”De’ var inte så rediga..…!”

 

Vi besökte en av Frälsningsarméns kårer i Sverige för att ha ett av våra mentorssamtal. Före samtalet bjöds vi på kaffe i kårens caféavdelning

Några av kårens frivilligarbetare gjorde tjänst i caféet, och en av dem kom och slog sig ner tillsammans med oss och det unga officersparet som vi var mentorer för.

Det visade sig att vi kände den här kvinnan. Hon hade varit ungdomsledare på den kår i Stockholm som Peter och jag tillhörde i vår ungdom. Det föll sig naturligt att fikasamtalet med henne kom att handla om gamla dagar.

Plötsligt vänder sig kvinnan till de unga officerarna och säger om oss på äkta småländska:

- De’ var inte så rediga de där två!

Och vi visste vad hon talade om, när hon där mindes hur situationen hade varit på vår kår i Stockholm för mer än 50 år sedan.

Vi visste precis hur stort bekymmer vi båda hade förorsakat varje ledare, som ville leda oss in på Livets väg.

Vi visste att vi den gången inte alls hade varit ”frälsningssoldater” i ordets rätta bemärkelse. Vi var bara med i ”klubben”. Ja vi kallade faktiskt kåren – vår församling – för klubben.  

Vi visste, att vi också på den tiden hade visst, att vi inte var riktiga frälsningssoldater.

Vi visste att vi på den tiden inte var ett dugg intresserade av att våra icke kristna kompisar skulle få höra om Jesus.

Vi visste att vi på den tiden hade haft hela vårt fokus på det som fanns utanför den kristna församlingen, även om vi tillbringade mycket tid på ”klubben”. Vi brukade skoja om att vi stod med ett ben i den kristna församlingen och två ben utanför.

”Klubben” var vår mötesplats.

”Klubben” var den plats där vi utförde en massa aktiviteter – sång, musik, lekar, utflykter.

Vi visste, att vi på den tiden hade vetat väldigt mycket om Jesus, men det hade inte påverkat våra liv.

Vi visste, att vi på den tiden inte hade mött Jesus i våra egna liv. Vi kände Honom inte. Och vi visste om det.

Men nu, när vi satt runt kaffebordet växte det plötsligt fram en tacksamhet till Gud.

För vi visste att NU var vi ”rediga”.

Vi visste att vi några år efter att den här ungdomsledaren hade lämnat vår kår för andra uppdrag, hade vi fått möta Jesus till personlig frälsning. Och detta hade förvandlat våra liv, inifrån och ut, och gjort oss REDIGA!

Vi visste sedan den dagen, att vi ville vara riktiga ”frälsningssoldater”, som önskade att alla i vår omgivning skulle få höra evangeliet om Jesu förvandlande kraft.

Vi visste sedan den dagen, att ingenting längre skulle bli som förr. Gud skulle föra oss ut i det ena äventyret efter det andra i tjänsten för honom.

Vi visste sedan den dagen, att vi ville låta Guds ord vara ledstjärnan för allt i våra liv.

Och Guds ord (=Jesus) kan förvandla den minst redige till en förlåten, upprättad och riktigt redig soldat i Guds rike! 

 ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 kor. 5:17)