Tidningen Dagen rapporterar om splittringen inom partierna inför omröstningen om samkönade äktenskap.En av dem som uttalar sig i tidningen, Stefan Jonäng, säger att han bytt åsikt sedan valet 2005. Han säger vidare att många av dem som kryssade in honom förmodligen gjorde det på grund av hans tveksamhet inför könsneutrala äktenskap.
Då man i demokratiska val väljer in en person med en speciell åsikt, gör man förmodligen det för att man vill att denne ska föra fram den åsikten och rösta för den. Om den personen sedan verkar för den motsatta åsikten under valperioden, skulle de flesta beteckna det som ett svek. Men inte Stefan Jonäng.
På frågan om inte väljarna uppfattar hans byte av åsikter som ett svek, svarar Stefan Jonäng: "-Jo, i vissa fall kan det säkert det. Men å andra sidan hoppas jag att de ska ha nått samma mognad som jag."
Inte nog att han själv menar att han uppnådd en högre grad av mognad. Han till och med förklarar alla människor som inte delar hans åsikt som omogna.
Skulle det inte kunna vara tvärtom? Att mognad är att våga stå kvar på sin övertygelse, även om opinionsvindarna svänger?
peppebaron
2 kommentarer:
Även politikst förtroendevalda har den demokratiska rätten att ändra åsikt och det behöver faktiskt inte bero på att opinionsvindarna blåser åt ett visst håll. Jag tycker det är bra att kunna visa att man ändrat syn i en fråga, att man inte har prestige i en viss åsikt, och jag tolkar inte alls in att han anser att de som inte bytt åsikt är omogna. Det är lite väl hårddraget från din sida.
Precis. Att mogna är en sak, att inte kunna stå emot tidsandan en helt annan.
Alla påverkas vi - på gott och ont - av samhället och dess rådande attityder. Själv är jag förstås inget undantag. Men att i självgodhet påstå att denna anpasslighet är ett tecken på mognad - tyder inte det snarare på bristande självinsikt? Eller omognad, om man så vill.
Förresten tycks Jonäng ha skaffat sig en del nya fördomar de senaste åren. Som t ex den att klassisk kristen tro är ett tecken på omognad. Han säger det inte rent ut, men det är en logisk och fördomsfull konsekvens av hans resonemang.
Du har förstås rätt. Det verkar inte särskilt moget att bara vända kappan efter vinden. Nej, mognad är att vara så trygg i sin tro att man litar på Gud även när människor påstår att han har fel. En mogen tro vågar lita på att Guds definition av kärlek är evig och oföränderlig, och att människors tids- och kulturbundna definitioner aldrig kan ändra på den.
Skicka en kommentar