I bibelläsningen "Gamla Testamentet på två år" är vi nu färdiga med krönikeböckerna och idag börjar vi med Esras bok. Om du inte redan är med i vår bibelläsning är detta ett bra tillfälle att börja. Du behöver bara skriva ett mail till info@rupeba.se och skriva ett enda ord UTMANINGEN så kommer du att få ett mail varje morgon med några tankar från dagens kapitel.
I går (lördag) la jag ut ett inlägg av Olof Edsinger "Viktigt att återerövra kallelsetanken". Där skriver Edsinger:
"...Även vi har kanske fattat avgörande beslut under tonårstidens konferenser. Även vi har kanske fått tilltal om att Gud vill göra bruk av oss för sitt rike. Men vilka konsekvenser får dessa erfarenheter här och nu? Lever vi i det som är vår Skapares dröm för våra liv, eller lever vi snarare i vad som kan beskrivas som vår egen dröm? Relaterar vi vår vardag till Guds ord och löften, och hålls frågan om Guds kallelse levande i vårt sätt att tänka och prioritera?
Klart är att Jesus varnar för att så inte alltid kommer att vara fallet. I sin liknelse om såningsmannen varnar han för ”världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat” som riskerar att förkväva kraften av Guds tilltal in i våra liv. Detta kan ske på olika sätt, men ett av de vanligaste är att vi låter visionen för våra liv krympa ihop så att det inomvärldsliga och alltigenom mänskliga tänkandet ta över. I stället för ambassadörer för Guds rike, blir vi (i bästa fall) konsumenter av Guds rike. Vi firar gudstjänst på söndagarna, men det är allt."
I förbindelse med begreppet ´kallelse´ kom jag att tänka på en artikel som Rut skrivit i Bootheum.se om sin mormor:
"Axelina kvinnan som fyra gånger fick Silverstjärneorden
Min mormor Axelina, som jag själv aldrig träffat, hade sju barn. Flera av barnen emigrerade till USA i början av seklet, och jag har haft privilegiet att få läsa en del av skriftväxlingen som korsade Atlanten den gången. Mormor skrev
att det behövdes pengar här hemma, och emigranterna sände ständigt hem en del av sin inkomst. När hennes söner varit i USA i fem eller sex år, skriver hon till dem att huset behöver målas om, och att hon längtar efter dem och hoppas att de snart ska komma hem. Det var bekymmersamt för mormor.
Strax efteråt skriver en av mina morbröder att han fått ”kallelsen” till frälsningsofficer. Han ska stanna i USA och gå på officersskolan, Han skriver om sin överlåtelse till Gud, att ”han inte längre äger sig själv, allt tillhör Gud”. Han skriver att han var helt tillfredställd nu då han lagt allt i Guds hand. Jag tänker: Stackars Axelina! Nu skulle det dröja ytterligare åtta år innan
han kunde komma hem till Sverige igen. Men Axelina skriver tillbaka till sin son: ”Må Gud hjälpa och leda dig så att du får bli till stor välsignelse. En gång när vi höll på att förlora dig, bad jag att mina barn skulle få leva och bli till välsignelse. Nu tackar jag Gud och beder för dig.”
Och Gud hjälpte Axelina. Och hennes barn och barnbarn blev välsignade, och jag är ett av dem, och jag får leva i uppfyllelsen av hennes välsignelsebön.
Fyra av Axelinas barn blev frälsningsofficerare, tre i Sverige och en i USA. Det var Hertie Håkansson, Erik Håkansson, Gunnar Hawkinson och Mirjam Hanson f. Håkansson (min mor).
I den artikeln finns också ett brev som Axelina skrev till general Evangeline Booth. Du kan läsa hela inlägget HÄR.
Då vi hade det officiella öppnandet blev det i form av ett friluftsmöte på torget. Någon lokal hade vi inte fått utan vi var hänvisade till att ha mötet i det fria. En kvinna blev frälst under friluftsmötet.
Vi vet inte så mycket vad som hänt i Saldus sedan dess, men vi vet att kårledarna är Ilona och Janis som blev frälsningsofficerare vårt sista år i Lettland och att kåren just nu har en kadett under utbildning.
Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
...och så ett par bilder
 |
| Kåröppning i Saldus 2012 |
 |
| Frälsningsarméns centra i Lettland |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar