Målet är att vinna guldmedaljen. I en del sporter, som till exempel de alpina granarna, pågår tävlingen bara ett par minuter. På några minuter ska de tävlande visa vad de duger. Vi ser dem bara de minuterna.
Men bakom dessa minuter finns det timmar, veckor, månader och år av träning och försakelser för att kunna vinna den åtråvärda medaljen. Och de flesta tävlande kommer inte ens i närheten av segern.
En idrottsman sa: "Det är många som ser resultatet, men det är få som ser det som ligger bakom. Att stiga upp tidigt regniga morgnar då de andra får ligga och sova. Att försaka fester och kamratliv för att ständigt träna"
Hur mycket försakar jag för att växa som kristen eller för att mina medmänniskor ska bli frälsta?
"Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra." (1 Ko 9:24-27)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar