Det här budskapet i
Uppenbarelseboken är riktat till församlingen i Laodikeia. Den beskrivs som en
”ljum” församling. Guds önskan för denna församling, framgår tydligt av texten,
genom orden ”Om du ändå vore kall eller
varm!” (vers 15). Gud vill att hans församling ska ta en klar ställning för eller
emot. Ändå förstår vi att församlingen såg på sig själv som en mycket rik
församling som inte saknade någonting. Men profetrösten som såg bakom fasaderna
manade: ”Visa iver och vänd om!”
Det som förvånar en uppmärksam
läsare, är att Bibeln i detta avsnitt beskriver en situation, där Jesus står
utanför församlingen och bultar och ber att få vara med. Det förvånar också att
budskapet i början vänder sig till församlingen som grupp, men plötsligt i vers
20 får det en annan karaktär och blir mycket personligt ”Om ’någon’ hör min röst och öppnar…” . Det handlar inte längre om
ett kollektivt gensvar till Jesus, utan ett personligt. En församling kan
aldrig öppna kollektivt för Jesus. Varje församlingsmedlem måste själv öppna
sitt hjärta för Jesus. Det är inte heller så, som en del tycks tro att Jesus är
den som öppnar dörren. Man hör ibland böner om att Jesus ska öppna våra hjärtan
för honom. Han gör inte det. Han bara knackar på. Sedan måste vi, var och en,
välja att öppna för honom. Någon har sagt att hjärtats dörr bara har handtag på
insidan. Men om, och när vi öppnar så kommer han in och har fest tillsammans
med oss.
BÖN
Jesus, jag vill öppna för din närvaro
i mitt liv idag. Kom in och dela den här dagen med mig. Tack för att du vill
dela glädjen med mig, och för att du vill dela de svårigheter och utmaningar
som kan komma att möta mig idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar