Vad får oss att växa? eller Guds tilltal!

Gästbloggare: Åke Nilsson, Uppsala
Jag funderade på vad det är som får kåren att växa. De berodde säkert på att någon som frågade en gång om vår repertoar till kören för dom tänker skapa en öppen kör. Inget fel i det, jag tror att man kan vara en förebild och att ge andra inspiration, men jag började att fundera lite och gjorde en reflektion.

Det kan finnas en risk att man fastnar i en viss "teknik" och hur man skall göra, och "hokus pokus" så börjar kåren/församlingen att växa bara för att man gör på ett visst sätt.
Det som sker skall/bör vara på tilltal av Gud och en ärlig längtan att bygga Guds rike genom att göra vissa saker . Eller rättare sagt , denna längtan ger vissa uttryck av aktiviteterna på kåren. Däribland Öppna Kören , Torsdax , Sociala verksamheten osv..

Ett exempel kan vara att man har IT partyt med de unga . Målet är inte IT grejen, utan att få de unga att möta Gud. Inte bara en aktivitet. Det är så viktigt att veta varför man håller på med dessa saker. Annars blir det bara ett tomt skal.

Jag tror att det kan vara så med allt man håller på med, och fråga sig: varför gör vi det?
Är det inte så, att man lätt ”bränner ut sig” om man inte har motiveringen på varför man gör det. Om man inte gör det så kan det bli bara en ”aktivitet” , ett tomt skal.

Tyvärr kan det var så att ”aktiviteter” som man ser, tillbörjan var ett återsken på ett Guds tilltal, men under tiden lopp har detta försvunnit och kvar blir bara ”aktiviteten” . Jag är säker på att om man är villig att ifrågasätta det man håller på med och vända sig till Gud, så finns också möjligheten att få justeringar av Gud så att fokus blir rätt med det man håller på med.
Jag fick denna tankeställare. Det verkar som man tror att genom att kopiera något som någon annan har gjort så når man framgång.

Nej det är hjärtats inställning som gör om det sker en framgång och något börjar hända. Med den inställningen så tror jag och upplever så, att det kommer en värme in i kåren som gör att människor upplever att det är behagligt att vara där. Att man ser på varandra med ögon som är smörjda av Gud.

Tekniken är bara ett utryck av en Guds kallelse och av brinnande hjärtan i en församling. Detta är min längtan att så skall det få vara i kåren och att vi har en lyhördhet av Guds tilltal och människors behov. Att vi får vara som leran i mästarens hand, formbara och inte stelna till.

Stridsman