Tisdagsbibelskolan. Du är rikare än du tror - Del 9

 

Del 9 – Hur man tar emot frälsningsgåvor

Då jag nu har upprepat flera gånger att Gud har gett dig mycket mer än vad du har tagit emot, så är det berättigat att fråga: Hur gör jag för att ta emot de frälsningsgåvor som Gud har gett?

Svaret är enkelt. Gud är en god Gud. Han har gett dig många goda gåvor. Det finns kraft i hans löften. Och då du handlar som om Guds löften var sanna, förlöses kraften i Guds ord.

Detta är en genomgående princip i Guds ord. Gud har gett sina löften och om vi tror och handlar efter dessa löften så kan undret ske.

________________________________________________

Kraften i Guds ord frigörs då vi handlar
         som om Guds löften är sanna.
________________________________________________

 

Låt mig ge några exempel på denna princip ifrån Gamla Testamentet.

Röda havet (2 Mos 14)

Då Israels barn var på väg från slaveriet i Egypten till friheten och överflödet i det utlovade landet kom de fram till Röda Havet och kunde inte gå vidare.

Samtidigt kom Egyptens armé ifatt dem. Egyptierna var på väg att fånga in israeliterna och bestraffa dem för att de gav sig iväg från sin tillvaro som slavar.

Israeliterna kunde varken komma framåt eller bakåt. De började klaga på Mose och frågade varför han hade lurat ut dem i öknen för att dö.

Mose i sin tur klagade på Herren och Herren svarade honom: ”Varför ropar du till mig?” – ”Lyft din stav”.

Mose trodde på Herren och när han lyfte upp sin stav drev Herren undan vattnet så att israeliterna kunde gå torrskodda över.

Vad hade hänt om Mose inte hade lyft upp sin stav? Hade israeliterna blivit tillfångatagna då? Det ser i varje fall ut som om Herren höll tillbaka undret att driva undan vattnet till dess Mose handlade som om Guds ord, det som Gud talat, var sant.

 

Jordanfloden (Jos 3)

Samma sak skedde några år senare då israeliterna äntligen var framme vid gränsen till det utlovade landet. De hade varit framme vid gränsen en gång tidigare. Då hade de skickat in tolv spejare för att se om landet var så gott som Herren hade lovat.

Spejarna kom tillbaka från sin rekognosering i det utlovade landet och de hade alla samma vittnesbörd: Landet var verkligen så underbart och fantastiskt som Herren hade lovat!

Men, tio av spejarna sa att det var ingen idé att försöka. Det skulle i alla fall inte fungera. Folket som bodde i landet var stora som jättar och själva kände de sig som gräshoppor. Två av spejarna sa emellertid att de skulle gå på Herrens ord.

I stället för att gå framåt på Herrens ord och inta landet som Herren hade gett dem, gick de nu tillbaka till öknen och levde där i fyrtio år eftersom majoriteten inte trodde på det Gud hade sagt.

Jag tror att Gud och hela himlen grät i den stunden. Gud ville välsigna sina älskade barn med den underbara gåvan att få bo i frihet i ett land som överflödade av fruktbarhet och välsignelser. Men i stället för att i tacksamhet ta emot det som Gud hade gett dem, vände de tillbaka till livet i öknen med orden: ”Det kommer aldrig att fungera i alla fall.”

En hel generation växte sedan upp i öknen och lärde sig leva ökenlivet. Det var torrt, hett, eländigt och långt från det överflöd som Herren hade tänkt för sitt folk.

Den uppväxande generationen trodde att detta var livet. Torrt och eländigt. Sand i sandalerna, sand i nattskjortan, sand i maten. Man anordnade ökengudstjänster. Torrt eländigt och meningslöst. Man trodde detta var livet, fast Herren hade tänkt något helt annat.

Här passar verkligen Jesu ord in då han säger:

_________________________________________
Tjuven kommer bara för att stjäla och döda.
Jag har kommit för att de ska ha liv, och
liv i överflöd. (Joh 10:10)
_________________________________________

 

Tjuven hade verkligen lyckats stjäla och förstöra det liv och överflöd som Herren hade planerat för sina älskade barn.

Men nu, fyrtio år senare står israeliterna igen vid Jordanfloden på tröskeln till det Herren hade i beredskap för dem. Jag tror att änglarna stod på tå och hoppades att de denna gång inte skulle vända tillbaka, utan ta emot Guds överflöd.

Tjuven hade verkligen lyckats stjäla och förstöra
det liv och överflöd som Herren hade planerat
för sina älskade barn

Men det fanns ett hinder kvar: Jordanfloden! Israeliterna stod på stranden och såg över den stora floden in i det land Gud hade gett dem. Först i ledet stod prästerna och de bar på den tunga förbundskistan. Efter prästerna stod allt folket, vuxna och barn, med alla sina djur och andra ägodelar.

Herren hade sagt att då prästerna satte fötterna i vattnet, skulle han ta bort vattnet. Jag kan tänka mig att prästerna tvekade länge. Om jag hade varit en av prästerna hade jag säkert också tyckt att det hade varit bättre att Gud först tog bort vattnet och att vi sedan tryggt kunde gå över floden. Men Herren tog inte bort något vatten. Han väntade på prästerna.

Och prästerna bestämde sig. De demonstrerade sin tro på Gud och på vad Gud hade sagt och handlade som om Guds ord var sant. Prästerna tog ett steg rakt ut i vattnet och då tog Gud bort vattnet!

Nästa tisdag, i del 10, ska jag berätta mer om att det är precis samma princip som gäller då det gäller vår frälsning.