Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det söndag igen!
Först vill jag berätta om en märklig händelse som jag fick höra om förra söndagen på kåren i Riga. Under lördagen reste Rut och jag tillsammans med Södertälje musikkår en busstur till Daugavpils i sydöstra Lettland. I Daugavpils skulle musikkåren ha en musikgudstjänst. Bussresan tar sammanlagt åtta timmar fram och tillbaka.
För att fördriva tiden på hemvägen hade man ordnat en gissningstävling och den som vann skulle få en "påskhare" full med godis. Det var tre frågor om mitt liv. En av frågorna var hur länge Rut och jag hade varit gifta och det råkade sig så att vi hade haft vår 49-åriga bröllopsdag någon dag innan bussresan.
Då musikanterna hade kommit tillbaka till hotellet åkte några av dem upp i hissen. I hissen gick det också in en kvinna som inte hörde till gruppen. Hon tittade länge på deras jackor och frågade på svenska "Är ni med i Frälsningsarmén?". Att bli tilltalad på svenska i Riga är inte speciellt vanligt. Det är nu långt ifrån turistsäsongen.
En av musikanterna svarade sanningsenligt att de var med i Frälsningsarmén. Och då sa kvinnan "Jag har släktingar som är med i Frälsningsarmén. Dom heter Rut och Peter Baronowsky. Känner ni dom?"
Musikanten svarade: "Ja, vi känner dom och dom är med oss här i Lettland!" Kvinnan sa då: "Jag var brudnäbb på deras bröllop!" Musikanten svarade bestämt och med eftertryck "Ja, och det var för 49 år sedan!"
Musikanterna gick ut ur hissen vid sin våning och lämnade en ensam svensk turist med en del saker att fundera över. Hon möter en främmande man i ett främmande land som känner en avlägsen släkting som hon inte mött på 25 år och som visste att det var 49 år sedan hon var brudnäbb för nämnda avlägsna släkting.
För några dagar sedan fick jag också ett videoklipp på ett barnbarn som ber aftonbön. Barnbarnets far skickade med ett meddelande att han lärde sin dotter den aftonbön som vi en gång lärde honom. Ni vet den som börjar med "Gud som haver barnen kär..." Förresten är det underligt att vi lär våra barn be med ord som inte funnits med i svenska språket på några generationer. Vad betyder egentligen "haver" för en fyraåring.
Barnbarnet som bad på videoklippet hade fått med det mesta riktigt. Hon hade lärt in hela bönen utantill, men på ett ställe hade hon hört fel. Hon bad så här: "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vackra mig i världen vänder...". Det är gott att få börja livet med en bra självbild.
Nämnda barnbarn sov i slutet på veckan över hos oss tillsammans med sin storasyster och sin pappa, så vi fick höra den personligt utformade aftonbönen live.
På lördagen var vi på friluftsmuseet i Västerås där vi fick hälsa på de en veckor gamla lammen (se bilden). Den längst till vänster på bilden med vitt hår och svarta öron och utan mössa är inte vårt barnbarn.
Nu blev "Söndagsmorgon" lite väl personligt den här veckan. Den handlade mest om familjens liv med tillbakablick till mars 1969. Men "Söndagsmorgon" är ju en veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
