Historisk-kritisk bibelsyn och trons Jesus

BIBELSYN OCH BIBELBRUK - del 1

Jag håller just på att läsa en bok av Joseph Ratzinger, kanske mer känd som påve Benediktus XVI. Bokens titel är Jesus från Nasaret.

Ratzinger berättar i förordet om sin teologiska utgångspunkt för boken. Han berättar hur det under 1950-talet kom en mängd teologiska böcker med utgångspunkt i den historisk-kritiska bibelforskningen, som försökte beskriva den "historiske Jesus". Då jag läser det kommer jag ihåg då jag själv läste teologi i min lärarutbildning i slutet av 1960-talet. Vi läste då böcker som "Den historiske Jesus i ny belysning" av Ethelbert Stauffer.

Ratzinger beskriver hur avståndet mellan "den historiske Jesus" och "trons Kristus" vidgades, så de två bilderna av Jesus blev helt skilda från varandra.

Joseph Ratzinger förkastar inte den historisk-kritiska forskningen. Den har sitt berättigande, men det har också sina begränsningar. Den behandlar inte de viktigaste frågorna för den som ser Bibeln som Guds ord till oss idag. Frågor om Guds existens och handlande idag har ingen plats i den historisk-kritiska bibelforksningen.

Den historisk-kritiska forskningen undersöker skrifterna från ett "där- och då-perspektiv" och har ingenting att säga i ett "här- och nu-perspektiv". Ratzinger framhåller att den historisk-kritiska bibelsynen:
- inte är nog för den som ser Bibeln som en helig skrift, inspirerad av Gud
- studerar varje bibelbok separerad från helheten medan den troende läser Bibelns böcker som en helhet, "kanonisk exegese"
- studerar den historiske Jesus utifrån källkritisk forskning, medan den troende ser Kristus som nyckeln till att förstå Bibeln som helhet, kristologisk hermeneutik

Ratzinger skriver att synen på Jesus som Gud överskrider den historiska metodens möjligheter och öppnar för en större dimension.

Då jag läser Ratzingers utgångspunkt för sitt teologiska arbete ser jag framför mig en bild. Den historisk-kritiska forskningen är som att studera ett fotavtryck. Ett vetenskapligt studium av fotavtrycket kan ge en del information. Man kan kanske räkna ut hur gammalt det är, man kan mäta fotavtryckets storlek och form, man kanske till och kan avgöra om det är en man eller kvinna som har gått där, man kanske till och med kan avgöra vikten på den som har gjort fotavtrycket.

Men man kan inte ge svar på frågan vem personen är idag. Genom att möta personen kan man inom bara några sekunder få bild som är helt överlägsen den man fick genom att bara studera fotavtrycket.

Ratzingers slutsats kvarstår. Vi kan ha en del nytta av den historisk-kritiska forskningen, men den är helt otillräcklig för den som tror på Gud.

/Peter Baronowsky

ANDRA THESSALONIKERBREVET – Kapitel 1

Andra Thessalonikerbrevet fortsätter med de två teman som dominerar Första Thessalonikerbrevet: Vår helgelse och Jesu återkomst. 
 

Växande tro (vers 1-4)

Paulus tackar Gud för att thessalonikernas tro växer. Det är det naturliga i det kristna livet att tron växer. Vi börjar kanske med en vacklande tro och då vi har varit kristna en vecka kan vår tro ha vuxit, och efter två veckor är den ännu större, och då vi varit kristna ett helt år…..

Detta är det naturliga i den kristnes utveckling. Vi växer i tro, kärlek, kraft, frimodighet ju mer vi lär känna Jesus och ju mer han får ta gestalt i våra liv.

Men tyvärr ser det inte alltid ut så i verkligheten. Ofta kan vi se att de nyfrälsta har en mycket större tro, kärlek, kraft och frimodighet än den som varit kristen i många år. Vi ser detta hända också bland de första kristna. Paulus skriver till galaterna: ”Ni kom bra iväg….” (Gal 5:7), men någonstans kom de inte vidare. Samma sak kan vi se hända bland efesierna. De arbetade trofast vidare utan att tröttna, men de hade förlorat den första kärleken (Upp 2:3-4). Jag tror att det är vanligt med sådana församlingar idag. De började bra i den Helige Andes kraft och i ett fullständigt beroende av Herren i allt vad de gjorde, och så går åren. De fortsätter och fortsätter. Kanske efterhand med mindre tro, kärlek, kraft och frimodighet. Det är kanske inget medvetet beslut att det skulle bli så, men det bara blev så. 

Gud vill blåsa nytt liv i våra liv och våra församlingar. Och här i Andra Thessalonkerbrevet tackar Paulus för att just detta händer. Tron växer, och det vill Paulus fortsätta att uppmuntra.

I Efesierbrevet ber Paulus att tron och kraften ska växa och att vi ska lära känna Kristi kärlek mer och mer ”tills hela Guds fullhet uppfyller er.” (Ef 3:19)

TILL EFTERTANKE

-Vad är det som gör att vi har så lätt att svalna i vår tro och kärlek, istället för att låta allt detta växa till i oss och våra församlingar?

-Vad kan vi göra för att motverka den nedåtgående kurvan?

Lidandet har ett slut (vers 5-10)

Igen talar Paulus om att lidande är ett naturligt inslag i det kristna livet. Då Paulus i Damaskus fick den livsförvandlande i kallelsen att följa Jesus fick han den med orden: ”..jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull” (Apg 9:10). Jag är inte säker på att så många av oss hade svarat ja på den kallelsen.

Men två gånger i detta avsnitt talar Pa

ulus om att det finns en ände på lidandet. Jesus ska komma tillbaka och då får vi vila från förföljelse och då kommer rättvisa att skipas. Talet om Jesu tillkommelse är i Thessalonikerbrevet ett glädjebudskap. Det är målet för våra liv att få leva en evighet tillsammans med Jesus. Och då Paulus talar om uppryckelsen i det första brevet till Thessalonikerna, avslutar han med orden ”Ge nu varandra tröst med dessa ord” (1 Thess 4:18).

TILL EFTERTANKE

-Jesu tillkommelse och den sista tiden är det budskap som det talas mest om i hela Nya Testamentet. Hur är det i er församling med den undervisningen?

-Om budskapet om Jesu tillkommelse är lågt prioriterat i ditt liv och i församlingens liv, vad kan det bero på?

Värdiga hans kallelse (vers 11-12)

I de sista verserna i första kapitlet ber Paulus om att thessalonikerna ska bli värdiga Guds kallelse. Han skriver också på vilket sätt de kan vara värdiga Guds kallelse: ”…att vår herre Jesu namn förhärligas  genom er” (v.12). Vår kallelse är alltså att förhärliga Jesus med våra liv!

I Efesierbrevet utvecklar Paulus tanken på att vara värdiga vår kallelse (Ef 4:1). Det första han nämner är att ”ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek”. Senare i samma kapitel skriver Paulus att vi inte ska ge djävulen något tillfälle (v. 27) och att vi inte bedröva ska Guds Helige Ande (v. 30).

Ett liv värdigt Guds kallelse kräver att vi är vaksamma så att vi inte onödigtvis ger djävulen ett tillfälle att skada Guds vilja och att vi lever så i samklang med Gud att vi märker när vi bedrövar Guds Helige Ande.

TILL EFTERTANKE

-På vilka sätt ger vi djävulen tillfälle i våra liv och i församlingens liv?

-Finns det områden i mitt liv eller i församlingens liv där vi är benägna att bedröva Guds Helige Ande?

I morgon börjar bibelstudieserien från hebreerbrevet

Här kommer en inledning till studiehäftet. En ny del i serien läggs ut varje tisdag på rupeba. se, tretton veckor framöver.  Kom med i bibelstudiet från början!

InnehållsförteckningHebreerbrevet - inledning
Hebreerbrevet 3 – Att höra Jesus tala
Hebreerbrevet 4 – Kraften i Guds ord
Hebreerbrevet 5 – Fast föda
Hebreerbrevet 6 – Den kommande världens krafter
Hebreerbrevet 7– Ett bättre hopp
Hebreerbrevet 8 – Ett bättre förbund
Hebreerbrevet 9 – Kraften i Jesu blod
Hebreerbrevet 10 – Kasta inte bort er frimodighet
Hebreerbrevet 11 – Trons kapitel
Hebreerbrevet 12 - Med blicken fäst på Jesus
Hebreerbrevet 13 – Förebilder

Hebreerbrevet - inledning

Brevet är skrivet till judekristna, till människor som var väl hemmastadda i det Gamla Testamentet. Brevet kan delas in i två delar, läran och livet.

Del 1 Läran (1:1-10:18)
Den första delen handlar om läran. Budskapet är att det nya förbundet är oändligt mycket större än det gamla förbundet.
Ett nyckelord i den första delen är bättre: ett bättre förbund, bättre löften, bättre hopp, bättre offer, bättre uppståndelse, bättre land.

Del 2 Livet (10:19-13:25)

Den andra delen är en mer praktisk del som handlar om hur vi ska leva i det liv som beskrivits i del 1.
Uttrycket ”låt oss” kommer tillbaka flera gånger:
-Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast (10:23)

-…låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.(12:1)
-Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.(13:15 FB)

Hur den här serien om hebreerbrevet är uppbyggd
Varje lektion behandlar ett kapitel i hebreerbrevet. Varje lektion är indelad i tre delar.

A.Översikt över innehållet i kapitlet

Denna del innehåller en indelning av kapitlet och vilka huvudämnen som blir behandlade i kapitlet. Det är viktigt att se sammanhanget, helheten, innan man börjar studera de olika delarna.

B.Kommentarer

Detta är ingen uttömmande vers för vers kommentar. Några utvalda delar i kapitlet kommer att kommenteras och de delar som inte kommenteras här kan man studera i C-delen.

C.Uppgifter för självstudium eller samtal

Detta är säkert den viktigaste delen. Om du är villig att lägga ned tid på den här delen kommer du säkerligen att få stort utbyte av dina studier. Ofta är det störst välsignelse med de upptäckter man själv gör i bibelordet, de sanningar som blir levande för mig.

Den här delen innehåller frågor och uppgifter sam är avsedda att leda dig i studiet och inspirera dig att söka dig djupare in i Ordet.

Jag rekommenderar att du har en anteckningsbok tillgänglig där du skriver ned svaren och vad du upptäcker för att du ska kunna gå tillbaka och repetera med jämna mellanrum under studiet.

Det allra bästa är kanske om du har några fler som studerar serien samtidigt och som du kan samtala med om svaren på frågorna. På så sätt kan vi lära mycket av varandra och mina erfarenheter kan bli till glädje för andra. Det går går även att använda materialet i olika former av cellgrupper.

Varje C-del avslutas med en bibelvers från kapitlet som du kan ta med dig genom veckan och meditera över. Ett råd kan vara att skriva ned bibelversen och ha den med dig så att du kan lära dig den utantill under veckan (memorera). Då vi går och tänker på bibelordet kan vi uppleva att bibelordet ”talar” till oss och leder oss. Följ rådet i 5 Mos 6:6-8:

Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat.
Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.

Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna.

Jesus säger att den Helige Ande ska påminna oss om allt vad han sagt. Men man kan bara bli påmind om något man hört tidigare. Då du mediterar över, och memorerar Guds Ord ger du den Helige Ande arbetsmaterial som han kan tala till dig genom.

Apostlagärningarna, del 12 - Tecken och under

Utgångspunkten för den förra lektionen var lärjungarnas bön i Apg 4:24-30. Den bönen slutar med orden "Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

För lärjungarna var tecken och under inte något avlägset som de bara hade läst eller hört talas om. Tecken och under var en del av deras vardagsverklighet. Redan i det andra kapitlet i Apg. läser vi att "många under och tecken gjordes genom apostlarna" (v.43). Något senare står det i Apg 5:12 "Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket".
Men det var inte bara apostlarna som utförde tecken och under. Det utfördes även av andra kristna. "Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket"(Apg 6:8). Då lärjungarna sedan spriddes ut över landet genom förföljelsen i Jerusalem, fortsatte det på många olika platser. Filippos kom till Samarien och folket där hörde honom tala
"såg de tecken han gjorde" (Apg 8:6). Det står också att Simon "häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde" (Apg 8:13).

Också senare under Paulus missionsresor utfördes tecken och under. det står att Paulus och Barnabas "talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under" (Apg 14:3).

Tecken och under var ett normalt förkommande inslag i lärjungarnas tjänst och var ett bevis på att Herren samverkade med dem: "Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det" (Mark 16:20)

Dessa tecken
Då Jesus tog avsked av sina lärjungar. sa han: "Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska." (Mark 16:17-18).

I Apostlagärningarna ser vi hur Jesu förutsägelse går i uppfyllelse:

- Jesus hade sagt att de skulle driva ut onda andar, en fortsättning på Jesu verksamhet. I det femte kapitlet fördes det fram många människor "som plågades av orena andar, och alla blev botade" (v.16). I Samarien, där Filippos verkade, var det många som hade orena andar som for ut med höga skrik (Apg 8:7). Vi läser också om hur Paulus befaller de onda andarna att fara ut (Apg 16:18 och 19:12)

-Jesus hade sagt att de skulle tala nya tungomål. På pingstdagen började de alla tala i nya tungor (Apg 2:4). Då Petrus senare talade i Kornelius hus "föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud." (Apg 10:44-46). I kapitel 19 möter Paulus en grupp lärjungar "och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade" (Apg 19:6 FB)

-Jesus hade sagt att de skulle ta ormar i sina händer. Då Paulus förliste med skeppet på väg till Rom tog de sig iland på ön Malta. Där högg sig en huggorma fast i hans hand. "Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Sedan de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud" (Apg 28:5-6).

-Jesus hade sagt att de inte skulle bli skadade om de drack dödligt gift. Något sådant exempel finns inte med i Apostlagärningarna, men det berättas att Josef Barnabas, som är omnämnd i Apg 1:23, en gång drack dödligt gift utan att bli skadad av det.

-Jesus hade sagt att de skulle göra de sjuka friska. I Apostlagärningarna finns det många exempel på det. Det börjar med en lam man vid Sköna porten (Apg 3) och fortsätter sedan med en mängd exempel med många människor med olika slags sjukdomar genom hela Apostlagärningarna.

De som tror

Jesus sa att dessa tecken skulle följa dem som tror. De ska inte bara följa apostlar, profeter och lärare, men alla som tror.
Har vi slagit oss till ro och bedriver vår kristna verksamhet på en nivå där vi själva kan kontrollera det som sker? Räknar vi med att Jesus kan ingripa på ett övernaturligt sätt? Eller är vi nöjda med att själva kunna styra det som händer genom att sätta vår lit till mänskliga förmågor?

Vi borde kanske på nytt sträcka oss ut och be bönen som lärjungarna bad i i Apg 4:
"Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

/PB

Detta var det sista avsnittet i bibelskoleserien om Apostlagärningarna. Hela serien finns att köpa både som texthäfte och som pdf-fil i Affären.

Nästa vecka fortsätter Bibelskolan med en serie från Hebreerbrevet i tretton delar. En ny lektion läggs ut varje tisdag.