"Här är inte...man och kvinna..."

För en tid sedan blev Ulf Ekman intervjuad i en morgonsoffa på en samling för pingstpastorer i Uppsala. Ulf Ekman gjorde då ett uttalande om att kvinnor inte var lämpliga som församlingsföreståndare. Detta uttalande har väckt en rad reaktioner.

Själv är jag uppväxt i Frälsningsarmén, där det är lika vanligt om inte vanligare, med kvinnliga församlingsföreståndare som med manliga. Jag har alltid haft svårt att förstå argumenten från kvinnoprästmotståndarna, trots att även jag utgår från en konservativ bibelsyn.

Linda Bergling har en intressant infallsvinkel på frågan i en artikel i Dagen:
"- Syndafallet blev en maktkonstruktion där mannen skulle råda över kvinnan, och det har för många blivit bilden av hur man och kvinna ska fungera, säger hon.
-Jag tror att i Jesus är maktkampen över, och Gud för oss tillbaka till tiden före syndafallet, där vi kan stå sida vid sida i ett ömsesidigt underordnande för att ge varandra plats och utrymme, säger Linda Bergling."

Teologen Håkan Kenne, också han i Dagen, följer upp frågan som Linda Bergling kommenterar och skriver att i den kristna gemenskapen återförs över- och underordnad till förhållandet före syndafallet:
"-Jag läser om hur Gud i dopet skapade församlingen som något helt nytt. I församlingen upplöstes den dåvarande samhällsordningen med kulturella markörer som satte människor över eller under varandra. Här var alla likvärdiga inför Gud och en slav kunde profetera Guds ord till sin ägare."

Stefan Swärd skriver i sin blogg:
"Jag tycker att det är bra att påminna sig om att Frälsningsarmén har varit drivande i att lyfta fram kvinnor i tjänst, och när deras verksamhet startade i Sverige, leddes det av en kvinna, Hanna Ouchterlony. I Evangeliska Frikyrkans historia kan vi finna framstående kvinnliga profiler, Nelly Hall (tror jag hon hette) var en framstående predikant på Torpkonferenserna under sent 1800-tal. ÖM:s grundare slogs för kvinnliga predikanter och sände ut många kvinnor som evangelister och predikanter, de brukade föraktfullt kallas för Ongmans flickor. Man behöver komma ihåg att detta inträffade när jämställdhetsagendan i samhället inte existerade, det fanns inget tryck utifrån att lyfta fram kvinnliga predikanter, utan vid den tidpunkten var det mycket kontroversiellt både innanför och utanför kyrkan.
När man ska tolka Bibeln i denna fråga är det viktigt med helhetsperspektivet. I ett kort blogginlägg kan man inte gå in på ingående teologiska diskussioner. Tycker dock att Gal. 3:28 att i Kristus är vi inte man eller kvinna, måste vara ett övergripande tolkningsperspektiv. Bibelord som 1 Kor 14:34,35 om att kvinnor ska tiga i församlingarna, och inte undervisa enligt 1 Tim. 2:12, måste tolkas i ett Bibliskt helhetsperspektiv. Det finns ett antal exempel i Bibeln på kvinnor som ledare, förkunnare, och lärare - och av detta måste man dra slutsatsen att Pauli uppmaningar inte kan betraktas som generella, utan måste vara kulturellt anpassade påbud. Även den mest konservativa kristna gruppering har ju inte heller klarat att driva detta konsekvent, att kvinnor har varit lärare för barn har aldrig ifrågasatts, och hon har kunnat vara predikant i vissa situationer, t.ex. i rollen som missionär. Jag drar i varje fall slutsatsen att de restriktioner i kvinnors tjänst som finns i dessa bibelord, inte är generella eller Bibelns samlade undervisning. Akvila och Priscilla var ett gift par som ägnade sig åt undervisning enligt Apg. 19 och vi har också ett antal exempel på kvinnor som medarbetare och deltagare i apostoliska team."

Mikael Karlendal skriver i sin blogg:
"Nu har jag nyligen läst ett intressant inlägg (Why Arguments against Women in Minstry aren’t Biblical) i denna fråga av NT-professorn Ben Witherington III på hans blogg. I detta inlägg försvarar han kvinnans rätt att predika och undervisa, och han gör detta som exeget, som bibelutläggare, inte utifrån några politiska idéer. Jag tycker att han argumenterar övertygande, och då tänker jag på hur han resonerar kring 1 Kor 14 (om “kvinnan tige…”) och 1 Tim 2 (om att Paulus inte tillåter kvinnor att undervisa). Vad tycker månne bloggens läsare om detta?"

Dagen skriver:
"Ulf Ekmans kommentar kring kvinnliga föreståndare väcker reaktioner. Pingstpastor Anethe Carlsson tycker att ledarna i hennes rörelse behöver tydliggöra var man står i frågan. Men pingstföreståndaren Pelle Hörnmark menar att det råder ingen som helst tvekan om att kvinnor i pingströrelsen kan vara föreståndare."

Då Frälsningsarmén startade sin verksamhet i Sverige var man helt ensam att acceptera kvinnliga församlingsföreståndare.

Nu, mer än 120 år senare, ser det ut som det är den helt dominerande uppfattningen i den svenska frikyrkyrörelsen.

(PS. I morgon kommer en fördjupningsartikel om kvinnliga pastorer på rupeba.se.)

Peter Baronowsky