Börjar vi se ljuset i tunneln efter Corona-mörkret? I varje fall finns det svaga tecken på det. I oktober har vi lovat att ha en helg på kåren i Uppsala. Den helgen har vi förresten lovat två eller tre gånger tidigare, men den helgen har man varit tvungen att skjuta upp gång på gång. Vi hoppas och ber att den blir av den här gången. Vi ser fram till att i någon utsträckning kunna återgå till det som varit det "normala" för oss. Sedan 1978 har vårt normala varit att resa runt till olika platser för att ha mötesserier och undervisningshelger. Jag måste erkänna att jag saknar det. Vi är beredda om Gud och folkhälsomyndigheten godkänner det.
Men, vi har ju inte varit overksamma under Corona-perioden. Vi har haft och har det stora privilegiet att förmedla bibelundervisning varenda dag genom vår hemsida och Facebook-sida. Vi har haft en hel del bibelundervisning digitalt. Rut har till och med skrivit en ny bok under Corona-perioden (Du kan läsa om den här: https://rupeba.se/home/#!/products/dags-att-reflektera-0x21----rut-baronowsky).
På Kristi Himmelsfärdsdag skulle musikkåren som vanligt spela på den ekumeniska gudstjänsten uppe på Djäkneberget med utsikt över hela Västerås. Det blev naturligtvis inget spelande och ingen gudstjänst, men faktum kvarstår: Jesus for upp till himlen och den Helige Ande blev utgjuten över de troende. De sista orden de förskräckta lärjungarna hörde då Jesus for upp till himlen var:
"Ni män från Galileen,
varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen
från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett
honom fara upp till himlen" (Apg 1:11). Nu kan inte jag säga när han kommer att komma tillbaka, men en sak är i alla helt säker: Vi har aldrig varit närmare den dagen än nu!
På Kristi Himmelsfärdsdag var vi bjudna på grillmiddag till yngste sonen med familj i Stockholm. Familjen har den gångna månaden varit hemma hos oss ett par gånger på grillning. Allt visserligen utomhus, men ändå: Börjar vi se ljuset i tunneln?
I lördags hade vi gamla vänner hemma på middag. Gamla betyder inte att de är äldre än oss (det är inte många som är det nu förtiden), det betyder bara att vi har känt varandra under lång tid.
Nu är veckan snart slut och nu är det länge sedan vi fick träffa familjen i Norge. Yngsta barnbarnet har nästan bara sett oss i bildrutan på telefonen då vi "FaceTimar" eller Whatsuppar" med varandra. I hans ögon har vi kanske samma status som alla andra figurer han ser på TV. Men nu ber jag och hoppas att Gud ska ta bort den där Coronan så att vi får komma ut i frihet igen. Jag tror han kan det!
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Besök gärna rupebas webbshop: https://rupeba.se/home/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar