Straffbara åsikter?

Straffbara åsikter? - Om regeringens handlingsplan ”Stolt och trygg” går igenom.

Regeringen presenterade i veckan en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter och ger nu FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, bland annat i uppdrag att

… kartlägga förekomsten av hbtqi-fientlighet i digitala miljöer. I uppdraget ingår att kartlägga och analysera förekomsten av hbtqi-fientlighet och hur den tar sig uttryck i olika digitala miljöer med anknytning till Sverige.

Rapporten väcker många frågor. Vilka konsekvenser kommer det att få för oss som fortfarande tror att Bibeln menar vad den säger och som i yttrandefrihetens namn hävdar denna åsikt på nätet? Vad är hbtqi-fientlighet? Är det att med Bibeln i ryggen hävda att sexuella handlingar mellan två personer av samma kön är fel? Kommer det framöver att vara tillåtet att på nätet tala om för människor att Bibeln har en annan syn på sexualitet än denna världen? Och kommer ännu fler inom kyrkan att backa från att predika Ordet som det står?

Regeringen har också gett MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i uppdrag

 … att genomföra en fördjupad analys av behovet av stödinsatser om hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för s.k. omvändelseförsök mot unga hbtqi-personer.

I en tidigare rapport från MUCF ”Unga hbtq-personers utsatthet för omvändelseförsök i Sverige” definieras omvändelseförsök som påtryckningar som syftar till att förmå någon att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill.

Så vad är en påtryckning? Är det att tvinga någon? Är det att be för någon? Är det att tala om vad som står i Bibeln om homosexuella handlingar? Eller är det att säga att Bibeln definierar sådana handlingar som synd?

Om svaret på dessa frågor är ett ja, om regeringens handlingsplan genomförs, kommer det att bli förbjudet att skriva något negativt på nätet om den homosexuella livsstilen. Då blir kanske det här mitt sista inlägg i debatten. Vi kommer inte att få be för dem som brottas med frågan, eller säga det som Bibeln säger, nämligen att homosexuella handlingar är synd.

Martin Luther lär ha sagt:

Om jag med hög röst och tydlig redogörelse bekänner mig till varje del av Guds sanning, bortsett från just den lilla punkt som världen och Satan för tillfället angriper, då bekänner jag inte Kristus – hur frimodigt jag än bekänner mig till Kristus. Där striden rasar som värst visar sig soldatens lojalitet, och att stå stadigt på andra delar av slagfältet är enbart flykt och vanära om man ryggar tillbaka när det verkligen gäller. (Citat ur Francis Schaeffer, Den Gud som finns till)

Vilket område är det världen och satan för tillfället angriper?

Jag tror att det handlar om Bibelns syn på sex och samlevnad. Inget område har blivit så attackerat under senare år som kyrkans traditionella syn, att den sexuella relationen är exklusivt förbehållen en man och en kvinna i en livslång relation inom äktenskapet.

Hbtqi-rörelsen har haft stora framgångar under senare år. I början stod kampen ofta mellan världen och kyrkan. Men konflikten har ätit sig in i kristenheten och har idag blivit en fråga som splittrar kyrkor, församlingar och samfund. Idag tävlar liberalteologerna om att hitta den bästa lösningen för att komma undan det som faktiskt står om den här frågan i såväl Gamla testamentet som i Nya testamentet. Man vill så gärna att Bibeln ska säga något annat än det den faktiskt säger. 

Luther påstår i citatet att vår lojalitet mot Kristus visar sig i just vårt mod att stå fast i den fråga som attackeras i den tidsålder som nu är. Så hur är det idag? Nöjer vi oss med att stå stadigt i alla andra delar av den kristna tron, men vacklar i nuets kärnfråga?

Det ser ut som att kyrkan gärna får predika om Guds kärlek. Men ve den som predikar om Guds vrede över synden, om Guds krav, Guds stränghet och Guds gränser, om Guds dom och straff. Yttrandefriheten är i farozonen för den som håller fast vid Bibelns rena undervisning.

Man anklagar ofta de kristna som vidhåller en klassisk konservativ bibelsyn för att vara sexfixerade. I stället är det vår västerländska kultur som är sexfixerad. Människans värde och identitet bestäms i denna översexualiserade kultur utifrån vilken sexuell läggning man menar sig ha. Och det som känns rätt för mig är rätt! Och att samhället köper denna måttstock för människovärde och identitet visar sig inte minst genom att regeringen nu engagerar 13 olika myndigheter som ska se till att ingen ifrågasätter Svenssons rätt att ha sex med vem han vill i handlingsplanen ”Stolt och trygg”. Enligt rapporten har 23,3 miljoner kronor per år tillförts detta område under åren 2023–2024 samt ytterligare 10 miljoner per år under åren 2023–2027.

Bibeln definierar inte människans värde utifrån hennes sexuella läggning, men utifrån hennes relation till Gud. Han älskar henne, men han älskar inte allt hon gör. Bibeln menar att det finns gränser som inte får överskridas, gränser för vad som är rätt och fel. Men om man har gått över gränsen finns det befrielse i det rena evangeliet. Det är skillnad på att bli förlåten och att flytta gränser.

Teologen Chrys C. Caragounis skriver i sin bok ”Homoerotik, i forntid och nutid – och den kristna församlingen”.

Paulus och den tidiga församlingen ansåg att de hade svaret på de homosexuellas problem liksom på alla andras problem. När församlingens Herre förlät äktenskapsbryterskan, som judarna velat stena, sade han till henne: ”Gå nu, och synda inte mer.” I det innersta av Bibelns budskap finns övertygelsen att Guds nådefulla förlåtelse åtföljs både av en ny skapelse … och av förmågan för varje syndare att leva ett nytt liv.

I 1 Kor.6:9–10 läser vi:

Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Efter att ingående ha analyserat både språkbruk och praxis som rör homosexuella handlingar under såväl antiken som under Nya testamentets tid, och med hänvisning till ovanstående bibelord skriver Caragounis i avslutningen av sin bok

Vi kan förutsätta att det i församlingen i Korint fanns kristna som tidigare hade varit homosexuella … De hade nu blivit förlåtna renade och de hade fått ett nytt liv där de var fria från sitt tidigare sätt att leva. Paulus fördömde homosexuella handlingar, men han älskade den homosexuelle”. Det var för sådana som Kristus hade dött, inte för att de skulle kunna fortsätta med sin synd, men för att de skulle kunna bli befriade från den och bli förvandlade till nya skapelser … församlingen har sin Herres lösning och måste vara trogen mot den. Församlingen har ingen rätt att kompromissa med Guds Ord.

Jag är tacksam för att mitt eget samfund Frälsningsarmén fortfarande i sina lärosatser tydligt definierar var man står i dessa frågor. Första lärosatsen lyder:

Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att endast de utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv.

Om jag skulle lyfta fram ett ord i den här lärosatsen, är det ordet ”endast”. Det är inte teologernas analyser om språk och kultur som ska vägleda oss. Det är det levande Ordet själv.

Dessutom finns det tydligt definierat i Frälsningsarméns nya handbok för den som vill bli soldat i Frälsningsarmén ”Called to be a Soldier” att

Frälsningsarmén bejakar äktenskapet som en frivillig, kärleksfull och livslång förening mellan en man och en kvinna. Äktenskapet är ett sätt att dela hela livet och det kännetecknas av personligt samtycke, inbördes respekt och trohet, ömsesidig tjänst och jämställdhet. Det är det enda rätta sammanhanget för sexuell intimitet.

Så kommer jag att straffas för den här krönikan? Förmodligen inte idag, men kanske i morgon! Men den gamle Luther kanske hade rätt ändå:

Där striden rasar som värst visar sig soldatens lojalitet, och att stå stadigt på andra delar av slagfältet är enbart flykt och vanära om man ryggar tillbaka när det verkligen gäller.