Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
I fredags kväll var vi ute och evangeliserade och bjöd på kaffe och något att tugga på. Det har vi gjort varannan fredagskväll under en period.
Men låt mig börja på fredagsmorgonen då Rut och sitter och äter frukost. Våra frukostar tar normalt lång tid och följer ett bestämt schema: Först äter vi frukost sedan läser vi ett ord för dagen. På dagar med jämna datum läser jag Ruts "Dagens Andakt" från vår Facebook-sida och på ojämna dagar läser Rut dagens bibelkommentar från UTMANINGEN som jag skrivit på vår sida.
I fredags var det den 26:e september och det var min tur att läsa Ruts andakt för dagen. Och då jag hade läst den fick vi en idé. Vi skulle skriva en andakt på ett kort och kopiera det för att dela ut på kvällen då vi var ute och evangeliserade. Sagt och gjort. Jag valde ut en andakt från andaktsboken och tryckte upp den på gröna kort så att vi kunde dela ut den på kvällen till någon som verkade intresserad (Du kan läsa vad som stod på kortet på bild 1). Vi har normalt ett bord med saker vi kan dela ut. Vi har Biblar på olika språk, vi har en broschyr med kårens program, vi har inbjudan till en Alfa-kurs på kåren om ska börja den första oktober och i fredags de små gröna korten med en andakt.
Och kvällen kom och på kårens Facebooksida kommenterade man kvällen så här: (Kåren=Frälsningsarmén Västerås):
"Det är fascinerande att ställa sig till Guds förfogande. 
Flera gånger under fredagskvällen reflekterade vi över att det var så få människor ute på stan, trots att det var lönehelg. När vi senare såg tillbaks på kvällen så hade vi haft många samtal, flera som ville sjunga med i våra sånger och flera tillfällen för förbön. Vi hade mött fler än det egentligen var möjligt. tack Jesus!"
(Bild 2 och 3).
Här kommer mina intryck från kvällen:
Rut spelade piano hela kvällen. Ibland var vi några som sjöng med och ibland pratade vi med folk på gatan. Det hände flera gånger under kvällen att folk kom fram och önskade sånger:
Tre unga vuxna män kom fram och frågade om vi inte kunde sjunga "Han är min sång och min glädje..". Jo svarade jag om ni hjälper till att sjunga. Vi utrustade dem med sångböcker och tillsammans sjöng vi alla verserna. Dom kunde den sången och det blev en mäktig manskör. Efteråt fick dom varsitt grönt kort för sin insats. De hade många frågor, men då de skulle gå blev dom lite irriterade för att vi hade någon bössa, dom ville verkligen ge pengar till Frälsningsarmén. Vi hade ingen bössa, men vi hittade ett swishnummer i en av broschyrerna så alla blev nöjda.
En kvinna kom fram och berättade att hon hade haft en farfar som var pastor och som brukade sjunga "Blott en dag ett ögonblick i sänder" och hon berättade vad mäktigt det var då han sjöng. Vi sjöng tillsammans alla verserna. Det lät säkert inte lika mäktigt som då hennes farfar hade sjungit men vi gjorde tillsammans så gott vi kunde och hon fick ett grönt kort som hon lovade läsa.
En ung man stod nära pianot och var imponerad av Ruts pianospel. Rut frågade "kan vi sjunga någon sång för dig". Han frågade direkt om vi kunde sången "Där rosor aldrig dör". Han berättade att hans mamma hade dött för några år sedan och hon sjöng alltid den sången. Djupt rörd stod han bara och tog in varje ord i sången och mindes sin mamma. Hans flickvän var intresserad att gå vidare och ryckte lite i hans jacka men han stannade så länge vi sjöng och jag fick också tala med honom och ge honom ett grönt kort som han tog till sitt hjärta.
En medelålders man med sitt damsällskap kom och drack kaffe och han hade också ett önskemål om en sång. Vi sjöng tillsammans och till slut kom till och med damsällskapet med i sången.
Tio meter från där vi stod och sjöng finns en lång bänk. Där såg jag flera gånger under kvällen någon från vår grupp som bad till Gud för någon.
Då vi åkte jag hem den kvällen var det med känslan: "Tack att jag får vara med i det stora som Gud gör" och den här sången i huvudet: "Rena mig med elden från din Ande, rena mig och gör mig mer lik dig. Låt mig dö från allt som är mitt eget i mitt liv. Använd mig Gud som du vill."
Med önskan om en välsignad ny vecka;
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar