”Han skall döpa er i helig Ande och eld.” (Luk 3:16)
Det var bara några veckor sedan
han hade blivit frälst. Nu skulle han följa med oss ut och ha möte på den plats
där han var född och uppvuxen. Hans föräldrar var inte kristna, men hans farfar
var med i församlingen som vi skulle besöka. Bibelundervisningen i gudstjänsten
handlade om att vi som kristna måste vara fyllda med den helige Ande – Jesu
ande – och att detta var en möjlighet för varje kristen. Israels folk hade två
vatten att passera – Röda havet och Jordan, innan de kom in i löfteslandet där
Gud skulle förse dem med allt gott. Samma princip finns i kristenlivet där Röda
havet representerar frälsningen och Jordanfloden representerar dopet med den
helige Ande. Sådan var undervisningen. Vi hade haft en inbjudan, och många
människor hade kommit fram och bett om att få del av välsignelsen.
Nu satt vi i bilen
på väg hem. Han satt i baksätet och var mycket dämpad. Vi stannade för att köpa
korv, men han ville inte ha. Till slut frågade vi varför. Då sa han: ”Jag borde
ha gått fram”. Vi sa: ”Det löser sig vi kan tala mer om det nästa vecka – då kan vi be om att du ska få bli döpt
med den helige Ande – här är lite litteratur, studera den”. Han sa de förlösande orden på klingande
norska: ”Jeg skjönner ikke vitsen med å
vente”. Han hade rätt. Där och då bad vi att han skulle bli fylld
med den helige Ande. Undret skedde, och ledd av den helige andes kraft, har
denne man nu fått vara ett starkt vittne för Jesus under snart tretti år.
BÖN
Herre, det finns
ingen poäng med att skjuta upp det som du säger till oss att göra. När du
kallar mig idag vill jag gå genast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar