Ande.

Den gamle kyrkofadern Augustinus (300-talet e.Kr.) lär ha förklarat detta med att jag får den Helige Ande då jag blir frälst, men då jag blir andedöpt får den helige Ande mig.

”Låt er uppfyllas av Ande” (Ef 5:18)
På samma sätt som Jesus var angelägen om att hans lärjungar skulle bli döpta med den Helige Ande, så uppmanar oss Bibeln idag att låta oss uppfyllas av Ande.

- Det är möjligt, och efter Guds vilja, att alla ska bli födda av den helige Ande och att alla ska bli fyllda av den helige Ande.
- Gud vill att vi ska vara bärare av hans liv och att vi ska låta hans kraft förlösas i våra liv.
- Gud vill att vi ska uppleva både påskens och pingstens under.

Vad har Gud lovat?
Att detta är en möjlighet för alla kristna
·         Jag utgjuter min Ande över alla människor” (Apg 2:17)

Gud vill ge detta till var och en som uppriktigt ber honom
·         Om nu ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader ge helig Ande från himmelen till dem som ber honom” (Luk 11:13)

Hur kan jag ta emot det?
Guds löfte om att bli fylld med den helige Ande tar man emot på samma sätt som löftet om frälsningen (se steg 3), genom att ta ett steg i tro.

Gud vill ge den helige Ande till den som ber. Om det är ditt hjärtas längtan att Gud ska fylla den med sin Ande och du vill överlåta dig år honom, får du be Gud om det. Då kommer Gud att göra det.
Om du tror att Guds löfte är sant får du sedan tacka Gud för att han har fyllt dig med den helige Ande. På samma sätt som med frälsningen är detta inte först och främst en känsloupplevelse. Det är en andlig verklighet.

- Man blir inte frälst för att man känner sig frälst – man blir frälst för att Gud lovar det.
- Man blir inte fylld med den helige Ande för att man känner det så – man blir det för att Gud lovar det.

Någon har formulerat hur man tar emot Guds gåva på följande sätt:
Du behöver bara falla ner på dina knän och be om det, och sedan resa dig och tro att du har fått det, och sedan gå ut och leva som om du tagit emot det, bara för att upptäcka att det verkligen tillhör dig.” (Chick Yuill ”Vi behöver helgon” FA-press förlag sid.97)

Är någon törstig, så kom till mig och drick”, säger Jesus i Joh 7:37. Är du törstig? Har du en längtan att överlåta dig till Gud? Har du en längtan att Guds kraft ska få fylla dig helt och fullt?
Då kan du be Gud om det och göra denna bekännelse till din egen:
Jag har tagit emot förlåtelse och rening (steg 5), och låter nu Jesus fylla mig med den helige Andes kraft. Jag låter också Jesus vara Herre i mitt liv, så att det är hans kraft som gör mig stark och inte min egen.”

26 aug. 2013

Gud och sex

Olof Edsinger har på bloggen efterkristus.nu skrivit en läsvärd artikelserie om Gud och sex. Läs och begrunda.

Edsinger skriver i sin introduktion:
"Sanningen är ju den att sex och sexualitet borde vara relevanta ämnen att tala om med de flesta åldrar. Och precis som Dagen-artikeln belyser blir det fel om det enda som vi i kyrkan talar om när det gäller dessa frågor är vilka gränser som ska gälla för vår sexuella utlevelse. Även om det också är sant att just otukten – alltså det bibliska uttrycket för sex utanför Guds vilja – tillsammans med girigheten råkar vara det vanligaste ämnet för förmaning i Nya testamentet. (Ungefär 90 gånger vardera, för att vara exakt!)"

I: Introduktion
II: Att bli ett kött
III: Värt att vänta på?
IV: Sexualitetens syfte
V: Är Bibeln verkligen så tydlig?
VI: Sambo – varför inte?
VII: Om vi tar det från den positiva sidan
VIII: Vad betyder egentligen ”otukt”?
IX: Gud renar även från sexuella synder!
X: Hur ska man tänka kring onani?
XI: Skillnaden mellan samlag och orgasm
XII: Samboskap utan sex
XIII: Den ack så lättillgängliga porren
XIV: Ställningar och ingångar
XV: Homosexualitet
XVI: Skillnaden mellan en biblisk och en traditionell äktenskapssyn
XVII: Celibatet
XVIII: Det här med abort
XIX: För fortsatt läsning  
Gud och sex – del XX: bibliska råd om att hantera frestelse (en efterskrift)

25 aug. 2013

Tidig söndagsmorgon på Färingsö den 25 augusti

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Stranden vid Sundsgården
Det här blir troligen mitt sista "Tidig söndagsmorgon" från Sundsgården på Färingsö. Nästa söndag blir det förmodligen ett "Tidig söndagsmorgon" från Jelöy, Norge, om världen fortfarande ser ut som den gör och Jesus inte har kommit tillbaka. Förresten, kan det vara ett tidens tecken på att Jesus har kommit tillbaka om du vaknar upp en morgon och rupeba.se inte har blivit uppdaterad?

Vi är tacksamma för de åtta månader vi har bott på Sundsgården. Vi har trivts väldigt bra här.

I början av nästa vecka kommer flyttfirman och förflyttar oss till Norge. Vi räknar med att komma tillbaka till Sverige för "slutförvaring" om två år.

Under flyttbestyren hittade jag i lådan med bibelstudiekassetter en serie som närradion i Göteborg spelat in. Det var 1989 som jag hade tre bibelstudier om Jesu återkomst på Nylösegården i Göteborg. Under veckan har jag börjat kopiera banden till mp3-filer. Serien heter "Denna tidsålder kommer att ta slut - Jesus ska komma tillbaka", och det först avsnittet heter "Som en tjuv om natten". Jag kommer att lägga ut de bibelstudierna på tisdagar på rupeba.se efter att den nu pågående serien är avslutad.

Den gångna veckan kan beskrivas med följande bilder:
Solstolen fick för det mesta stå oanvänd...... 
.... medan högen med flyttkartonger bara växte och växte.

En höjdpunkt i veckan var att vara tillsammans med yngste sonen och hans familj. Då vi lämnar Sundsgården och Stockholm lämnar vi också dessa två barnbarn i Stockholm:
En liten tröst kan det vara att det finns två barnbarn i Norge som väntar. I ungefär samma ålder som de två vi lämnar efter oss Stockholm. De bor dessutom på samma gata som vi kommer att bo.

Men, som sagt, nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka in till Templet. Idag är det kadetternas välkomstmöte.

Ha en välsignad vecka,
Peter Baronowsky

24 aug. 2013

Inför söndagen - Medmänniskan

TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Medmänniskan
Söndagens texter från Bibel 2000: 5 Mos 15:7-11 | Rom 13:8-10 | Matt 5:38-48 | Ps 103:1-6

"Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet." (Rom 13:8-10)

Kärleken till andra människor
Temat för söndagens texter handlar om kärlek till andra människor. I en av texterna läser vi att "Du skall älska din nästa som dig själv" och att "Kärleken är alltså lagen i dess fullhet".

Ibland kan vi höra texten misstolkas. Ett sådant exempel kunde man läsa i ett inlägg i en av våra kvällstidningar. Inlägget försvarade homosexuella relationer och rubriken löd "Kärlek till annan kan inte vara fel".

Ordet som är översatt med "Kärlek" i den svenska Bibeln har ingenting med sexuella relationer att göra, varken homosexuella eller heterosexuella. Det grekiska ordet som användes i texten är "Agape" som kan översättas med "Broderlig kärlek". Det talar om en kärlek som bara ger ut utan att kräva att få något tillbaka. Det är den slags kärlek som används om Guds kärlek till oss människor. Gud älskar oss inte för att vi är älskvärda, eller för att få någonting tillbaka. Han älskar oss helt enkelt för att vi är vi.

Det är den kärlek som beskrivs i Johannes 3:16 där det står att Gud älskade oss så mycket att han offrade sin son att dö på korset för att ingen ska förgås, utan alla få ett evigt liv. Det är den kärleken som ger ut, utan tanke på att vi ska förtjäna den kärleken eller på att få något tillbaka. Det är den kärleken som bibelordet utmanar oss att visa våra medmänniskor. Vilken utmaning!

Det är också det grekiska ordet som används i kärlekens lov i 1 Kor 13, där det står att "...men störst bland dem är kärleken."

Men även om kärleken till våra medmänniskor viktigt, finns det ett bud som är ännu större. Det är kärleken till Jesus: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” (Matt 22:37-40).

Låt oss börja där, med det största av alla bud, som handlar om vår helhjärtade kärlek till Jesus. Då kommer kärleken till medmänniskan att komma naturligt av sig själv.

/PB

Regler vid sjukdom

Det är packning och uppbrott som gäller nu för tiden. Bland alla papper som ska kastas eller sparas hittade jag ett papper på norska där någon informerar om skolans nya personalpolitik vid sjukdom. Här kommer ett utdrag översatt till svenska:

SJUKDOM ÄR INGEN URSÄKT
Vi kommer inte längre att acceptera läkarintyg vid sjukdom, eftersom vi anser att om man kan gå till läkaren kan man också gå till arbetet.

TILLÅTELSER FÖR OPERATIONER
Det kommer i framtiden inte beviljas tillåtelse för operationer av anställda. Vi har uppfattningen att anställda inte ska opereras, eftersom de har användning för allt de har under tiden de är anställda hos oss. De blev anställda som de var och om någon del tas bort, blir de anställda mindre värda än då vi anställde dem. Tillstånd kan i speciella fall ges i utbyte mot nedsättning av lönen.

TANDLÄKARBESÖK
Vi kommer i framtiden bara anställa medarbetare med löständer. Då kan man, istället för att springa till tandläkaren i tid och otid, skicka tänderna med posten.

PAUSER
Det används alltför lång tid för toalettbesök. I framtiden ska man gå på toaletten i alfabetisk ordning. T.ex. ska anställda vars namn börjat på "A" gå mellan 10.00-10.05. "B" mellan 10.05-10.10 osv. Är man förhindrad att gå på "sin" tid får man vänta tills den tiden kommer tillbaka nästa gång.

EGET DÖDSFALL
Eget dödsfall accepteras som giltig orsak till frånvaro. Men vi vill gärna veta om det två veckor i förväg, eftersom vi har uppfattningen att det är var och ens plikt att sätta någon annan in i arbetet.

(Antagligen var reglerna skrivna till någon personalfest efter skolavslutningen på Jelöy Folkhögskolan någon gång på 1980-talet).

23 aug. 2013

Information

Igår kom den nya GÅVOBOKEN  från tryckeriet. Ni som har förhandsbeställt boken kan räkna med att den kommer i brevlådan på måndag. Ni som inte har förhandsbeställt boken kan beställa den HÄR.

Från nästa vecka kan man också köpa boken på Gospelcenter på Tegnérgatan 39 i Stockholm. Den blir snart tillgänglig även på Gospelcenters Webbutik.
_______________

Teologen och läraren Bength Gustafson håller nu på att skriva en serie om angrepp på klassisk kristen tro. Han tar upp angreppen inifrån och angreppen utifrån. Hittills har Bength lagt ut följande avsnitt:

Missa inte den serien. Vi kommer att lägga ut avsnitten efter hand de publiceras. Du kan hitta dem längst ned i högerspalten på  www.rupeba.se.
______________________

En annan serie som håller på just nu på rupeba.se är serien TIO STEG FRAMÅT. Den publiceras med ett nytt steg varje tisdag. 

Hittills har vi publicerat de fem första stegen, och fortsätter på tisdag med steg 6.  Du kan hitta de avsnitt som hittills publicerats långt ned i högerspalten på rupeba.se.

_____________________

Ännu en serie är på gång. Signaturen "Frasse" på Blod och Eld har skrivit av en lång rad brev som skrevs 1907 av Frälsningsarméns grundare, William Booth. Även om det är några år sedan William Booth skrev breven har de hög aktualitet för dagens kristna.
Från och med nästa vecka kommer vi att börja publicera breven på rupeba.se. Tycker du om att få brev? Läs breven från generalen med början nästa vecka.

22 aug. 2013

Vart är vi på väg?

Jag har skrivit ett antal inlägg under denna rubrik. Du kan hitta länkarna till de tidigare inläggen i slutet av denna artikel.

Se dig omkring. Se alla människor du möter i vimlet. En del ser ut att vara bedrövade. Andra strålar av glädje och livslust. Min fråga är: Hur ska vi kunna nå dessa människor med evangeliet? Hur ska vi överhuvudtaget kunna få dem att förstå att de behöver Jesus i sina liv?

Jag tror på predikan, läs HÄR. Men ord räcker inte. Hur väl vi än lyckas formulera oss kommer våra ord inte att räcka till för att väcka världens intresse för Jesus.

Då vi läser Nya Testamentet ser vi att det inte finns ett enda exempel på framgångsrik evangelisation där evangeliet presenteras enbart med ord. Evangeliet presenteras med ord, ackompanjerade av Gudsrikets gärningar, tecken och under. Det gäller i Jesu liv och det gäller i den första församlingens liv.

Då Jesus sänder ut sin lärjungar ger han dem befallning att både predika (= tala om Guds rike) och göra tecken och under (= göra Gudsrikets gärningar) (Luk 9:2; Matt 10:7-8).

I Apostlagärningarnas andra kapitel blir tretusen människor frälsta efter en enda predikan. Men det som fångade människornas intresse var inte i första hand orden som blev sagda, utan att lärjungarna plötsligt gjorde saker som de egentligen inte kunde göra. De förkunnade evangeliet på språk som de inte själva kunde tala. Några dagar senare växer församlingen till femtusen medlemmar. Orsaken till detta var att en lam man i Fagerporten blev helad, samt till förklaringen om varför han blev helad.

Jesus gav sina lärjungar i uppdrag att predika och utföra tecken och under. Jag tror inte att han har förändrat sig. Samma uppdrag gäller fortfarande.

Jesus sa att de som tror på honom ska göra samma gärningar som Jesus gjorde (Joh 14:12).

I Hebreerbrevet betecknas tecken och under som Guds vittnesbörd, bekräftelse, på den förkunnelse som hade gått ut: "Den (frälsningen) förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja" (Hebr 2:3-4).

(Det var inte tänkt att detta inlägg skulle vara reklam för min nya bok, men vill du läsa mer om hur Gud delar ut den Helige Andes gåvor kan du läsa mer om det HÄR).

Vi använder mycket energi för att utveckla och förfina vår predikokonst (och musik). Men hur mycket intresse och förväntan lägger vi på att låta den Helige Ande utföra sina under genom oss? Det verkar till och med som om Paulus menar att alltför mycket fokus på vältalighet kan riskera att kraften går förlorad. Då Paulus berättar att han är sänd att predika evangelium skriver han : "och det inte med vishet eller vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft" (1 Kor 1:17). Är det kanske så att vi måste välja att lita på mänsklig förmåga eller den Helige Andes kraft?

Jag tror inte att världen kan vinnas bara med ord, "Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft" (1 Kor 4:20). Jag tror att vi måste bli så beroende av Gud att vi vågar lämna vår komfortzon där vi litar på vår egen förmåga eller utbildning och där vi själva kontrollerar vad som händer. De andliga nådegåvorna innebär att Anden i oss uppenbarar sig eller framträder hos var och en (1 Kor 12:7). Vågar vi låta den Helige Ande framträda i oss, eller vill vi hellre framträda själva?

Vi måste våga tappa kontrollen och lita på den Helige Ande och låta honom verka genom oss. Hade inte lärjungarna varit villiga att tappa kontrollen på den första pingstdagen och upplåta sin mun till ljud som de inte kände till, hade det inte blivit några tretusen frälsta den dagen, det hade inte blivit någon församling i Jerusalem som senare spred sig över hela världen. Är vi också villiga att låta den Helige Ande ta över? Vågar vi också?

"Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken och under som åtföljde det" (Den sista versen i Markusevangeliet)

/PB

Här kan du läsa de tidigare inläggen i serien "Vart är vi på väg?
Vart är Frälsningsarmén på väg? - Vilken frälsningsarmé vill vi ha?
Vart är vi på väg? - Församlingar som växer
Vart är vi på väg? - Del 2 - Form och liv
Vart är vi på väg? - Del 3 - Form och liv, kommentar
Vart är vi på väg? - Del 4  -   Form och liv, kommentar
Vart är vi på väg? - Del 5 - Vad är form och vad är själ i FA?  
Vart är vi på väg? - Del 6 - Förbundet

21 aug. 2013

"Mindre gudligt hus på landet"

I söndags var det Ölandsdagen. Det är kåren i Oskarshamn som varje år arrangerar en heldag med möten på olika platser på Öland. Rut och jag var inbjudna som talare.

Första mötet var i Enerum högt upp på norra Öland. Jag har aldrig tidigare varit så långt norrut på Öland och Rut och jag kom först till Missionshuset. Det var bara vi, Missionshuset, och väldigt många flugor närvarande och vi valde att sitta kvar i bilen och vänta för att inte öppna dörrarna och bjuda in alla flugorna i bilen.

Enerums Missionshus ligger långt inne i skogen och jag funderade lite på ordet Missionshus. Jag läste en gång en definition på ordet Missionshus: "Mindre gudligt hus på landet". "På landet" stämde ju bra, men så litet var det inte. Och "mindre gudligt" var det säkert inte heller. Jag tänkte på de människor som en gång i tiden fick visionen om Enerums Missionshus, röjde upp en plats i skogen och byggde huset. Och sedan de följande generationerna som satsat tid, pengar och hänförelse för att fylla huset med verksamhet till Guds ära.

Jag tänkte vidare på ordet Missionshus. Det var där Ölandsdagen snart skulle börja och några möten senare skulle den avslutas i Borgholms Missionskyrka. När blir ett Missionshus en Missionskyrka? Hur stort eller gammalt måste det vara för att bli uppgraderat från "-hus" till "-kyrka". Och förresten får det heta Missionshus och Missionskyrka nu då Missionsförbundet/Missionskyrkan inte längre finns? Ska det inte heta Equmeniahuset och Equmeniakyrkan, efter sammanslagningen av Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodisterna till det nya samfundet Equmenia?

Efter en stund kom en ensam man på moped. Hans uppgift var att låsa upp Missionshuset, sedan åkte han vidare på sin moped. Han hade dessutom vänligheten att visa oss var nyckeln till Missionshuset fanns, om vi till äventyrs skulle åka förbi dessa trakter igen och behövde gå in i Missionshuset.

Nåväl, snart bröts tystnaden och en stor gul turistbuss kom med trettio medverkande från kåren i Oskarshamn med omnejd.

Det blev en fin dag. Det var i stort sett fullsatt både i Enerum, Södvik och Borgholm. Evasångarna från Oskarshamn sjöng, musikanterna från närliggande platser spelade, Rut och jag predikade, sjöng och spelade.

Med stor tacksamhet till Gud återvände vi hem till Färingsö. Stort tack också till kåren i Oskarshamn som varje år anordnar Ölandsdagen.

(Bilden: Evasångarna sjunger i Enerums Missionshus. Pingstkyrkan i Södvik. Musikanterna spelar före gudstjänsten i Borgholms Missionskyrka)

/PB

20 aug. 2013

På väg... - Steg 5: Förlåtelse


Steg 5: Tilgivelse. Har du opplevd kraften å bli tilgitt?
Synden
Ordet ”synd” i bibeln är översatt från ett grekiskt ord som egentligen betyder ”att missa målet”. Synd är alltså helt enkelt att missa målet med livet. Vad är det då som är målet med livet?


-Målet i livet är framför allt att leva i harmoni med Gud (Steg 1 handlade just om detta: att finna vila för den längtan som bor i varje människa)
-Men målet är också att leva i harmoni med andra människor, med resten av skapelsen och i harmoni med sig själv (=frid).
Att inte tro på Jesus beskrivs också som synd i Bibeln (Joh 16:9). Det är naturligt, för om vi inte tror på honom kan vi ju inte heller leva i harmoni med honom.
Allt som vi gör i livet som stör den här harmonin med Gud är alltså synd. Det kan vara ”stora” saker som alla människor kan se, och det kan vara ”små” saker som ingen annan än vi själva märker.
Det är inte bara några få människor som syndar, alla människor syndar. I Romarbrevet 3:23-25 står det:  Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.”

Fördömelse och skuld
Synd får många konsekvenser. Det förstör mitt förhållande till Gud. Det inverkar också väldigt ofta på mitt förhållande till andra människor genom att jag skadar dem genom min synd. Det påverkar också mig själv genom att jag får dåligt samvete, känner skuld och fördömelse som ett resultat av min synd. Denna skuld och känsla av fördömelse kan ibland vara så stark att den totalt förtrycker mitt liv.



Det dåliga samvetet, skulden och fördömelsen är inte bara något negativt. Det är en signal till mig själv att något borde göras. Och det finns botemedel.

Syndborttagningsmedlet
I bibelcitat ovan från Romarbrevet presenterar Gud sitt syndborttagningsmedel:  Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.”
Lögnerna och undanflykterna kan inte mer än tillfälligt lindra skulden och fördömelsen. Men genom att ge sitt blod för vår skuld, tar Jesus på sig straffet för vår synd. Guds syndborttagningsmedel, Jesu blod, lindrar inte bara skulden, den tar bort den!

Förlåtelse
Tänk dig att någon som du älskar har gjort bort sig och dragit på sig en stor skuld. Om du älskar den personen riktigt mycket kan det hända att du går in och betalar skulden för honom eller henne.
Men även efter det att du betalat skulden kan det finnas kvar en känsla av besvikelse över att din gode vän kunde göra så illa mot sig själv och mot dig. Och fastän skulden är betald hänger irritationen och besvikelsen kvar. Så är det inte med Gud. Han tar inte bara bort skulden, han förlåter oss.
Det finns en enorm, frigörande kraft i förlåtelsen:
-Förlåtelse har makt att hela relationer mellan människor.
-Förlåtelse har makt att hela en människa invärtes som går och bär på skuld och nederlag.
De flesta människor har säkert upplevt förlåtelsens kraft någon gång. Då man lever med en ouppklarad relation med någon en längre tid kan man bli alldeles lamslagen och inte finna glädje i någonting. Och så – en dag – räcker en av parterna ut sin hand till försoning och förlåtelse. Ljuset bryter igenom, vi blir på nytt helade och kan börja leva igen.

Första Johannesbrevet 1:7-9
I 1 Joh 1:7-9 kan vi läsa: ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”
Dessa verser sammanfattar innehållet i steg 5:
-Vandra i ljuset – obegränsad gemenskap; sanningen; i ljuset kan man inte dölja något.
-Syndborttagningsmedlet – Jesu offerdöd för vår skuld; Jesu blod
-Effekten av lögner och undanflykter – Självbedrägeri; vi bedrar oss själva
-Resultat av att bekänna vår synd – Gud renar oss=tar bort vår skuld; Gud              förlåter=återupprättad gemenskap; komma in i ljuset.

Avlösningen
Då vi på detta sätt uppenbarar och bekänner vår synd, renar och förlåter Gud oss från all orättfärdighet. Det är inte säkert att du får en känsla av att vara förlåten, men Gud har lovat oss något mycket mer än bara en känsla av att vara förlåten: Han har lovat verklig förlåtelse!
Ta emot den! Låt reningen och förlåtelsen sjunka ned djupt inne i dig själv!
Kanske vill du nu gå igenom din självrannsakan från steg 4 och be om helande och förlåtelse för det du skrivit ned.
Du kan börja med att ta steget genom att göra denna bekännelse till din egen:
Jag bekänner min synd inför Gud, och för varje synd jag bekänner tar jag emot rening och förlåtelse

19 aug. 2013

Intervju med Frälsningsarméns nya general

Se intervjun med Frälsningsarméns nyvalde general, André Cox.
Intervjun är på engelska. Du kan se intervjun HÄR.

Jo, Emma, kärlek till annan kan vara fel

I förbindelse med friidrotts-VM och målade naglar citeras Emma Green Treagaros  i rubriken "Kärlek till annan kan inte vara fel".

Jag vill påstå att kärlek till annan kan vara fel. Inte själva känslan kärlek, men en del kärlek som uttrycker sig i sexuella handlingar är definitivt fel. Och jag antar att det är den kärleken som Emma demonstrerar för.

Det är inte fel att älska barn. Men att ha sex med barn är fel. Även om man försvarar sig med att säga att barnet vill det.

Det är inte fel att älska sin mamma eller sina syskon, men jag antar att de flesta anser att sex är opassande i det sammanhanget.

Det är fel att vara otrogen med sin grannes hustru, även om jag överfalls av en plötslig kärlek till henne.

De flesta skulle nog anse att det är fel att en man har åtta hustrur. I varje fall i Sverige. Även om mannen dyrt lovar att han älskar dem alla lika mycket.

Så, Emma, jag håller verkligen inte med om ditt uttalande även om det kan låta bra. Kärlek till en annan kan vara fel om det uttrycker sig i sexuella handlingar.

/PB

Tillåtna och inte tillåtna åsikter

I Ryssland får man inte propagera för en homosexuell livsstil. I Sverige får man inte propagera för en heterosexuell livsstil. I Ryssland regleras det enligt lag. I Sverige är det journalistkåren som piskar in alla i samma åsiktsfålla.

Det började med att Emma Green Treagaros målade sina naglar i olika färger som en protest mot de ryska lagarna. Det blev en stor nyhet i Sverige i både press radio och TV. Det uppmärksammades även internationellt.

Det kanske inte är så märkvärdigt att en kvinna målar sina naglar på ett speciellt sätt, men i detta sammanhang uppmärksammades det som en modig, tydlig symbolhandling.

Strax efteråt kontrar en av Rysslands idrottsidoler i  Svenska Dagbladet: 
"Jelena Isinbajeva är starkt kritisk till Emma Green Treagaros utspel mot Rysslands antigaylagar.
Den folkkära ryskan, som så elegant seglade över 5,89 och vann stav-guld i tisdags, skräder inte orden
."
Jelena säger med anledning av Emmas demonstration:
"Vi försöker uppträda respektfullt. Vi vill även att alla ska vara respektfulla mot vårt land och vårt folk, säger Isinbajeva....
... Vi anser oss vara normala, pojkar lever med flickor och flickor lever med pojkar
."

Antagligen efter en del påtryckningar återkommer Jelena och vill mildra sin kritik av Emma. Hon skyller sitt tidigare uttalande på sina bristande kunskaper i engelska. Men Expressen skriver: "Jelena Isinbajeva menade att den kritik hon framförde mot Emma Green Tregaro var på grund av språkförbistringar. Men TV4-experten Stefan Holm är inte övertygad.– Engelska kan hon, säger han."

Sedan uttalar sig i Expressen den nyblivna guldmedaljören Abeba Aregawi, den första svenska guldmedaljen i VM sedan 2007. Hon säger att hon inte sympatiserar med höjdhopperskan.
"Personligen, eftersom min tro inte tillåter det, stöder jag inte det, säger hon på en presskonferens efter guldet."
I Expressen-reportaget kan vi läsa hur man upprepade gånger försöker få Abeba att dementera vad hon sagt eller åtminstone att omformulera sig.
Man ber till och med svenska massmedia att inte citera Abeba:  "Därefter pratade Aregawi, Trahn och tolken ihop sig ytterligare och bad sedan de svenska journalisterna om att citaten inte skulle publiceras eftersom Aregawi inte förstod hur kontroversiellt hennes uttalande var."
Är det förresten någon som har bett Emma ligga lågt med sin demonstration eftersom hon inte förstod hur kontroversiellt det är i Ryssland?

Johan Esk, sportjournalist på Dagens Nyheter påtalar det olämpliga i Emmas demonstration:
"Men hur jag än gillar Emmas mod och styrka och håller med henne stärker det här bara min kritik mot att politik ska ta plats i idrotten. Ska en åsikt få komma fram måste andra åsikter också släppas in på arenan och då ökar risken att idrotten inte längre är en fredad zon i en konfliktfylld värld." Johan Esk skriver vidare för att förklara de olika synsätten: "Jag har en god vän som i 25 års tid jobbat i Ryssland och han har berättat att beresta, upplysta ryssar bara brukar skaka på huvudet när den svenska Prideparaden kommer på tal och undra: – Vad ska ni ha nästa gång? Pedofilparad?"

Två kulturer och åsiktssystem möts. Båda två anser att den andre har helt fel och kan inte förstå hur man kan ha den uppfattningen.

Faktum kvarstår: I Ryssland får man inte propagera för en homosexuell livsstil. I Sverige får man inte propagera för en heterosexuell livsstil.

18 aug. 2013

Tidig söndagsmorgon på norra Öland

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Ännu en vecka har passerat. Jag vet inte hur många "Tidig söndagsmorgon..." som jag skrivit, men det är säkert flera hundra vid det här laget.

Inte helt oväntat har den här veckan handlat om packning och sortering. Då man är i den processen kommer man i kontakt med ägodelar som man kanske inte kommer i kontakt med så ofta. 

Till exempel lådorna med ljudkassetter. Jag tror det var fyra lådor fulla. Det var naturligtvis mest musik, men i en av lådorna fanns det kassetter med bibelundervisning. En del riktigt intressanta. 

Vad sägs om elva kassetter om "Tiden tecken" med Anders Wigholm som bibellärare? Jag räknar med att spela av dem till digitalt format och spela upp ett avsnitt varje tisdag på rupeba.se. Just nu pågår serien om Tio Steg Framåt på tisdagarna, men efter det. Banden är ca trettio år gamla, men absolut värda att lyssna till. Det kan vara något att se fram till. Anders Wigholm var frälsningsofficer och en av de förnämsta bibellärarna inom frälsningsarmén någonsin.

Nu är det söndagsmorgon och vi befinner oss på norra Öland. Idag är det nämligen "Ölandsdagen", en dag då Frälsningsarmén samlar till möten på olika platser på Öland.

Kåren i Oskarshamn är ansvarig och det kommer att bli både hornmusik och strängmusik. Rut och jag kommer att bidra med mötesledning, predikan, duettsång och musik på kornett och piano.

Vi börjar uppe i Enerum (Missionshuset 11.00) och har eftermiddagsmöte i Södvik (Pingstkyrkan 15.00). Dagen avslutas med gudstjänst i Borgholm klockan 18.00 (Missionskyrkan).

Vi ber att mötena ska leda till "öppnade ögon" och "brinnande hjärtan", de två resultaten då lärjungarna hade vandrat med Jesus på Emmausvägen. (Luk 24:31-32). Den förbönen gäller mötena på Öland och på alla andra platser i Sverige där man samlas till förbön.

Efter den sista gudstjänsten kör vi hem till Stockholm och den avslutande packningsveckan.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky