Nordic Choice Hotels

27 aug. 2013

"De rättfärdiga"



Brev nr 1 från General William Booth 1907.

Kamrater och vänner

Under senare tiden ha mina tankar sysselsatt sig åtskilligt med de rättfärdigas lyckliga ställning.

Som ni veta, framhåller Bibeln flerfaldiga gånger den välsignelse de äga. Det är väl ställt med den rättfärdige i livet, väl ställt i döden och skall bli väl ställt med honom för evigt. Jag vill anföra några få av de många hänsyftningarna på de rättfärdiga.

De skola grönska likt palmträdet, de skola bära frukt i ålderdomen, de rättfärdiga skola äga hopp i döden, deras minne skall förbliva för evigt, och Mästaren sade, att de skola ingå i det eviga livet.
Sak samma vilka sorger eller prövningar eller förföljelser de skola kallas att genomgå, de rättfärdigas lott är i längden den bästa. Guds ord säger uttryckligen, att för den rättfärdige skall allt vara väl.

 Jag behöver därför ej påpeka, huru betydelsefullt det är att veta, att vi äga den karaktär, som berättigar oss att räknas bland de rättfärdiga.

 Denna visshet är en stor skatt. Vetskapen om att vi tillhöra dem, vilka Gud räknar som rättfärdiga, skall utgöra vår styrka under alla detta livets stormar. Den skall hugsvala oss i dödsskuggans dal, och den skall sätta oss i stånd att utan fruktan träda inför den stora vita tronen.

 Det är fullkomligt tydligt för var och en, att vissa förutsättningar äro förbundna med eller inbegripna i en sådan ställning.

 För det första innebär den ett medvetet förverkligande av det sinnelag. som tillhör de rättfärdiga, d. v. s. du måste veta, att du är i en rätt ställning.

Det är fruktlöst, att du försöker övertala dig själv, att allting är rätt ställt, om du samtidigt vet, att så icke är. En del människor söka alltid att giva den bästa möjliga tolkning åt sina handlingar och att förstora sina egna dygder, allt under det de hela tiden torteras av det fasansfulla medvetandet om, att något i deras liv är orätt. Dessa tillhöra icke de rättfärdiga.

 Du kan icke skilja mellan den rättfärdiges karaktär och hans rättfärdiga handlingar. Du kan alltså icke äga den rättfärdiges karaktär eller tillägna dig de löften, som tillhöra den rättfärdige, såvida icke dina handlingar äro rättfärdiga.

 Rättfärdighet är icke så mycket bekännelse som fastmera handling. Någon kan t.ex. säga: "Jag åstundar allvarligt att göra det rätta. Jag beder ofta om att bliva en rättskaffens människa. Jag har strävat därefter. Jag läser Guds ord och känner till dess befallningar och löften. Jag tillhör en församling eller jag tillhör Armén". Du kan göra allt detta, utan det ändå är rätt ställt med dig eller du av Gud räknas bland de rättfärdiga.

Om en människa själv är rätt, skola hennes tankar bli rätta. Hon skall älska det rätta och hata det orätta. Hon skall handla rätt gentemot Gud, sina grannar, sina föräldrar, sin hustru, sin familj, sina vänner, sina arbetsgivare eller sin tjänare.
 Med ett ord, de rättfärdiga göra ingenting, ikläda sig ingenting, gå ej till någon plats, deltaga ej i något, bli ej kamrater med någon, företaga sig ingenting, som ej harmoniserar med vad de veta är sant och rätt.

De varken vidröra, smaka, handskas med eller läsa något, som är ägnat att skada deras kropp, sinne eller själ eller som kan vara ägnat att skada deras inflytande såsom Guds barn eller minska deras nitälskan för hans tjänst.

 De rättfärdiga tänka på andra: de ömma för de fattiga, de ha medlidande med de förlorade, de gråta över de avfälliga, och de kämpa av allt sitt hjärta för sin Herres ära och syndarens frälsning. Tillhör, du, min broder och syster, de rättfärdiga? Om du gör det, så fröjdas och var glad! Men låt samtidigt din förtröstan till Gud bliva känd av alla människor!

1. Akta dig för att lita på din egen rättfärdighet. Rättfärdighet är uteslutande ett Guds verk: på honom endast får du förtrösta!

2. Akta dig för att föreställa dig att, emedan du genom Guds nåd nått upp till din nuvarande erfarenhet, du skulle kunna försumma något av de villkor, genom vilkas iaktagande du blivit upptagen i Guds välbehag! Du måste tro, du måste bedja, du måste försaka dig själv och fortfarande dagligen taga korset på dig.

3. Akta dig för den föreställningen, att du kan bevaras rättfärdig utan att tillväxa i tro, kärlek och Guds kunskap! Det gives intet stillastående.

4. Akta dig för att döma andra, särskilt de okunniga, de fattiga och de sjunkna, efter den måttstock du uppsatt för dig själv! Den, åt vilken mycket blivit givet, av honom skall mycket varda utkrävt.

5. Akta dig slutligen för att försumma att giva all ära och allt pris till den Helige Ande, vilkens ledning du har att tacka för allt, som är gott. rent och Kristuslikt i dig.

Men om du däremot icke kan säga, att du tillhör de rättfärdiga, utan fortfarande är orättfärdig, orätt utvärtes och orätt invärtes, ägande kunskap om det goda, utan kraft att göra det rätta, min broder, min syster, vad skall jag säga till dig?

a) Erkänn ödmjukt inför Gud, att din ställning är orätt! Bekännelse är första steget till rättfärdighet.

b) Sätt ditt finger på, vad du i ditt liv vet vara emot samvetets krav, och skilj det onda från dig genast och för alltid!

c) Gör anspråk på Guds förlåtelse, och lämna dig i hans händer för att hädanefter leva ett rättfärdigt liv!

Om du troget följer dessa råd, skall det bli väl ställt för dig nu, och det skall bli väl ställt för dig i det kommande. Ty så säger Herren: "Sägen till den rättfärdige, att det skall gå honom väl".

Inga kommentarer: