UTMANINGEN 12 maj - Höga Visan 5

 

DÅ GUD KÄNNS LÅNGT BORTA

Bibelläsning: Höga Visan 5
Läs bibeltexten här

"Jag öppnade för min vän, men min vän var borta, han var försvunnen. Min själ blev helt utom sig av hans ord. Jag sökte honom, men fann honom inte, jag ropade på honom, men han svarade mig inte."  (HV 5:6 FB)

Brudgummen är på väg hem på väg att möta sin älskade (vers 1).  Bruden har lagt sig och vill inte klä på sig och öppna dörren (vers 2-3). Då bruden till slut öppnar har brudgummen gått och bruden blir förtvivlad och springer ut och letar efter honom (vers 6-7).

Berättelsen talar naturligtvis om relationen mellan mannen och kvinnan. Men det beskriver också vår relation till Gud.

Berättelsen ger en antydan om den sorg som kommer över Gud då han söker vår gemenskap och vi inte är mottagliga för hans närvaro. Hur ofta smärtar vi inte Gud då vi är så upptagna med andra saker att vi inte bryr oss om hans närvaro och tilltal.

Berättelsen skildrar också vår förtvivlan de gånger vi kan uppleva att Gud är långt borta, även om han i verkligheten finns vid vår sida. Törsten efter gudsnärvaro är viktig i den kristnes liv. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig att leva öppen för gudsnärvaron i mitt liv.
____________________
Innehåll:
Brudgummen söker efter bruden och bruden söker efter brudgummen.

Kommentar:
Berättelsen utspelar sig förmodligen en tid efter bröllopet (vers 1-8). Förälskelsen kanske inte är lika intensiv som den var i början. Brudgummen kommer hem sent och bruden är inte säker om hon vill ha omaket att gå och öppna. Då hon till slut ändå öppnar har brudgummen gått därifrån. Bruden ger sig ut i natten för att söka efter brudgummen. En ensam kvinna som var ute ensam på natten sågs normalt som en prostituerad. Väktarna slår bruden och drar av henne manteln.

Bruden fortsätter att leta och säger till "Jerusalems döttrar" att om de ser hennes man ska de tala om för honom att hon längtar efter honom och är sjuk av kärlek.

Vi möter också bilden av brudgummen som knackar på brudens dörr i Uppenbarelseboken (Upp 3:16-22). Det är Jesus som knackar på församlingens dörr. Församlingen är upptagen av all sin verksamhet, tycker att allt är bra och märker inte ens att församlingens Herre, Jesus, inte längre är ibland dem. Det ser ut som om Jesus visste att församlingen inte skulle öppna för honom och han frågar om det finns någon därinne som vill öppna. Hos den som öppnar vill Jesus gå in och hålla måltid. Måltiden är symbolen för djup gemenskap och tid för varandra.

Till eftertanke:
- Hur väl tycker du att bilden stämmer in på församlingen idag? Kan vi vara så upptagna av arbetet för Gud att vi inte har tid för Gud själv?
- Hur svarar du då Jesus knackar på dörren? Är du villig att låta "verksamheten" vara en stund för att bara vara tillsammans med Jesus? Jesus som söker din odelade uppmärksamhet och vill lyssna till dig och tala med dig? "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingen" (Upp 3:22).