22 mars 2016

Då slutade oljan rinna... del 2 av 2

Detta är den andra delen, den första delen kan du läsa HÄR. Läs den först!

3. Vi ser inte vad Gud vill vi skall se

Så var det med lärjungarna. De gick igenom sädesfält som hade vitnat till skörd. De trodde nog att det skulle bli bra senare. Kanske om fyra månader. Men idag såg de inga möjligheter. De gick utan att se det Gud ville de skulle se. De kanske var fulla med egna tankar, men Jesus fick be dem lyfta blicken. Möjligheterna finns här och nu! Det gäller bara att se dem: "Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd" (Joh 4:35).

Vi kanske går genom dagarna utan att förstå att Jesus går med oss. Så var det för lärjungarna på Emmausvägen. Jesus gick med dem, men de märkte inte det för de var fyllda av tankar på hur illa det hade gått (Luk 24)

Eller vi kanske är som Elisas tjänare som såg alla fiender som hade omringat dem. Elisa fick be: "Herre, öppna hans ögon så han ser" (2 kung 6:17). Det var inget fel på tjänarens ögon. Det var bara det att han fokuserade på fel saker. Då Gud öppnade tjänarens ögon såg han att det var många fler som var med dem än dem som var mot dem.

Eller, det kanske är på samma sätt med oss som det var med församlingen i Efesos. De såg utan att kunna se och Paulus fick be för dem: "Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss" (Ef 1:18 Bibel 2000).

Gud vill också idag öppna våra ögon så att vi ser de möjligheter, de färdiga gärningar, som Gud har förberett för oss. Då vi öppnar oss själva för Guds tilltal kommer han att leda oss dit han vill. Till väckelse och förnyelse.


4. Att inte förlåta varandra
Gud ger inte förlåtelse villkorslöst. Det finns ett villkor. För att vi ska kunna ta emot förlåtelse, måste vi ge förlåtelsen vidare till andra. Om vi inte ger ut förlåtelse finns det inget tomt kärl i oss som kan ta emot förlåtelse. "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser." (Matt 6:14-15).

Vi måste ge ut för att kunna ta emot. Det finns människor som har fått sitt liv förstört för att någon sa något till dem för många år sedan och att de inte har kunna släppa taget om den händelsen. De har inte kunnat ta  emot befrielsen som kommer till oss då vi kan förlåta de människor som skadat dem.

Det finns församlingar som är som en pesthärd av oförlåtelse och bitterhet. Människor står mot människor. All oförlåtelse hindrar Guds helige Ande att verka i församlingen så länge man inte är beredd att förlåta varandra.

Vi måste leva i förlåtelsen. Både den vi ger ut och den vi tar emot.


5. Att inte ge det vidare
Då vi inte ger vidare välsignelser som Herren ger oss kan vi inte heller ta emot mer. "Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir fattigare" (Ords 11:24). "Den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt" (Ords 11:25) En annan bibelöversättning säger "Den som välsignar andra blir själv välsignad".

Det verkar som vi måste ge ut för att få plats att ta emot mer. Då Jesus sänder ut sina lärjungar i Matteus 10, ger han dem uppdraget att predika och att bota sjuka (vers 7), och så säger han: "Det som ni har fått som gåva, ge det som gåva" (vers 8).

Var frikostig med ditt vittnesbörd, använd de gåvor som Herren ger dig, både naturliga gåvor, tjänstegåvor och övernaturliga nådegåvor. Ju mer du delar med dig, ju mer kan du ta emot. Vi uppmanas att ge vidare den undervisning, kunskap och erfarenhet vi själva fått del av till pålitliga människor som i sin tur kan de det vidare (2 Tim 2:2)

6. Mig själv
Det största hindret för att ta emot det Gud vill ge in i våra krukor är säkert att våra krukor är så fulla av oss själva. Det är så lätt att allt fokus blir på oss själva och våra angelägenheter och inte på Gud och hans angelägenheter. I stället för "ske din vilja" blir ofta våra böner och våra liv centrerade på "ske min vilja".

Det kan handla om min framgång, min tjänst, min hälsa, mina relationer, mina rättigheter, mina behov, min, mitt och mina. Men om vi vill uppleva flödet från Gud måste vi lära oss att börja i den andra änden: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också" (Matt 6:33).

I Guds rike är det en helt annan princip än den som sker i världen som gäller. I världen är det den som spar som har, men i Guds rike är det den som ger ut som blir rik. Jesus säger: "Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen" (Mark 10:29-30 Bibel 2000)

Kom ihåg att du blir aldrig skyldig Gud någonting. Ju mer du ger ut, ju mer vill han låta sin välsignelse flöda över dig.


7. Men det finns en förutsättning
Det finns en förutsättning för att du ska kunna ta emot den Helige Andes flöde över ditt liv. Då Jesus talar om pingsten som skulle komma då han hade blivit förhärligad, säger Jesus: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!" (Joh 7:37). Sen talar Jesus om de strömmar av levande vatten som blir resultatet då vi kommer med vår törst till Jesus.

Men löftet gäller inte alla. Inbjudan gäller bara dem som är törstiga. Och här tror jag vi har ett stort problem i dagens kristenhet. Det finns så lite av törst och längtan. Vi är så gott förnöjda med saker som de är. Bara vi mår bra. Vi kan till och med vara ganska likgiltiga inför det faktum att så många av våra medmänniskor är på väg till fördärvet. Vi måste släppa loss vår törst och längtan efter mer av Gud i våra liv. Vi måste bli desperata efter Gud och hans rike på jorden. Vi måste som Jakob bli desperata efter Gud och hans kraft över oss. Jakob sa till Gud "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig" (1 Mos 32:26). När sa du det till Gud sist?

Detta är hela Bibelns final. Ett rop med en inbjudan till alla som är törstiga att komma och dricka. I Bibelns sista boks sista kapitel säger Anden och bruden. Anden är den Helige Ande och bruden är församlingen, du och jag. Anden och vi ropar ut: "´Kom!´ Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet" (Upp 22:17).

Kom, var med och ropa du också!

/PB

Inga kommentarer: