Nordic Choice Hotels

23 juli 2017

Tidig söndagsmorgon den 23 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet


Söndag igen! Denna gång efter en ledig vecka.

En händelse som väckte en del uppmärksamhet under veckan var Ruts krönika i tidningen Dagen. Rut fick frågan från Dagen om hon kunde tänka sig skriva en krönika i Dagens sommarserie av erfarna förkunnare på temat "Min vision för kyrkan".


Krönikan publicerades både i papperstidningen och på nätet. På nätupplagan kunde jag notera att artikeln delades vidare av mer än hundra personer. På vår egen FaceBook-sida nåddes över 1500 personer av krönikan. Har du missat den kan du läsa den HÄR.

Mitt i veckan tänkte vi oss en liten utflykt. Vi lastade bilen och startade färden i riktning mot Stockholm. Efter ungefär en timmes körning passerade vi gränsen till Sverige och bara någon kilometer in i fosterlandet hördes en underligt ljud från bilen. Jag körde in till kanten och konstaterade att vi hade fått punktering på vänster bakhjul.

Jag konstaterade vidare ett bilar nuförtiden inte har reservhjul så jag ringde vårt försäkringsbolag i Norge och de lovade att skicka väghjälp. Den kom efter två och en halvtimmes väntan, men det gick ingen nöd på oss. Det var en underbar sommarkväll. Vi tog fram matsäckssmörgåsarna och upptäckte att McDonalds hade en resturang på andra sidan vägen. Rut promenerade till andra sidan och kom tillbaka med två kaffe.

Så smånigom kom väghjälpen. Den vänlige mannen hittade hålet i däcket, men hade glömt ta med sig det som behövdes för att laga hålet. Den vänlige mannen ringde en kollega i Norge som lovade möta oss i Askim, några mil tillbaka in i Norge.


Vår bil kördes upp på flaket och eftersom det bara fanns en sittplats för passagerare i bärgningsbilen fick vi välja om en av oss ville sitta i bärningsbilen och den andra i vår bil på flaket, eller om bägge ville sitta i vår bil på flaket. Vi valde det senare. 

Vi fick förmaningen att vi gärna kunde ha vår motor gående på flaket om det blev kallt, men det påpekades att vi då inte skulle lägga in någon växel. Det förstod vi. 

Så blev vi bjudna på en förnämlig åktur högt upp på lastbilsflaket med extra god utsikt i den vackra sommarnatten.

Bärgningsbilen stannade sedan på en ödslig rondell väster om Askim. Den vänlige mannen gick ut och hämtade något som någon lämnat vid sidan av rondellen. Det visade sig att kollegan inte kunde vänta eftersom han kallades till andra jobb i natten, men han hade lämnat en take-away-måltid till vår vänlige man och en box med reparationsgrejor för att fixa vår punktering. 

Det tog bara några minuter att göra en provisorisk lagning. Sedan fick vi starta bilen, lägga in en växel och köra tillbaka hem till Moss för egen maskin. Vi kom tillbaka hem cirka fem timmar efter det att vi hade börjat färden. Det var natt i Moss och alla sov på gatan, och efter ett kort ögonblick gjorde vi det också. Det var en kort men händelserik utflykt.

Det blir inte alltid som man planerar här i livet, men det hela slutade ganska lyckligt ändå.

Semesterveckan är över och nu väntar en arbetsvecka på kontoret.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky

19 juli 2017

Rut Baronowsky: Resan in leder ut



Ruts krönika i Dagen den 18 juli 2017

Jag drömmer om en kyrka som vänder tillbaka till sin grund.
 
Kyrkan har sin sanna identitet inom sig. Ordet och livet finns tillgängligt för alla. Men precis som Hagar i Gamla testamentet höll på att dö av törst i öknen, trots att vattenkällan fanns alldeles i närheten, lever kyrkan i dag ofta som om vattnet inte finns. Vi kämpar på i egen kraft tills vi stupar av uttorkning. Liksom Hagar får vi be Gud att han öppnar våra ögon så att vi ser och vänder åter till det enda som kan släcka vår törst.

Jag drömmer om en kyrka som vänder tillbaka till sin grund, det levande Guds ord; en kyrka som reser inåt mot sina rötter för att återfinna kraften att gå ut.
Jag drömmer om en kyrka som både tror att Jesus är svaret för vår värld och som vågar förkunna denna sanning till en värld som håller på att rasa samman av syndens konsekvenser. Ja, syndens konsekvenser! Synden drabbar ju inte bara den som syndar, men alla som finns runt omkring: familj, vänner, församlingen. Hela kristenheten skadas när jag begår en synd. Jag blir förlåten, men vem kan städa upp syndens konsekvenser?

Jag drömmer om en modig kyrka som vågar stå för en tro som underordnar sig Guds Ord.

Jag drömmer om ett heligt folk; en kyrka som inte väjer för ord som synd och dom men känner förlåtelsens kraft; ett folk av förlåtna syndare som noggrant aktar sig för att synda igen.

Jag drömmer om ett rent folk, som återspeglar Guds härlighet liksom sandkornen på stranden en solig sommardag reflekterar solen, ett folk som låtit sig förvandlas av hans kraft. ”Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord” (Filipperbrevet 2:15–16).

Jag övertygad om att den kristna kyrkan sitter inne med svaret för vår värld i dag, men vi står inför en David och Goliat-kamp där kyrkan är tillbakaträngd, hånad och förtryckt av denna världens jättar. Vi måste återerövra en Davidattityd som inte ser David i förhållande till Goliat, men Goliat i förhållande till den levande Guden.

Jesus säger ”stanna till dess ni har blivit beklädda med kraft ifrån höjden”. Jag drömmer om en kyrka som vågar vänta på och lita mer på den helige Ande än på mänsklig kraft, en kyrka som går in i Guds närhet för att kunna gå ut i hans kraft; en kyrka som vågar förkunna att Jesus är vägen, sanningen och livet; en kyrka som tror på sin egen tro!

Västvärlden ska än en gång låta sig påverkas av kyrkan och fler ska möta Jesus, om Bibelns sanning frimodigt proklameras av heliga människor, av ett folk som lever i världen men inte av världen, av ett folk som har gjort Jesus till sin Herre.

”Visa världen en sann, levande, självförsakande, arbetande, kämpande, triumferande kristendom och världen ska påverkas av den, men allt som inte når upp till denna standard ska de vända sig bort ifrån och spotta på”. (Catherine Booth i ”Angripande kristendom”.)

Rut Baronowsky, Frälsningsarmén
Detta är del tre i Dagens sommarserie där erfarna förkunnare delar sin vision för kyrkan.

18 juli 2017

Domarboken - introduktion

"Du har fortfarande för mycket folk. Låt dem gå ned till källan, där skall jag gallara dem åt dig! (Dom 7:4)

Från seger till nederlag
Då Josua hade fört folket över Jordanfloden och erövrat Jeriko (Jos 3-6), följde en period av framgång och seger för israeliterna. Så länge Josua levde tjänade folket Herren (Dom 2:6).

    Men då Josua dog ”gjorde Israels barn det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. De övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land” (2 Mos 2:11-12).
    Då vi jämför Josua bok och Domarboken ser vi att de två tidsperioderna har helt olika kännetecken:
Josua
Domarboken
Seger
Nederlag
Frihet
Slaveri
Tro
Otro
Lydnad
Kompromiss
Trofasthet mot Gud
Avfall
Vision
Förvirring
     
I sitt avskedstal till folket sa Josua att folket måste skilja sig från avgudarna och att de måste tjäna Herren helhjärtat och trofast (Jos 24:14). Senare varnade också Herrens ängel folket och sa att de inte skulle blanda sig med de andra folken, och att de måste riva ned deras avgudaaltaren (Dom 2:12).
    Men i stället för att lyda Herrens ängel gifte de sig med inbyggarna i landet och dyrkade deras gudar (Dom 3:6). Domartiden blev en av de mörkaste perioderna i Israels historia.

Historien upprepar sig
Under domartiden upprepas samma mönster gång på gång:

A – Folket vänder sig bort från Gud och tillber Baal och Astarte (Dom 2:11-13)
B – Folket klarar då inte att stå emot sina fiender. De blir undertryckta och kommer i stor nöd (Dom 2:14-15)
C – ”Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand” (Dom 2:16). Så länge domaren levde gick det då bra folket.
A – ”Men när domaren dog vände de om och gjorde det som var fördärvligt, ännu mer än deras fäder” (Dom 2:19)


16 juli 2017

Tidig söndagsmorgon den 16 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Ännu en söndagsmorgon! Det är sommar och vädret är omväxlande. Då det växlar mellan sol och regn kan man ibland från balkongen få se regnbågen över Oslofjorden.

Men det är inte bara vädret som är omväxlande. Så är det just nu även med livet. Då vi kom hem från Lettland för några år sedan hade vi kanske räknat med en lugnare pensionärstillvaro. Men då fick vi en fråga från Frälsningsarmén i Norge om vi kunde tänka oss att arbeta där i två år. De två åren har nu blivit fyra och vi förbereder oss nu för att flytta tillbaka till Sverige.

Det är mycket att gå igenom och arkivera eller kasta på kontoret efter fyra års arbete och snart blir det dags att packa ihop hemmet för flytten.

Men det finns också en del att förbereda. Närmast i tiden ligger konferensen Bygget Norr 4-6 augusti och Bibelhelg i Södertälje 1-3 september.

På tal om regnbågen. Det var ju tecknet på Guds förbund med Noa (1 Mos9:13). Men hur ser Guds förbund med mig ut idag? Detta lovar Gud, å sin sida: "Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren" (Jes 59:21 FB). 


Detta är vad Gud lovar, å sin sida. Men vad lovar jag, å min sida? Jo, då jag blev frälsningsofficer skrev jag på officerens förbund. Där lovade jag att älska och tjäna Gud så länge jag lever. Och jag lever ju fortfarande....

Hur ser ditt förbund med Gud ut, å din sida?


Med önskan om en fortsatt välsignad sommar
Peter Baronowsky

9 juli 2017

Tidig söndagsmorgon hemma på Jelöy igen den 9 juli

                       Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndagsmorgon igen. Nu har vi kommit tillbaka hem till Jelöy efter en vecka med Turistkyrkan i Jörpeland.

I början av veckan körde vi i nästan nio timmar från Moss till Jörpeland på Norges västkust. På vägen passerade vi Heddals Stavkyrka som är en av de många bevarade stavkyrkorna i Norge.

På vägen passerade vi också Hjartdal. Det var en nästan nostalgisk upplevelse att tänka tillbaka på vår resa till Hjartdal för många år sedan. 1961 åkte vi på vintersportlov till Hjartdals Fjellstue. Det var tillsammans med ungdomarna på Stockholms sjätte kår under ledning av Fred Byhlin. 

Under vistelsen i Hjartdal 1961 hade vi även ett möte på Frälsningsarmén i Notodden. Kårledarna på den tiden hette Vang och då vi tjugo år senare bodde i Norge och undervisade på ett officerskurs, kom fru Vang och visade oss sin gästbok med våra namn inskrivna.

Bilresan över Haukelifjället och vägen ned mot västkusten med färjeförbindelse över fjordarna var en fantastisk naturupplevelse. 

 Väl framme hade vi fullt program med Turistkyrka varje dag mellan 11.00 och 13.00 och möte på kvällen klockan 19.00. Mycket folk fann vägen till samlingarna även om de flesta inte var turister utan kom från de omkringliggande städerna och byarna.


På den nedre bilden till höger ser du Frelsesarmeens lokal i Jörpeland och bilden ovanför visar utsikten mot inlandet från kåren sett.

Jörpeland är också utgångspunkten för att besöka en av Norges mest kända turistattraktioner, Preikestolen, se bilden högst upp.


På fredagen hade vi tänkt att promenera de nästan fyra kilometrarna upp till Preikestolen. Den dagen ösregnade det. Klipporna var hala och tiden gick fortare än vad vi gjorde. En väntande middag hos en av de tidigare kårledarna i Jörpeland gjorde att vi fick vända tillbaka nerför fjället innan vi nådde toppen. 


Vägen upp var brant och vägen ned var minst lika brant. På bilden ser du Rut ta ett jättekliv upp till nästa "trappsteg". Och det fanns hundratals av dem...

Lördagen tillbringade vi i bilen hem till Jelöy och en födelsedagsuppvaktning för ett av barnbarnen som bor granne med oss på Jelöy.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky