Trons
nådegåva
Trons nådegåva
är inte detsamma som vår naturliga tro. Trons nådegåva är att på ett övernaturligt
sätt bli av med alla tvivel för en bestämd sak i en bestämd situation.
Vi har alla fått möjligheten att tro. Bibeln säger att vi alla har fått ett
mått av tro: ”…så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud
har tilldelat honom” (Rom 12:3)
Då vi
lever i gemenskap med Herren, Guds ord och andra kristna så är det naturligt
att vår tro växer: ”….ty er tro växer ständigt…”
(1 Tess 1:3)
Det är
alltså naturligt att vår naturliga tro växer. Vi börjar med lite tro och ju mer
vi vandrar med Herren och hans barn så växer vår tro. Jag är medveten om att
det ibland tycks vara tvärtom, att den som är nyfrälst har den största tron
medan den som varit med i många år mest lever i traditionen utan att alls ha
mycket tro. Men då är det något i utvecklingen som gått snett.
Tro är
inte något slumpartat som någon råkar få på samma sätt som man blir smittad av
ett virus. Tro kommer huvudsakligen från tre källor: Guds ord, Guds gärningar
och Guds person.
”Så bygger tron på förkunnelsen och
förkunnelsen på Kristi ord” (Rom
10:17)
____________________________________________________
Tron kommer genom att vi tar del av Guds ord och en förkunnelse som
bygger på Guds ord. Varje gång vi tar del av Guds ord ger vi den Helige Ande
arbetsmaterial att föröka vår tro. Vill du ha en större tro? Skaffa dig en vana
att umgås med Guds ord i bön till. Lär dig bibelverser utantill, repetera dem
flera gånger om dagen. Ordna din tillvaro så att du ständigt påminns om Guds
ord. Se till att du ständigt blir påmind om Guds ord.
” Du skall
binda dem som ett tecken på din arm, och de skall vara ett kännetecken på din
panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar”
(5 Mos 6:8-9)
Jesus säger att
vårt ständiga umgänge med Guds ord är ett av villkoren för att vara hans
lärjunge: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar” (Joh 8:31)
Det är till och med så att det är bara då vi förblir i Guds ord som vi
ger den Helige Ande arbetsmaterial att tala till oss. Jesus säger att den
Helige Ande skall påminna oss om allt som Jesus sagt (Joh 14:26). Förutsättningen
är att vi lär känna Guds ord. Vi kan nämligen inte bli påminda om något som vi
aldrig vetat.
Hur kan det då vara
så att några människor som studerar teologi på högskolor och universitet
förlorar sin tro i stället för att få tron att växa? En förklaring kan kanske
vara att man i högskolestudier är utlämnad till att studera Bibeln på ett sätt som
Bibeln säger att den inte kan studeras på, nämligen genom det mänskliga
förnuftet: ”Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en
profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig
vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud”
(2 Petr 1:20-21)
De andra två källorna för att vår naturliga tro skall växa är Guds
gärningar och Guds person. Då Jesus gjorde sitt första under vid
bröllopet i Kana, där han förvandlade vatten till vin avslutas berättelsen med
orden:”... och hans lärjungar trodde på honom” (Joh 2:11)
Då vi får uppleva guds gärningar i våra liv växer tron. Det kan vara en
sjuk människa som blir frisk, Guds vägledning i vardagen eller ett profetiskt
tilltal som träffar precist. Då Guds gärningar demonstreras inför våra ögon är
det lätt att tro.
Och slutligen, ju mer vi lär känna Herren, ju mer växer vår tro. Med
människor kan det vara tvärtom, ju mer vi lär känna dem desto mindre tror vi på
dem. Men med Gud är det annorlunda. Han är den oföränderlige, den trofaste, den
som alltid står fast och den som står kvar vid min sida, även om jag ibland har
svårt att uppfatta det.
Så här långt har det handlat om den naturliga tron som Gud har gett oss
alla att förvalta. Trons nådegåva däremot är en plötslig tveklös visshet om en
bestämd sak i en bestämd situation, där alla tvivel försvunnit.
Som då Petrus säger till den lame mannen: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesus Kristi namn: stig upp och gå!” (Apg 3:6)
Detta är naturligtvis ett exempel på gåvan att bota. Men det
sätt det utförs på demonstrerar även en tillämpning av trons nådegåva.
Petrus bara visste att det skull ske.
Även i Gamla Testamentet kan vi se många exempel på trons nådegåva. I
Elias liv kan vi läsa om då Elia säger att det inte skall falla regn eller dagg
de närmaste åren, annat än på hans befallning (1 Kung 17:1). I nästa kapitel
utmanar Elia Baalsprofeterna på Karmel och förväntar sig att Herren skall svara
med eld på altaret, fastän Elia har gjort det så svårt som möjligt genom att till
och med indränka altaret med vatten (1 Kung 18:20-40).
Någon gång kan även vi kanske uppleva att vi bara vet att något skall
hända även om allt ser ut att peka i motsatt riktning. Då kan trons nådegåva
vara i funktion.
Gåvan
att bota
Gåvan att bota är ständigt närvarande i Jesu
liv. Förmodligen är gåvan att bota den mest frekventa i Jesu verksamhet
tillsammans med gåvan att meddela vishet och gåvan att meddela kunskap.
”Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg” (Matt 15:30-31)
Då vi
tänker på gåvan att bota i våra dagar kanske vi främst tänker på stora
samlingar där en evangelist ber för den ene efter den andre om helande. Men jag
tror att det sker många fler helanden i det tysta än i stora möten. Jag tror
att de flesta kristna vid olika tillfällen bett för någon som är sjuk och han
eller hon sedan har blivit frisk. Ofta kanske vi inte ens kommer ihåg att vi
bett för personen ifråga och glömmer bort både att glädja oss och att tacka Gud
för att han har besvarat våra böner.
Det
finns ofta en rädsla för att be för någon som är sjuk, för man tänker på hur
det skulle bli om personen inte blir frisk. Oavsett resultat tror jag dock att
det alltid är rätt att be för den som är sjuk och lider. Vi kan inte styra över
resultatet. Men det är alltid rätt att visa omsorg genom att be för den som är
sjuk, den som lider eller den som har sorg. Låt det bli naturligt att alltid be
tillsammans om både stora och små bekymmer.
Ibland
kan vi få uppleva trons nådegåva så att vi bara vet att personen ifråga skall
bli frisk. Men då trons nådegåva inte är i funktion får vi be för varandra med
vår naturliga tro, antingen den är stor eller liten. Det är alltid rätt att be
för den som lider!
Även om
vår förbön inte åstadkommer synliga resultat kan den resultera i att en
helandeprocess påbörjas. Någon gång kunde även Jesus uppleva ett gradvist
helande. Vid ett tillfälle ber Jesus för en blind man (Mark 8:22-26). Resultatet
av förbönen blev att mannen såg lite bättre, men hade svårt att urskilja vad
det var han såg. Människorna såg ut som träd. Då bad Jesus igen och efter det
kunde mannen se klart.
Några människor har en stor framgång med att be för vissa sjukdomar,
men har väldigt lite framgång med andra. Det finns till exempel människor som
med stor framgång ber för dem som har olika långa ben, men saknar helt framgång
med att be för helt vanlig huvudvärk. Du tycker kanske att det verkar underligt
men det är egentligen inte så konstigt att någon kan utveckla en stor tro för
vissa saker som han/hon har sett ske flera gånger och samma person har mycket
mindre tro för att andra sjukdomar kan helas.
Gåvan att bota förekommer även i det Gamla Testamentet. Vi kan till
exempel läsa om överbefälhavaren Naaman som led av spetälska. Han blev helad då
han på Elishas ord doppade sig sju gånger i Jordanfloden (2 Kung 5:1-19).
Även hos de första lärjungarna var gåvan att bota starkt verksam. Jesus hade sagt till sina lärjungar: ”Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, …de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska” (Mark 16:17-18)
Lärjungarna trodde på
vad Jesus hade sagt och vi kan läsa om resultatet i apostlagärningarna.
” Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för
att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem.
Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och
sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade” (Apg
5:15-16)
Gåvan att göra under
Alla nådegåvorna är egentligen olika sätt att
utföra under på. Det är ett under då en sjuk människa plötsligt blir frisk. Det
är ett under då någon bär fram ett kunskapens ord om förhållanden som han/hon
absolut inte kan ha någon kunskap om. Men den gåva som i Bibel 2000 har fått
benämningen gåvan att göra under
omfattar alla de under och gåvor som inte omfattas av någon av de andra
nådegåvorna. I andra översättningar, som till exempel Folkbibeln kallas denna
gåva för gåvan att utföra kraftgärningar.
Gåvan
att göra under visar sig på många olika sätt i Jesu liv. Jesus befaller stormen
att lägga sig.[1]
Jesus utför flera bespisningsunder där han bl.a. får två fiskar och fem bröd
att räcka till femtusen män, förutom kvinnor och barn, som kan äta sig mätta.[2]
Jesus uppväcker döda, som då han uppväcker sin vän Lasaros från de döda.[3]
Även i
det Gamla testamentet kan vi se gåvan att göra under, då Elisa uppväcker en
människa från döden.[4]
Då
lärjungarna i den första församlingen gick ut för att predika Guds ord,
åtföljdes också deras undervisning av gåvan att göra under.
”Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde” (Apg 8:6)
I samma kapitel kan vi läsa hur Herrens Ande ryckte bort Filippos till
en helt annan plats.[5]
Även om vi kanske inte så ofta får uppleva liknande manifestationer, är
det viktigt att vi är ödmjukt förberedda på att Anden delar ut sina gåvor som
han vill. Gud verkar genom människor som har lärt sig att lyssna till honom.
De tre återstående nådegåvorna, att tala profetiskt, tungotal och tydning av tungotal, kan vi kalla för talade inspirationsgåvor.
Nästa avsnitt av tisdagsbibelskolan kommer nästa tisdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar