Vi läste tidigare att Gud ”har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen” (Ef.1:3). Då jag nu kategoriserar Guds gåvor i olika grupper, påstår jag inte att detta är det enda rätta gudomliga sättet att dela in Guds gåvor på. Jag påstår bara att det är ett praktiskt sätt att få en översikt så att vi kan ta emot och använda Guds gåvor som han ger till oss av bara nåd. Min indelning består av fem olika slags gåvor som vi får av bara nåd.
1. Varje ny dag
Livet består av en mängd gåvor som vi får av bara nåd. Varje andetag, varje hjärtslag, varje ny dag är en gåva av bara nåd. Av bara nåd betyder att det inte är något vi förtjänat. Vi bara får det helt utan egen förtjänst. Det hänger inte på om vi varit snälla eller gudfruktiga om vi får en ny dag. Det kan till och med vara så att den minst gudfruktige kan få fler dagar än den mest gudfruktige. Det är det som nåd betyder. Att vi får det utan att ha förtjänat det. Så ytterst kan vi säga att varje ny dag vi får vakna upp till är en gåva av bara nåd. En nådegåva.
2. Naturliga gåvor
Vi människor har olika naturliga begåvningar. Några har en naturbegåvning att sjunga vackert. Andra har en naturbegåvning att hoppa högt. Man skulle kunna säga att även dessa naturliga gåvor är gåvor av nåd, nådegåvor.
Det är inte så att den mest gudfruktige sjunger vackrast. Jag har till och med stått vid sidan av mycket gudaktiga människor i kyrkan och sjungit lovsång och upplevt att helgonet vid min sida frambringat så mycket oljud att jag måste be till Gud att han/hon skulle sluta ”sjunga” för att inte helt förstöra den gemensamma lovsången.
Det är inte så att den mest gudfruktige hoppar högst. Vi har helt enkelt olika naturliga förutsättningar. Min kropp är inte skapad med naturbegåvningen att hoppa högt. Jag har antagligen alltför mycket som drar nedåt, eller också verkar tyngdlagen ovanligt starkt på min kropp.
Vi har helt enkelt olika naturliga begåvningar. Dem har vi inte fått efter förtjänst, efter hur snälla vi är. Vi har fått dem oförtjänt av nåd.
Frälsning
Frälsning - pånyttfödelse, är en gåva av nåd. En nådegåva.
Ty av nåd är ni frälsta…Guds gåva är det. (Ef.2:8)
Gud vill att alla människor skall bli frälsta (1 Tim 2:4). Därför har Han gjort det möjligt för alla människor att bli frälsta. Detta faktum uttrycks gång på gång i Nya Testamentet:
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn (Joh 1:12)
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Joh 3:16)
Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad (Apg 2:21)
Men även om Gud vill att alla människor skall bli frälsta och han har gjort det möjligt för alla människor att ta emot Jesus i sitt liv, så blir man inte frälst automatiskt, Frälsning är en gåva och gåvor måste ha både en givare och en mottagare. Varje människa måste av egen fri vilja ta emot Guds gåva. Det gör man genom att tro på Jesus och bekänna honom som Herre i sitt liv (Rom 10:9)
Förlåtelse
Profeterna i det Gamla Testamentet profeterade många hundra år före Kristus om att det skulle komma en frälsare som skulle ta folkets synd på sig.
Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt. (Jes 53:5-6)
Då Jesus många hundra år senare presenteras offentligt för första gången introduceras han som den som var uppfyllelsen av profetian från Jesaja.
Där är Guds lamm som tar bort världens synd (Joh 1:29)
Då Jesus några år senare ger sitt liv på korset, utropar han: ”Det är fullbordat!” (Joh 29:30)
Jesus hade fullbordat sitt uppdrag. Han var lammet som skulle ta bort världens synd. Genom hans blod och korsfästelse kan vi i dag få ta emot förlåtelse för våra synder.
Men trots att Jesu död gör det möjligt för alla människor att ta emot förlåtelse och befrielse från synd och skuld lever inte alla i denna frihet. Varje människa behöver nämligen ta emot förlåtelsens gåva personligen och dagligen i våra liv.
… blodet
från Jesus, hans son, renar oss från all synd.
(1 Joh 1:7)
Om vi
bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss
synderna och renar oss från all orättfärdighet.
(1 Joh 1:9)
Den förlåtelse vi får ta emot från Jesus bygger inte på vår förtjänst. Det är en gåva av bara nåd.
Dopet med den Helige Ande
Då Johannes döparen presenterar Jesus som den som tar bort världens synd presenterar han också Jesus som den som döper med helig ande (Joh 1:33).
Jesus kom alltså inte bara för att ta bort vår synd, han kom även för att döpa oss med helig ande.
Jesus säger till sina lärjungar strax före pingstdagen:
… ni skall bli döpta med helig ande om
bara några dagar
(Apg 1:5)
... ni skall få kraft när den helige
anden kommer över er
(Apg
1:8)
Var det på grund av lärjungarnas förtjänst som de blev döpta med den helige Ande? Nej de hade väl aldrig varit mer oförtjänta än då. Petrus hade nyligen förnekat Jesus och alla lärjungarna hade övergivit Jesus i Getsemane. Nej, det var inte tack vare lärjungarnas förtjänst som det kunde hända. Det var en gåva av bara nåd.
Då Petrus på pingstdagen förklarar för den förvånade folkskaran vad det är som händer, börjar han med orden:
Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor (Apg 2:17)
För vem gäller löftet? För alla människor. Är du en människa? Då gäller löftet för dig. Men du måste ta emot gåvan personligen i ditt liv.
Detta var de tre frälsningsgåvorna, frälsning, förlåtelse och kraft genom den helige Ande, som är givna till alla människor och som grundar sig på Jesu försoningsverk på korset och Jesu upphöjelse på tronen (Apg 2:33). Du kan läsa mer om hur man praktiskt kan ta emot frälsningsgåvor i kapitel 8.
I nästa del ska vi övergå till de två slag av gåvor som vi oftast menar då vi talar om andens gåvor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar