Har du fyra minuter till övers?

 

Lyssna på "tankar för dagen" i P1. Moa Karin Killander berättar om försoningen med sin pappa. Varning: Du kan bli berörd!

Lyssna här: https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2539641

Dagens andakt, den 28 februari

 

”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.”
(Ps 19:2-5)

 Om du har flugit långt i västlig riktning någon gång, har du säker förstummats av att solen aldrig tycks gå ner. Det beror på att tiden i varje tidzon är en timme tidigare än tiden i den angränsande zonen österut. Vi vet att när det är natt på ena sidan jordklotet så är det dag på andra sidan.

Detta är fascinerande när man tänker på den kristna kyrkan som finns och verkar över hela jorden. Det är verkligen en kyrka som aldrig sover. När vi beder vår aftonbön, beder några av dina trossyskon sin morgonbön och andra åter sin middagsbön. Det är som att vi överlämnar en stafettpinne till de andra, och vi kan tryggt gå till vila på kvällen. Psalmisten skriver:

När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt
ditt lov väcks upp i nya länder
Din kyrka håller troget vakt 

Den sol som oss till vila viger
För andra tänder arbetsdag
Ur andras hjärtan bönen stiger
Om kraft att vandra i din lag.

BÖN

Tack Jesus att jag får vara en del av din kyrka, som aldrig sover. Hjälp mig att troget stå på min post och fullgöra mitt uppdrag där du har ställt mig. Hjälp mig att stämma in i himlens förkunnelse om din härlighet, och tillsammans med himlavalvet vittna om dina verk.

"DÅ BRAST FÖRLÅTEN" – Markus 15

 

Bibelläsning: Markusevangeliet 15
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=mark&chapter=15&verse=1

"Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner" (Mark 15:38 FB)

"Förlåten" var skiljeväggen in till det allra heligaste, där Gud själv bodde. Dit hade människor inte tillträde.

Men då Jesus dog på korset öppnades vägen till Gud. Och att det betonas att den brast uppifrån och ner visar att det inte var möjligt för oss människor att öppna vägen genom våra egna ansträngningar. Den kunde bara öppnas uppifrån, av Gud.

Nu är vägen öppen. Idag får jag fritt komma inför Gud.

==>  Mannakorn att tugga på under dagen:
Vägen till Jesus är öppen för mig.

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

Här möter vi en förvirrad Pilatus. Först är det mötet med Jesus som förvånar honom (vers 5). Pilatus vet inte vad han ska göra med Jesus och frågar folket vad han ska göra. Sedan förstår vi att han egentligen inte ville döda Jesus. Han kunde inte finna något skäl att korsfästa Jesus, och frågar "Vad har han gjort för ont?" (vers 14). Folket har inget svar på den frågan utan ropar bara "korsfäst!" (vers 13 och 14).
   Eftersom det var sed att frige en fånge under påsktiden, föreslår Pilatus, som inte ville korsfästa Jesus, att han skulle friges. Men folket valde att i stället frige en kriminell person, Barabbas.(vers 11).
Till eftertanke:
Hur kommer det sig att folket som bara några dagar tidigare ropat "Hosianna" nu ropar "Korsfäst"?

Barabbas fick sin frihet medan Jesus dog på korset. Den skyldige går fri och den oskyldige straffas.
Barabbas var den förste av många som fick sin frihet genom Jesu död.

Det ser ut som om Jesus blev övergiven och hånad av alla.
- Soldaterna hånade och misshandlade Jesus (vers 20)
- De som korsfästes tillsammans med Jesus hånade honom (vers 32)
- De som var åskådare till korsfästelsen hånade honom (vers 36)
- Jesus var övergiven av alla. Till och med lärjungarna som levt tillsammans med honom i tre år lyste med sin frånvaro.
- Han kände sig till och med övergiven av Gud (vers 34)
Till eftertanke:
Vad betyder Jesu död för dig?

VAR GÅR VÄGEN?

Sent i höstas såg vi hur vägverket körde med sin traktor utefter Gamla Enköpingsvägen, det som en gång var huvudleden mellan Stockholm och Oslo, men som nu förvandlats till en lokal anslutningsled ut emot den nya huvudleden E 18. Vägen är fortfarande relativt hårt trafikerad, i alla fall under vissa tider på dygnet.

Traktorn var ute på uppdrag. Den satte upp röda snökäppar med jämna mellanrum vid dikeskanten. Vägverket gör detta varje år för att märka ut gränsen för var vägen slutar och diket börjar. Käpparna ska vara tydliga, ca 2 m långa och helst försedda med reflexer. De ska sättas upp högst 3 dm från vägkanten och de ska sättas parvis med högst 50 m avstånd – i kurvorna tätare. Och vägverket måste regelbundet kontrollera att markeringarna sitter där de ska och komplettera om det behövs.  För i mörker och under eller efter ett snöfall kan det var nästan omöjligt att se var vägen går fram om den inte är ordentligt utmärkt.

En söndagsmorgon några veckor senare, körde vi samma väg. Då låg alla snökäpparna utspridda efter vägen. Några låg i vägens mittsträng, andra låg ute i terrängen. Tydligen hade någon roat sig under lördagsnatten med att rycka upp och sortera om käpparna.

Som tur var hade det inte snöat den natten. Men tänk om! Tänk om det hade fallit massor av snö och allt som markerade vägen var borta. Mina tankar gick till en skrämmande upplevelse vi hade för några år sedan.

Vi hade varit på Måløy, långt ut i havsbandet utefter Norges kust. Nu skulle vi hem, och vägen dit gick över Strynefjället, strax norr om Jostedalsbreen. Detta är en av de fjällövergångar som ofta måste stängas av på vintern på grund av snöoväder och vi hade hört att väderprognosen inte var den bästa. Men vi skulle ju hem.

När man kör upp på fjället går vissa sträckor genom kilometerlånga tunnlar. Vi hade kört igenom en sådan tunnel och visste att när vi körde ut ur tunneln skulle vi vara uppe på högfjället. Och det var vi. Det var bara det att i tunnelmynningen fanns det ingenting. Bara en vit vägg! Snöstormen som hade varit ganska mild när vi körde in i tunneln, rasade för fullt här uppe. Vi såg ingenting framåt! Att försöka fortsätta att köra hade varit dåraktigt. Det skulle ha varit helt omöjligt att urskilja vad som var väg, vad som var fjällvägg, eller vad som var bråddjupa stup.

Vi var tvungna att stanna i tunnelns öppning och invänta bättre väder. Vi var rädda för att någon skulle komma bakifrån, där det visserligen var god sikt, men där bilarna körde relativt fort, eller framifrån, hemska tanke. Mötande trafik skulle inte kunna se oss alls där vi stod stilla i tunneln. Men det verkade som att inga annan hade varit så dumma att de hade gett sig ut i detta väder. Inga andra bilar syntes till.

Efter vad som verkade vara en evighet, såg det ut som att stormen avtog en smula. Vi kunde skönja något som liknade en röd snökäpp mellan kaskaderna av snö som fortfarande virvlade runt i ett ena vitt kaos framför oss. Även om vi visste att vi skulle ta en stor risk genom att lämna den skyddande tunneln, beslutade vi oss för att ta chansen att försöka köra fram till snökäppen och hoppas på att det skulle finnas ännu en snökäpp ett kort stycke längre fram, som vi kunde se. Och så här tog vi oss fram genom snöstormen, snökäpp för snökäpp. Vi körde så här flera kilometer innan vi kom in på lugnare områden och kunde se vart vägen gick så att vi kunde fortsätta vår resa hemåt. 

Under den resan lärde jag mig att vara tacksam för de snökäppar som vägverket sätter ut, gränsmarkeringar som visar vart vägen går. Och när jag många år senare såg de uppryckta snökäpparna som låg slängda utefter vägen lite här och där, blev det en bild av hur vilsen man blir i livet, om inte någon annan har gått före och markerat var vägen går, eller som i det här fallet, att någon har ryckt upp de livsviktiga snökäpparna. 

I vårt samhälle är det som om någon gått omkring och dragit upp alla markeringar som visar hur vi kan leva goda lyckliga liv, särskilt de vägvisare som Bibeln förespråkar. Bort med allt som begränsar oss. Bort med allt som vill peka ut en riktning. Bort med allt som talar om att andra har prövat och funnit att här finns det en väg. Alla vill bana sin egen väg. Det är som om alla tror, att om jag inte får köra i diket själv, kan jag inte veta var diket finns.

I Psalm 74 lovsjunger Asaf Guds storhet och säger: ”Du stakade ut alla gränser på jorden…” (Ps. 74:17). Ordspråksboken uppmanar oss att ge akt på de gränser som Gud har satt upp i sitt Ord: ”Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest” (Ordsp. 22:28). Och Gud vädjar till sitt folk i Jeremia bok: ”Slå in på vägarna från fordom, fråga efter de gamla stigarna, efter den rätta vägen. Ta den vägen, och ni skall finna vila…” (Jer. 6:16)

Det finns en utstakad väg, den rätta vägen. De gamla gränsstenarna från Bibelns undervisning visar var vägen går, och när vi går den rätta vägen ska vi finna vila. Låt Guds ”snökäppar”, stå kvar. Han säger: Här är vägen vandra på den!

(Tidigare publicerad i mars 2021)

Dagens andakt, den 27 februari

 

”Det är ditt fördärv Israel att du är emot mig, din hjälp…” (Hos 13:9)

Ofta har jag sett det - t.ex. när föräldrar hämtar sina barn på dagis. Och när jag tänker efter, har jag också själv upplevt det ibland, när barnen var små. Föräldrar och barn har varit ifrån varandra en hel dag. De har längtat efter att träffas. Men när så föräldern kommer för att hämta sitt barn, blir den lilla som förbytt. Hon eller han sparkar och slår och gör vilt motstånd mot förälderns försök att trösta och hjälpa. Man känner sig ganska hjälplös som förälder i den situationen och det är lätt att tänka att de som haft hand om barnet hela dagen har bättre hand med det, än man själv.  Men verkligheten är kanske den, att när föräldern kommer, kan barnet äntligen slappna av och ge uttryck för sin frustration över att ha blivit lämnad ensam.

Ibland uppför vi oss som det lilla barnet, som ger fullt utlopp för sin frustration emot den som verkligen älskar och vill vårda det. När Gud kommer oss nära, avvisar vi honom bryskt. Vi ”är emot” Gud, han, som är vår enda säkra hjälp. Tänk om vi istället kunde slappna av och låta honom ta hand om oss.

BÖN

Fader, du längtar lika mycket efter gemenskap med oss, som vi längtar efter gemenskap med dig, i djupet av vårt inre. Vi förstår kanske inte alltid att vår frustration har sin rot i vår längtan efter dig. Kom och ta hand om oss idag. Hjälp oss att vila i din famn.

ATT FULLGÖRA SIN UPPGIFT – Markus 14

 

 
Bibelläsning: Markusevangeliet 14
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=mark&chapter=14&verse=1

"Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen." (Mark 14:8 FB)

"Hon har fullgjort sin uppgift", säger Jesus om kvinnan som smorde honom med olja. Hennes uppgift var att ära Jesus med den dyrbara oljan.

==>  Mannakorn att tugga på under dagen:
Vad är min uppgift? På vilket sätt kan jag
ära Jesus? Kommer Jesus att kunna säga till mig:
"Han har fullgjort sin uppgift"?

 

ÖVERSIKT – KOMMENTAR – TILL EFTERTANKE

Förberedelser för slutet - Vers 1-11
- Översteprästerna och de skriftlärde söker efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom (vers 1).

- Judas går till översteprästerna och kommer överens med dem att utlämna honom vid ett lämpligt tillfälle (vers 10-11)

- En kvinna med dyrbar olja i en alabasterflaska, bryter upp sin flaska och smörjer Jesus med innehållet. Då hon får kritik för att använda så dyrbar olja på det sättet säger Jesus till dem som kritiserat henne "Hon har fullgjort sin uppgift" (vers 8) 

Till eftertanke:
Varför blir man så upprörd på kvinnan? 

Kvinnan får bekräftelse av Jesus för det hon gjort mot honom. Vad skulle det innebära för oss att "bryta sönder alabasterflaskan och smörja Jesus"?

Den sista måltiden - Vers 12-31
- Jesus sänder två av sina lärjungar in till staden för att förbereda påskmåltiden. Jesus säger att de kommer att se en man som bär på en kruka. Honom ska de följa. De ska se i vilket hus han går in och då ska de säga till husets ägare att mästaren frågar var rummet är där han ska äta påskalammet tillsammans med sina lärjungar. Och huset ägare ska då visa dem ett rum som är iordningsställt för dem.

Till eftertanke:
Hur tror du lärjungarna upplevde det då Jesus i förväg kunde berätta om vad som skulle ske med dem då de kom in i staden? Hur skulle du reagera?

- Då de ätit påskalammet och Jesus delat bröd och vin med sina lärjungar, sjöng de lovsången och gick ut till Oljeberget (vers 23-26).

- På väg till Oljeberget förutsäger Jesus att Petrus ska förneka honom. Petrus säger emot Jesus och lovar att även om alla andra skulle överge Jesus skulle han inte göra det (vers 29). Men Jesus fortsätter att tala om Petrus förnekelse och Petrus försäkrar ännu ivrigare att han till och med är villig att dö för Jesus (vers 31).

I Getsemane - Vers 32-52
- Jesus ber att inte behöva bli korsfäst, men först och främst att Faderns vilja ska ske och inte hans. Medan Jesus kämpar i sin bönekamp somnar lärjungarna gång på gång.

Till eftertanke:
Jesus säger till lärjungarna: "Anden är villig men köttet är svagt" (vers 38) Vad menar han med det?

Jesus fängslas och ställs inför Stora rådet - Vers 43-65
- Då Jesus grips i Getsemane överger alla lärjungarna honom och flyr.

 Till eftertanke:
Kan du förstå lärjungarnas reaktion? Hade de inte lovat att följa Jesus även i svåra tider?

Kan det vara så att lärjungarna var fullständigt oförberedda på att Jesus skulle gripas, öven om han uttryckligen sagt det?
- Inför stora rådet börjar misshandeln av Jesus (vers 65). De band för ögonen på Jesus och slog honom samtidigt som de bad honom profetera vem det var som slagit honom.

Till eftertanke: 
Varför tror du att Jesus blev mött med ett sådant hat inför Stora rådet? Han hade trots allt bara utfört goda gärningar under sitt liv.

Petrus förnekelse - Vers  66-72
Den Petrus som några timmar tidigare lovat att ge sitt liv för Jesus, vågar nu inte ens inför en tjänsteflicka erkänna att han varit tillsammans med Jesus. Han till och med förbannade och svor på att han inte känner "den mannen" (vers 71). Avsnittet slutar med att Petrus brister i gråt då han förstod vad han gjort.

Till eftertanke:
Tänk dig in i hur Petrus upplevde förändringen från den frimodiga bekännelsen till den fullständiga förnekelsen. På vilka sätt kan vad vi säger och vad vi gör idag vara en förnekelse av Jesus?

Dagens andakt, den 26 februari

”Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.” (Heb 10:23)

Jag läste ett reportage från årets bokmässa. Det var ett referat från ett seminarium där Göran Skyttes bok ”Omvänd” behandlades. Göran Skytte hör till en av de ”kändisar” som omvänds till kristen tro under senare tid. Göran Skytte berättade att när hans bok, som beskriver hans omvändelse, skulle ges ut fick han en massa goda råd från människorna runt honom. De flesta handlade om att han på något sätt skulle hålla tillbaka sin bekännelse, för att inte riskera att bli ”stolleförklarad”. Men Skytte var inte rädd för detta utan säger ungefär: ”hur lågt man än sätter ribban, finns det ändå en skara som anser att man gått för långt”.

Jag tyckte om den formuleringen, och kände mig uppmuntrad att tydligt berätta för världen, vad Gud kan göra i en människas liv om hon bara låter det ske. Även om vi är aldrig så försiktiga när vi vittnar om Jesus, så kommer det alltid att finnas människor som känner sig provocerade av vår bekännelse.

BÖN

Herre hjälp mig idag att fortsätta att bekänna mitt hopp. Hjälp mig att lägga ribban för mitt vittnesbörd där du vill att den ska ligga, varken för lågt eller för högt. Då blir mitt vittnesbörd tydligt och du blir ärad.

VAKNA! – Markus 13

 

Bibelläsning: Markusevangeliet 13
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=mark&chapter=13&verse=1

När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. (Mark 13:29

Kapitlet handlar om de olika händelser som kommer att föregå Jesu återkomst till jorden. Händelser som är påtagliga i vår tid.

Budskapet upprepas många gånger i kapitlet: "Var på er vakt", "Håll er vakna" och "Vaka", ty ni vet inte när stunden är inne (v.33).

Då Jesus kommer tillbaka, beskrivs det ofta som "en tjuv om natten". Han kommer oväntat i en tid då inte många är beredda

Det gäller att varje dag och stund leva beredd att möta Jesus då han kommer tillbaka.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
"Då nu allt detta går mot sin upplösning,
hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva" (2 Pet 3,11). 

 

ÖVERSIKT – KOMMENTAR – TILL EFTERTANKE

Kapitlets huvudtema är att vi ska vara vakna och beredda. Sex gånger återkommer varningsropet i detta kapitel (vers 9, 23, 33, 35, 36, 37).

Jesus talar här också om händelser och katastrofer som kommer att föregå Jesu återkomst. Han beskriver det inte som jordens "dödskamp", utan som "födslovåndor" (vers 8). Jesu återkomst handlar inte om att det tar slut, utan att om något nytt ska födas fram. En ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor.

Nöden under den sista tiden ska inte vara en nöd i största allmänhet, utan en nöd större än all tidigare nöd "Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma" (vers 19).

Kännetecknande för den tiden skall enligt Jesus vara:
- Stridslarm och rykten om krig (vers 7)

- Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike (vers 8)

- Jordbävningar på många platser (vers 8)

- Hungersnöd (vers 9)

- Jesu lärjungar kommer att misshandlas och ställas inför rätta (vers 9)

- Bröder skall utlämna varandra för att dödas (vers 12)

- Jesu lärjungar kommer att bli hatade för Jesu namns skull (vers 13)

Dessa händelser ska avslutas med att Jesus kommer tillbaka med stor makt och härlighet (vers 26).

Himmel och jord kommer att förgå. Men det finns en sak som inte kommer att förgå. Det är vad Gud har sagt, Guds ord!

Till eftertanke:
På vilket sätt påverkas våra liv av tron på Jesus snara återkomst?

Del 8 - Du är inte rikare än vad du tror

 

Nej, du läste inte fel. Det står: Du är inte rikare än du tror. Titeln på denna bibelstudieserie och på kapitel 2 är ”Du är rikare än du tror”. Gud har i Kristus välsignat oss med all Andens välsignelse i himlen.

Detta är fortfarande sant! Men motsatsen är också sann: Du är inte rikare än du tror.

Även om det är sant att Gud har gett gåvor kanske du inte har tagit emot det som han redan har gett dig ännu.

Även om Gud vill att alla människor ska bli frälsta och även om Gud gjort det möjligt för alla människor att bli frälsta, så blir inte alla människor frälsta.

Det är din tro som gör det möjligt för dig att ta emot det som Gud redan har gett dig. Därför skulle man kunna säga att du har inte mer än vad du tror.

Du tar emot det som Gud har gett när du bestämmer dig för att sätta din tro och tillit till Gud och det han har sagt.

________________________
Du har inte mer än vad du tror
_________________________

I Romarbrevet kan du läsa att det är genom munnens bekännelse och hjärtats tro som du blir frälst .

Jesus säger att alla som tar emot honom och tror på hans namn ger han rätten att bli Guds barn.

Då Petrus på pingstdagen ska förklara för den förvånade människomassan vad det är som sker då lärjungarna plötsligt blir berusade av glädje och fulla av Guds kraft, börjar han med orden: Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor.

Men även om Gud säger att han utgjuter sin ande över alla människor, så blir inte alla människor fyllda eller döpta med den helige Ande.

Gud har lovat det till alla människor. Löftet gäller dig! Om du tror på Gud och vad han har lovat, kan du i tro ta emot det han har lovat.

Bibeln säger i Första Johannesbrevet 1:9 att om vi bekänner våra synder för Gud, så förlåter han oss och renar oss från all orättfärdighet. Om du tror på Gud och vad han har lovat kan du i djupet av ditt hjärta ta emot den förlåtelse som Gud har gett dig.

I Första Korintierbrevet 12:7 kan du läsa att Gud gett sina gåvor till var och en. Om du tror på Gud och vad han har lovat får du använda de gåvor Gud vill förmedla genom dig efter måttet av din tro.

_________________________________________
Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått:
profetisk gåva i förhållande till vår tro. (Rom 12:6)
_____________________________________________

Dagens andakt, den 25 februari

 

” Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.” (Jes 50:4) 

Jag hörde någon säga: ”Det modigaste ögonblicket i en människas liv är när hon vaknar och stiger upp på morgonen för att möta en ny dag.” Då tänkte jag på några ord i Allan Törnbergs? välkända sång om Guds trofasthet: ”Gud är trofast, skriv de orden över varje nyfödd dag.”

”Varje nyfödd dag”! Strofen talar om dagen, som om den hade en livscykel. Ordet ”nyfödd” talar om renhet, äkthet och sårbarhet. Tidigt på morgonen har ingen ännu hunnit smutsa ner den här dagen. Vår valmöjlighet att använda den här dagen till något gott eller något ont finns där i alla sårbarhet. Hur ska den bli? Vi vet så väl att vi kan förstöra den om vi inte är på vår vakt. Visst är det sant att det krävs mod att möta en ny dag. 

Men vi får med Törnberg liksom sätta en rubrik över dagens kapitel. Och den rubriken lyder: ”Gud är trofast”. Om vi går in i dagen med den rubriken, behöver vi inte frukta, utan vi får förtröstansfullt möta det som han i sin trofasthet lägger i vår väg.

BÖN

Herre, tack att du har ”förutsett” den här dagen, och att jag kan få möta den i trygg förvissning om att din trofasthet är det enda skydd jag behöver.

DET STÖRSTA BUDET – Markus 12

 

Bibelläsning: Markusevangeliet 12
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=mark&chapter=12&verse=1

"...du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft" Mark 12:30)

En skriftlärd som, antagligen tyckte att det fanns väl många bud att hålla reda på, kommer till Jesus och frågar vilket av buden som är det viktigaste. Jesu svar är tydligt. Det största budet är att älska Herren. Sedan kommer på andra plats vår kärlek till våra medmänniskor. På dessa två bud vilar hela lagen och profeterna.

Om vi lever i uppfyllelsen av dessa två bud kommer vi automatiskt att uppfylla de andra buden. Lever vi så kan de andra buden vila.

Ibland kan vi bli så upptagna att följa alla små bud att det skymmer det största budet. De små buden kan vara viktiga de också, men det finns bara ett som är det viktigaste. Om vi missar det blir också de andra meningslösa.

==>  Mannakorn att tugga på under dagen:
Helhjärtad kärlek till Herren.
Vad får det för konsekvenser för mig idag?

ÖVERSIKT – KOMMENTAR – TILL EFTERTANKE

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna - Vers 1-12
Jesus fortsätter samtalet med översteprästerna och de skriftlärde genom att berätta om vingårdsarbetarna som slog ihjäl ägarens sändebud och till slut hans egen son. Översteprästerna förstod att det var om dem berättelsen handlade.
Till eftertanke:
- Varför grep man inte Jesus vid detta tillfälle?
- Vilka tror du att sändebuden före Jesus representerade i berättelsen?

Skatt till kejsaren - Vers 13-17
Försöken att snärja Jesus fortsätter. Nu med frågan om det är rätt att betala skatt till ockupationsmakten. Jesus svarar på ett sätt som gör dem som frågar svarslösa. 
Till eftertanke:
Vi betalar också i våra dagar skatt till staten (kejsaren), antingen vi vill eller inte. Men Jesus säger att det finns en del pengar som tillhör Gud. Den delen är det ingen som tar ifrån oss, den ger vi frivilligt. Hur ser du på tiondegivandet? Ska man ge tionde före skatt eller efter skatt? Får vi någon vägledning om detta i denna berättelse?

De dödas uppståndelse - Vers 18-27
Här får Jesus frågan vem man är gift med i himlen om man haft flera äkta makar här på jorden.
Till eftertanke:
Fundera över Jesu svar. Får vi någon klarhet om hur det fungerar mellan äkta makar i himlen?

Det viktigaste budet - Vers 28-34
Se kommentar i den inledande andakten ovan.

Jesus fortsätter att undervisa - Vers 35-44
Jesus talar om Messias som Davids son och varnar för de skriftlärda.
Då Jesus talar om änkans offergåva framgår det att det inte är gåvans storlek som är det avgörande, utan gåvans betydelse för den som ger.
Till eftertanke:
Håller du med om kommentaren att det är gåvans betydelse för givaren som är det avgörande? Kan du utveckla din ståndpunkt?

På en avlägsen strand

 

Karen Kingsbury (översättning till svenska Rut Baronowsky) 220:- (porto tillkommer) Spännande kristen roman.
Du kan beställa boken genom ett mail till info@rupeba.se eller i vår webbshop (du kommer till webbshopen från vår sida www.rupeba.se.

Från baksidetexten:

"Ibland kan mirakler ske på en avlägsen strand, inte bara en utan två gånger.

Hon var en liten flicka som blev fångad av en undervattensström i det karibiska havet. Han var en tonåring från USA:s östkust på semester med sin familj. Han kastade sig i havet för att rädda henne, och under ett fruktansvärt ögonblick förändrades livet för dem båda för alltid.

Tio år senare är Jack Ryder en orädd hemlig agent inom FBI och Eliza Lawrence bor kvar på paradisön. Hon är en orörd prinsessa i ett kungarike byggt på mörker och ondska, på väg att tvingas in i ett äktenskap med en farlig och fruktad knarkkung, ett äktenskap som hennes far har arrangerat.

Karen Kingsbury är en av Amerikas och Sveriges mest älskade och lästa kristna romanförfattare med fler än 25 miljoner sålda böcker. Hon och hennes man, Donald, bor i Tennessee. Här bor även flera av deras vuxna barn och barnbarn."

Dagens andakt, den 24 februari

 

”Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? Till det har ni inte blivit övertygade av honom som kallade er. Lite surdeg syrar hela degen.” (Gal. 5:7-9)

Galaterna hade en gång blivit frälsta av bara nåd. Nu hade irrlärare nästlat sig in ibland dem, människor som förkunnade att man måste göra vissa goda gärningar för att duga i Guds ögon. Nu undervisade Paulus dem om friheten i Kristus. Han tillrättavisade dem, påminde dem om denna frihet och varnade dem för att låta ett slavok läggas på dem igen. Sedan står det at lite surdeg syrar hela degen, eller modernare – lite jäst får hela degen att jäsa. Vi tror ibland att en liten försyndelse inte spelar så stor roll. Men här varnar Bibeln oss för att kompromissa med synden.

Vid en kvinnokonferens såg jag en fin illustration av detta. Den som undervisade bad att få en flaska med rent vatten. Någon kom in med en stor flaska rent och klart vatten. Sedan bad hon någon annan att gå och hämta vatten från toaletten. En kvinna kom in med en flaska med grumligt kloakvatten. Så hällde föreläsaren några droppar av det grumliga kloakvattnet i flaskan med det rena klara friska vattnet. Omedelbart grumlades hela innehållet och ingen ville längre dricka av det vattnet.

Gud vill att vi ska tjäna honom helhjärtat och utan kompromisser; att vi ska vara ”det osyrade brödet”  eller ”det rena vattnet”. Det är bara då, som andra människor får lust att komma och äta av den levande brödet och dricka från samma källa som oss.

BÖN

Herre, hjälp mig idag att leva i den frihet som du har köpt åt mig, den som kallas nåd. Hjälp mig att inte släppa in något orent i mitt liv som besudlar det äkta livet i dig.

HERREN BEHÖVER DET – Markus 11

 

Bibelläsning: Markusevangeliet 11
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=mark&chapter=11&verse=1

"Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det." (Mark 11:2-3 FB)

Det var en åsna som Herren behövde den gången. Gud använder det som finns tillgängligt. Oftast använder han människor.

I många situationer är det just dig som Herren behöver.

Han behöver en sådan som dig för att förmedla ord av tröst, för att förmedla omsorg, för att förmedla Herrens närvaro. 

Det var just det han behövde åsnan till: Att bära fram Jesus till folket.

==>  Mannakorn att tugga på under dagen:
Gud, vad vill du använda mig till idag?

 

ÖVERSIKT – KOMMENTAR – TILL EFTERTANKE

Jesu intåg i Jerusalem - Vers 1-11
Här finner vi berättelsen om då Jesus rider in i Jerusalem. Folket la sina mantlar och kvistar på vägen, samtidigt som de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn"

Till eftertanke:
Hur tror du åsnan kände sig då han gick in i Jerusalem? Han visste väl inte vem som satt på hans rygg. Han kanske till och med trodde att det var honom folket jublade åt. Kan det vara så att vi ibland tar åt oss ära som egentligen borde tillfalla Herren?

Jesus förbannar fikonträdet - Vers 12-14
På avstånd såg man att fikonträdet hade gröna blad och förväntade att det skulle bära frukt. Men då man kom närmare fanns igen frukt.

Till eftertanke:
Vad tror du denna berättelse har för budskap till oss?

Kan det vara en varning för oss att inte bara se ut som om vi bar frukt, utan att vi också bär frukt? Vad innebär det i så fall att bära frukt?

Jesus rensar templet - Vers 15-19
Jesus anklagar folket för att de har gjort Guds tempel till ett rövarnäste. Efter detta intensifierar översteprästerna och fariséerna sina planer att röja Jesus ur världen.

Till eftertanke:
Vad kan det finas för orsaker till att översteprästerna och fariséerna blev så provocerade av Jesus att de ville röja honom ur världen?

Om bön - Vers 20-26
Här finner vi ett långtgående löfte från Jesus: "Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert"

Till eftertanke:
- Vad är förutsättningen för bönesvar enligt detta bibelställe? (vers 24)
- Vad är förutsättningen för att vi ska kunna ta emot förlåtelse enligt vers 25?

Frågan om Jesu fullmakt - Vers 27-33
Då Jesus får frågan om vem som har givit honom fullmakt att göra det han gör, svarar han inte på frågan utan kommer med en motfråga.

Till eftertanke:
Varför svarar inte Jesus på frågan? Vad får hans motfråga för konsekvens?

Tidig söndagsmorgon den 23 februari

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I måndags åkte Rut och jag till Stockholm för att hämta min kornett hos en verkstad på Bergsgatan. Det var dags att byta ett av rören i kornetten. Jag tror jag fick kornetten i december 1982. Eiliv Herikstad, som var musiklärare tillsammans med Rut på Jelöy Folkehögskole, hade beställt den från Göteborg.

Vi var då hemma i Stockholm över julen och jag kommer ihåg känslan då jag gick till posten vid Fridhemsplan för att hämta min första egna kornett (Bild 2). Då jag räknar efter ser jag att det var 43 år sedan jag fick min kornett. Jag hade alltid tidigare använt en av Frälsningsarméns kornetter och då vi flyttade till Norge 1979 hade Eiliv köpt in en bra kornett som jag skulle använda i skolmusikkåren på skolan.

Skolan hade varje år en egen musikkår. Många av deltagarna i musikkåren var med i Frälsningsarmén i sin hemort och spelade också i kårens musikkår. Det blev mycket spelande de åren. Skolans musikkår övade två gånger i veckan (Jag fick räkna min medverkan där som lärartimmar), en övning i veckan med kårens musikkår och så spelade vi på mötet varje torsdagskväll och på förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Moss. På bilden ser du musikkåren från ett av åren (Bild 3). Nio kornetter, nio horn och fem tromboner!

Då vi sitter i bilen på väg till Stockholm för att hämta min kornett ringer telefonen. En man talar om att de står vid vår dörr hemma i Västerås med ett kylskåp som vi har beställt. Vi svarade att vi har inte beställt något kylskåp. Mansrösten frågar "Är du inte Peter Baronowsky? Bor du inte Egilsvägen i Västerås?" Jag nekade inte till det men vi har i alla fall inte beställt något kylskåp. Mannen fortsatte och frågade igen och sa att mitt namn står på leveransen och adressen likaså. Han sa vidare att jag måste betala 13.000:- även om jag inte tar emot beställningen. Och om vi inte betalar går ärendet till ett inkassobolag. Då han använt en kvart för att säga samma sak i femton minuter la vi på luren.

Därefter ringde vi till polisen och gjorde en polisanmälan eftersom vi anade att det var någon som ville lura pengar av människor.

Dagen efter ringde mannen igen. Han sa att han jobbade på Postnord och ville leverera vårt kylskåp. Han sa samma sak igen och vi bombarderade honom med frågor om vem han var. Han beklagade också att han måste skicka en faktura i vilket fall som helst. Då vi nekade skickade han över samtalet till "chefen på PostNord" som i sin tur skickade över samtalet till "elektronikaffären Power" i Erikslunds köpcenter. Så småningom avslutade vi samtalet och tog kontakt med Power och fick beskedet att de inte alls hade någon beställning alls från Baronowsky.

Därefter tog vi kontakt igen med polisen och kompletterade med de uppgifter vi samlat in. Det var ganska uppenbart att det var ett bedrägeriförsök. De som hade ringt upp oss växlade blixtsnabbt samtalet mellan en PostNord chaufför, en PostNordchef och en chef på Power. Och det är ju ingen chaufför på PostNord som sköter faktureringen.

Det är ganska uppenbart att det var ett bedrägeriförsök, men det känns aldrig bra att vara "offret". Jag är inte säker på att de inte kommer att försöka igen.

Nu blev det här kanske lite väl personligt men den här spalten heter ju "Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet".

I lördags kväll åkte vi till Sundbyberg  för att vara med om gudstjänsten på Home. Home Stockholm är en kristen församling inom Frälsningsarmén i nära samverkan med LP-verksamheten. Lokalen var mer än fullsatt.

Home stödjer den som vill lämna en destruktiv livsstil, erbjuder en församlingsgemenskap med fokus på upprättelse för hela människan och utrustar fler för uppdraget. Bild 4: Ny medlem hälsas välkommen i Home (Du kan läsa mer om Home här:   https://www.fralsningsarmen.se/home-stockholm/)

Men idag söndag kl. 15:00 är det gudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Idag blir det "Messy Church" för hela familjen. Välkommen!

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Dagens andakt, den 23 februari

 

”Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham… och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land jag skall visa dig. Då lämnade Abraham Kaldeen…” (Apg 7:2)

Minnesbilden är så stark. Jag minns min nya gråa kappa. Jag var kanske 4-5 år. Vi stod på kajen när mostern skulle resa till Amerika med den stora atlantångaren. Jag såg hennes lilla ansikte högt däruppe på däck, strax ovanför relingen. Hatten satt lite på sned och hon vinkade till oss. Sedan lade skeppet ut. Som seden var, kastades det en massa pappersgirlanger från båten till dem som stod på kajen. Girlangerna, i alla färger, band samman folket på båten och folket på kajen, och mattan av girlanger utefter skrovet, såg nästan lika kraftig ut som förtöjningstrossarna som redan hade lossats. Båten hade lagt ut, för sin långa resa till landet på andra sidan. När båten långsamt gled allt längre ut, brast den ena efter den andra av pappersgirlangerna och till slut hade alla band mellan det gamla landet och människorna på båten slitits av. Nästa gång båten la till skulle det vara i den nya världen på andra sidan.

Den här bilden har kommit tillbaka till mig sedan jag blev vuxen, som en bild på det andliga livet. Att bli en kristen är lite som att lägga ut på en lång resa. De kära vännerna i det gamla står där på kajen och girlangerna som binder oss samman ser så starka ut. Men när vi väl låter Guds andes kraft föra oss längre och längre ut mot den nya destinationen, så brister banden som vill hålla oss kvar. Precis som Abraham blir vi idag kallade av härlighetens Gud att lämna det gamla och gå till ett land som han ska visa oss. Abraham fick ingen uppenbarelse om hur det skulle bli i det nya. Han fick förlita sig endast på Guds löfte. Så är det också för oss. Låt oss göra som Abraham. Låt oss ge oss av. Låt oss slita varje band som vill hålla oss tillbaka.

BÖN

Herre, du som är härlighetens Gud, tack att jag får följa dig in i det som du har tänkt för mitt liv. Hjälp mig att låta alla band, som vill hålla mig tillbaka, brista och följa dig helhjärtat in i en okänd framtid.

Psalm 23 och 24

 

Psalm 23 - MIG SKALL INTET FATTAS

Bibelläsning: Psalm 23
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=23&verse=1

"HERREN är min herde, mig skall intet fattas." (Ps 23:1)

Vilken känsla. Ingenting fattas. Total mättnad. Det finns inte något som saknas. Det finns inte något som skulle kunna göra mitt liv bättre än det är idag. Fullständig tillfredsställelse. Detta är en grundkänsla i det kristna livet. Jag har allt jag behöver i Kristus och vad som än händer kommer Jesus att leda mig vidare.

Men samtidigt som jag får ha denna känsla av att vara totalt tillfredsställd måste jag som kristen ha en annan känsla. En känsla av att inte vara nöjd eller tillfredsställd.

Den dagen jag är nöjd med mig själv och ser mig själv som "färdig", slutar jag att växa. Jag får inte slå mig till ro. Jag måste ständigt växa i min hunger och längtan efter att bli mer lik Jesus.

Även om jag tycker att jag uträttat mycket i livet, finns det alltid mer som borde göras. Det finns fortfarande människor som inte är frälsta. Det finns fortfarande människor som lider.

Jag måste alltså kunna leva i känslan av att vara tillfredsställd och otillfredsställd - samtidigt! 

______________________________
Mannakorn att tugga på under dagen:
”Han vederkvicker min själ, han
leder mig på rätta vägar för sitt
namns skull” (vers 3)
______________________________

Kommentar
David hade själv varit herde i sin barndom och visste vilket ansvar herden hade för sina får. Fåren var helt beroende av herden för sin föda, sin ledning och beskydd.

I Nya Testamentet kallas Jesus för den gode herden. Han går före fåren, och fåren följer honom eftersom de känner igen hans röst (Joh 10:4).

Det pågår en ständig kamp om våra liv. Jesus säger: ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.” (Joh 10:10).

Herdens uppgift var också att beskydda fåren för vilda djur. Men Jesus går längre än så: Han var till och med villig att dö för fårens välbefinnande: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren” (Joh 10:11).

  

Psalm 24 - ETT RENT HJÄRTA

Bibelläsning: Psalm 24
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=24&verse=1

"Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt." (Ps 24:3-4)

Vem är det som får leva i Guds närhet? En av förutsättningarna är ett rent hjärta. Ett rent hjärta för med sig välsignelse från Herren (vers 5).

Men ett rent hjärta är inte något vi kan skapa själva. Det kommer av att vi frågar efter Herren och söker Honom (vers 6). Det kommer av att vi öppnar våra hjärtan för honom. Psalmisten uttrycker det som att vi ska göra våra portar och dörrar höga och vida, så att Herren kan dra in (vers 7). I Upp 3:20 står Jesus och knackar på dörren. Han frågar om det finns någon som vill öppna dörren.

Fyra gånger nämns ”Ärans konung” i den här psalmen (vers 7, 8, 9, 10). Ärans konung är Messias. Det är bara Han som har oskyldiga händer och ett rent hjärta. Men i tron på Jesus får vi del av hans rättfärdighet (Rom 3:21-22). I Honom får vi förlåtelse för våra synder och blir renade från all orättfärdighet (1 Joh 1:9)

____________________________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta (Ps 51:12).
____________________________________________

Kommentar
Vers 1-2
Bekräftar Guds herravälde över hela jorden. Han är den som skapat jorden och han är den som upprätthåller den.

Vers 3-6
”Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får komma in i hans helgedom?” Samma fråga ställdes också i Psalm 15:1f. Svaret är den som är oskyldig och som har ett rent hjärta. Det pekar fram mot Messias som skulle komma. Det är bara han som är fullständigt oskyldig och har ett fullständigt rent hjärta.

Men Jesus har genom sitt blod öppnat en ny och levande väg in i det allra heligaste, in i gemenskapen med Gud (Heb 10:19-20).

Vers 7-10
Porten öppnar sig för ärans kung. Namnet ”ärans kung” nämns fem gånger i de avslutande verserna. Det pekar fram mot Jesus som öppnar porten in till gemenskapen med Gud. Då Jesus dog på korset rämnade förhänget i templet och genom Jesus får vi tillträde till Fadern (Matt 27:51).

Inför söndagen. Tema: DET LEVANDE ORDET

GAMLA TESTAMENTET
Ps 119:129-135

129 Underbara är dina vittnesbörd,

därför tar min själ vara på dem.

130 När dina ord öppnas, ger de ljus

och förstånd åt enkla människor.

131 Jag öppnar min mun och flämtar,

för jag längtar efter dina bud.

132 Vänd dig till mig

och förbarma dig över mig,

så som du gör med dem

som älskar ditt namn.

133 Gör mina steg fasta

genom ditt ord,

låt ingen ondska

få makt över mig.

134 Befria mig från människors

förtryck!

Jag vill hålla fast vid

dina befallningar.

135 Låt ditt ansikte lysa

över din tjänare

och lär mig dina stadgar.

BREVEN
Rom 10:13-17

 13Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.
14 Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!
16 Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? 17 Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.

EVANGELIERNA

40 Några i folkmassan som hörde hans ord sade: "Han måste vara Profeten." 41 Andra sade: "Han är Messias", men andra sade: "Messias kommer väl inte från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?" 43 Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.

45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" 46 De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47 Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit förledda? 48 Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49 Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad."

50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 "Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" 52 De svarade: "Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen."

PSALMERNA

4 för Herrens ord är rätt

och han är trofast i allt han gör.

5 Han älskar rättfärdighet och rätt,

jorden är full av Herrens nåd.

6 Himlen är skapad

genom Herrens ord,

hela dess här

genom hans muns ande.

7 Han samlar havets vatten

som i en hög,

han lägger djupen

i förvaringsrum.

8 Hela jorden ska frukta Herren,

alla som bor i världen

ska bäva för honom,

9 för han sade och det blev till,

han befallde och det stod där.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)