3 juli 2020

Mitt vittnesbörd del 19: SUNDSGÅRDEN

Vi hade just flyttat in i huset på Sundsgården (Bilden), etablerat oss och slagit oss till ro. Så ringer telefonen...

Det är de nytillträdda ledarna för Frälsningsarmén i Norge och de frågar om vi kan tänka oss att flytta till Norge och arbeta där i två år. Vi blev förvånade för vi kände knappt varandra.

De hade nyligen varit ledare för Frälsningsarmén i Finland och Estland, samtidigt som vi var i Lettland. Där hade vi träffats några gånger. Vi hade även varit inbjudna som talare på Finlands kongress/roots. Men vi kände inte varandra.
Vårt spontana svar var att det låter intressant och att det vill vi gärna höra mer om.

Vi blev då inbjudna till Oslo för att samtala med ledningen om en eventuell tvåårig anställning i Norge. Nu börjar berättelsen bli lite spännande, för det jag nu ska berätta om är okänt för nästan alla. Frälsningsarméns ledning var angelägna att vi inte skulle träffas på högkvarteret i Oslo för att inte väcka förväntningar, eller möjligtvis farhågor, på att vi skulle återvända till Norge.

De bokade ett hotellrum åt oss i centrala London och skulle morgonen efter komma till hotellet för ett samtal med oss. På morgonen kom kommendören, fru kommendören och chefsekreteraren till hotellet. Det fanns ingen annat ställe att sitta ner och samtala än i hotellets bar. Där satt vi fem personer i Frälsningsarméns uniform i baren (det var bra att ingen av kvällstidningarna fanns på plats). 

Vi märkte ganska snart att det inte fungerade så bra att sitta i baren och samtala ostört, så vi bjöd in dem att följa med upp till vårt dubbelrum som de hade beställt åt oss. Vi hade inte väntat besök den dagen, vår dubbelsäng var obäddad och det var den enda plats vi kunde sitta. Där satt vi, fem personer, kommendören, kommendörens fru, chefsekreteraren, Rut och jag. Då man sitter runt en dubbelsäng sitter man dessutom med ryggen åt varandra.

Det uppdrag de hade åt oss var att ansvara för de nya löjtnanterna som kom ut från officersskolan de första fem åren i tjänsten. Vår tjänst i Norge skulle börja den första augusti. Vår befattningsbeskrivning skulle utformas under arbetets gång (vilket naturligtvis aldrig skedde). Vår officiella titel var "Utveckling och träning av löjtnanter".

Vi reste hem till Sundsgården och började planera för att packa ned våra tillhörigheter och flytta till Norge. Vi var alltså heltidspensionärer i sju månader, varav en stor del av tiden användes för flytten från Lettland och senare flytten från Sverige. 

PS
Då vi hade flyttat från Lettland till Sverige som pensionärer funderade jag lite grand på vad pensionärer egentligen gör. Jag läste på lite grand och började förstå att pensionärer sitter på parkbänken och matar duvor. Sundsgården ligger väldigt vackert vid Mälaren och där finns en hel del duvor. Jag hade börjat göra mig bekant med duvorna och de förstod att nu fanns det pensionärer på Sundsgården och jag kan tänka mig att det började vattnas i munnen på dem då de tänkte på alla brödbitar det skulle generera. Då vi kom hem från samtalet i Oslo gick jag ned och informerade duvorna att dom nog får vänta några år på duvmatningen. Det var ingen som protesterade. Det såg nästan ut som om två av duvorna nickade att det var OK.


/PB

Fortsättning följer på måndag.

De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

Bibelord i Coronatider 68

Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning. 
Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
(Ps 62:2-3)

Dagens andakt 3 juli

”Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen och han skall fly för er.” (Jak 4:7)

Norman Vincent Peale berättar i en av sina böcker om en speciell sorts kor, Hereford-korna, i västra USA. Det uppstår ibland våldsamma snöstormar på de stora slätterna, och när temperaturen sjunker under noll och snön driver blir det ganska bistert för korna. Vanliga kor skulle driva med vinden och inte stanna upp förrän de kom till ett hinder och där skulle de stå och frysa ihjäl. Hereford-korna däremot kämpade sig istället fram emot vinden tills de nådde ett hinder. Där kröp de ihop skuldra vid skuldra, sänkte huvudena och väntade på att vinden skulle avta. 
Jag tror att detta är det sätt som Gud vill att vi kristna ska möta svårigheterna. Visst kan vinden vara hård ibland och visst kan det vara frestande att driva med tills något, vad som helst tar emot. Men Gud vill att vi istället ska kämpa emot och han kommer att förse oss med ett skydd där vi kan gömma oss tills det onda har dragit förbi.

BÖN
Herre, jag ber idag om uthållighet! Jag ber om hjälp att trotsa vinden tills jag finner skydd. Tack att du ska förse mig med skyddet där jag kan få vila från kampen tills det onda är över. 


UTMANINGEN 3 juli - Jos 10

SOLEN STÅR STILLA

Bibelläsning: Josua 10
Läs bibeltexten här


”Du sol stå stilla i Gibeon” (Jos 10:12 FB)

Även i detta kapitel möts Josua av Herrens ord ”Frukta inte” (vers 8 och 25), och även vi gör väl i att ta emot denna uppmaning för våra liv. Någon har sagt att det uttrycket finns 365 gånger i Bibeln – en gång för varje dag.

Josua ber i detta kapitel även att Gud ska låta solen stå stilla, så att Josua skulle få ytterligare några timmar det dygnet, och han blev bönhörd (vers13). Det står ”att solen gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen”.

Just den morgon jag skriver detta vaknar jag upp efter en flygresa och förstår att jag befinner mig i en annan tidszon. Jag får vrida klockan tillbaka två timmar och leva de timmarna ännu en gång. Men jag vet att jag kommer att förlora dem igen då jag reser tillbaka. Men i Josuas fall ser det verkligen ut som att solen stod stilla för att Josua skulle få några extra timmar. 

Vi kan också hamna i tidsnöd och behöva be Herren om hjälp att få tiden att räcka till. Även om Herren inte alla gånger svarar med att stoppa tidens gång kan han välsigna vårt arbete så att tiden räcker till.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig, Herre, att använda de timmar du ger mig idag på bästa sätt.
____________________
Innehåll:- Vers 1-27
Josua besegrar de fem amoreiska kungarna
- Vers 28-43
Josua intar sex städer

Kommentar:
De fem amoreiska kungarna angriper Gibeon eftersom Gibeon ingått förbund med Isarel.

Gibeon ber Israel om hjälp eftersom de har ingått förbund med varandra. Israel drar ut och överraskar de fem kungarna. Deras härar drabbas av panik och besegras av Israel.

Genom de fem amoreerkungarnas anfall mot Gibeon behövde inte Josua dra ut i fem fälttåg och attackera dem i deras befästa städer. Det som amoreerkungarna hade tänkt till skada för Guds folk blev i stället till något gott för Guds folk. Självmål! "Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett" (1 Mos 50:20).

Josua bad Gud att han skulle låta solen stå stilla så att han kunde fullborda fälttåget mot de fem amoreiska kungarna. Och Gud lät det ske (vers 12-13).
Denna händelse finns även omtalad i en utombiblisk källa, "den redliges bok". "Den redliges bok" finns också omnämnd i 2 Sam 1:18.

Till eftertanke:
Det som verkligen såg ut som det ondas seger, då Jesus hänger döende på korset, blev istället det godas triumf. Jesus utbrast "Det är fullbordat". 
Som ett resultat av detta har miljoners, miljoner människor blivit frälsta till ett evigt liv!
- Det är verkligen värt att tänka igenom.

2 juli 2020

Tiopunktsprogram för en kristen revolution


- Från Svenska Evangeliska Alliansens hemsida -

Hur kan vi som Guds folk göra en skillnad i den här världen? I vårterminens sista nyhetsmail listar SEA:s Olof Edsinger tio punkter för en sann kristen revolution – andliga praktiker som gör skillnad både nu och i evigheten.

De senaste veckorna har demonstrationer skakat om stora delar av västvärlden. Under parollen ”Black Lives Matter” har folk samlats till protester mot rasism i allmänhet och överdrivet polisvåld i synnerhet. De flesta med de bästa intentioner, men tyvärr också med personer som mest har varit ute efter att ställa till bråk. Särskilt på vänsterkanten finns det grupper som mer än gärna använder sig av våld för att manifestera sina åsikter.

Och så finns det ju också något närmast magiskt över begreppet ”revolution”. Att göra revolution, skulle man kunna säga, handlar om att göra skillnad i grunden. Omvälvande, omstörtande – och helst på kort tid. Politiskt vandrar det i många fall hand i hand med vapenmakt. Den franska revolutionen och det efterföljande skräckväldet är det mest kända exemplet. Bolsjevikernas revolution i Ryssland och kulturrevolutionen i Maos Kina är två andra. Av dessa händelser kan vi dra lärdom – och ta varning.

Själva viljan att göra skillnad med våra liv är dock inte dålig. Tvärtom. Låt mig därför ta tillfället i akt att föreslå ett tiopunktsprogram för revolution för oss som betraktar Jesus Kristus som vår förebild. På ytan något helt annat än de politiska revolutionerna. Men betydligt mer verkningsfullt för den som vill se Guds rike breda ut sig i världen!


Läs de tio punkterna och begrunda:  https://www.sea.nu/10-punkter-for-en-kristen-revolution/

Bibelord i Coronatider 67

Ty du är min tillflykt ett starkt torn mot fienden.
Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ta min tillflykt under dina vingars skugga.
(Ps 61:4-5)

Dagens andakt 2 juli

”… och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” (Fil 1:6)

Telefonen ringde på kontoret och stämma säger på klingande norska: ”Hej, minns du mig? Jag och min fru, vi älskar fortfarande Jesus”. Och visst mindes jag. Han var en av alla de elever som fick möta Jesus under de åren vi arbetade på skolan i Norge. Nu hade det gått många år sedan den dagen han böjde sig för Jesus och vi hade inte haft någon kontakt under alla år. Ibland hade vi undrat över hur det hade gått för alla dem som blivit frälsta, och inte minst hur det hade gått för den här unge mannen. Var han fortfarande bevarade som en kristen eller hade han lämnat tron? Nu fick vi ett bevis på att Gud själv tar ansvar för dem som är hans. Det var inte vi som hade frälst honom. Det var inte vi som hade börjat ett gott verk i honom. Det var Jesus. Och när Jesus har börjat sitt verk i en människa tar han ansvar för att också fullborda det.

BÖN
Herre, tack för att du själv är den som verkar i oss. Tack för att det enda jag behöver ta ansvar för är att jag håller mig nära dig varje dag, och lyder de impulser du ger mig. Sedan tar du hand om resultatet.

UTMANINGEN 2 juli - Jos 9

LURAD AV SYNDEN?

Bibelläsning: Josua 9
Läs bibeltexten här


"Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed. Men när tre dagar hade gått sedan de hade ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem."  (Jos 9:15-16 FB)

Gud hade befallt israeliterna att inte låta några främmande folk bo ibland dem. Det visar sig senare under Domartiden och konungatiden att de främmande folken var det som drog bort Israels hjärta från Gud. Här bedras Josua och ett främmande folk tillåts att bo kvar mitt ibland Israels folk.

Det är på samma sätt med synden i vårt liv. Vi får inte acceptera att den bor kvar hos oss för förr eller senare kommer den att förföra oss att kompromissa med Guds vilja för våra liv.

Synden kommer på samma sätt som Gibeoniterna i Jos 9. Synden bedrar oss att acceptera att den får finnas med mitt i vårt liv.

Synden sniker sig in och lurar oss att ingå en kompromiss och ett förbund med synden. Synden kommer i en trovärdig skepnad med trovärdiga argument om varför den ska tolereras och accepteras.

Vi måste totalt avvisa synden i vårt liv. Annars kommer den att leda till vårt avfall.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Om jag inte förgör synden i mitt liv kommer den att förgöra mig. 
_________________
Innehåll:
Gibeoniterna lurar Josua som låter dem bo bland israeliterna.
Gibeoniternas liv räddas och de blir slavar åt israeliterna.

Kommentar:
När kungarna väster om Jordan hörde om hur framgångsrika och skoningslösa israeliterna var då de intog den ena staden efter den andra blev de förskräckta. De slöt sig då samman för att strida mot Josua och Israel (vers 1-2).

Men invånarna i Gibeon använde en annan taktik för att rädda sina liv. De klädde sig i utslitna kläder och kom till Josua och sa att de kom från ett mycket avlägset land och bad Josua att sluta förbund med sig (vers 6).

Josua frågade inte Herren och tyckte nog att det var ofarligt att sluta förbund med detta folk. Då det sedan visade sig att gibeoniterna hade lurat israeliterna, kunde de inte döda gibeoniterna eftersom de inför Herren hade gett dem en ed att inte röra vid dem.

Resultatet blev att gibeoniterna blev slavar åt israeliterna och fick tjäna som vedhuggare och vattenbärare under många generationer framöver (vers 27).

Till eftertanke:
"Synden kommer i en trovärdig skepnad med trovärdiga argument om varför den ska tolereras och accepteras".
- Inom vilka områden försöker synden bli accepterad och bofast i ditt liv?
- Hur hanterar du det? Låter du dig övertygas med "det kan väl inte vara så farligt"?

1 juli 2020

Mitt vittnesbörd del 18 - TILLBAKA TILL SVERIGE

 
Vi börjar närma oss slutet av 2012. Vi har bott och arbetat i Lettland under tre och ett halvt år och det börjar bli dags för farvälmötet.

  Söndagen den 16 december fylldes hela lokalen på Riga första kår med frälsningssoldater och vänner som samlats från hela Lettland (Bild 1och 2). Vi bjöds på ett fantastiskt program och många översvallande tal. Du kan se fler bilder från farvälmötet här:https://get.google.com/albumarchive/111546776187860504447/album/AF1QipNu2wGoM3lMvTun9miPsyxuM80eZLHCXwhwPTy-?feat=flashslideshow

Jag sa i mitt tal att sådana saker som sagts här under mötet får man normalt inte höra förrän under sin egen begravning, om man nu överhuvud hör något då. Men jag sa: "Kom ihåg, vänner, även om ni tycker att vi ser förskräckligt gamla ut, så är vi inte helt döda ännu. Det är till och med så att vi mår ganska bra ännu så länge."

Om du undrar vad det är för dokument vi håller i handen på bild 2, så är det våra Pensioneringscertifikat (Bild 3).

Vi hade visserligen fått frågan om vi var villiga att fortsätta arbeta för Frälsningsarmén i Svergie efter pensioneringen, men vi hade tackat nej. Vi hade ju sagt upp oss och försökt att gå i pension fyra år tidigare och det hade inte blivit så mycket med den pensioneringen. Men nu räknade vi med att få tid att göra det som inte blev av sist vi försökte gå i pension.


Årsskiftet 2012-13 flyttade vi hem till Sverige. Vi fick hyra ett hus på Sundsgården på Ekerö utanför Stockholm. Vi hämtade alla vår ägodelar från förrådet på Shurgård där de varit magasinerade i tre och ett halvt år. Vi fyllde huset och ett garage som vi också hyrde på Sundsgården.

Vi tänkte nog att nu skulle vi få tid att skriva de böcker som ännu var oskrivna. Vi hade en del inbjudningar att tala på bibelhelger och mötesserier. Jag hade sedan 2009 skrivit bibelkommentarer till varje kapitel i Bibeln. Jag hade flera hundra "prenumeranter" som fick mina kommentarer på e-post varje morgon. Så vi tänkte nog att vi hade många meningsfulla uppgifter framför oss, även om vi var "pensionärer".

Vi började bli färdiga med uppackningen av allt som varit magasinerat i tre och ett halvt år och såg fram till vårt nya liv. Men så ringde telefonen...

/PB

Fortsättning följer på fredag.
De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html



Psalmer från Psaltaren varje onsdag och söndag: Psalm 45


ETT HJÄRTA SOM FLÖDAR ÖVER


Bibelläsning: Psalm 45
"Mitt hjärta flödar över av vackra ord, jag säger: Min sång gäller en konung. Min tunga är en snabb skrivares penna. Du är den skönaste bland människors barn" (Ps 45:2-3 FB)

Det är gott att lovsjunga Herren! Och i denna psalm låter författaren sitt hjärta flöda över i lovsång och tacksägelse till Gud.

Kom med i lovsången! Använd psalmens ord och dina egna. Oavsett dina förhållanden idag är Herren densamme och värd din lovsång.

Lyft din blick och låt ditt hjärta flöda över. Då du gör det händer det något i dig själv. Du flyttar fokus från dig själv och ser på Herren, och då förvandlas du (2 Kor 3:18)!


==> Mannakorn att tugga på under dagen: Lyft din blick och låt också ditt hjärta flöda över.

Dagens andakt 1 juli

”Herren Israels Konung bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont… Herren, din Gud bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel. (Sef 3: 15b, 17)

Första gången jag läste dagens bibelord var jag ganska nyfrälst, eller rättare sagt hade jag för första gången i livet fått det, som de gamla kallade för ”frälsningsvisshet”. Jag var 25 år gammal. Jag hade varit med i församlingen hela mitt liv, men jag hade aldrig etablerat en personlig relation till Gud och till hans ord. Bibeln var en otillgänglig bok, vars berättelser jag visserligen kunde ganska väl från söndagsskolan, men vars övergripande budskap fortfarande var ganska okänt för mig. Ordet från Sefanja bok blev mycket personligt när någon gav mig detta bibelord på en lapp. Tänk att budskapet var till mig - Det handlade ju om att Gud bodde i mig och att han gladde sig över just mig, att han älskade mig och att han fröjdade sig över mig. Ofattbart och underbart!
Senare i livet när jag skulle delta i, och tala vid, en konferens långt bort i världen, kände jag mig ensam och ganska hjälplös inför det viktiga uppdraget. Då mötte Gud mig ännu en gång med samma hälsning. Herren bor i dig! Och plötsligt blev det svåra överkomligt för Gud skulle vara med.  

BÖN
Tack Gud, min far för att du har tagit din boning i mig och att jag därför aldrig behöver frukta något ont. Tack att du räddar, tack att du älskar och tack att du gläder dig över mig.

UTMANINGEN 1 juli - Jos 8

VAR INTE RÄDD

Bibelläsning: Josua 8
Läs bibeltexten här


Herren sade till Josua: "Var inte rädd, fäll inte modet!”  (Jos 8:1 Bibel 2000)

Det hade börjat komma motgångar. Allt gick inte som Josua hade hoppats och framtiden var full av mörka moln.
Då kommer Gud och säger ”Var inte rädd”. Då Gud säger det är det tyngd bakom orden. Den som säger det har all makt i himmelen och på jorden.

Då Gud säger något till oss vet vi också att han har makt att fullborda det han lovar.
Eftersom det är Han som säger det kan vi lita på det: "Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta.”  (Hebr 13:5-6 FB)


- Mannakorn att tugga på under dagen: "Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig."
_________________
Innehåll:
- Vers 1-29
Erövringen av Ai
- Vers 30-35
Josua bygger ett altare åt Herren



Kommentar:
Nu var de på väg att inta staden Ai igen. Men den här gången gjorde inte Josua som förra gången då han gjorde upp en plan efter sitt eget huvud (kap 7). Josua hade bett Gud om förlåtelse och folket hade renat sig och invigt sig till Herren på nytt.


Den här gången började fälttåget i bön till Gud. Herren gav uppmuntrande ord (vers 1) och noggranna instruktioner. Josua uppmanade folket att och sa "Gör som Herren befallt" (vers 8).

Då man intagit Ai byggde man ett altare åt Gud och läste upp "alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken" (vers 34). Man hade samlat "Israels hela församlingen med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem" (vers 35).


Till eftertanke:

Lägg märke till hur noga man var att komma ihåg och följa Guds ord. Först kommer man inför Gud och lyssnar på vad han vill säga. Då man har lyssnat gör man som Gud har sagt. Då segern är vunnen tillber man Gud och läser upp hela Guds Ord för hela folket. Vad Gud hade sagt direkt och i sitt Ord var ledstjärnan för alla beslut.
- Vilken plats har Guds ord i församlingen idag?
- Vilken plats har Guds ord i mitt liv idag?

30 juni 2020

Vittnesbördet: Min väg till Gud - Veikko

"Jesus kan rädda dig från mörkret till ljuset"

Mitt liv började gå snett när jag var 17 år. Jag hamnade i ett knivdrama där min rumskompis blev brutalt mördad. Jag som försökte hjälpa honom blev mest blodig. Polisen tyckte att det här var ett lättlöst fall och då blev jag anhållen för mord.
   När jag kom ut hade jag en stämpel som mördare och då är det lika bra att bli det, och detta styrde mitt liv åt fel håll. Min identitet blev en farlig brottsling och en narkoman och till slut trodde jag på det själv.

Bibelord i Coronatider 66

Ty din nåd räcker upp till himlen
    och din sanning ända upp till skyarna.
(Ps 57:11)

Dagens andakt 30 juni

”Herren Israels Konung bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont… Herren, din Gud bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel. (Sef 3: 15b, 17)

Första gången jag läste dagens bibelord var jag ganska nyfrälst, eller rättare sagt hade jag för första gången i livet fått det, som de gamla kallade för ”frälsningsvisshet”. Jag var 25 år gammal. Jag hade varit med i församlingen hela mitt liv, men jag hade aldrig etablerat en personlig relation till Gud och till hans ord. Bibeln var en otillgänglig bok, vars berättelser jag visserligen kunde ganska väl från söndagsskolan, men vars övergripande budskap fortfarande var ganska okänt för mig. Ordet från Sefanja bok blev mycket personligt när någon gav mig detta bibelord på en lapp. Tänk att budskapet var till mig - Det handlade ju om att Gud bodde i mig och att han gladde sig över just mig, att han älskade mig och att han fröjdade sig över mig. Ofattbart och underbart!
Senare i livet när jag skulle delta i, och tala vid, en konferens långt bort i världen, kände jag mig ensam och ganska hjälplös inför det viktiga uppdraget. Då mötte Gud mig ännu en gång med samma hälsning. Herren bor i dig! Och plötsligt blev det svåra överkomligt för Gud skulle vara med.  

BÖN
Tack Gud, min far för att du har tagit din boning i mig och att jag därför aldrig behöver frukta något ont. Tack att du räddar, tack att du älskar och tack att du gläder dig över mig.

UTMANINGEN 30 juni - Jos 7

BEGÄRETS KONSEKVENSER

Bibelläsning: Josua 7
Läs bibeltexten här


"Det är sant. Jag har syndat mot HERREN, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det." (Jos 7: 20-21 FB)

Allt hade gått så bra. Herren hade öppnat alla vägar. Och plötsligt blir de besegrade av folket i en liten ort, med många dödsoffer till följd.

Israels folk blev förskräckta. Vad skulle hända nu då alla folk fick veta att israeliterna hade blivit besegrade. Folkets hjärta smälte (vers 5), Josua kastade sig på marken och ropade "Varför!" (vers 7).

Det visade sig att en enda person hade varit ohederlig och stulit och ljugit (vers 11). Det var orsaken till att framgången för Guds folk upphörde.

Akans förklaring var att han fick begär till det och tog det (vers 21). Begäret ledde till en orätt handling.

Begär leder ofta till synd och synd leder till katastrof.

Men det fanns en väg tillbaka. Folket fick göra upp med synden och helga sig (vers 13). Det är aldrig hopplöst. Det finns en väg tillbaka. Men vi får aldrig kompromissa med synden. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Kompromissa inte med synden!
_______________
Innehåll:- Vers 1-5
Det misslyckade fälttåget mot Aj
- Vers 6-26
Akan bekänner sin synd


Kommentar:
Inför slaget om Jeriko frågade Josua Herren hur de skulle göra. Men då de skulle inta Ai frågade inte Josua Herren. Josua tänkte att detta kunde han klara av själv. Då Josua litade till sin egen styrka ledde det till katastrof med många dödsoffer.


Detsamma gäller oss idag. Den församling som tror att man klarar sig bra i sin egen styrka möter nederlag, medan den församling som är helt beroende av Herren kommer att finna en väg till seger. I brevet till Filadelfia i Uppenbarelseboken står det till och med att en av orsakerna till församlingens framgång var att de hade liten kraft i sig själva (Upp 3:8).

Genom hela Israels historia kan vi se hur välsignelse kommer som ett resultat av att man tar itu med synd. På samma sätt som inför övergången av Jordan uppmanas folket nu att helga och rena sig, för de kommer inte att kunna stå emot sina fiender innan de avlägsnat synden (vers 13).


Till eftertanke:
Akan visste att han hade syndat. Han förnekade synden och gömde den. Han tänkte säkert att så länge ingen visste om den var det inte så farligt.
- Detta är värt lite eftertanke. Hur hanterar vi våra synder? Kan vi tänka oss att leva med våra synder så länge ingen vet om dem? Hur påverkar våra dolda synder vår relation till Gud?

29 juni 2020

Mitt vittnesbörd del 17. DRÖMMAR BLIR VERKLIGHET

Vittnesbörd från Lettland.

Då vi möts av de enorma behoven och våra egna resurser är nästan obefintliga kan det kännas övermäktigt. Vi står där med två fiskar och fem bröd och femtontusen människor förväntar sig att vi ska föda dem. Det var ungefär så vi kände inför mötet med Sarkani. Här kommer en berättelse om vad Gud kan göra då våra resurser var uttömda.

Byn Sarkani var byggt som bostäder till den sovjetiska militären som hade ockuperat Lettland i femtio år. Nu var husen helt förfallna. Det var där de sociala myndigheterna placerade dem som hade straffat sig ut ur alla sociala nätverk. Det var hopplöshetens by. Ca sjuttio personer bor i byn, arton av dem var barn. De flesta vuxna var alkoholister och kriminella. Men det fanns barn i Sarkani och tio av dem hade blivit frälsningssoldater i Frälsningsarmén (Bild 1: Sju av dem blir invigda till juniorsoldater på Skangal som ligger några kilometer från Sarkani).

De åtta gråa betonghusen var utan värme, vatten, avlopp eller toaletter. Det enda vatten som finns i lägenheterna är det som läcker in genom de trasiga taken. En eftermiddag då vi hade besökt Sarkani och var på väg ut av byn och såg all hopplösheten fick Rut en syn. Det var som på en film som börjar i svartvit och som sedan går över i färg. Husen var inte längre grå och hopplösa, plötsligt var det fullt av glada färger. Det fanns blomsterrabatter och glada barn som lekte och skrattade. Rut såg vad det skulle kunna bli i Sarkani.

Vi tog kontakt kommunens borgmästare som vi hade mött några gånger tidigare. En mycket bestämd kvinna. Vi berättade om vår vision att göra något för i Sarkani och frågade om kommunen var villig att bidra med pengar. Hon hävdade bestämt att det vara meningslöst att försöka hjälpa folket i Sarkani. De är så lata att då de går ut för att stjäla ved, kapar de träden i midjehöjd för att slippa böja sig.
Efter några dagar kom det ändå ett erbjudande från borgmästaren. Vi skulle få hyra ett av bostadshusen i trettio år utan att betala hyra om vi renoverade det. En vision av Barnens hus i Sarkani började ta form. (Bild 2. Det huset vi fick erbjudande om i Sarkani. I taket finns stora hål och en del fönster hade ersatts med plastdukar. Det fanns toaletter i huset, men avloppen hade frusit sönder många år tidigare).

Veckan efter hade vi ett samtal med ett soldatpar. Hon var regional ungdomsledare, en oerhörd kapacitet. Han var byggare med egen byggfirma. På grund av att det inte fanns några byggjobb i Lettland levde han huvudsakligen i Norge och jobbade på byggen och kom hem då och då för att träffa familjen. Äldsta dottern skulle börja skolan till hösten och nu hade de tagit det smärtsamma beslutet att de måste överge Lettland och flytta till Norge. Vi bad tillsammans och då de skulle gå frågade Rut vår ungdomsledare om hennes drömmar, vad hon helst skulle vilja jobba med. Hennes svar var: "Jag drömmer om ett barnens hus i Lettland".

Några dagar senare var Rut och jag i Stockholm för ett sammanträde på HK. Dagen efter skulle vi träffa styrelsen för en fond som under flera år samarbetat med Frälsningsarmén för att stötta handikappade barn i Lettland. Samarbetet hade inte fungerat så bra de senaste åren. Det verkade som om Barnfonden mest utnyttjade Frälsningsarméns namn och lät Frälsningsarmén administrera deras hjälpverksamhet. Vi hade fått i uppdrag att avsluta samarbetet med fonden. På kvällen på hotellrummet fick vi en idé (säkerligen från Gud). Barnfonden arbetade bara med handikappade barn och vi kunde inte få några pengar till våra sociala barnverksamheter. Men om vi kunde övertyga styrelsen att även satsa på socialt handikappade ville vi gärna fortsätta samarbetet. Rut skrev projektet och dagen efter presenterade vi våra drömmar om ett Barnens hus i Sarkani, där barnen kunde få läxhjälp, duscha, leka och vara som vanliga barn. Jag tror till och med vi såg en tår i några ögon då vi berättade om barnens liv i Sarkani. Till vår förvåning fick vi direkt 100.000:- att starta projektet med.

Vi åkte tillbaka till Riga och anställde byggaren på ett år (det var ungefär så långt pengarna räckte). Vi skrev kontrakt med honom och bad honom åka upp till Sarkani för att se var vi skulle börja. Vi kanske kunde renovera en av lägenheterna och börja där. Vi bestämde träff med byggaren nästa fredag.
Vi hade en dröm, ett hus i dåligt skick och en byggare anställd på ett år. Dessutom kunde byggarens familj bo kvar i Lettland och vi kunde behålla vår barnarbetare.

På fredag träffade vi byggaren. Han sa att om vi sa att han skulle renovera huset, så skulle han göra det. men han avrådde oss att investera i huset. Grunden var skev och huset var fullt av mögel och vi skulle aldrig få tillstånd att bedriva barnverksamhet i det huset. 
Vi hade en dröm, inget hus, en byggare anställd under ett år som inte hade något att göra. Vi bad tillsammans med byggaren och lovade återkomma.

Nästa dag meddelade vi borgmästaren att vi måste tacka nej till erbjudandet om huset. Hon blev inte glad.

Några dagar senare fick vi ett mail från finanssekreteraren på Frälsningsarmén i Stockholm. Hon hade blivit kontaktad av en fond som hade "glömt" att ge ut fondens avkastning på flera år och nu sökte de efter ett projekt som de kunde ge pengarna till för att inte pengarna skulle gå förlorade. Finanssekreteraren tillade att det handlar om mycket pengar. Rut skrev projektbeskrivningar igen. Vi sökte även pengar för ett nytt socialt center i Riga. Vi hade rätt person som skulle driva det och hon hade en vision för sociala centret. Det var bara pengarna som fattades.

Vi väntade spänt på svaret på vår ansökan. Vi hörde att det var många som hade sökt och fått nej. Sedan fick vi svaret. Vi hade fått beviljat varje krona vi hade bett om!

Officerarna i Sarkani hade samtidigt fått reda på att ett något mindre hus var till salu i Sarkani. Vi skickade upp byggaren för att se på huset. Taket var ruttet, golvet var inte ruttet för det fanns bara jordgolv, men väggarna var intakta och möjliga att bygga vidare på. Vi köpte huset billigt (Bild 3. Huset vi köpte).

Byggaren satte igång och efter elva månaders byggande och ett 115 meter djupt borrhål för att få upp friskt vatten var huset färdigt och det var dags för invigning av Barnens hus i Sarkani. (Bild 4-6)

Vid invigningen var det fullt i samlingssalen. Till och med borgmästaren kom. Hon berättade att hon varit tvungen att lämna ett sammanträde i kommunalhuset någon mil från Sarkani för att hinna fram i tid. De andra frågade vart hon skulle åka. "Till Frälsningsarmén", svarade borgmästaren. Då hon lämnade lokalen var det med deras fråga ringande i öronen "Har du gått med i Frälsningsarmén...?"

Under högtidsstunden sjöng juniorsoldaterna "Bygg inte hus på en sandig strand" och efter det hade borgmästaren bett att få säga några ord. Hon grät då hon talade. Det gör normalt inte borgmästare i Lettland.

Något år senare invigde kårledarna de första vuxna soldaterna någonsin i Sarkani. (Bild 7)
/PB  

Fortsättning följer på onsdag
De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html