Det var då det....

 

Jag skrev förra veckan om våra böneämnen för Frälsningsarmén i Lettland. Bland annat bad vi om kadetter till vår nya tvååriga utbildning för dem som ville bli officerare. Jag skrev:

"Jag ber att vi ska få sex kadetter till vår nya kurs på officersskolan i Riga som startar i september. Och inte vilka sex som helst, utan just de som som Herren har kallat. Jag ber för samlingen på lördag, där vi inbjudit till "Open door to SFOT" (Öppet hus på Officersskolan), där alla intresserade kan komma och besöka Officersskolan, få information om utbildningen och om livet som officer. Det kommer förmodligen över tjugo personer till den informationsdagen".

Det kom en del folk på informationsdagen, men ingen som var beredd att anmäla sig till kursen för att bli frälsningsofficerare.

Som jag berättat tidigare hade vi varje månad en samling för alla våra ledare inom Frälsningsarmén i Lettland. De flesta var kårledare. På en sådan samling satte vi fram sex tomma stolar och vi kom överens om att be att Gud skulle sända sex personer som ville bli kadetter.

Månaderna gick och de sex stolarna fortsatte att vara tomma. Men vi fortsatte att be. Vi hade kommit en bit in i hösten och ingen satte sig på stolarna. Men så hände det något! En av ungdomarna på Riga Första kår anmälde sig! Och vi såg fram till nästa ledarsamling då vi kunde berätta att den första stolen var klar.

Men strax före ledarsamlingen fick vi ett besked. Vår blivande kadett hade drabbats av tuberkulos och låg isolerad på sjukhuset. Och ingen visste hur det skulle sluta. Då vi samlades för ledardagarna nästa gång hade vi fortfarande sex tomma stolar.

Den planerade officersutbildning skulle börja den första augusti och på våren hade vi fortfarande sex tomma stolar.

Men så hände det! Det var som en ketchupflaska. Först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan svämmar det över med ketchup. Då det var dags att starta Officersskolan hade vi åtta kadetter! Jag fick böja min knän och be Gud om förlåtelse för att vi bara förväntade oss att Gud kunde ge oss sex kadetter.

På bilden ser du att det är åtta uniformerade personer. Hon som står i mitten till vänster heter Ieva och är en ung officer som hjälpte oss praktiskt i starten av skolan. Flera av kadetterna kunde bara ryska och lettiska och det kunde ju inte vi.

Jag räknar med att återkomma nästa vecka med flera dramatiska händelser i förbindelse med starten av Officersskolan i Lettland. Missa inte det.