I tisdags reste vi hem från Färöarna och det tog nästan lika lång tid som att resa dit, runt elva timmar. På vägen hem mellanlandade vi i Köpenhamn och fick ta våra väskor genom tullen och checka in dem igen. Då vi närmade oss "Bag Drop", där man lämnade in väskorna, väntade en ung man på att få registrera vår väska. Han mötte oss med ett stort leende och sa "Vad fina ni är". Det var nog första gången som man kommenterade mitt utseende vid en incheckningsdisk, normalt sägs det så lite som möjligt där. Men jag antar att det inte var vårt utseende som väckte hans beundran utan våra uniformer. Jag svarade: "Du ser ganska fin ut du också", och så lämnade vi den leende SAS-tjänstemannen som önskade oss en trevlig resa.
Då vi närmade oss säkerhetskontrollen var det en vänlig man som öppnade en stängd avdelning för Rut och mig. Vi protesterade inte utan gick igenom säkerhetskontrollen utan någon kö. Antagligen var det en speciell säkerhetskontroll för piloter och flygvärdinnor, eller också tyckte han om Frälsningsarmén, eller också tyckte han helt enkelt vi var fina. Jag började långsamt vänja mig vid tanken.
Väl ankomna till Oslo, Gardermoens flygplats, gick jag för att vänta på våran väska på bagagebandet. Under tiden gick Rut för att uppsöka damrummet. Då hon kom tillbaka hade två olika grupper av människor tagit kontakt med henne. De första frågade om man måste ta ut bagaget och checka in det igen om man ska resa vidare inom Norge. Det visste Rut att man måste, så hon svarade att det måste man säkert. Nästa fråga kom från ett annat håll och gällde om det fanns någon speciell plats på flygplatsen där det fanns internetuppkoppling. På det svarade Rut att det finns internetuppkoppling gratis överallt inom flygplatsen. Förutom de sakupplysningar Rut fick bidra med, passade hon också på att säga att hon egentligen inte alls hade med flygplatsen att göra, utan att hon bara var en helt vanlig frälsningssoldat.
Ja, dom brukar ju säga att Frälsningsarmén gör så mycket gott.....
Förresten hände det för en tid sedan då vi var ute på en annan resa att jag hamnade bredvid en ung dam som gärna pratade med sin medpassagerare. Hon frågade om än det ena och än det andra om flygplanet. Jag svarade så gott jag kunde på hennes frågor. Så frågade hon om jag var ute och reste i tjänsten eller om det var privat. Då jag svarade att det nog var mest en tjänsteresa jag var ute på, frågade hon varför jag inte satt där framme i business-class om jag var ute på tjänsteresa. Då började jag ana att hon trodde att jag var pilot där jag satt i min fina uniform. Samtidigt vände sig en man man i raden framför oss och sa leende att han skulle nog blivit förvånad om Frälsningsarmén åkte business-class som kostar dubbelt så mycket. Den unga damen rodnade nog lite förläget då hon förstod att hon hade haft hela detta samtal med en helt vanlig frälsningssoldat och inte med en pilot.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar