Nordic Choice Hotels

22 okt. 2017

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 22 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Ännu en vecka har gått.

Den gångna veckan har vi fått tydliga indikationer på att vintern är på väg. Vi har haft minusgrader nattetid och sett hur människorna runt omkring oss skrapar rutorna på bilarna på väg till dagens arbetsuppgifter.

Men Rut och jag tänder en brasa och tar det lugnt. Vi är ju pensionärer! Men det betyder inte att vi är sysslolösa. Flera månader innan vi avslutade vår tjänst i Norge och förberedde vår flytt hem till Sverige sa jag många gånger till Rut att jag trodde att vi hade en tioårsperiod av ny aktiv tjänst för Herren framför oss. Inte nödvändigtvis betalt arbete, men tjänst för Herren.

Nu har vi varit pensionärer i en och en halv månad och det ska bli spännande att se vad Herren har i beredskap. Vi ska naturligtvis fortsätta att skriva böcker. Vi har också ganska många inbjudningar att tala i olika sammanhang i Sverige, Norge, Danmark och Färöarna. Men jag har en känsla att det kommer att dyka upp även andra saker.

Under helgen har vi besök av äldste sonen med familj. Äldste sonens äldste son fyller tjugo år nu. Det måste innebära att äldste sonen börjar bli gammal. För att inte tala om äldste sonens pappa. 

Under helgen fick jag också tillsänt omslaget till den bok som planeras komma ut i november. Det är yngste sonen som utformar omslagen till alla våra böcker. Boken kommer att heta "Psalmboken" och innehåller 150 andakter från Psaltaren i Bibeln. Kanske ett bra julklappstips för någon? Det går att beställa den redan nu. Den kommer att kosta 160 kronor.

Då jag nu har varit så personlig så jag nämnt två av våra söner, måste jag också för rättvisans skull nämna vår tredje son. Mellansonen befinner sig på studieresa i USA tillsammans med fotbollslinjen på Jelöy Folkhögskola (Norge) som han är ansvarig för.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

20 okt. 2017

UPPGIFTEN

Steg nio i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.
 
(Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg mot Tro)
Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra det goda gärningar som Gud från början bestämt oss till” (Ef 2:10)
En kropp….
Då man blir en kristen föds man in i en ny gemenskap, Kristi kropp. Man får då en ny identitet, en ny tillhörighet och en ny uppgift.
Huvuduppgiften för alla kristna är att vara ett Guds tempel (1 Kor 3:16-17), det vill säga att vara den plats på jorden där Gud bor och bestämmer. Det får naturligtvis konsekvenser för vår livsstil: hur vi talar, hur vi handlar och hur vi förvaltar våra liv.
Tillsammans har alltså alla kristna en gemensam uppgift på jorden: att vara Kristi kropp, att låta Jesus bli så tydlig och synlig som möjligt för alla människor.
….med många olika delar
En mänsklig kropp består av många olika delar, som ser mycket olika ut och är skapade för olika uppgifter.
Några kroppsdelar är specialister på att se, och några till att höra. De andra kroppsdelarna är fullständigt odugliga till att se och höra, men de behöver inte vara ledsna för det. De är nämligen specialister på något annat. T.ex. att gå, ta, lukta, äta eller tänka.
Om någon av kroppsdelarna saknas, eller fungerar på ett otillfredsställande sätt, lider hela kroppen brist på något. De andra kroppsdelarna måste då gå in och försöka fullgöra uppgifter som de egentligen inte har så bra förutsättningar för.
På samma sätt är det med oss människor. Vi är alla olika. Bibelordet. Som inleder kapitlet, säger att vi är skapade för olika uppgifter. För några är det naturligt att arbeta praktiskt, andra kan ha en läggning att arbeta teoretiskt; med siffror, papper eller studier. Någon kan ha en speciell gåva att ta sig an andra människor och visa omsorg, och andra kan ha sin starka sida då det gäller att undervisa, eller vinna andra för Jesus, eller laga mat mm.
Då man har blivit en kristen är det mycket viktigt att vara en aktiv medlem i Kristi kropp: i kåren eller församlingen. Varför är det så viktigt?
1 – För min egen skull
De kroppsdelar som vi använder regelbundet växer och utvecklas. De delar som inte får vara i bruk, försvagas mer och mer för att till slut bli helt orkeslösa och oanvändbara. De idrottsmän som håller på med ”body-building” har förstått denna princip: muskler som tränas på rätt sätt växer.
De lemmar i Kristi kropp som finner sin uppgift och helhjärtat går in i den, har stora möjligheter att växa och utveckas som kristna. Passiva kristna, åskådarkristna (de som bara ser på då de andra är i tjänst), lurar sig själva på möjligheten att växa och utvecklas.
För många är detta att komma i tjänst för andra, helt enkelt en fråga om att kunna överleva som kristen, eller sakta låta livet tyna bort.
2 – För de andras skull
Den kristna gemenskapen behöver dig lika mycket som du behöver den. Då en lem i kroppen inte är i funktion lider kroppen brist på något. Dina medlemmar behöver dig. De behöver inte bara ditt arbete och dina tjänster, utan också att du finns med. Till och med din gemenskap och din närvaro kan vara en uppmuntran för de andra. Och att uppmuntra andra är ju också en uppgift.
3 – För vår gemensamma skull
I Efesierbrevet (Ef 4:11-16) står det att vi behöver varandra för att:
-bygga upp Kristi kropp
-komma fram till enheten i tron¨
-få kunskap om Guds son
-bli fullvuxna
-nå en mognad som svarar till Kristi fullhet
-kroppen ska växa till
-vi ska byggas upp i kärlek
Om inte du och jag kommer i funktion och tjänar varandra så uppnår vi inte allt detta. Kristi kropp byggs inte upp, vi når aldrig fram till mognad och balans, vi uppnår aldrig enheten i gemenskapen mm.
4 – För Guds skull
Jesus är Herre! Då jag blir en kristen bekänner jag Jesus som Herre i mitt liv och säger ja till hans kallelse ”Följ mig!”
Kristus är huvudet för Kristi kropp. Han är den högste och den störste. Han kommer att regera i evighet och då jag blir en kristen inbjuder jag honom att regera i mitt hjärta. 
Målet med att vara en kristen är att behaga Gud och göra hans vilja. Det viktigaste är inte att vara människor till lags, utan att bli godkänd av Gud.
Vi gör inte alla våra ansträngningar, uppoffringar och allt vårt arbete för att vi själva ska må bra. Vi gör det inte heller för att bli accepterade och omtyckta av andra människor. Ytterst gör vi det för Guds skull. Vi gör det för att göra hans vilja som har frälst oss. Vi gör det för att Gud vill det. Vi gör det för att Jesus är Herre!
Då vi förstår det kanske vi vill göra följande bekännelse till vår egen: ”Jag vill arbeta för att utbreda Guds rike och jag förväntar att den Helige Ande ska leda mig in i de uppgifter som är förberedda just för mig.”

18 okt. 2017

Att samtala med Gud

Steg nio i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

(Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg mot tron)
Det viktigaste
Vad är det som är det viktigaste i det kristna livet?
-Är det att försöka vara så snäll som möjligt?
-Är det att regelbundet gå på gudstjänst?
-Är det att ge mycket pengar i kollekten?
-Är det att låta bli att svära, supa slåss osv?
Allt detta är säkert viktigt, men det är inte det viktigaste.
Jesus får en gång fråga om vad som är det viktigaste. Man frågar honom vad som är det största budet i lagen (Matt 23:36). Jesus svarar då att det första och största budet är att älska Herren av hela hjärtat, med hela själen och med hela förståndet.
Om vi älskar Herren av hela vårt hjärta, och vår nästa som oss själva, så kommer vi automatiskt att följa de övriga buden i Bibeln. Jesus säger att hela lagen och profeterna vilar på detta.
Så kristendomen vilar alltså inte på en massa lagar och regler och möten, utan hela kristendomen vilar på en relation till en bestämd person: Herren, Jesus Kristus.
Det viktigaste i ditt liv är att odla förhållandet till Jesus. Eftersom det är så viktigt är det värt att vara vaksam över hur det förhållandet utvecklas. Jesus känner dig fullständigt med alla dina goda sidor, och de mindre goda. Men du måste också lägga energi på att lära känna Jesus bättre.
Man lär känna varandra genom att vara tillsammans, tala till varandra och lyssna till varandra. Någon har sagt att bönen är den kristnes andning och bibelläsning är maten vi äter. Tänk om vi vore lika ivriga att läsa Bibeln som vi är att äta!
Just de här två sakerna, bibelläsning och bön, är två viktiga saker i din gemenskap med Herren.
Du talar med Gud
Att tala med Gud brukar vi kalla för bön. Nästan alla människor talar med Gud. Det är inte alla som skulle erkänna det, och kanske är man inte ens medveten om det själv. Men i stunder av förtvivlan ropar de flesta automatiskt till Gud. Det är som om det på något sätt skulle vara inbyggt i oss att söka hjälp hos Gud då vi har det svårt.
Men det är inte bara då vi är förtvivlade som vi kan be. Det finns många olika sätt och situationer där vi kan be.
-MAN KAN BE OM NÅGOT; be om förlåtelse, be om något jag eller någon annan behöver, be om hjälp i olika situationer, be om kraft att möta frestelser och svårigheter.
-MAN KAN BE FÖR NÅGON; att be för någon brukar kallas för förbön; be för någon som har det svårt, be för någon som behöver bli frälst, be för någon man har svårt att tycka om (det är mycket svårare att tycka illa om någon man ber för).
-MAN KAN TACKA GUD FÖR NÅGOT/NÅGON;  En del människor har så att lägga märke till och fastna i allt det negativa som möter oss i livet. Ju mer man sedan går och tänker på allt negativt som finns, ju mer nedstämd och bitter blir man. Men om vi lyfter vår blick och ser oss om i vår tillvaro, så finner vi säkert att det finns mycket att tacka Gud för. Ju mer vi tackar Gud, ju mer upplever vi allt det goda och positiva som trots allt finns omkring oss. Det kommer att påverka våra liv!

Men samtal är inte bara att en person talar till en annan. Det finns en annan sida av samtalet:
Gud talar med dig!
Gud vill koma i kontakt med dig. Han har något att säga dig.
-Gud vill att du ska lära känna honom så att du kan förstå mer av vem han egentligen är.
-Gud vill tala om för dig att han älskar dig och att han sände sin egen son att dö på ett kors, för att du skulle få förlåtelse och bli fri från din synd, skuld och fördömelse.
-Gud vill att du ska lära dig känna igen hans tilltal, så att ni kan ha gemenskap med varandra. Han vill vägleda dig i livet och ge dig tröst, förmaning och uppbyggelse.
Gud ser det som naturligt att hans barn ska lära sig känna igen hans röst: ”..fåren följer honom (herden), därför att de känner igen hans röst” (Joh 10:4)
Gud talar på många sätt:
-Genom naturen. Många människor vittnar om att de möter något av Guds väsen ute i naturen. Man kan få en upplevelse av Guds storhet och majestät i ett möte med naturen
-Genom Bibeln. Att läsa Bibeln är kanske det vanligaste och mest pålitliga sättet för oss att ta emot Guds tilltal.
-Genom andra människor. Guds tilltal kan ofta komma till oss genom andra människor: vittnesbörd, predikan, samtal osv.
-Genom omständigheterna. Ibland kan vi ta emot Guds signaler genom det som händer runt omkring oss. Gud kan tala genom vardagliga händelser som kanske först ser ut som tillfälligheter.
-Genom samvetet. Då vi har en önskan att leva nära Gud, övar vi upp en speciell känslighet i vårt inre för vad som är rätt eller fel och för vad som är Guds vilja.
Hur ska jag göra?
Det är viktigt att avskilja tid att umgås med Herren. Det bästa är om det får ske regelbundet. Då du läser Bibeln bör du göra det systematiskt och regelbundet.
Då det gäller den personliga andakten bör du finna den tid på dagen som passar dig bäst. En tid när du kan få vara ostörd och kan koncentrera dig på det du gör. I slutet av detta kapitel finns också ett förslag på hur du kan lägga upp din personliga andaktsstund.

Om du tycker detta är viktigt och om du vill bestämma dig för att investera i ditt förhållande till Herren, så kan du göra följande bekännelse till din egen: ”Jag vill avskilja tid till mitt personliga andaktsliv. Genom bön, bibelläsning och eftertanke vill jag lära känna Herren bättre. Jag tror att Gud vill tala med mig genom den Helige Ande som visar mig hur jag ska leva.”

15 okt. 2017

Tidig söndagsmorgon den 15 oktober

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

På väg hem från bilsemester i Europa...

