Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Veckan började med att vi reste till Strömstad. Där bor mellansonen tillsammans med fru och tre barn. Yngsta barnbarnet Charlie är sju år och då vi kom ställde han sig framför oss och såg väldig finurlig ut. Vi förstod att det var något speciellt han vill förmedla till oss. Och så öppnade han munnen och visade hemligheten. Två stora fina framtänder hade vuxit fram i överkäken sedan vi sågs sist, och det är ju inte helt ovanligt i den åldern (Se bild 1).
Efter Strömstad åkte ned till Norra Skåne. När någon under
förra veckan frågade oss var Bjärehalvön låg kunde vi inte svara. Men efter
lite googlande förstod vi att Bjärehalvön är en del av Sverige som vi aldrig
tidigare besökt. Så nu bestämde vi oss för att ”göra” Bjärehalvön under en dag.
Dagen började med att vi körde ut på södra delen av halvön. Vi letade upp småvägar som förde oss så nära havet som möjligt. Först besökte vi Skälderviken. Där gjorde vi vårt första stopp och promenerade ut på en liten stenbrygga där många fiskebåtar låg förtöjda, och vi fick känna doften av hav och tång.
Efter ett misslyckat försök att nå fram till Dagshögs stenbrott fortsatte vi utefter kusten upp till Torekov och vidare upp till Hovs hallar. Där promenerade vi fram till kanten av klipporna och såg havet breda ut sig framför oss. Vi vågade inte klättra ner för den sista branten utan nöjde oss med att njuta av utsikten (Bild 2). Och eftersom det var dags för lunch besökte vi restaurangen där och åt en god lunchmacka.Efter lunchen åkte vi vidare utefter Bjärehalvöns norra kust
och hamnade i Kattvik, där vi pratade med några fågelskådare som spanade efter
fåglar ute på Laholmsbukten.
Sista stoppet på halvön var Båstad. Vi hade ju hört så
mycket om Båstad och alla tennisturneringarna där. Men vi hade aldrig varit där
förut.
Nu skulle det promeneras! Men så fort vi öppnade bildörren
och klev ut började det regna. Det var ett ettrigt regn, men vi var förberedda
trodde vi, och med varsitt paraply påbörjade vi promenaden. Men regnet blev
häftigare och häftigare. Men vi ville inte ge oss. Vi skulle se och uppleva
huvudgatan, hamnen, och tennisstadion. Och vi tog oss runt, men när vi kom
tillbaka till bilen var vi ganska genomblöta. En av oss fick ett långdraget
fotbad under promenaden.
Men tror ni att vi gav oss? Nej efter besöket i Båstad, såg vi att vi kanske kunde hinna med ännu en sväng innan mörkret föll, ut på den halvö som ligger söder om Bjärehalvön. Det är Kullahalvön som spetsigt sträcker sig ut i Kattegatt. Då vi efter ca en timmes resa parkerade bilen vid toppen av Kullahalvön kom det ett pling på min mobiltelefon. Jag kollade vem det var som skickade meddelande till mig. Meddelandet löd: "Välkommen till Danmark, här surfar du fritt utan extra kostnad". Vi förstod genast att det inte var så att Danmark hade gjort ett anfall och ockuperat Kullahalvön. Vi var lyckligtvis fortfarande på svensk mark.
Småspringande och med en av oss klafsande i dyblöta skor tog vi
oss till fots de sista 500 metrarna upp till Kullens fyr och hann se den innan
det blev mörkt. Otroligt vackert! (Bild 3).
Vid sidan av Kullens fyr såg vi också en annan skapelse (Bild 4). Men jag kanske ska våga mig på en gissning. För länge sedan innan det fanns fyrar kunde man använda en sådan anordning: Man hissade ned armen som pekar uppåt och i korgen tände man en stor brasa därefter hissade man upp armen igen och fartygen kunde orientera sig var Kullens fyr var någonstans. Gissning nummer: då fyren inte fungerar av någon anledning (t.ex.strömavbrott) så får man använda sig av den gamla modellen. Är det någon som vet mer??
Men nu är det i alla fall söndagsmorgon och vi är tillbaka hemma. Inte oväntat blir det gudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås klockan 15:00 och musikkåren ska spela.
Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar