3 juli 2020

Mitt vittnesbörd del 19: SUNDSGÅRDEN

Vi hade just flyttat in i huset på Sundsgården (Bilden), etablerat oss och slagit oss till ro. Så ringer telefonen...

Det är de nytillträdda ledarna för Frälsningsarmén i Norge och de frågar om vi kan tänka oss att flytta till Norge och arbeta där i två år. Vi blev förvånade för vi kände knappt varandra.

De hade nyligen varit ledare för Frälsningsarmén i Finland och Estland, samtidigt som vi var i Lettland. Där hade vi träffats några gånger. Vi hade även varit inbjudna som talare på Finlands kongress/roots. Men vi kände inte varandra.
Vårt spontana svar var att det låter intressant och att det vill vi gärna höra mer om.

Vi blev då inbjudna till Oslo för att samtala med ledningen om en eventuell tvåårig anställning i Norge. Nu börjar berättelsen bli lite spännande, för det jag nu ska berätta om är okänt för nästan alla. Frälsningsarméns ledning var angelägna att vi inte skulle träffas på högkvarteret i Oslo för att inte väcka förväntningar, eller möjligtvis farhågor, på att vi skulle återvända till Norge.

De bokade ett hotellrum åt oss i centrala London och skulle morgonen efter komma till hotellet för ett samtal med oss. På morgonen kom kommendören, fru kommendören och chefsekreteraren till hotellet. Det fanns ingen annat ställe att sitta ner och samtala än i hotellets bar. Där satt vi fem personer i Frälsningsarméns uniform i baren (det var bra att ingen av kvällstidningarna fanns på plats). 

Vi märkte ganska snart att det inte fungerade så bra att sitta i baren och samtala ostört, så vi bjöd in dem att följa med upp till vårt dubbelrum som de hade beställt åt oss. Vi hade inte väntat besök den dagen, vår dubbelsäng var obäddad och det var den enda plats vi kunde sitta. Där satt vi, fem personer, kommendören, kommendörens fru, chefsekreteraren, Rut och jag. Då man sitter runt en dubbelsäng sitter man dessutom med ryggen åt varandra.

Det uppdrag de hade åt oss var att ansvara för de nya löjtnanterna som kom ut från officersskolan de första fem åren i tjänsten. Vår tjänst i Norge skulle börja den första augusti. Vår befattningsbeskrivning skulle utformas under arbetets gång (vilket naturligtvis aldrig skedde). Vår officiella titel var "Utveckling och träning av löjtnanter".

Vi reste hem till Sundsgården och började planera för att packa ned våra tillhörigheter och flytta till Norge. Vi var alltså heltidspensionärer i sju månader, varav en stor del av tiden användes för flytten från Lettland och senare flytten från Sverige. 

PS
Då vi hade flyttat från Lettland till Sverige som pensionärer funderade jag lite grand på vad pensionärer egentligen gör. Jag läste på lite grand och började förstå att pensionärer sitter på parkbänken och matar duvor. Sundsgården ligger väldigt vackert vid Mälaren och där finns en hel del duvor. Jag hade börjat göra mig bekant med duvorna och de förstod att nu fanns det pensionärer på Sundsgården och jag kan tänka mig att det började vattnas i munnen på dem då de tänkte på alla brödbitar det skulle generera. Då vi kom hem från samtalet i Oslo gick jag ned och informerade duvorna att dom nog får vänta några år på duvmatningen. Det var ingen som protesterade. Det såg nästan ut som om två av duvorna nickade att det var OK.


/PB

Fortsättning följer på måndag.

De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

Bibelord i Coronatider 68

Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning. 
Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
(Ps 62:2-3)

Dagens andakt 3 juli

”Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen och han skall fly för er.” (Jak 4:7)

Norman Vincent Peale berättar i en av sina böcker om en speciell sorts kor, Hereford-korna, i västra USA. Det uppstår ibland våldsamma snöstormar på de stora slätterna, och när temperaturen sjunker under noll och snön driver blir det ganska bistert för korna. Vanliga kor skulle driva med vinden och inte stanna upp förrän de kom till ett hinder och där skulle de stå och frysa ihjäl. Hereford-korna däremot kämpade sig istället fram emot vinden tills de nådde ett hinder. Där kröp de ihop skuldra vid skuldra, sänkte huvudena och väntade på att vinden skulle avta. 
Jag tror att detta är det sätt som Gud vill att vi kristna ska möta svårigheterna. Visst kan vinden vara hård ibland och visst kan det vara frestande att driva med tills något, vad som helst tar emot. Men Gud vill att vi istället ska kämpa emot och han kommer att förse oss med ett skydd där vi kan gömma oss tills det onda har dragit förbi.

BÖN
Herre, jag ber idag om uthållighet! Jag ber om hjälp att trotsa vinden tills jag finner skydd. Tack att du ska förse mig med skyddet där jag kan få vila från kampen tills det onda är över. 


UTMANINGEN 3 juli - Jos 10

SOLEN STÅR STILLA

Bibelläsning: Josua 10
Läs bibeltexten här


”Du sol stå stilla i Gibeon” (Jos 10:12 FB)

Även i detta kapitel möts Josua av Herrens ord ”Frukta inte” (vers 8 och 25), och även vi gör väl i att ta emot denna uppmaning för våra liv. Någon har sagt att det uttrycket finns 365 gånger i Bibeln – en gång för varje dag.

Josua ber i detta kapitel även att Gud ska låta solen stå stilla, så att Josua skulle få ytterligare några timmar det dygnet, och han blev bönhörd (vers13). Det står ”att solen gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen”.

Just den morgon jag skriver detta vaknar jag upp efter en flygresa och förstår att jag befinner mig i en annan tidszon. Jag får vrida klockan tillbaka två timmar och leva de timmarna ännu en gång. Men jag vet att jag kommer att förlora dem igen då jag reser tillbaka. Men i Josuas fall ser det verkligen ut som att solen stod stilla för att Josua skulle få några extra timmar. 

Vi kan också hamna i tidsnöd och behöva be Herren om hjälp att få tiden att räcka till. Även om Herren inte alla gånger svarar med att stoppa tidens gång kan han välsigna vårt arbete så att tiden räcker till.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig, Herre, att använda de timmar du ger mig idag på bästa sätt.
____________________
Innehåll:- Vers 1-27
Josua besegrar de fem amoreiska kungarna
- Vers 28-43
Josua intar sex städer

Kommentar:
De fem amoreiska kungarna angriper Gibeon eftersom Gibeon ingått förbund med Isarel.

Gibeon ber Israel om hjälp eftersom de har ingått förbund med varandra. Israel drar ut och överraskar de fem kungarna. Deras härar drabbas av panik och besegras av Israel.

Genom de fem amoreerkungarnas anfall mot Gibeon behövde inte Josua dra ut i fem fälttåg och attackera dem i deras befästa städer. Det som amoreerkungarna hade tänkt till skada för Guds folk blev i stället till något gott för Guds folk. Självmål! "Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett" (1 Mos 50:20).

Josua bad Gud att han skulle låta solen stå stilla så att han kunde fullborda fälttåget mot de fem amoreiska kungarna. Och Gud lät det ske (vers 12-13).
Denna händelse finns även omtalad i en utombiblisk källa, "den redliges bok". "Den redliges bok" finns också omnämnd i 2 Sam 1:18.

Till eftertanke:
Det som verkligen såg ut som det ondas seger, då Jesus hänger döende på korset, blev istället det godas triumf. Jesus utbrast "Det är fullbordat". 
Som ett resultat av detta har miljoners, miljoner människor blivit frälsta till ett evigt liv!
- Det är verkligen värt att tänka igenom.

2 juli 2020

Tiopunktsprogram för en kristen revolution


- Från Svenska Evangeliska Alliansens hemsida -

Hur kan vi som Guds folk göra en skillnad i den här världen? I vårterminens sista nyhetsmail listar SEA:s Olof Edsinger tio punkter för en sann kristen revolution – andliga praktiker som gör skillnad både nu och i evigheten.

De senaste veckorna har demonstrationer skakat om stora delar av västvärlden. Under parollen ”Black Lives Matter” har folk samlats till protester mot rasism i allmänhet och överdrivet polisvåld i synnerhet. De flesta med de bästa intentioner, men tyvärr också med personer som mest har varit ute efter att ställa till bråk. Särskilt på vänsterkanten finns det grupper som mer än gärna använder sig av våld för att manifestera sina åsikter.

Och så finns det ju också något närmast magiskt över begreppet ”revolution”. Att göra revolution, skulle man kunna säga, handlar om att göra skillnad i grunden. Omvälvande, omstörtande – och helst på kort tid. Politiskt vandrar det i många fall hand i hand med vapenmakt. Den franska revolutionen och det efterföljande skräckväldet är det mest kända exemplet. Bolsjevikernas revolution i Ryssland och kulturrevolutionen i Maos Kina är två andra. Av dessa händelser kan vi dra lärdom – och ta varning.

Själva viljan att göra skillnad med våra liv är dock inte dålig. Tvärtom. Låt mig därför ta tillfället i akt att föreslå ett tiopunktsprogram för revolution för oss som betraktar Jesus Kristus som vår förebild. På ytan något helt annat än de politiska revolutionerna. Men betydligt mer verkningsfullt för den som vill se Guds rike breda ut sig i världen!


Läs de tio punkterna och begrunda:  https://www.sea.nu/10-punkter-for-en-kristen-revolution/

Bibelord i Coronatider 67

Ty du är min tillflykt ett starkt torn mot fienden.
Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ta min tillflykt under dina vingars skugga.
(Ps 61:4-5)

Dagens andakt 2 juli

”… och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” (Fil 1:6)

Telefonen ringde på kontoret och stämma säger på klingande norska: ”Hej, minns du mig? Jag och min fru, vi älskar fortfarande Jesus”. Och visst mindes jag. Han var en av alla de elever som fick möta Jesus under de åren vi arbetade på skolan i Norge. Nu hade det gått många år sedan den dagen han böjde sig för Jesus och vi hade inte haft någon kontakt under alla år. Ibland hade vi undrat över hur det hade gått för alla dem som blivit frälsta, och inte minst hur det hade gått för den här unge mannen. Var han fortfarande bevarade som en kristen eller hade han lämnat tron? Nu fick vi ett bevis på att Gud själv tar ansvar för dem som är hans. Det var inte vi som hade frälst honom. Det var inte vi som hade börjat ett gott verk i honom. Det var Jesus. Och när Jesus har börjat sitt verk i en människa tar han ansvar för att också fullborda det.

BÖN
Herre, tack för att du själv är den som verkar i oss. Tack för att det enda jag behöver ta ansvar för är att jag håller mig nära dig varje dag, och lyder de impulser du ger mig. Sedan tar du hand om resultatet.