Äktenskapet på frammarsch, ökning med 44,5 procent

Världen i dag skriver under rubriken "Äktenskapsboom i Sverige" om hur äktenskapet mellan en man och en kvinna har blivit allt populärare:
"Sverige upplever just nu en äkenskapsboom. Ökningen på bara ett år är sju procent, och hela 35 procent under perioden 2001-2007. Fortsätter det på samma sätt under hela år 2008 blir ökningen hela 44,5 procent sedan 2001.– Det visar att svenskarna tror på äktenskapet, vilket är något som riksdag och regering inte har förstått. Våra makthavare går inte i takt med opinionen, betonar Lukas Berggren på Bevara äktenskapet.
Samtidigt visar statistik från SCB att intresset för registrerade partnerskap är minimalt – och minskande. Under år 2007 registrerade endast 262 män och 388 kvinnor partnerskap, vilket totalt motsvarar 325 par – endast 6,5 promille i jämförelse med antalet äktenskap som ingicks under samma år och samtidigt en minskning med 5 par sedan året innan."

Vad är orsaken till denna ökning? Det handlar ju om en dramatisk ökning på 44,5 procent. Orsakerna kan säkert vara fler, med det är glädjande att fler och fler svenskar prioriterar trohet i kärnfamiljens ram. Även om vi vet att många äktenskap upplöses efter en tid, så finns det säkert ingen som ingår äktenskap som inte tänker sig en lång relation. I varje fall är det det vi lovar varandra, en livslång trohet.

En lång tid har äktenskapet ifrågasatts och många har valt en mindre förpliktigande samlevnadsform i samboskapet. Äktenskapet innehåller ju mer långtgående förpliktelser och löften.
Kan det vara ett tecken på en minskad egofixering då man överlåter sig själv i ett förbund till en annna människa. Marcus Birro uttrycket i en krönika i Expressen "Rör inte äktenskapet, egoister."

Samtidigt kommer det siffror på att ett ökande antal barn i Sverige lever tillsammans med både pappa och mamma. Dagen skriver att, enligt statistik från SCB, fler barn lever tillammans med båda föräldrarna."Under hela 2000-talet har antalet barn som upplever en separation minskat. 1999 var 54 600 barn med om att föräldrarna separerade. 2007 hade antalet minskat till 47 000."

De stora vinnarna är framför allt barnen. I stort sett alla barn vill växa upp tillsammans med sin mamma och pappa.

Vinnare är förstås även de äkta makarna som får uppleva det som Marcus Birro längtansfull beskriver i sin krönika:

"Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns. Människor som älskar varandra trots alla lockelser längs vägen, trots alla hinder, alla egon, alla skrytbyggen, allt sönderfall. Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."

För bara några år sedan var det en svensk partiledare som proklamerade: "Död åt familjen."
Det låter ungefär som när Nietzsche utreopade "Gud är död". Det visade sig att Gud överlevde Nietzsches förutsägelse. Det verkar också som om familjen mår bättre i dag än på många år.

peppebaron