21 jan. 2021

"Den vanligaste dödsorsaken"

 


- Världen idag -
"Den vanligaste dödsorsaken på jorden under 2020 var abort. Totalt 42 miljoner ofödda dödades i aborter enligt Worldometer, vilket kan jämföras med den näst vanligaste dödsorsaken, smittsamma sjukdomar, som skördade 13 miljoner människoliv."

Läs mer här:  https://www.varldenidag.se/nyheter/mer-an-42-6-miljoner-aborter-under-2020/repuah!b1s3Dp4dKrIxyE@kVw4Kyg/


Dagens andakt, den 21 januari

 


”… om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid…”
(Apg 2:42)

Trumpeten är ett signalinstrument. Ett signalinstrument används för att kommunicera över ett större avstånd. Förr användes trumpeten i arméer för att ge signaler både i strid, i förläggning och under marsch. Det var viktigt att den signal som gavs inte kunde missuppfattas. Skulle man gå i strid var det viktigt att alla fick klart besked om detta.

I Sverige hade vi för en tid sedan en tragisk händelse där en värnpliktig dog. Befälet hade gett, vad de efteråt kallade för en ”låtsasorder”. De värnpliktiga kände inte till någon skillnad mellan en riktig order och en låtsasorder och röde sig in i ett område där man sköt skarpt. Och så skedde olyckan.

I den andliga striden är det viktigt att vi som läser Bibeln, ger tydliga signaler till människor om vad Gud säger i sitt ord, så att vi inte lurar människor att följa ett annat evangelium än det som Jesus predikade. Han sa: Ingen kommer till Fadern utom genom mig! (Joh 14:6b).

BÖN

Jesus, jag vill berätta tydligt för andra om vad du betyder för mig. Hjälp mig att använda ord som blir förstådda och hjälp mig att välja rätt tidpunkt.

UTMANINGEN 21 jan - Esra 8


LITA PÅ HERREN

Bibelläsning: Esra 8
Läs bibeltexten här

"...jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl."
(Esra 8:22 FB)

Esra skulle få återvända till Jerusalem efter lång tid i den babylonska fångenskapen. Han hade med sig mycket rikedomar till templet som skulle byggas upp igen. Men han skämdes för att be om soldater till beskydd eftersom han tidigare uttalat sig så starkt om Herrens beskydd.


Esra valde till slut att sätta sin lit till Herren och resa utan eskort. Han fastade och bad om en säker resa. Hur gick det? Jo, Guds hand var över dem och Herren räddade dem från fiender och bakhåll på vägen (vers 31). Vem vet, det hade kanske slutat mycket sämre om de haft soldater med sig.


Många gånger har vi så lätt att sätta vår tillit till det världsliga och det materiella i stället för att lita på Herrens beskydd och ledning.


Men vi har löftet att om vi först söker Guds rike och hans rättfärdighet ska vi få allt annat i tillägg (Matt 6:33). 

- Mannakorn att tugga på under vägen: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra i tillägg.
____________________

Innehåll:
Förteckning över de huvudmän som följde med Esra till Jerusalem.
Gud beskyddade dem på resan och de kom välbehållna fram till Jerusalem.  

Kommentar:
Resan till Jerusalem tog närmare fyra månader och man transporterade över 25 ton dyrbarheter.

Från och med vers ett i kapitel åtta återges berättelsen i jag-form. Esra, som är den som skriver Esra bok, finns personligen med i händelseförloppet.

Det var naturligtvis ett mirakel att judarna skulle få återvända till sitt hemland efter så många år, men man räknade också med Guds hjälp i varje detalj:
-För det första upptäckte Esra att det saknades leviter i ressällskapet. Leviterna var nödvändiga för tempeltjänsten (vers 15). Men eftersom "vår Guds goda hand var över oss" sände Gud de leviter de behövde för transporten och tempeltjänsten (vers 18).
-För det andra bad de inte om eskort eftersom de hade sagt till kungen "Vår Guds hand är över alla som söker honom" (vers 22). Istället för att lita på kungens soldater fastade de och bad om Guds hjälp.
-För det tredje blev resan lyckosam eftersom "vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen" (vers 31).

Då de kom fram till Jerusalem offrade de tacksägelseoffer för att Guds hand i allt varit över dem (vers 35).

Till eftertanke:
-Var finns min trygghet i livet? Söker jag min trygghet i mina ägodelar eller i att "kungens soldater" ska skydda mig, eller har jag min trygghet i att "Guds hand är över mig".



20 jan. 2021

Vittnesbördet: Andreas fick en andra chans

 

- Från Jesus.se -
"Mamma Lilian som är en bedjare bad ständigt för sin son. Andreas berättar att hon en dag kom förbi hans bostad på en av sina bönepromenader. Hon hade ett ord till honom och sade: ”Frihetens dag kommer och den kommer med hast.”
– Jag hade respekt för mammas andliga sida så jag skrev upp varje ord. Mamma hade också haft en syn där hon sett mig ståendes med en fruktansvärd varelse sittande på mitt huvud med klor inborrade i mina axlar.
– Hon hade även sett två andra strålande varelser som kom ner till mig med ett rop ”Fri!” Då såg hon att den första varelsen skrikande lämnade mig.
Två veckor senare kraschade Andreas totalt på grund av många olika anledningar.
– Det var då jag kom till det där vägskälet och bad min första bön från mitt hjärta om frihet och ett nytt liv. Gud besvarade min bön".

Läs mer här: https://www.jesus.se/livsberattelser/andreas-fick-en-andra-chans/

Dagens andakt, den 20 januari


 Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen…” (Apg 2:42)

I den första församlingen var man noga med att stödja varandra. Man hjälpte varandra troget, och församlingen hade framgång.

John C. Maxwell berättar i en av sina böcker, om det stora behovet av fallskärmar under andra världskriget. Fallskärmarna måste tillverkas i massor och de som satt och sydde dem fick arbeta både åtta och tio timmar om dagen. Det var hårt arbete att hänga över en symaskin och sy ändlösa sömmar i färglösa tygstycken, dag ut och dag in. Och resultatet av ens arbete blev bara en formlös hög av tyg. Men varje morgon fick sömnadsarbetarna veta att varje stygn som de skulle sy under dagen, var ett led i en livräddningsaktion. De påmindes om att just den fallskärm som de skulle sy, kunde vara den som deras make, bror eller son skulle bära. Sömnadsarbetarna var en del i något större och arbetet blev meningsfullt.

Som Kristi medarbetare får vi alla var med och göra vår del. Ibland verkar det vi gör kanske inte särskilt meningsfullt, men vi får komma ihåg att vår insats är en del i ett större sammanhang. Låt oss troget fortsätta och göra vår del!

BÖN

Herre, tack för att jag får vara med i din stora plan för att rädda människor. Hjälp mig att göra det du ber mig och inse att det inte finns något led i arbetet som är mindre viktigt än något annat.