Att tro eller inte tro - vad är mest förnuftigt

Det framställs ofta i debatten mellan ateism och kristen tro att den ena bygger på förnuft och den andra på tro. Men båda bygger naturligtvis på tro. Den ena på tron att Gud inte finns och den andra på tron att Gud finns.

Bengt Malmgren skriver i sin blogg under rubriken "Inte alls oförnuftigt att tro på Gud":
"Vi hör det allt oftare påstås från ateistiska tänkare att det är oförnuftigt att tro. Därför behöver vi kristna tänkare bemöta detta. "Jag tror därför att jag funnit det förnuftigt att tro", sade Göran Skytte i ett tal nyligen och kritiserade dem som avfärdar Gudstron som tro på "tomtar och troll". Själv har jag alltsedan barndomen inte kunnat låta bli att se på mig själv som en skapad varelse, och efter ett uppbrott i agnosticism under tonåren har jag utifrån fortsatt reflektion mera och mera konsoliderats i uppfattningen att det är förnuftigt att tro."

Bengt Malmgren citerar också Anders Piltz:
"Den som hävdar att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande alldeles spontant eller efter en miljard misslyckade försök som slutligen råkade resultera i människan, detta kosmiska lyckokast (eller missöde), lanserar inte en rimligare teori än den som tror att Gud har skapat världen med en kombination av nödvändighet och slumpfaktorer och att människan är danad till Guds avbild, utrustad med intelligens och moraliskt ansvar". (Signum nr 7 2006)

Sten-Gunnar Hedin skriver i Dagen under rubkriken "Trosvissheten ger de militanta ateisterna problem":
"Vad är tro? Frågan ställdes av Sokrates till lärjungen Platon. Så resonerar de båda filosoferna sig fram; är tro och vetande egentligen samma sak med olika betoning på hur säker man är att man har rätt? Filosofernas resonemang gick ut på att det falska vetandet inte existerar. Antingen vet man, eller så visar det sig att vetandet inte var något vetande. Tron däremot är inte falsk för att den visade sig vara fel. Tvärt om är det just förhoppningen, förvissningen, den längtande förväntan som kännetecknar tron. Tron kan visa sig inte stämma, men är lika väl en tro - tron är nämligen ett begrepp för det vi inte vet. Tro och vetande är ingalunda synonyma begrepp.

Det är en minoritet av jordens befolkning som inte tror på en högre gudomlig existens. De många troendes övertygelse måste bygga på någon form av andlig erfarenhet. Ett antal miljarder människors erfarenhet måste ur en kognitiv aspekt vara intressant, även för en ateist. "

Debatten fortsätter i Dagen med att Dan Larhammar bemöter Hedins inlägg och att
Vesa Annala svarar Dan Larhammar.

Lars Westerberg skriver i en krönika i Helsingborgs Dagblad:
"Men P.C. Jersild är arg över att fundamentalisterna missunnar honom paradiset för att han är ateist. Det gör de förstås inte. De är utomordentligt angelägna om att han skall bli frälst. De är bara övertygade om att inga ateister blir saliga. De har ju själva valt att avvisa Gud.
Visst är det konstigt. Att någon skall dömas förlustig något, blott på grund av ett försanthållande. Det är ju inte så att man hör Gud knacka, går och öppnar och visar bort honom. Man hör aldrig någon knackning. Nå, tror man inte kan man åtminstone vilja tro, sägs det ibland. Men varför skulle man vilja önsketänka? När man är helt övertygad om att det inte finns någon Gud.
Nå, för en ateist är detta inget problem. Antag att det inte finns något helvete. Då får man förbli död och uppväcks aldrig. Precis som det är om Gud inte finns. Är det inte nästan vackert med en gud som respekterar en så till det milda grad att man aldrig någonsin behöver förstå att man tagit fel. "

Allt detta låter spännande. Från att man i många år försökt "tiga ihjäl" den kristna tron i Sverige verkar det som om den kristna tron för många har blivit ett problem som öppet måste bekämpas i media.

Miljarder människor tror sig veta att Gud finns och är beredda att inrätta sina liv efter detta. En liten minoritet känner sig hotade av detta och "evangeliserar" aktivt för att inte tro på Gud.

Men hur som helst är det intressant att notera att Gud är något som är värt att lägga ned energi på och att debattera. Även för ateister.

peppebaron