Ateisterna och åsiktsfrihet

Dagen skriver om ateistkampanjen som spritt sig till Finland (Bilden från Dagen):
"Både muslimer och kristna är förargade över ateisternas kampanj i Helsingfors bussar. I Åbo och Tammerfors tvingades ateisterna ändra sin kampanjtext för att bussbolagen inte ville stöta sig med folk.
- Det var muslimska busschaufförer som reagerade först. De ville inte köra en buss med reklam, som ifrågasätter Guds existens. Det grep mig, säger pastor Kenneth Grönroos."Gud finns knappast. Sluta bekymra dig och njut av livet". Det är budskapet i en reklamkampanj som startade i söndags i Helsingfors bussar. Bakom reklamen står Humanistförbundet och fritänkarna, som ateister kallar sig i Finland."

Jag tycker att ateisterna har rätt att ha sin åsikt och till och med rätt att tala om det. Samma debatt kom upp i Sverige, där många ifrågasatte om man skulle få ha reklamtexten "Mamma, pappa, barn" i Stockholms tunnelbana.

Till skillnad från humanisterna är jag för åsiktsfrihet. Jag tycker att Humanisterna ska ha rätt att framställa sin åsikt. Humanisterna, däremot anser inte att åsikter grundade på kristna värderingar ska få finnas i den politiska debatten.

Josef Gustafsson skriver på ett bra sätt om detta i sin blogg:
Jag som kristen människa förankrar min etik och moral på Bibeln i vilken jag tror att Guds Ord uppenbarats till oss människor. När Humanisterna beskriver att min religiösa tro och min syn på Bibeln som auktoritet över mina åsikter inte ska få tillåtas styra samhällets moraluppfattningar så säger de implicit att jag som kristen människa inte ska tillåtas att yttra mig om moral. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället står det i Humanisternas beskrivning om vad humanism innebär. Jag förväntas med andra ord att tänka utanför min privata religiösa sfär om jag ska påverka det offentliga samhället, men hur är det möjligt? Om jag bortser ifrån grunden för mina åsikter så finns det ju inte någonting kvar, jag blir som ett blankt papper, en människa utan värderingar och utan ståndpunkter. Som kristen människa så kan jag inte bortse ifrån min kristna tro i någon fråga, kanske minst i fråga om moral, och konsekvensen blir att jag i ett sekulärt, humanistiskt samhälle förvägras rätten att ha en offentlig åsikt.

Sen tror jag inte heller att det skadar kristendomen att Humanisterna går ut och talar om att de inte vet om Gud finns eller inte. Det kanske till och med främjar den kristna tron att den inte längre tigs ihjäl, utan att Humanisterna gör det de själva fruktar: För ut Gud i det offentliga rummet.

Jag har tidigare skrivit om detta ämne:
Humanisternas självmål - "Gud finns nog inte"

peppebaron
http://www.rupeba.se/