UTMANINGEN 31 maj - Jes 17

 

DE HADE GLÖMT SIN FRÄLSNINGS GUD

Bibelläsning: Jesaja 17
Läs bibeltexten här

"Ty du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem."  (Jes 17:10 FB)

Den intensiva gemenskapen med Gud hade mattats. Det som en gång hade varit ett livsförvandlande möte blev till slut bara slentrian.  Det gick till och med så långt att "man satte främmande skott", att man i stället för att tillbe Gud införde främmande, kanske till och med ockulta, vanor. Man hade glömt sin frälsnings Gud.

Men det är dags att vända om säger Herren. Det kommer nya tider. Det ska komma dagar då människor ska blicka upp till Herren igen och deras ögon ska se Israels Helige (vers 7).

Du som känner att ditt kristna liv har blivit en torr slentrian. Ge inte upp! Herren vill på nytt uppliva sitt folk om vi på nytt öppnar oss för vår frälsnings Gud.

- Mannakorn att tugga på under dagen: "De som ser upp till honom strålar av fröjd" (Ps 34:6) 

__________________
Innehåll:
En ny början 

Kommentar:
Profetia om Damaskus och Israel.
Israel (Nordriket) och Aram (Norr om Israel) ingick ett förbund för att strida mot Assyrien, men assyrierna intog Damaskus (huvudstaden i Aram) 732 f.Kr. och förvandlade staden till en ruinhög (vers 1). 

På samma sätt ska det gå med Israel som blir en lydstat till Assyrien och tvingas betala skatt till assyriens kung (vers 3f). Jakobs härlighet förbleknar (vers 4). Jakob används här som ett namn på de tio stammarna som utgjorde Israel. En rest ska bli kvar som vänder sig tillbaka till sin skapare (vers 6-7) och vänder sig bort från avgudarna som de skapat (vers 8).

Israel hade blivit ödelagt på grund av att de vänt sig till avgudarna. De hade glömt sin frälsnings Gud och planterat in främmande skott i sina planteringar (vers 9-10). "Främmande skott" är en bild på avgudarna.

Men Gud skulle ännu en gång rädda sitt folk då de vänt om till honom (vers 13-14). Skräck drabbar fienderna och de vänder om hem (se 2 Kung 19:35-37). 

Till eftertanke:
Genom hela Gamla Testamentet ser vi att Guds folk vände sig bort från sin Gud. I goda tider glömde de sin Gud och vände sig till avgudarna. Då kom fienden och ockuperade landet. Guds folk vände sig då tillbaka till sin Gud och blir räddade. Hur många gånger ska Gud behöva rädda sitt folk som vänt sig bort från honom?
- Kan du känna igen något att detta från ditt eget liv? Från församlingarnas liv?