I Sverige arbetar det politiska etablissemanget oförtrutet på att införa en lag om könsneutrala äktenskap. Det framställs ofta som att det enda hindret för könsneutrala äktenskap är en liten grupp människor med extrema åsikter som huvudsakligen finns inom Kristdemokratiska partiet.
Då svenska evangeliska alliansen genomförde sin kampanj för äktenskapet blev det helt normala uttrycket ”mamma-pappa-barn” som ett rött skynke för många människor. Affischer revs ned. Tunnelbaneförare övervägde om de kunde köra sina tåg med sådana deviser.
Det verkar som det i Sverige har blivit en extremt onormal uppfattning att hävda att ett äktenskap ska bestå av en man och en kvinna.
Då Rick Warren intervjuar det bägge presidentkandidaterna i USA ställer han frågan om deras syn på äktenskapet. Både Obama och McCain svarar att de är för att äktenskapet ska bevaras som ett förbund mellan en man och en kvinna. Något annat skulle förmodligen vara politiskt självmål.
Jag kan ju kanske misstänka att politikerna både i USA och i Sverige inte drivs av sin egen övertygelse, utan säger vad de tror att folket vill höra så att de ska kunna få den politiska makten. Om Reinfeldt skulle kandidera till presidentposten i USA skulle han säkert vilja bevara äktenskapet även han.
Vad som förvånar mig är att man har lyckats ändra folkopinionen i Sverige på bara några få år. Det som i Sverige för bara några år sedan var både normalt och självklart har plötsligt blivit onormalt och extremt. Det som i stora delar av världen utanför Sverige är både normalt och självklart anses i Sverige som onormalt och extremt.
Och vad som förvånar mig ännu mer är att man i Sverige anser att det man tänker just nu är rätt och det man tänkt förut, och fortfarande tänker i resten av världen, är fel. Hur kunde det bli så?
Hur kan man på bara några få år vända folkopinionen i ett litet land som Sverige till att tycka att det onormala är normalt och det normala är onormalt?
peppebaron
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar