18 feb. 2024

Tidig söndagsmorgon den 18 februari

 





Telefonen ringe på fredagseftermiddagen då vi satt i bilen på väg till centrala Västerås för att gå en promenad utefter Mälarstranden. Fem minuter tidigare hade Rut avslutat ett samtal med en god vän i Västerås för att komma överens om att samåka till Stockholm på lördagskvällen för att lyssna på en konsert med Ketterings musikkår från England...

...Så ringde telefonen igen. Det var Hans Karlsson som ringde. Hans och vi hade arbetat tillsammans i många år då vi drev kursverksamheten för Frälsningsarméns sociala institut i Lännersta.
Ketterings musikkår var tydligen i Nässjö den kvällen och Hans hörde att en av musikanterna kunde kommunicera på norska. Någon frågade hur det kom sig att han kunde tala så bra norska och musikanten svarade att han hade gått på Frälsningsarméns Folkhögskola på Jelöy i Norge. Hans frågade då om han kände Rut och Peter Baronowsky och det gjorde han. Hans ringde oss och lämnade över telefonen så att Andrew Scott skulle tala med Rut. Och plötsligt blev det ännu mer intressant för oss att åka till Stockholm på lördagen och eventuellt få möjligheten att träffa Andrew. Det var 44 år sedan sist!

Samtalet med Andrews väckte många minnen. Folkhögskolan hade varje år en egen musikkår och jag letade upp en bild av Folkhögskolans musikkår det året Andrew var elev (bild 2). Det måste vara läsåret 1982-83. Andrew spelade Euphonium och sitter ytterst på den främre högra raden. Jag sitter mitt emot honom på den första kornettraden. De av musikanterna som var med i Frälsningsarmén spelade också i Frälsningsarméns musikkår på kårens gudstjänster, så det var många gånger i veckan som vi mötte Andrews och alla andra musikanter. Men då jag tänker på åren som gått förstår jag att Andrews har hunnit bli en gammal man på närmare 60 år.

Men bilden framkallar också många minnen. På bilden vid sidan av mig sitter Catherine och Benny. Vi tre spelade en kornett-trio "Twelve Street Rag" på Storgatan i Tranås under en musikresa. Benny blev senare frälsningsofficer i Danmark. Flera andra på bilden blev också officerare. 

Alla i musikkåren var elever på folkhögskolan utom de fyra vuxna på bilden. Det var Fred-Arne Ødegaard som var rektor, Eiliv Herikstad som var musiklärare tillsammans med Rut, Gunnar Kjellén som var slöjdlärare, och jag som var bibellärare. Eilivs fru Gittan var också med i musikkåren.

Både före och efter konserten fick vi tid att samtala med Andrew (Bild 3)

Ja, det blev mycket om hornmusik och gamla minnen i det här inlägget, men nu är det söndag och idag ska Rut och jag ska åka tillbaka till Stockholm för att träffa vår yngste son med familj. Det var ett bra tag sedan sist.

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Inga kommentarer: