Den här veckan har jag tillbringat många timmar på knä....
Det är inte så vanligt nuförtiden att man böjer knä. Jag kan minnas de gamla officerarna som böjde knä då de kom upp till talarstolen för att be för mötet. Någon kanske gjorde det för att vara ett föredöme för församlingen. Men jag tror att de flesta verkligen ödmjukade sig inför Gud.
Det är inte så vanligt nuförtiden att man böjer knä. Jag kan minnas de gamla officerarna som böjde knä då de kom upp till talarstolen för att be för mötet. Någon kanske gjorde det för att vara ett föredöme för församlingen. Men jag tror att de flesta verkligen ödmjukade sig inför Gud.
Min pappa brukade berätta om sin tid som inkallad under andra världskriget. På kvällarna brukade han böja knä vid sin säng (Jag antar att han hade undersängen). De övriga på logementet spelade kort och svor högljutt då de förlorade. Då sa någon av dem: "Va´ lite tystare Baron trollar".
Det var också på knä jag för femtio år sedan fick ett dramatiskt möte med Gud, ett möte som förvandlade hela mitt liv. Det var väckelsevindar i Stockholm på den tiden. Efter kvällsmötet var det kaffe och till slut reste sig kårledaren och föreslog att vi skulle avsluta kvällen med att böja knä vid våra stolar och tacka Gud för dagen.
Jag böjde mina knän och runt mig böjde också en del av de unga musikanterna sina knän. Och då föll den Helige Ande över oss och vi tappade helt fattningen. Det var som på pingstdagen. Jag fick uppleva dopet med den Helige Ande och det har format mitt liv sedan dess. Men det har jag berättat många gånger förut i den här spalten.
Nu menar jag inte att knäböjandet gör oss mottagligare för Gud, men det ligger kanske något i det ändå.
Men nu tillbaka till där vi började, nämligen att jag har haft en hel del knäböjande under den här veckan. Men det var av ett helt annat slag.
Då Rut och jag flyttade hem till Sverige flyttade vi in i ett totalrenoverad hus. Men tvättrummet var inte i samma klass som resten av huset. Golvet var bristfälligt målat. För en tid sedan bestämde vi oss för att måla om golvet. Vi gick och köpte färg och ett paket med små "flingor" i olika färger. Det var meningen att man skulle sprida dem över det nymålade golvet. Det skulle göra golvet lite mer "levande".
Vi såg ofta den där färgburken och plastförpackningen med "flingorna" som stod på en hylla och varje gång vi såg dem tänkte vi att det ska vi göra någon gång.
Den här veckan såg vi att vi hade tre dagar i rad som inte var inbokade till något annat, och vi satte igång.
Jag målade golvet tre gånger och för att måla ett golv måste man gå ner på knä, annars når man inte ner till golvet. Jag kröp och kröp på det hårda stengolvet och jag började få riktigt ont i mina knän (Det hade kanske varit bättre om jag hade tränat mer på att böja knä).
Dag 2 åkte vi ut för att köpa klarlacken som skulle avsluta vårt arbete. Men den fanns inte att köpa. På en av Julas butiker fick vi bra hjälp av personalen och de konstaterade att det var ju konstigt att de sålde flingorna men inte klarlacken. Utan klarlacken har man ju ingen användning av "flingorna". Personalen sa att det går att ordna. Ni kan ta med er "flingorna" så köper vi tillbaka. Vi konstaterade att att vi får leva utan att ha "flingorna" på golvet.
Då vi kom hem tog vi burken med flingorna till Jula i närheten där vi bor. Det var där vi hade köpt dem för länge sedan. Det var säkert flera månader sedan och vi hittade inte kvittot. På Julabutiken hemma hos oss förklarade vi att vi ville sälja tillbaka "flingorna" eftersom vi inte hade någon användning för dem eftersom vi inte kunde få tag i den kompletterande klarlacken (Vi hade också letat i många andra butiker. Det fanns klarlack för trägolv men inte för cementgolv).
Genom vårt kundnummer kunde Julamannen se att vi hade köpt "flingorna" där. Men det var för två år sedan och dom hade bara sextio dagars bytesrätt. Men den vänlige mannen på Jula lät oss sälja tillbaka burken med "flingorna" och vi fick tillbaka hela beloppet: 179:-, vilket var tjugo kronor mindre än de tog för samma burk idag.
P.S:
Jo, det kan säkert löna sig att böja sig inför Herren både i den nuvarande tidsåldern och i den kommande. För det står skrivet: "Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud" (Rom 14:11).
Jo, det kan säkert löna sig att böja sig inför Herren både i den nuvarande tidsåldern och i den kommande. För det står skrivet: "
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar