25 feb. 2021

Professor: 20 000 sökte hjälp för följder av mindfulness


- Ingrid Byström i Världen idag -
Allt fler studier pekar på att biverkningar av mindfulness inte är ovanliga. Psykiatriprofessorn Willoughby Britton har startat en organisation för att hjälpa människor som drabbats.

– Det var mer än 20 000 personer som kontaktade oss under år 2020. Det här är ett stort problem, säger hon till BBC Worklife....

 ...Förklaringen till denna oönskade effekt ligger i hur mindfulness-meditation påverkar hjärnan. Vissa övningar går ut på att lägga märke till sina tankar och känslor utan att reagera eller döma.

”I praktiken kan detta öka din förmåga till känslomässig reglering, så att du inte längre är så mottaglig för vredesutbrott, till exempel”, skriver BBC Worklife.

Men i stället för att ge bättre fokus kan dessa övningar trubba av alla känslor, både negativa och positiva, så att man inte längre upplever någon stor glädje eller lycka.

Läs mer här:  https://www.varldenidag.se/nyheter/professor-20-000-sokte-hjalp-for-foljder-av-mindfulness/repuau!nG06s8iWDUgD5BJKUzuVsQ/

Dagens andakt, den 25 februari


 ” Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.” (Jes 50:4)

Jag hörde någon säga: ”Det modigaste ögonblicket i en människas liv är när hon vaknar och stiger upp på morgonen för att möta en ny dag.” Då tänkte jag på några ord i Allan Törnbergs? välkända sång om Guds trofasthet: ”Gud är trofast, skriv de orden över varje nyfödd dag.”

”Varje nyfödd dag”! Strofen talar om dagen, som om den hade en livscykel. Ordet ”nyfödd” talar om renhet, äkthet och sårbarhet. Tidigt på morgonen har ingen ännu hunnit smutsa ner den här dagen. Vår valmöjlighet att använda den här dagen till något gott eller något ont finns där i all sårbarhet. Hur ska den bli? Vi vet så väl att vi kan förstöra den om vi inte är på vår vakt. Visst är det sant att det krävs mod att möta en ny dag. 

Men vi får med Törnberg liksom sätta en rubrik över dagens kapitel. Och den rubriken lyder: ”Gud är trofast”. Om vi går in i dagen med den rubriken, behöver vi inte frukta, utan vi får förtröstansfullt möta det som han i sin trofasthet lägger i vår väg.

BÖN
Herre, tack att du har ”förutsett” den här dagen, och att jag kan få möta den i trygg förvissning om att din trofasthet är det enda skydd jag behöver.

UTMANINGEN 25 feb - Job 11


ÖVERMOD

Bibelläsning: Job 11
Läs bibeltexten här

"Du säger:´Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon´" (Job 11:4)

 Den tredje vännen, Sofar, tar till orda för första gången och går tillrätta med Jobs självbild. I sina egna ögon ser Job på sig själv som felfri och fläckfri.

Några människor ser på sig själva som så dåliga och så usla att det inte kan finnas förlåtelse stor nog för att kunna kompensera för deras brister.

Andra människor ser sig själva som så bra och vällyckade att det inte finns behov för någon förlåtelse i deras liv.


Båda har fel. Jag tror att det är viktigt att leva i medvetenhet om sina egna brister, misslyckanden och tillkortakommanden. Vi misslyckas alla: "Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss." (1 Joh 1:8)
 
Kanske är det till och med nyttigt att vi misslyckas då och då, så att det blir tydligt för oss själva att vår rättfärdighet inte bygger på våra egna gärningar utan bygger på Guds nåd. Då får vi ta till oss löftet: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9) 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig förstå att jag är beroende av din nåd varje dag.

___________________

Innehåll:
Sofars första tal. Sofar anklagar Job för att han ser på sig själv som fläckfri och utan synd.

Kommentar:
Sofar angriper Job mycket hårdare än de två andra vännerna Elifas och Bildad. För Sofar är bilden solklar: Den som lider har syndat hur mycket man försöker dölja sin synd.

Sofar anklagar Job för meningslöst ordflöde och tomt prat (vers 2-3) och Sofar vet också hur Job kan bli upprättad igen:
- om Job vänder sig till Gud och breder ut sitt hjärta och sina händer inför Gud (vers 13),
- om Job vänder sig bort från sin synd och gör sig av med all sin orättfärdighet (vers 14),
- kommer allt att bli bra och då kan Job glömma allt sitt elände (vers 15-16). 

Sofar talar också om att Gud är så mycket större än någon människa och att ingen människa kan utforska Gud. Men tydligen menar Sofar att han kan det. Han vet precis hurdan Gud är och varför Gud har straffat Job så hårt (vers 7f).

Då Gud uppenbarar sig i slutet av boken visar det sig att inte heller Sofar har talat rätt om Gud (42:7).

I någon mån kan Sofar ha rätt. Vi kan inte utforska Gud, men Gud kan utforska oss. Gud känner alla våra hemliga brister som vi är angelägna att dölja för andra människor (vers 11). 

Till eftertanke:
- Våra egna gärningar kan inte rättfärdiggöra oss inför Gud. Det är bara tron på Gud och tilliten på hans nåd som kan göra oss rättfärdiga inför Honom (Rom 3:20-28).

24 feb. 2021

"När Jesus kommer tillbaka är det som domare"

 


-

Att förkunnelsen om Jesu återkomst till stor del lyser med sin frånvaro i våra kyrkor tror jag beror på att den gör behovet av personlig omvändelse så tydligt. Inte bara hos åhörarna utan framför allt hos förkunnaren. Ett av Paulus tidigaste brev ställer tanken på Jesu återkomst i omedelbar relation till hans roll som domare. Även Johannes manar de troende att leva sina liv medvetna om Jesu ankomst.

Modern kristen förkunnelse har lagt stor möda på att argumentera för att Gud inte längre dömer. Och framför allt inte Jesus. Men Jesu dom gäller inte hans första ankomst för två tusen år sedan utan hans andra ankomst vid tidens slut. Johannes säger att när den helige Ande kommer ska han överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom. Jag menar inte att dagens förkunnare medvetet står och ljuger i predikstolarna, men jag är övertygad om att de flesta vet att de inte förkunnar hela sanningen. 

Läs mer här: https://www.dagen.se/debatt/2021/02/19/nar-jesus-kommer-tillbaka-ar-det-som-domare/

ATT FÖRSTÅ GAMLA TESTAMENTET


SKOLAN - Att förstå Bibeln - del 8

3.3 SAMMANHANGET - Harmonins princip

 
3.3.1 Sammanhang i texten

Om man lösrycker en Bibeltext ur sitt sammanhang kan man få Bibeln att säga vad den vill. Varje bibelord är bara sant i sitt sammanhang och i sina proportioner. Ett bibelord som tas ur sitt sammanhang och sätts in i ett annat kan mycket väl var osant.

Psalm 119 säger att ”summan av ditt ord är sanning”. Ett gammalt ordspråk säger att ”skrift ska med skrift tolkas”. Det vill säga att varje Bibelord ska förstås i ljus av Bibelns huvudbudskap. Sanningen finns i summan, helheten, och nödvändigtvis inte i varje enskild del.

Satan använder sig av lösryckta bibelcitat då han hänvisar till Bibeln. Jesus tillrättavisar då satan och pekar på att man måste se till helheten i Bibeln: ”Det står också skrivet”; Matt 4:7

Därför är det viktigt att ta till sig hela Bibeln och inte bara leva av sina favoritversar.

 

Hur ska vi förhålla oss till alla berättelser i Gamla Testamentet som talar om krig och etnisk rensning?

Vi ett tillfälle hade Rut och jag en bibelhelg för en församling i Norge. Under helgen hade vi en övning där vi skulle lyssna till vad Gud ville säga till oss personligen utifrån en bibeltext. Deltagarna fick tilldelat varsin psalm ur Bibeln och fick i uppdrag att hitta något som Gud ville säga till dem personligen i den psalmen just nu. Till exempel:

  • Ett löfte att ta till sig
  • En bön att be
  • En uppmaning att följa
  • En förmaning att ta till sig

Då deltagarna senare skulle berätta i gruppen vad de hörde Gud säga till dem var det en kvinna som sa ungefär så här:

”Då jag läste min psalm handlade den bara om alla fiender som omgav mig och hur jag skulle besegra dem med Guds hjälp. Först kunde jag inte se någon tillämpning i mitt eget liv. Jag har ju inga fiender och jag önskar inte slå ned andra människor. Men så plötsligt såg jag att alla fiender, allt det onda fanns inom mig. Det var min egen kamp för att leva ett rent liv. Det handlade om hur Gud ville hjälpa mig att ta död på det onda, synden i mitt liv, och min kamp för att leva ett rent liv.”

Om man läser Gamla Testamentets krigsberättelser eller utrotningskrig sanktionerade av Gud på detta sätt får de en mening som vi kan applicera på våra liv.

Det är vanligt att man då man läser en text i Gamla Testamentet vid sidan av den bokstavliga betydelsen också kan upptäcka ett helt annat budskap. Det kan man kalla en allegorisk eller typologisk tolkning.

Allegorisk betyder ”ett konsekvent genomfört utbyte av ett egentligt budskap mot en metafor” (Wikipedia). Det vill säga att man tolkar in en bildlik innebörd i texten. Typologisk betyder att texten innehåller typer, förebilder, för något annat än det som egentligen står.

Då kan man läsa texten på två tolkningsnivåer. En bokstavlig och en andlig.

Berättelsen om den första påsken i Egypten handlar om att ett lamm dör i någon annans ställe och genom lammets blod blir människor frälsta, räddade från döden. Det är inte speciell långsökt att se den kristna påsken där Jesus dör i människans ställe och genom Jesu blod blir frälsningen tillgänglig.

Berättelsen om Abraham som offrar sin enfödde son Isak är en förebild på hur Gud sände sin enfödde son att offras.

Nya Testamentet använder ofta den principen och ger texterna från Gamla Testamentet en ny betydelse.

De judiska lärde tillämpade ofta fyra tolkningsnyanser i skriften:

  1. Den bokstavliga, uppenbara meningen
  2. Den förmodade meningen
  3. Den tolkning man kan komma fram till genom lång och omsorgsfull tolkning
  4. Den allegoriska eller bakomliggande tolkningen

För Augustinus och de övriga kyrkofäderna var det vanligt att tolka Bibeln allegoriskt. Man sökte efter förebilder, typer, av Kristus i de gamla testamentliga skrifterna. Man såg ofta den allegoriska tolkning som mycket viktigare än den bokstavliga. Bakom de bokstavliga texterna fanns alltid ett djupare andligt innehåll.

Den katolska katekesen talar om fyra andra tolkningsnivåer:

  1. Den bokstavliga, som ger upplysning om händelserna
  2. Den allegoriska undervisar om vad man ska tro
  3. Den moraliska som talar om vad man ska göra
  4. Den analogiska eller eskatologiska (den slutliga, himmelska) som talar om vart vi är på väg

Om vi tillämpar dessA tolkningsnivåer på löftet om det förlovade landet kan vi se:

1.    Den bokstavliga betydelsen var att Gud skulle föra folket från slaveriet i Egypten till friheten i det förlovade landet där och då.

2.    Den allegoriska betydelsen kan betyda att Gud erbjuder oss frälsning från ett liv i slaveri under synden till ett liv i andlig frihet. (John Wesleys allegoriska tolkning var att man måste gå över två vatten för att komma in i överflödslandet. Röda havet var frälsningens hav som befriar oss från slaveriet. Men sedan kan man ofta uppleva att kristenlivet blir torrt och meningslöst som under vandringen i öknen. För att komma in i överflödslandet måste man därför passera ännu ett vatten, Jordanfloden, som är en bild på dopet med den helige Ande eller den andra välsignelsen)

3.    Den moraliska betydelsen handlar om att helhjärtat följa Herren. Då folket knorrar och vill vända tillbaka riskerar folket att gå miste om Guds välsignelse.

4.    I den eskatologiska, himmelska betydelsen är det förlovade landet den eviga glädjen i himmelen och jordelivet ökenvandringen dit.

(fortsättning på fredag)