Den gångna veckan har Rut och jag skickat in våra bidrag till "365 raske". Vad är då "365 raske"? Jo det är en andaktsbok för tonåringar i konfirmationsåldern som ska ges ut av Frälsningsarmén i Norge. Ett antal personer har ombetts att skriva trettio andakter på ett speciellt tema. Dessa teman kommer sedan att återkomma utspritt över hela året.

Det temat Rut och jag fått är "Å lese bibelen". I onsdags sände vi in våra trettio miniandakter om att läsa Bibeln och  nu ber vi om Guds välsignelse över andaktsboken, alla som arbetar med att få den färdig och framför allt alla konfirmander och andra som kommer att läsa den. Konfirmationen är en starkt växande verksamhet inom Frälsningsarmén i Norge.

Under veckan var jag inne i en Jysk-butik. Till min förvåning såg jag en hel vägg fylld av Buddha-statyer. Och jag funderade: Hur i all världen är det möjligt att man i en heminredningsbutik lanserar en symbol för Buddismen som en heminredningsprydnad, då man samtidigt är paniskt förskräckt för att något som påminner om kristendomen syns i det offentliga rummet. Det är till och med så att det finns en utbredd oro för att sjunga "Den blomstertid nu kommer" på skolavslutningen.

Är det så att man tänker sig att en Buddha-bild är något ofarligt, medan den minsta antydan om Gud och Jesus kan påverkar hela livet?

Jag tänker vidare: För inte så länge sedan var det straffbart att smuggla in en Bibel i det som då var Sovjetunionen. Man kunde till och med hamna i fängelse om man försökte smuggla in Biblar. Det ateistiska Sovjetunionen måste ha varit livrädda för att släppa in Biblar i landet. De måste verkligen ha haft en stor tro på kraften i Guds ord.

Tänk om vi kristna kunde tro lika mycket på kraften i Guds ord som man gjorde i det ateistiska/kommunistiska Sovjetunionen?

Men vi har inte bara besökt Jysk under semestern. Vi har också besökt några Guds hus. Vi har bland annat besökt detta gudshus som byggdes för länge sedan.

Kyrkan ligger på en höjd över staden och från kyrkan har man en milsvid utsikt över den stora staden och den stora flodensom rinner genom den.

Här kommer en fråga till alla läsare: Är det någon som känner igen kyrkan på bilden? Frågan är: I vilken stad återfinner man denna kyrka?

Den första som svarar rätt på frågan utlovas ett pris! Ditt svar kan du lägga ut som en kommentar på vår facebok-sida HÄR.

Nu är det bara sista etappen kvar på hemresan. I morgon är det måndag oc en ny vecka. Jag kommer att skicka ut hel del böcker som har beställts de senaste veckorna.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky

14 okt. 2017

Vi behöver varandra

Steg åtta i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

Bilden: Från den norska publiceringen av Ti Steg mot Tro
Cykelhjulet


Tänk dig ett cykelhjul med fyra ekrar. Om inte navet sitter i centrum av hjulet, eller om en av ekrarna är för lång, så kommer hela cykeln i obalans och kommer att skumpa upp och ned bortöver vägen.

Så är det också i det kristna livet. Navet, centrum i det kristna livet, är Jesus Kristus. Om inte han får vara centralgestalten som genomsyrar allt annat i livet kommer det kristna livet i obalans.

Av de fyra ekrarna, som måste stå i balans med varandra, handlar två om kommunikationen uppåt: bön och bibelläsning. De två andra har att göra med kontakten till dem vid vår sida, våra medmänniskor: gemenskap och tjänst.

Detta steg och de två återstående stegen i tiostegsprogrammet handlar om dessa fyra ekrar:

-förhållande till andra/gemenskap – steg 8

-bön – steg 9

-bibelläsning – steg 9

-uppgift/tjänst – steg 10


Kristi kropp

Att bli född på nytt innebär att bli född in i ett nytt sammanhang, in i en ny familj. För att beskriva denna nya familj, församlingen/kåren, använder Bibeln flera olika bilder:

-en kropp (Kristi kropp), där varje person är en lem, en del av kroppen.

-ett vinträd, där varje person är en gren i vinträdet.

Bägge bilderna skildrar en levande, fast sammanknuten enhet, där varje del är beroende av helheten.

-det är svårt för en tumme att överleva om den inte är förenad med resten av kroppen

-det är svårt för en gren att överleva om den inte sitter fast vid trädet

-det är svårt för en kristen att överleva om han eller hon inte är fast förenad i en kristen gemenskap.

Vi behöver varandra

Att komma med i en grupp, församling/kår, innebär mycket positivt. Vi får stöd av varandra, uppmuntran, gemenskap och tillhörighet. Men det kan också innebära nya problem. Vi får nya hänsynstaganden och förpliktelser mot varandra.



Det krävs mycket tålamod för att lära sig lev i den nya familjen/kåren/församlingen. Ibland kan det till och med kännas som om det kristna livet vore mycket enklare att leva om inte alla de andra fanns med och skapade störningar i min tillvaro. Vi måste lära oss att förstå att den kristna gemenskapen/kåren/församlingen inte är fullkomlig. Man blir inlemmad tillsammans med andra som också de är ofullkomliga och i tillväxt.



Men det är nödvändigt för varje kristen att låta sig förenas i en kristen gemenskap för att både och ge hjälp, styrka och kärlek.





Mina med-lemmar

Då jag har blivit en lem i Kristi kropp är jag omgiven av andra människor som också de är lemmar. De är mina med-lemmar.



På samma sätt som det är i den mänskliga kroppen, har en lem i Kristi kropp inte samma grad av gemenskap med alla de andra lemmarna. Tummen har till exempel närmare gemenskap med de andra fingrarna än med tårna.



Varje kristen borde få uppleva styrkan av att vara förenad på tre olika nivåer:



1 – Min allra närmaste med-lemmar

Varje kristen borde ha någon eller några (1-4 personer) att dela det personliga livet med i ett nära förhållande:

-någon att dela vardagens glädjeämnen, sorger och misslyckanden med

-någon att tala personligt med

-någon att be tillsammans med för att kunna hjälpa varandra med uppmuntran och tillrättavisning

Bland Jesu lärjungar var det tre som stod Jesus speciellt nära. Stunderna av största glädje och djupaste förtvivlan delade Jesus bara med dessa tre. Upplevelsen på härlighetens berg (Matt 17:1), och Jesu bönekamp i Getsemane (Matt 26:37).



Har du någon som du kan dela dina bekymmer och glädjeämnen med? Har du någon som du kan be personligt med? Om du inte har det, kan du be Gud att hjälpa dig att finna någon och sedan vara uppmärksam i din omgivning på olika möjligheter Herren sänder i din väg.





2 – Den lilla gruppen

Alla borde få vara med i en levande grupp där man kan samtala och lära av varandra. En studiegrupp, bönegrupp, samtalsgrupp eller rote (ca tio personer). En grupp där man får näring, växtkraft och träning genom varandra.



Jesus hade en sådan grupp omkring sig. De var tolv personer som levde tillsammans med Jesus. De lyssnade, såg, samtalade och tränades. De var lärjungar som utvecklades och växte i den lilla gemenskapen. Ibland lyckades de bra, ibland misslyckades de och kund då få hjälp och vägledning i gruppen för att lyckas bättre nästa gång.



Finns det någon böne- eller bibelstudiegrupp i det sammanhang där du står? Kan du vara med att starta en sådan grupp?





3- Kåren/församlingen

Alla kristna bör vara med i en kår eller församling. Församlingen ger oss tillfälle att komma tillsammans för undervisning, lovprisning, förbön och inspiration.



Jesus hade en större grupp av människor som hörde till honom. Vid ett tillfälle utser han 72 personer ur den gruppen som han sände ut (Luk 10:1).





Tillhörighet

Det är viktigt för en kristen att höra till en församling. Ja, till och med livsviktigt. Det är viktigt att du låter dig inlemmas och blir en del av Kristi kropp, inte bara för att du ska få ut så mycket som möjligt av gemenskapen, utan också för att du ska ge något till gemenskapen.



Just du är nämligen viktig! Det betyder något att du finns med. Din närvaro är betydelsefull. Om du mister en lem på din kropp, är det något som saknas. Du lider brist på något.



Så är det också i kåren/församlingen. Du är skapad för att höra till. Du behövs. Både du och kåren/församlingen lider brist på något om inte du är med.



Det är alltså viktigt både för dig och för kåren/församlingen att du gör följande bekännelse och bön till din egen och att du tar konsekvenserna av den: ”Jag bekänner att jag tillhör Kristi kropp på jorden. Jag vill också vara praktiskt inlemmad och förenad med andra kristna i kåren/församlingen”.