C.S.Lewis: "En ockuperad värld"

Det har inte blivit så mycket tid för läsande denna sommar, men en av de böcker jag återvänt till under sommaren är C.S. Lewis "Kan man vara kristen" (Libris förlag).

På bokens baksida kan man läsa:
C.S. Lewis har kallats en av samtidens kvickaste och mest djupsinniga religiösa tänkare. Under en stor del av sitt liv var han ateist, tills han en dag ensam i sitt rum i Magdalen College i Oxford gav upp och "erkände att Gud var Gud". Han dog 1963, men han böcker är kanske mer aktuella än någonsin tidigare.

Lewis utgår i boken från naturrätten, det vill säga att människor i alla kulturer och tider har haft ett förhållandevis gemensamt synsätt på rätt och orätt. Han betecknar naturrätten "som en verklig lag som ingen av oss stiftat men vars tryck vi alla känner." Lewis ser denna morallag som ett uttryck för att det finns en skapare, en Gud.

Lewis skriver:
"Under mitt försök att bevisa att Gud inte existerade - att hela tillvaron med ett ord sagt var meningslös - fann jag mig sålunda nödsakad medge, att det fanns en del av verkligheten, nämligen min idé om rättfärdighet, som var meningsfylld. Följdaktligen visade sig ateismen vara alltför enkel. Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening, skulle vi aldrig ha kommit på tanken att den var meningslös.
Gott och väl alltså - ateismen är för enkel. Och jag ska nämna ännu en uppfattning som också är för enkel. Det är den som jag kallar "urvattnad kristendom"." (sid 40)

Lewis skriver vidare:
"Vilket är då problemet? Ett världsallt som rymmer mycket som obestridligen är ont och till synes meningslöst, men också varelser som vi själva, som vet att det är ont och meningslöst.
Det finns bara åskådningar som tar hänsyn till båda dessa fakta. Den ena är den kristna, att detta är en god värld som gått snett men alltsjämt bevara minnet av vad den borde ha varit. Den andra är den livsåskådning som kallas dualism. Dualism innebär tron, att det till grund för allt ligger två jämnstarka och självständiga makter, den ena av dem är god och den andra är ond, och att tillvaron är et slagfält, där de utkämpar en ändlös kamp. Personligen anser jag, att dualismen näst kristendomen är den mest rationella av de trosläror som står oss till buds." (sid.42)

Därefter argumenterar Lewis för att dualismen är mindre sannolik eftersom det krävs någon som skapat den onda makten. Skulle den goda makten välja att skapa den onda makten?

Lewis slutsast blir då:
"Skillnaden är att kristendomen anser att denna mörka makt skapats av Gud och var god då den skapades men slog in på en orätt väg. Kristendomen tror liksom dualismen att det pågår en kamp i tillvaron. Men den tror inte, att det är en strid mellan självständiga makter. Den tror att det är ett inbördeskrig, ett uppror, och att vi lever i en del av tillvaron som ockuperats av upprorsmakarna.
En av fienden ockuperad provins - det är vad denna världen är." (Sid. 45)