Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Förra söndagen var det musikkåren som hade ansvar för gudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås. Temat för gudstjänsten var påskens vittnen. Predikan handlade om de olika vittnen om påsk som vi möter i Bibeln.
Först var det kvinnorna som kom till den tomma graven. De skyndade sig för att berätta den glada nyheten för apostlarna, men de trodde inte på kvinnorna utan sa att det var tomt prat.
Sedan var det två lärjungar som var på väg till Emmaus. Då kom Jesus och gick tillsammans med på vägen och det var först när Jesus skulle lämna dem på kvällen som de förstod att det var han. De satt kvar med "öppnade ögon och brinnande hjärtan".
Och så var det Petrus. Tre år tidigare hade han lämnat allt och börjat följa Jesus. Det hade varit tre fantastiska år. Jesus hade botat sjuka, väckt upp döda, gått på vattnet, trollat fram mat till femtusen män, förutom kvinnor och barn, trots att de bara hade haft två fiskar och fem bröd. Men nu var det fantastiska äventyret över. Det som Petrus hade satsat hela sitt liv på fanns inte mer. Jesus var inte längre tillsammans med dem. Det var bara tomhet kvar. Petrus gav upp alltsammans och tänkte gå tillbaka till sitt gamla liv. Han sa: "jag ger mig ut och fiskar" och de andra sa "vi följer med". Det var hopplösheten som drev dem tillbaka och hopplösheten blev inte mindre av att de fiskade hela natten utan att få en enda fisk! Men då de kom tillbaka till stranden, då satt Jesus där och väntade på dem.
Jesus lovade dem att de skulle få kraft när den Helige Ande kom över dem och på pingstdagen hände det. De blev fyllda av den Helige Ande och Petrus predikade. Det var ingen pingstpredikan, det var en påskpredikan. Petrus var ett av påskens vittnen och han förklarade att Gud hade uppväckt Jesus från de döda, eftersom det inte var möjligt att att han kunde behållas av döden.
Att Jesus har uppstått från de döda är faktiskt det enda man måste tro på för att bli frälst: "Om du därför bekänner att Jesus är Herren och att du i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst" (Rom10:9).
Tretusen trodde och blev frälsta och blev påskens vittnen på Pingstdagen. Men nu är det vår tur. Nu är det är vi som är påskens vittnen. Det är vi som får berätta för andra att Jesus lever!
Jag avslutade predikan med en utmaning: Be Gud att han ska visa dig någon under den kommande veckan som du kan få vittna för och berätta att Jesus lever.
Där slutade jag min predikan och bad att Gud skulle visa var och en av oss vem vi skulle berätta det för och att vi skulle vara modiga nog att följa Herrens ledning.
Några dagar senare, på onsdagskvällen var det som vanligt Bibelsamtal på Zoom.
Vi hade ett bra samtal om givande, offer och tionde. Då vi var på väg att avsluta samlingen sa en av deltagarna: "Jag måste bara få berätta en sak. Vi fick ju en utmaningen om att berätta för någon om Jesus i söndags". Och så berättade han att han hade mött en granne (eller var det en arbetskamrat) som just hade gått igenom en stor operation. Och efter att den nyopererade berättat allt om vad han gått igenom sa min vän "Jag ber för dig" och plötsligt blev den nyopererade fylld av tacksamhet och ett fantastiskt samtal tog plats.
Efter det sa en annan. "jag trodde inte att det skulle gå så fort, men i går i foajén på kåren fick jag be för en kvinna och hon blev frälst!" Efter ytterligare något vittnesbörd avslutade vi. Det vara bara tre dagar efter att de hade fått utmaningen. Nu har veckan gått och det är söndag. Jag undrar hur många som har varit ivriga att berätta sitt vittnesbörd.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar