Nordic Choice Hotels

19 sep. 2017

Djupare in i Guds närvaro – En sann och äkta gemenskap

- Olof Edsinger -
 

Kristen tro handlar i grunden om en relation – en personlig relation till universums Skapare och Herre. En konsekvens av detta är att fördjupning i vår kristna tro inte kan reduceras bara till att lära oss saker om Gud. Framför allt handlar det om att gå in i en sann och äkta gemenskap. Att på djupet lära känna den helige Guden.

Den här sanningen går som en röd tråd genom hela Bibeln. Mose, som är en av Gamla testamentets största troshjältar, umgicks med Gud ”ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan” (2 Mos 33:11). Något liknande kan sägas om Moses efterträdare Josua, som i sin ungdom tycks ha hållit till i tabernaklet så mycket som han bara kunde (2 Mos 33:11).


Läs mer HÄR.

18 sep. 2017

Överlåtelse

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 3:  Överlåtelse

Steget
I steg 1 har vi insett vår maktlöshet och vågat släppa fram den längtan som bor i oss.
I steg 2 har vi börjat rikta denna längtan i en bestämd riktning – mot Gud.

Men varken steg ett eller steg två kommer att kunna hjälpa oss vidare i vårt liv om vi inte är beredda att ta steget och överlåta oss till Jesus.

Att överlåta sig till någon annan kan vara en skrämmande tanke. Att överlåta sig innebär att man ger sig till någon och öppnar sitt liv för den personen.

Det är möjligt att du är sårad på den punkten. Kanske har du öppnat ditt liv för någon person som senare har gjort dig djupt besviken och utnyttjat dig. Men det är ändå viktigt att du vågar ta det där steget för att komma vidare i livet. 

Att överlåta sig till Jesus innebär att du ger dig, kapitulerar för Jesus. Men det betyder inte bara att du ger upp något, det betyder också att du tar emot något. Då du öppnar ditt liv för Jesus och ger ditt liv till honom, ger han också sitt liv till dig. Guds Ande flyttar in i dig. Det är det som kallas att bli född på nytt, frälst.

Kraften i Guds löften blir förlöst då vi handlar som om löftet var sant
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Då Jesus dog på korset gjorde han det möjligt för alla människor att ta emot frälsningen. Men trots att Gud vill det och har gjort det möjligt, hjälper det inte mig det minsta förrän jag gör det till mitt. Kraften i Guds löften blir inte förlöst för mig förrän jag handlar som om det är sant för mig. 

Bibeln är full av berättelser om situationer där Gud har förberett en befrielse eller välsignelse, och ber folket att gå in i den nya verkligheten. Men människorna tvekar och går miste om det som Gud erbjuder. Inte förrän man tar ett steg och går in i det Gud lovar blir kraften i Guds löfte frigjord och befrielsen/välsignelsen är ett faktum.

Du måste själv öppna dig och ta emot det som Gud har lovat för att det ska bli verklighet för dig.
Det kan finnas många invändningar som väcks i ditt inre inför att överlåta dig till Gud. Det kanske är många saker du inte förstår. Men man kan aldrig förstå sig in i Guds rike. Förståelsen är något som ofta kommer senare. Jesus säger: ”Om någon vill göra hans vilja, ska han förstå” (Joh 17:7)

Vad har Gud lovat?
Gud har lovat att denna nya födelse, frälsningen, är till för alla som vill ta emot den. Både för dem som ser ut att lyckas bra och för dem som misslyckas gång på gång och kanske känner att de inte är värdiga att ta emot frälsningen. Guds ord säger: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12), och ”Var och en som åkallar Guds ord ska bli frälst” (Apg 2:21).

Hur kan jag ta emot det?
Då man har beslutat sig för att ta emot Jesus i sitt liv och överlåta sig till honom kan det hända att man inte riktigt vet hur man ska göra för att ta steget.

I Romarbrevet 10:9 får vi en bruksanvisning för att ta steget: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre i ditt hjärta och tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst.”
Det är alltså något man måste tro i sitt inre och något man måste bekänna med sin mun. Frälsningen måste vara grundad på två ställen i dig. I ditt inre och i en yttre bekännelse.

Fråga: Hur kan man veta att man har tillräckligt med tro i sitt hjärta för att bli frälst?
Svar: Då man har en inre vilja att bli frälst är hjärtats tro mogen att ta steget.

Fråga: Vad är det man ska tro?
Svar: Att Gud har uppväckt Jesus från de döda. Det vill säga att Jesus är levande idag.

Fråga: Vad är det man ska bekänna?
Svar: Att Jesus är Herre. Det vill säga att det är han som har makten och bestämmer i ditt liv.

Om du tror att Jesus lever och om du bekänner honom som Herre, är du frälst enligt denna vers.

Du kan också uttrycka din bekännelse på följande sätt och om du gör denna bekännelse till din egen, kan du också bli ett Guds barn: ”Jag överlåter mig själv medvetet till Jesus Kristus. Jag bekänner Jesus som Herre och tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Jag tackar Gud för att han har frälst mig.”

17 sep. 2017

Tidig söndagsmorgon långt borta hemifrån den 17 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Vi har tagit semester. Hur gör man egentligen för att ansöka om semester då man är pensionär? Är det bara att åka iväg???

Ja, så gjorde vi i alla fall. Det har inte blivit så mycket ledigt i sommar med flytt och allt, så nu packade vi bilen och åkte söderut till lite varmare klimat.

För att komma till varmare klimat måste man köra många dagar och genom flera länder. Vi kom ganska snart till Nordtyskland. I Hamburg mötte vi stormen som svenska väderlekstjänsten varnat för. Då vi passerade Hamburg så stormade det!! Vi hörde på de tyska nyheterna att tre människor omkommit i stormen i Hamburg.


Efterhand tog stormen slut och vi kom in i lugnare väder in i nya länder, med nya förhållanden. På en så pass lång resa behöver man med jämna mellanrum stanna för att uträtta sina behov. Vid ett toalettbesök kunde fru Baronowsky ta ett kort på denna instruktion om hur man använder en vattentoalett.

Man ska alltså inte sitta med fötterna på toalettstolen. Man ska inte heller sitta vid sidan av toalettstolen. Man ska helt enkelt sätta sig på toalettstolen som man sätter sig på en vanlig stol.

Då jag såg bilden tänkte jag att vi har allt kommit långt i Sverige. Vi släpper in vem som helst på våra offentliga toaletter utan att ge någon som helst instruktion om vad man ska göra då man låst toalettdörren bakom sig.

Så tänkte jag ända till jag själv skulle gå in på en toalett i Frankrike. Där fanns en toalettstol, men ingen toalettring att sätta sig på. Omedelbart ångrade jag att jag inte memorerat Ruts bild om vad man skulle göra då man skulle uträtta sina behov på en fransk toalett. Jag kom något sånär ihåg vad man inte skulle göra. Inte fötterna på toalettstolen... inte sitta på golvet. Ja det är bra att veta hur man inte ska göra, men hur ska man göra är lite svårare. Ska man sätta sig på bara porslinet utan att bry sig om vad som hänt där tidigare?

Men plötsligt kom jag ihåg hur det var förr i tiden på franska toaletter. Jag har ju bott i Frankrike för länge sedan. På den tiden, och på många ställen även idag, fanns det inte ens toalettstol att sitta på. Det var två plattor att ställa fötterna på och ibland et handtag på väggen för att ge stöd då man ska sätta sig på huk i luften för att uträtta sina behov. (Observera att toaletten på bilden är en rengjord toalett. Det är dom normalt inte på rastställena utefter vägarna. Varken på den tiden eller nuförtiden). Och jag sände en tacksamhetens tanke till att utvecklingen har gått framåt. Till och med på franska toaletter.

Men vi har inte bara suttit på toaletten under "semestern". vi har även suttit i bilen och sett Europa rusa förbi.

Vi passerade Paris i rusningstrafik och för första gången besökte vi Andorra uppe i Pyreneerna och fick resa genom snöklädda områden med många skidliftar i alla möjliga riktningar. 

Jag berättade i förra "Söndagsrapporten" om pågående och kommande bokskrivande. Under vårterminen planerar jag att skriva en speciell bok som jag lovade att berätta om denna söndagen. Det får nog vänta till nästa söndag. Den här söndagsrapporten har redan blivit lång, och kanske lite väl personlig.

Men då det gäller skrivandet kan jag i all hast meddela att vi har lovat att skriva trettio andakter till en andaktsbok på norska för ungdomar. Och den ska vara färdig om några veckor, så det är bäst att vi börjar skriva på den nu, även om vi är på så kallad semester.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

14 sep. 2017

"Vad ska jag göra med min längtan?"

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 2:  Tro
Bilden:Från den norska publiceringen av Tio Steg Framåt
Vad ska jag göra med min längtan?
Det första steget handlade om att erkänna sin längtan och sin maktlöshet.  Då man vågar erkänna sin maktlöshet och att man inte klarar sig i egen kraft, kan man kanske känna sig tom och utlämnad.
Människor har i alla tider försökt att fylla detta tomrum med någon form av innehåll: att göra karriär, alkoholmissbruk, dagdrömmeri eller att hoppas att saker och ting ska bli bra av sig själv.

Men dessa ting är inte till någon varaktigt hjälp. De hindrar mig bara från att kunna ta emot verklig hjälp och de håller min befrielse på avstånd. Det hjälper inte att hoppas på hjälp om det man sätter sitt hopp till inte är trovärdigt eller har möjlighet att hjälpa.

Varifrån ska min hjälp komma?

Då man erkänner sin längta och sin maktlöshet är det viktigt att man vänder sin tro och sitt hopp till något/någon som vill och kan hjälpa.

De allra flesta människor på jorden tror på något. En högre makt eller kraft. Men att bara tro på en diffus makt som man själv har skapat i sin fantasi och sina förhoppningar är inte till stor hjälp då det verkligen gäller.

Hundratals miljoner människor på den här planeten har lärt känna en personlig Gud som både vill och kan hjälpa oss i vår situation då vi vågar vända oss till honom.

Vem är Gud?
Gud presenterar sig på många olika sätt för att vi ska lära känna honom:
·    I naturen och skapelsen
·    I sitt ord (Bibeln)
·    Genom händelser och personer i vår vardag
·    Genom vårt inre

Men framför allt har han visat oss vem han är genom sin son Jesus Kristus:
Han vill…:
Det är hans vilja, att alla människor ska bli frälsta och lära känna sanningen” (1 Tim 2:4)
…och han kan:
Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn” (Joh 1:12)

Gud vill ha gemenskap med dig. Inte därför att du är snäll, duktig, vacker eller intelligent, utan helt enkelt därför att han älskar dig:
Men Kristus bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8)
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Då Gud ser på dig gör han det inte med fördömelse. Han pekar inte ständigt på dina misslyckanden. Han vill ge dig en ny start.

Då Jesus berättar liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15), så är Fadern en bild på hur Gud är. Då den förlorade sonen kommer hem igen efter att ha övergivit sin familj och förslösat hela sitt arv, blir han inte mött med ett: ”Vad var det jag sa?” I stället möts han av en öppen välkomnade famn och bjuds in i gemenskapen.

Då Jesus presenterar sig själv (Luk 4:18), säger han att han har kommit:
·    Med ett glädjebud till de fattiga
·    Med befrielse för de fångna
·    Med syn för de blinda
·    För att ge de förtryckta frihet

-Upplever du att ditt liv är fattigt och meningslöst?
Då finns det ett glädjebud till dig från Gud?
-Upplever du att du sitter fast i vanor som du inte kan bryta dig loss från?
Då säger Jesus att han har kommit med befrielse för dig.
-Upplever du att allt är mörkt i ditt liv och att du inte ser något hopp eller någon ljusning?
Då säger Jesus att han har kommit för att ge dig ny syn på dig själv och på framtiden.
-Upplever du att du är förtryckt i ditt inre?
Att din personlighet är förtryckt på grund av hur ditt liv har varit eller på grund av andra människors inställning till dig? Då har Jesus kommit för att föra dig ut i en ny frihet.
Hur ska jag kunna klara av att tro?

Det finns säkert många människor som tycker att de inte klara av att tro, även om de skulle försöka. Och de kanske frågar sig: ”Hur mycket tro måste jag ha för att bli godkänd av Gud?”

Men tro är inte en prestation. Tro är en gåva från Gud. Gud kräver inte en viss nivå av tro som du måste prestera för att bli accepterad. Eftersom tron är en gåva från Gud är det han som ger dig tron.
Men du måste vilja tro. Du måste ge Gud villigheten att tro. Du måste våga rikta din vilja mot Gud för att kunna ta emot hjälp från honom.

Varifrån ska min hjälp komma?” frågar psalmförfattaren i Psalm 121. Och han finner själv svaret: ”Min hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.

Vill du också vända dig mot Gud och söka hjälp från honom, kan du göra denna bekännelse till din egen:
Jag tror att Gud, som han visar sig i Jesus Kristus, kan hjälpa mig till en total förändring i mitt liv. -Denna förmåga att tro är en gåva från Gud.” 

______________________
Läs mer om Tio Steg Framåt HÄR.

13 sep. 2017

Längtan efter balans och helhet

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 1: Maktlöshet - Längtan efter balans och helhet
- Din innersta längtan

 
Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg Framåt
Det finns något längst in i varje människa som längtar. Det är en längtan efter balans och helhet, en längtan att komma i kontakt med Gud.

Denna längtan är något som är inbyggt i alla människor i alla tider och i alla civilisationer. Om man inte har lärt känna Gud, driver denna längtan människor att skapa sig en ”Gud” i form av en sten, ett träd eller vad som helst.

Alla människor är inte beredda att erkänna att denna längtan finns i deras inre. Det kan till och med vara så att man inte upptäckt denna längtan själv.

Man kan fylla sitt liv med så många aktiviteter och jagande efter saker att man kan hålla denna längtan på avstånd. Men förr eller senare når denna längtan ifatt oss, för den är en del av oss själva, och vi kan inte springa ifrån oss själva även om vi skulle vilja det ibland.

Många människor är rädda att släppa fram denna längtan. Man kan vara rädd för stillheten och tystnaden för att man inte vågar låta den inre människan hinna ifatt sig. Man kan fylla dagen med ljud skratt och intensiv samvaro med andra, men då det är kväll och vi släcker sänglampan hinner våra egna tankar ifatt oss och ropar efter helhet, balans och inre frid.

Till och med människor som ser ut att lyckas bra här i livet går och bär på samma längtan. De jagar genom livet för att uppfylla alla sina mål och de lyckas. De får det efterlängtade jobbet, får råd att köpa drömvillan och köper bilen som överglänser det mesta. Men förr eller senare hinner längtan ifatt dem. De sitter där med allt de har strävat efter och alla sina uppfyllda drömmar och frågar: ”Var det verkligen det här som var meningen med livet?

De människor som inte lyckas så bra i livet upptäcker kanske tidigare i livet att det finns något i dem som ropar efter en djupare mening med livet än bara att överleva.

Att inse och erkänna sitt behov av hjälp
Petrus var fiskare. Han hade varit ute och fiskat hela natten (Du kan läsa om det i Lukas evangelium kapitel 5). Fastän Petrus hade arbetat hela natten hade han inte fått någon fångst. Ändå var Petrus professionell fiskare. Var det något han kunde i livet så var det att fiska. Då han hade åkt ut på fisketuren hade han säkert haft förväntningar på ett lyckat resultat, han hade säkert trott att det skulle gå bra och att han skulle komma hem med en rik fångst så att han kunde försörja sin familj.

Men ingenting blev som Petrus och hans vänner hade hoppats den här natten. Trots alla ansträngningar i mörkret och kylan återvänder de på morgonen utan en enda fisk. Ett totalt misslyckande! Trötta, nedslagna, missmodiga och misslyckade kommer de in till stranden på morgonen.

Då står Jesus där på stranden! Han talar till dem och ber dem lägga ut näten en gång till på ett annat ställe. Petrus påpekar att han faktiskt har försökt hela natten, men eftersom Jesus ber dem skall de försöka en sista gång. Plötsligt förändras hela situationen. De får så mycket fisk att näten är nära att brista. De får vinka åt sina kamrater att komma och hjälpa till.

Efter denna dag blev ingenting i Petrus liv sig likt. Han började ett nytt liv. Han lämnade näten och började följa Jesus.

Det fanns något positivt i den maktlöshet och hopplöshet som Petrus upplevde då han försökt hela natten och misslyckats. Han var mottaglig för Guds erbjudande. Om han hade kommit hem med en stor fångst hade han kanske inte ens lagt märke till att Jesus stod där på stranden. Men nu, efter alla misslyckade försök var han mottaglig för att ta emot hjälp från Gud.

Det finns något positivt med att inse och erkänna sitt misslyckande och sin maktlöshet. Det positiva är att vi då kan bli mottagliga för en förändring. Bara den människa som har erkänt sitt behov och sin längtan kan vara mottaglig för hjälp.

Att inse och erkänna sin verkliga situation kan i själva verket vara det första steget mot en förändring i livet. Det första steget in i en ny verklighet, en ny livssituation.

Undanflykter
Många gånger kan det vara frestande att, i stället för att erkänna sitt behov eller sitt misslyckande, skylla på andra människor eller på andra omständigheter för att situationen är som den är. Man kanske säger:
-”Jag har haft dåliga uppväxtförhållanden…
-”Det är inte mitt fel! Att situationen är som den är beror på dåliga kamrater, myndigheter och en rad olyckliga omständigheter som jag inte kan rå för

Även om det kan vara behagligt att gömma sig bakom ursäkter så hjälper det mig inte i min situation. Det bara håller min befrielse på avstånd.

En förutsättning för att kunna ta emot verklig hjälp är att man inser att man behöver hjälp. En förutsättning för att ta emot hjälp från Gud är att man ser och erkänner sin situation, sitt behov och sin maktlöshet.

Jesus kallar de människor ”saliga” som vi normalt skulle kalla det motsatta av saliga: de fattiga, de sörjande, de hungrande, det törstande osv.

Deras ”salighet” ligger i att de har ett klart behov som de har sett och kan erkänna. Detta är den första förutsättningen för att ta emot befrielse och förlossning från Gud.

Den som inte hungrar eller törstar efter en förändring, eller den som aldrig erkänner att något är fel håller sin befrielse på långt avstånd.

Denna inre oro, längtan eller törst är alltså inte bara något negativt. Att erkänna den är det första steget ut mot friheten.

Det finns ett botemedel mot misslyckande och skuld: förlåtelse! Men mot undanflykter och förnekande finns det inget botemedel.

Då vi vågar kapitulera och låta vår inre längtan komma ifatt oss – DÅ FINNS DET HOPP!

Om du känner att du är beredd att ta detta steg, kan du göra följande bekännelse till din egen:
Jag erkänner att det finns en längtan i mig efter att få uppleva balans och mening i mitt liv och att jag inte i egen kraft kan klara det.
-Denna inre oro och känsla av maktlöshet är början på Guds verk i mitt liv

________________
På norska: Läs HÄR.