26 okt. 2020


- Stefan Svärd i Världen idag -

Den kristna visionen och det kristna hoppet handlar om något mycket mer än livet här och nu. Jesus talade om ett annat rike som är evigt och bestående och där inte död ska finnas mer.

Jesus har lovat att komma tillbaka. Han har lovat att hämta sin brud, den kristna kyrkan. Vi ska bli uppryckta på skyar Herren till mötes – det är den kristna visionen. För många människor kan det låta helt orealistiskt, men den inomvärldsliga materialistiska visionen innehåller ju inget annat än död på lång sikt – så den framtidsbilden är ytterst deprimerande.

Läs mer här:  https://www.varldenidag.se/ledare/att-jesus-ska-komma-tillbaka-ar-en-realitet/reptjl!7XywuypRlJsiTgabP0KZSA/

Livets förgänglighet (1 Pet 1:24)

  


"Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset.  Gräset vissnar och blommorna faller av." (1 Pet 1:24)

Människan liknas här vid gräset och blommorna. Likheten består i att både gräsets och blommornas tid tar slut. Gräset vissnar och blommorna faller av.

Även den vackraste blomman vissnar, tappar sina blad och dör bort. Varken pengar, framgång eller popularitet hjälper. Varje människas tid på jorden är begränsad.

Gräset och blommorna har sin tid. Du har din tid. Med vetskap om livets begränsade tid uppstår frågan: Vad gör du med din tid? Hur använder du de minuter, timmar, dagar och år som utgör din utmätta tid?

Dagens manna: Hur förvaltar jag min tid?

Dagens andakt den 26 oktober


 ”Tänk på att det är Herren som har gett er sabbaten…” (2 Mos 16:29)

Idag är det för de allra flesta människor i vårt land ingen skillnad mellan söndag och vardag. Arbetet hänger på något sätt över oss hela tiden, även om vi på pappret har mer ledighet idag, än vad människor någonsin haft tidigare i historien.  De allra flesta vet inte vad helgmålsringningen i kyrkan står för – nämligen, att nu träder sabbaten in och nu börjar helgdagsvilan, veckovilan.

En av mina mostrar hade affär. Hon hade öppet måndag till lördag i stort sett alla dagar under året, och det var ytterst sällan hon stängde sin affär och tog ledigt. Men varje lördag, när hon hade stängt affären runt lunchtid, städade hon sitt hus. Därefter krattade hon den stora grusplanen bakom huset, så att den blev alldeles randig. Det var det sista hon gjorde innan klockan slog sex och helgen bröt in. Sedan vilade hon, och det enda som sedan hände före måndag morgon, var att hon varje söndag troget cyklade till missionshuset och spelade orgel till psalmerna.

Varje gång jag idag hör kyrkklockor som ringer till helgsmål, tänker jag på den krattade gången. Det skulle vara städat både inne och ute, för under helgdagen hade man rätten att vila. Idag vilar min moster lite mer. Hon är 97 år och lever fortfarande ett bra liv. Jag tror att vi nutidsmänniskor skulle må bra av att upprätthålla den regelbundna veckovilan. Vilodagen är inte ett krav som läggs på oss utan en gåva som vi har fått av Herren.

BÖN
Herre hjälp mig att prioritera rätt så att jag verkligen kan ta emot den fantastiska gåva som du har gett oss med vilodagen. Tack för din omsorg om mig. Tack att du vill att jag ska vila en av de sju dagarna som du ger varje vecka.

UTMANINGEN 26 okt - 2 Kung 8

 


ÅTERFÖR TILL DEN RÄTTMÄTIGE ÄGAREN

Bibelläsning: Andra Kungaboken 8
Läs bibeltexten här

"Då steg kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land i sju år. Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark"  (2 Kung 8:2-3 FB)

Kvinnan hade fått rådet av Elisha att lämna landet under sju år på grund av att en stor hungersnöd skulle komma över landet (vers 1). Då de sju åren hade gått återvände kvinnan och vädjade hos kungen att få tillbaka sitt hus och sin mark.


Då jag skriver detta bor jag i en lägenhet i ett hus i Lettland som byggdes av Frälsningsarmén före andra världskriget. Huset inrymmer även en kårlokal och Frälsningsarméns högkvarter. Huset var nästan färdigt då invasionen kom. Under femtio år av sovjetockupation var huset ockuperat av byggarbetarfacket. Då Lettland åter blev fritt runt 1990 gick en frälsningssoldat upp till inrikesministeriet och krävde tillbaka huset för Frälsningsarmén.


Både kvinnan i 2 Kungaboken 8 och frälsningssoldaten i Riga återkrävde egendom till den rättmätige ägaren.


Bibeln säger att "hela världen ligger i den Ondes våld" (1 Joh 5:19). Vi får återföra, befria, kräva tillbaka det som är ockuperat av den Onde till den rättmätige ägaren. Först och främst vårt eget liv. Sedan är vi kallade att befria och återföra människor och samhällen till den rättmätige ägaren Jesus Kristus. Vi får återvinna det som gått förlorat.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Kallad att återföra det som tillhör Herren.

_______________

Innehåll:
- Vers 1-6
En kvinna får tillbaka sin egendom efter sju år.

- Vers 7-15

Elisha profeterar i Damaskus
  Vers 16-29
Joram och Achasja kungar i Juda, Sydriket

Kommentar:
Elisha kommer tillbaka till kvinnan vars son han tidigare uppväckt från de döda (2 Kung 4:8-37). Han varnar kvinnan för en sjuårig period av svält och uppmanar henne att resa bort under svältperioden. Kvinnan beger sig då till filisteernas land på Gazaremsan. Efter de sju åren fick kvinnan tillbaka sin mark av kungen.

Elisha beger sig sedan till Damaskus och profeterar om den arameiske kungens undergång. Damaskus var huvudstad i Aram där kungen bodde. Damaskus låg ca 20 mil nordost om Israels huvudstad Samaria.

Då Joram blev kung i Juda (848 f.Kr.) gjorde Edom uppror mot Juda och valde en egen kung. Edom hade varit en del av det förenade riket Israel sedan kung Davids dagar och blev därefter också en del av Sydriket Juda.

Till eftertanke:
Vi läste bibelordet
"hela världen ligger i den Ondes våld". Men Jesus ber oss att be att hans rike ska komma (Matt 6:10). Den bönen kallar oss både att att be och att befria det som är bundet i den ondes våld.
- Det första jag kan vara med att befria är mig själv. "Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria" (Joh 8:36).
- Vem sitter på tronen i mitt liv?

25 okt. 2020

Tidig söndagsmorgon i Västerås 25 oktober


 Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndagsmorgon igen. Idag övergår vi till vintertid. Hur är det vi ska göra då? Ska vi flytta fram klockan en timme eller ska dra tillbaka den? Ska vi få sova en timme mer eller en timme mindre?

Jag lärde mig en gång hur jag ska tänka för att inte komma försent (eller för tidigt) till förmiddagsgudstjänsten. På våren ställer vi fram utemöblerna (=ställa fram klockan). På hösten ställer vi tillbaka utemöblerna (=ställa tillbaka klockan). Det betyder att vi nu ställer tillbaka klockan, vänder oss och somnar om. Men här kommer en varning. Många digitala klockor, smartphones och datorer ställer tillbaka klockorna automatiskt. Så det blir säkert en del förvirring även i år.

Förra söndagen åkte vi till Norge för att träffa mellansonen med familj. Dom säger att det är så svårt att komma in i Norge, men det var det inte alls. Regeln är den att om man kommer från ett EU-land får man komma in i Norge om man går igenom 10 dagars karantän på den adress man uppgett. För vår del blev det en betydligt kortare karantän eftersom vi återvände till Sverige samma dag. På bilden ser du Rut tillsammans med ett av barnbarnen på stranden nedanför det hus som vi bott i under tretton år. Först nio år på 1980-talet då vi var lärare på Jelöy Folkhögskola, och sedan fyra år på 2010-talet då vi var mentorer för de nya löjtnanterna.

I övrigt har veckan bestått av en del förberedelser, planerande och skrivande. 

Då det gäller hemsidan/Facebooksidan fortsätter vi med den långsamma läsningen av Första Petrusbrevets två första kapitel. Den blir färdig någon gång i senare delen av november. I december kommer vi att läsa Uppenbarelseboken kapitel för kapitel. Det blir nästan som en adventskalender. Men den har bara 22 kapitel (=luckor). Men det finns i alla fall en likhet mellan min barndoms adventskalendrar och Uppenbarelseboken: Jesus kommer på slutet!

Sedan kommer ett nytt år och då har vi kommit halvvägs i vår läsning av Gamla Testamentet på två år i UTMANINGEN. Den första januari läser vi 2 Krön 24 och den sista december 2021 har vi kommit ram till Malaki 4. Vill du vara med? Du kan ju börja fundera om du inte vill göra det till ditt nyårslöfte. Eller kanske ska du stimulera någon du känner att vara med i en systematisk bibelläsning. Då bidrar du till en av målsättningarna med rupeba: "Att stimulera Guds folk att läsa Guds ord." Du finner hela vår bibelläsningsplan i högerspalten på hemsidan. Gå till rupeba.se och klicka på "Hemsidan".

Nu då höstmörkret faller kan det vara bra ha att något bra att läsa. Du finner många bra förslag i vår webbshop. Gå till rupeba.se och klicka på "Webbshop."

Men nu är det söndag och idag börjar gudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås klockan 15.00.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Psalmer från Psaltaren varje onsdag och söndag: Psalm 75

NÄRHET

Bibelläsning: Psalm 75
"Vi tackar dig Gud. Vi tackar dig. Ditt namn är nära, man talar om dina under." (Ps 75:2 FB)

I psalmen finns ett samband mellan tacksägelse gudsnärvaro.

Är inte alltid Gud nära? - Jovisst är han det! Men många gånger är vi inte är medvetna om hans närvaro. Vi rusar genom dagen som är fylld av olika aktiviteter och krav. Även om Gud är nära kanske inte vi är nära Honom.

Till och med i bönen, då vi talar med Gud om alla våra behov, kan behoven stå så mycket i fokus att Gud placeras långt borta.

Gud vill att vi ska be om hjälp med alla våra behov. Men när vi övergår till tacksägelse så lämnar vi våra behov och bönen "lyfter" till en annan nivå. Det blir då inte längre problemcentrerad bön, men gudscentrerad. I det första fallet är vi nära våra problem och i det andra fallet är vi nära Gud.

Det är inte att undra på att tacksägelse liknas vid en port in till Herrens gårdar: "Gå in i hans portar med tacksägelse" (Ps 100:4)

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Gå in i hans portar med tacksägelse.

 

Guds ord föder oss på nytt (1 Pet 1:23)

 


 "Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord" (1 Pet 1:23)

Vi blir födda på nytt genom Guds ord. Men, kanske någon anmärker, är det inte Jesus som föder oss på nytt? Jo, men Jesus och Guds ord är av samma natur. Jesus är Ordet som blev kött (Joh 1:14).

Ordet är den enda plats där vi kan få information om Jesus. Antingen läser vi det själva eller någon berättar för oss om Jesus. Utan Ordet kan vi inte lära känna Jesus.

Ordet är den enda plats där vi får löftena om att bli födda på nytt. För att bli frälst, född på nytt, måste vi tro på Jesus och de löften vi finner i Ordet.

Ordet liknas i denna vers vid en sådd. Vi hör eller läser Ordet. Om vi fortsätter att lyssna på, eller läsa Guds ord, växer vår tro och en dag kan vi vara beredda att ta emot Jesus och bekänna oss som kristna.

Samma princip gäller för alla Guds löften i Bibeln. Vi får tro genom Guds ord (Rom 10:17) och då tron vuxit sig stark kan vi ta steget och ta emot det Gud lovar. Men det är vi som måste ta steget.

Dagens manna: Guds ord föder oss på nytt.