”Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla våra synder och göra oss rena så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra det som är gott” (Titus 2:14)
Det är bara Jesu död på korset som har makt att befria oss från våra synder. Vi är liksom fast i vår mänskliga natur och kan inte av oss själva göra så att vi blir godkända av Gud. Det har inte något att göra med hur duktiga vi är eller hur moraliskt perfekta vi är. Någon har sagt att det inte är någon skillnad om jag drunknar på en meters djup eller på tretti meters djup. Drunknar jag så drunknar jag. På samma sätt spelar det inte någon roll om jag bara har syndat lite eller om jag har syndat mycket. Gud tål inte synden, och även om han längtar aldrig så mycket efter att ha gemenskap med dig och mig som människor, så kan han inte ha gemenskap med oss om inte synden först försvunnit. Men när vi i tro gör anspråk på att vår synd är sonad genom det som Jesus gjorde för oss på korset godtar Gud detta, och när vi renats från våra synder blir vi hans eget folk. Och konsekvensen blir att vi blir uppfyllda ”av iver att göra det som är gott”.
BÖN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar