Nordic Choice Hotels

20 nov. 2013

Begravda stridskrafter



Brev nr 13 från General William Booth skrivet 1907

Kamrater och vänner

Huru ofta klaga vi icke över de ringa fransteg frälsningsverket gör i världen. Nöjen, rikedomar, ekonomiska företag och vetenskap utveckla sig raskt och göra nya landvinningar, under det att Guds och  Jesu Kristi rike endast långsamt rör på sig.
 Men är det något under, att de ting, som tillhöra denna världen, gå framåt och att det, som tillhör Jesus Kristus, står så gott som stilla? Jämför blott den oerhörda energi, den tid, de penningar och andra krafter, som nedläggas på framförandet av jordiska företag, med de ringa krafter, som sättas i verksamhet för himmelens räkning.

Under min senaste resa till Japan lade jag märke till, huru åtskilliga av passagerarna fördrevo sin tid med barnsliga lekar, kortspel, innehållslöst prat o. s. v.  Jag kunde då ej annat än tänka på vilka, oerhörda krafter, som nu ligga obrukbara, och som, om endast den Helige Ande finge taga dem om hand, skulle kunna användas för denna världens pånyttfödelse.

Jag undrar, vilken erfarenhet ni ha i er kår, mina kamrater, i detta hänseende? Är alla de krafter, som officerare, underofficerare, soldater. barnsoldater och mötesbesökare äro i besittning av, i vederbörlig verksamhet för att tjäna Jesu Kristi rike till människors frälsning?

Utan tvivel förstår jag, att ni ibland säga, att, om ni endast hade mera penningar eller en annan lokal eller kanske bättre soldater eller andra officerare, skulle saker och ting vara helt annorlunda, än vad de nu äro.

Men vänta ett ögonblick, och låt mig fråga eder, huruvida ni använda de krafter, som allaredan står till ert förfogande. Att börja med:
1. Är er tankekraft så mycket i verksamhet, som den kunde vara? Finnes det icke ett visst mått av hjärnkraft, som ligger obrukad? Kunde icke några nya planer uttänkas för att draga folket till mötena eller för att komma åt dem i deras egna hem eller på gatorna och torgen eller på deras nöjestillställningar?
 Eller kunde icke något uttänkas, som skulle kunna göra edra möten mera intressanta och andliga och på så sätt mera kraftfulla?
 Jag hörde häromdagen talas om ett stort blomstrande affärsföretag i Amerika, som sysselsätter fem tusen personer. På en synlig plats inom verkstädernas område finnes uppsatt en låda, varuti vilken som helst av de anställda, man eller kvinna, ung eller gammal, kan nedlägga en beskrifning på någon ny idé eller plan, som han möjligen har, genom vars tilllämpande någon viss del av arbetet skulle kunna uträttas snabbare och billigare än förut.
Firman i fråga har lovat, att om efter undersökning förslaget  skulle visa sig användbart och nyttigt, skall uppfinnaren erhålla sin andel av den därigenom uppkommande vinsten.
 Kunde vi inte ha någon liknande anordning vid våra kårer? Vakna i alla händelser upp, ni slumrande hjärnor, och börja att tänka och planera ut något sätt, genom vilket vår gamla stridsvagn kan sättas i kraftigare fart! 

2. Låt mig vidare fråga, om det ej finnes en hel del begravna förmågor i er kår. Antag, att ni endast äro tjugu eller trettio soldater, jag är likväl säker,  om att några gåvor slumra hos er. Kapten vet ingenting om dem. Fanjunkaren känner ej heller till deras tillvaro, och D. O. är lika okunnig som saken, Kanske inte ens dessa talangers ägare ha en aning om deras tillvaro.
a) Utan tvivel finnes det i mången kår en soldat med en god soloröst, som aldrig ännu sjungit solo vid ett möte.
b) Möjligen finnes det någon med gåvan att bedja med ande och kraft, som ännu aldrig öppnat sin mun till bön vid ett offentligt möte.
c) Sannolikt finnes det en soldat i edra led, som kunde vittna eller tala till nytta och välsignelse, men som ännu icke låtit höra sin röst.
d) Så finnes det kanske någon blyg kamrat, som, när han gjorde ett försök, blev nervös, misslyckades och ansåg, att han burit sig så dumt åt. att han beslöt att aldrig mera våga sig på saken. Och sedan dess har han aldrig försökt.
 Tag reda på dem, o, kapten eller fanjunkare eller hvem du vara må! Tag reda på dessa människor med de begravna talangerna, och låt oss bringa fram dessa oanvända gåvor ur deras gravar, till Guds tjänst och mänsklighetens frälsning!

3. Månne icke också en god del av tillgivenhet finnes begraven bland eder. Jag vet icke, om jag någonsin besökt er kår eller känner edra officerare eller hållit något möte i edra trakter. Men jag vet, att lite mera kärlek till Gud och till varandra och till de stackars syndarna omkring eder skulle betydlig hjälpa eder. Om en sak är jag säker, alla äga vi hjärtan, som kunna älska. Väck upp dem att öva lite mera av denna tillgivenhetskänsla.

 Kanske det finnes gravar bland oss, i vilka någons första kärlek länge legat begraven.  Komma ni inte ihåg de dagar, då somliga av eder, som nu lyssna till mitt budskap, knappast kunde sova om nätterna eller arbeta om dagarna för den glödande kärlek till Jesus Kristus, till edra kamrater och till de förlorade människorna omkring eder, varav edra hjärtan överflödade?

 O, låt oss få en uppståndelse! Sök fram den dyrbara tillgivenhetskänslan från dess gömställe!
Det är just detta kåren behöver. Kärlek skall fylla varje behov. O, Herre väck upp ditt folk!

4. Kanske också att lite penningar äro begravna någonstädes i eder kår, vilka, om de bleve framgrävda och satta i rörelse, skulle kunna bliva nyttiga för Jesus på mörka platser långt borta eller i kårens grannskap, ja, kanske inom själva kåren.

 Jag vet icke, var begravningsplatsen är eller hur stor den summa är, som ligger där. Men vilket beloppet än är, om det tillhör Gud och borde användas till hans ära och världens frälsning, så hämta fram det. Jag fruktar, att många salvationister gå omkring i världen, tiggande pengar för Arméns räkning, vilka själva skulle kunna åstadkomma dessa belopp, om endast viljan vore god. Om så är fallet med någon soldat, underofficer eller vän vid denna kår, hoppas jag, att de skola föra fram sina gömda skatter och lägga dem vid Mästarens fötter.

5. Låt mig till sist fråga. om ej en större kvantitet energi ligger begraven i er kår? Energi är en värdefull gåva. Och jag tackar Gud, att Frälsningsarmén icke är alldeles utfattig på densamma. Men vi behöva en hel del mera.

Vad är din kårs erfarenhet i denna riktning? Äro ni alla i arbete och alltid i arbete och av all er kraft i arbete? Vad är din mening?

Vilken skillnad förefinnes icke mellan den energi, som lägges i dagen af många salvationister, då det gäller deras egna angelägenheter, och det sätt, på vilket de upptaga, vad de räkna för att vara sin Herres sak.

De äro, tyvärr, som jag redan påpekat, icke vakna. De gå till mötena och sjunga, bedja och vittna -- halvsovande. Jag minnes, att jag en gång besökte en stad, där man berättade mig, att halva befolkningen ständigt var försänkt i sömn och den andra hälften gick omkring på tå för att icke väcka de sovande. Liknar din kår den staden? Jag hoppas att så icke är! Men om så skulle vara, är det hög tid att vakna.

Inga kommentarer: