Jacob Rudolfsson skriver i Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev:
Författaren Johan Hakelius skriver en mycket klarsynt krönika i Affärsvärlden om RFSU:s monopol på sexualundervisningen, Sexlobby
”[…] RFSU är monopolist på den sexualpolitiska marknaden. Och det är ett monopol i den klassiska bemärkelsen: sanktionerat av statsmakten. Skattebetalarna står för närmare två tredjedelar av RFSU:s budget, och vid sidan av organiserade homo-, bi-, trans-, poly-, pan- och andra prefixsexuella, är RFSU den enda organisation som riskminimerande politiker lyssnar på, då de närmar sig sexualitetens våta myrmarker.”
Precis så. Numera är det tabubelagt att förespråka avhållsamhet. Tycker man att sex hör hemma i äktenskapet, är man sexualfientlig och ska skämmas. Det blir ett omvänt moraliserande. Det anses vara fint om man har gjort det – och helst experimenterat. De som hävdar motsatsen, och uppriktigt gläds över att vara oskuld den dagen man gifter sig, får ställa sig i skamvrån. Hakelius igen:
”RFSU driver en sexualliberal ideologi. Varje alternativ som inte går ännu längre åt det hållet är från början uträknat, eftersom den 'sexualfientlige' har lika låg status som en fyrtioårig oskuld.
Det betyder inte att svenskar i allmänhet är tillnärmelsevis lika sexualliberala som RFSU, men svenskar vill ogärna skylta med att de inte vill skylta med sexlivet. De när en skam över att inte vara hämningslösa.”
Det är märkligt att RFSU tycker att det talas för lite om sex i ett samhälle där sex i såpor, sexchocker på löpsedlar och sextips i tidningsbilagor är vardagsmat. Mer ska uppenbarligen till då detta inte är tillräckligt: åttondeklassare ska redovisa sina sexupplevelser för läraren och förskolelärare heja på småbarnens ”sexlekar”. Det finns alltid gränser att bryta för en organisation som låter jultomten göra reklam för sexleksaker, producerar tecknad film för att visa skolbarn hur man har oralsex, efterlyser en sexminister och på sin hemsida utgår från att partners (pluralis) är sängkamratsnormen när de ger ”Tips & Trix”.
Det är inte otänkbart att det kan ligga ett kalkylerat vinstintresse i bakgrunden när man uppmanar till ett ökat samhälleligt sexsamtal. Organisationen omsätter 140 miljoner kronor och kontrollerar 90 procent av den svenska kondommarknaden. Inom juridiken brukar en sådan situation kallas jäv. Samtidigt står skattebetalarna för nära två tredjedelar av RFSU:s budget.
Under tiden som modern forskning visar att svenska tonåringar vill dela livet med den man älskar, få uppleva trygghet i tillvaron samt att både män och kvinnor har bättre relationer om man väntar med att ha sex tills man gift sig, står RFSU för ett sexualliberalt särintresse som göder flyktiga relationer. Därför tycks det ytterst märkligt att deras perspektiv har blivit sex- och samlevnadslektionernas svanenmärkning. Lägg till att många ungdomar känner sig pressade att ha sex. Det blir inte bättre med RFSU:s pekpinnar.
Läser man ett ämne som till exempel religionskunskap är det inte ovanligt att man presenterar olika livsåskådningars perspektiv – ofta med hjälp av företrädare för olika religioner. Är det då inte konstigt att alternativ till RFSU:s perspektiv saknas? Är det inte märkligt att sexualkunskapen har lagts ut på entreprenad med en extremliberal organisation som enda tillåtna budgivare?
Debattören Bitte Assarmo gjorde nyligen denna iakttagelse i en krönika i Världen idag:
”Lika oroväckande är det att svenska skolor lär ut sexualkunskap enligt RFSU:s modell utan att reflektera över ensidigheten. I alla andra ämnen ska det finnas en mångfald, ett brett spektrum av idéer och tankesätt men när det gäller sexualundervisningen har man gett RFSU monopol. Svenska barn skolas in i ett hedonistiskt tankesätt där sex är lika okomplicerat som att tugga i sig ett äpple.”
RFSU ser sig gärna som ett komplement till skolans undervisning. Men två plus två är alltid fyra – oavsett om det kommer från läraren eller Svenska matematikersamfundet. Synen på lämplig sexdebut är däremot en värderingsfråga. Och där sitter RFSU fast i ett värdenihilistiskt vakuum.
I grunden är det en fråga om människosyn. Är vi kapabla att ta ansvar för våra känslor eller är vi bara offer för dem? Förminskar vi våra ungdomar till hormondrivna robotar eller stärker vi deras självbild som ansvarstagande individer som kan fatta betydelsefulla val?
Psykologen Alf B. Svensson skriver också i Dagen om att våga prata sex och samlevnad. Inför äktenskapets dag har SEA sammanställt en mängd material som du kan hitta på vår hemsida.
Författaren Johan Hakelius skriver en mycket klarsynt krönika i Affärsvärlden om RFSU:s monopol på sexualundervisningen, Sexlobby
”[…] RFSU är monopolist på den sexualpolitiska marknaden. Och det är ett monopol i den klassiska bemärkelsen: sanktionerat av statsmakten. Skattebetalarna står för närmare två tredjedelar av RFSU:s budget, och vid sidan av organiserade homo-, bi-, trans-, poly-, pan- och andra prefixsexuella, är RFSU den enda organisation som riskminimerande politiker lyssnar på, då de närmar sig sexualitetens våta myrmarker.”
Precis så. Numera är det tabubelagt att förespråka avhållsamhet. Tycker man att sex hör hemma i äktenskapet, är man sexualfientlig och ska skämmas. Det blir ett omvänt moraliserande. Det anses vara fint om man har gjort det – och helst experimenterat. De som hävdar motsatsen, och uppriktigt gläds över att vara oskuld den dagen man gifter sig, får ställa sig i skamvrån. Hakelius igen:
”RFSU driver en sexualliberal ideologi. Varje alternativ som inte går ännu längre åt det hållet är från början uträknat, eftersom den 'sexualfientlige' har lika låg status som en fyrtioårig oskuld.
Det betyder inte att svenskar i allmänhet är tillnärmelsevis lika sexualliberala som RFSU, men svenskar vill ogärna skylta med att de inte vill skylta med sexlivet. De när en skam över att inte vara hämningslösa.”
Det är märkligt att RFSU tycker att det talas för lite om sex i ett samhälle där sex i såpor, sexchocker på löpsedlar och sextips i tidningsbilagor är vardagsmat. Mer ska uppenbarligen till då detta inte är tillräckligt: åttondeklassare ska redovisa sina sexupplevelser för läraren och förskolelärare heja på småbarnens ”sexlekar”. Det finns alltid gränser att bryta för en organisation som låter jultomten göra reklam för sexleksaker, producerar tecknad film för att visa skolbarn hur man har oralsex, efterlyser en sexminister och på sin hemsida utgår från att partners (pluralis) är sängkamratsnormen när de ger ”Tips & Trix”.
Det är inte otänkbart att det kan ligga ett kalkylerat vinstintresse i bakgrunden när man uppmanar till ett ökat samhälleligt sexsamtal. Organisationen omsätter 140 miljoner kronor och kontrollerar 90 procent av den svenska kondommarknaden. Inom juridiken brukar en sådan situation kallas jäv. Samtidigt står skattebetalarna för nära två tredjedelar av RFSU:s budget.
Under tiden som modern forskning visar att svenska tonåringar vill dela livet med den man älskar, få uppleva trygghet i tillvaron samt att både män och kvinnor har bättre relationer om man väntar med att ha sex tills man gift sig, står RFSU för ett sexualliberalt särintresse som göder flyktiga relationer. Därför tycks det ytterst märkligt att deras perspektiv har blivit sex- och samlevnadslektionernas svanenmärkning. Lägg till att många ungdomar känner sig pressade att ha sex. Det blir inte bättre med RFSU:s pekpinnar.
Läser man ett ämne som till exempel religionskunskap är det inte ovanligt att man presenterar olika livsåskådningars perspektiv – ofta med hjälp av företrädare för olika religioner. Är det då inte konstigt att alternativ till RFSU:s perspektiv saknas? Är det inte märkligt att sexualkunskapen har lagts ut på entreprenad med en extremliberal organisation som enda tillåtna budgivare?
Debattören Bitte Assarmo gjorde nyligen denna iakttagelse i en krönika i Världen idag:
”Lika oroväckande är det att svenska skolor lär ut sexualkunskap enligt RFSU:s modell utan att reflektera över ensidigheten. I alla andra ämnen ska det finnas en mångfald, ett brett spektrum av idéer och tankesätt men när det gäller sexualundervisningen har man gett RFSU monopol. Svenska barn skolas in i ett hedonistiskt tankesätt där sex är lika okomplicerat som att tugga i sig ett äpple.”
RFSU ser sig gärna som ett komplement till skolans undervisning. Men två plus två är alltid fyra – oavsett om det kommer från läraren eller Svenska matematikersamfundet. Synen på lämplig sexdebut är däremot en värderingsfråga. Och där sitter RFSU fast i ett värdenihilistiskt vakuum.
I grunden är det en fråga om människosyn. Är vi kapabla att ta ansvar för våra känslor eller är vi bara offer för dem? Förminskar vi våra ungdomar till hormondrivna robotar eller stärker vi deras självbild som ansvarstagande individer som kan fatta betydelsefulla val?
Psykologen Alf B. Svensson skriver också i Dagen om att våga prata sex och samlevnad. Inför äktenskapets dag har SEA sammanställt en mängd material som du kan hitta på vår hemsida.
Du kan prenumerera på SEA:s nyhetsbrev här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar