Jokim Molander skriver i Svenska Dagbladet en recension av Per Kornhalls bok "Kontroll och manipulation i Jesu namn", en bok skriven av en avhoppare från Livets ord.
Men Molanders recension visar sig vara något helt annat än en recension. Molander använder spaltutrymmet för att uttrycka sin egna omdömen om Livets ord i stället för att recensera boken. Man kan vänta sig en något större objektivitet av en recensent i en av Sveriges största tidningar. Molander köper helt och hållet Kornhalls bok som om den vore sanningen.
Det vore inte svårt att hitta besvikna före detta frälsningssoldater, pingstvänner eller katoliker som ville vädra sin besvikelse över det samfund de lämnat. Men det vore naturligtvis en väldigt subjektivt vinklad "sanning". På samma sätt är det naturligtvis med Kornhalls bok om Livets ord. Det finns även en helt annan bild. Varför tror man annars att Sveriges största kyrkolokal (=Livets ord) fylls i betydligt större omfattning än genomsnittet av kyrkor, av människor som reser långa vägar för at kunna delta i möten och konferenser.
I stället för att recensera skriver Molander: "Och det är rent obehagligt att inse att denna halvgalna sekt får bedriva friskola, och på så sätt får fritt spelrum att hjärntvätta barn med sin förvirrade lära."
Molander drar sig inte för att beteckna Livets ord som en halvgalen sekt, utan att på något sätt definiera vad han menar med sekt eller på vilket sätt den är halvgalen. Han påstår att de bedriver hjärntvätt på barn. All undervisning kan man om man vill svartmåla den naturligtvis beteckna som hjärntvätt. Men, är det bättre hjärntvätt som bedrivs i den offentliga skolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar