Och här kommer fortsättningen.
Kapitlet heter "Does God get what Got wants?" (Kommer Gud att få det han vill?).
Bell börjar med att citera olika kyrkors trosbekännelser från olika hemsidor där det står, förmodligen bland mycket annat, att kyrkan tror på att de ofrälsta kommer att för alltid vara separerade från Gud i helvetet. Och Bell frågar sig vem som skulle attraheras av en sådan trosbekännelse och säger som ironisk kommentar till kyrkans bekännelse: "Välkommen till vår kyrka".
Här tycker jag att en stor del av problemet med Bells teologi illustreras. Det finns en sann, genuin längtan att kommunicera evangeliet så att det blir attraktivt för människor i en postmodern värld. Men i sin iver att göra evangeliet förståeligt och attraktivt ändrar man språket och dessvärre också innehållet så att det lätt blir "ett annat evangelium" som Galaterbrevet 1 så starkt varnar för. Jag får känslan att Bell resonerar ungefär så här: "Det här kommer folk att ha svårt att svälja. Det måste vi ändra på."
Bell kritiserar inte kyrkorna som tror på en evig separation från Gud för att ha en felaktig teologi. Han säger inte att det de tror på är fel. Vad han angriper är att de vågar tala om vad de tror på även om det kan uppfattas som mindre tilltalande. Hade det varit smartare att ha den tron och inte tala om det för någon?
Huvudtemat i kapitlet är frågan "kommer Gud att få det som han vill eller inte?" Gud vill ju att alla människor ska bli frälsta (1 Tim 2). Och Bell frågar: "Hur stor är Gud? Är han tillräckligt stor att uppnå sina syften?" Och fortsätter retoriskt "Kommer denne store, mäktige, underbare Gud att misslyckas på slutet?" Svaret på frågan ser ut att vara självklart, även om det huvudsakligen framställs i form av frågor (sid.98).
Då jag läser detta vill jag utropa: "Nej, Gud får inte som han vill!". Jag vet inte om någon skulle vilja säga det till en av de sex miljoner judar som efter ett långt lidande dödades under andra världskriget. Får Gud det verkligen som han vill? Eller mamman som sakta ser sitt lilla barn svälta ihjäl för att ingen hjälper till att skaffa mat till varken henne eller hennes barn. Får Gud verkligen som han vill?
Bell fortsätter sin argumentation om att Gud i Bibeln verkligen inte är maktlös eller hjälplös och att Gud verkligen inte är den som ger upp (sid.101).
Men kärleken, framhåller Bell, kommer aldrig att tvinga någon. Kärleken har frihet som sin natur. Sedan skriver Bell att efter döden kommer det att ges en en "andra chans" för dem som inte trodde på Gud under livstiden (sid.106). Hur lång tid kommer de att få på sig, frågar Bell, och svarar själv "så lång tid som behövs".
Och sedan sammanfattar Bell sin utläggning med att skriva att om man får tillräckligt med tid så kommer Guds kärlek till slut att smälta ned varje hårt hjärta och varje syndare kommer att vända sig till Gud. Men kärlek kräver frihet och ingen kommer att tvingas.
Kommer alla att bli frälsta eller kommer några att lida separation från Gud för alltid på grund av sina val? På dessa frågar, säger Bell, har vi inte några svar.
Och sedan kommer Bell tillbaka till sin ursprungliga fråga: "Kommer Gud att få det som han vill?" Och så kommenterar han att det är en viktig fråga som vi bör fortsätta att diskutera. Men själv ger inte Bell något svar på frågan (om han inte redan gjort det i sitt tidigare resonemang). Men det finns en viktigare fråga: "Kommer vi att få det som vi vill?" och på den frågan svarar Bell ett klart ja (sid116). vi kommer att leva i resultatet av våra val.
Utifrån detta kapitel förs resonemanget i dag i bloggvärlden och i tidningar om Bell är universalist eller inte. (Universalism är tron på att alla till slut blir frälsta). På den frågan svarar Bell både ja och nej. Och förmodligen gör han det medvetet.
Kapitel 5
Nästa kapitel heter "Att dö för att leva" (Dying to live). Och jag tycker att det är ett riktigt bra kapitel (eller har jag missförstått vad Bell menar?).
Bell talar om olika beskrivningar i Bibeln som beskriver effekten av Jesu död.
-en anklagad som går fri
-en relation som blir återupprättad
-något förlorat som blir återlöst
-en kamp som blir vunnen
-ett slutgiltigt offer som ges
-så att ingen mer behöver offra
-en fiende som älskas
Bell frågar vilken av dessa bilder som är den riktiga, och svarar att en enda bild skulle vara för "trång" för att beskriva det som händer på korset (129).
Men det handlar inte bara om Jesu död. Det handlar om det som sker efter döden. Jesus blir levande igen. Detta är livets princip. Genom död till liv. Då vi mister vårt liv finner vi det. Det är det det handlar om. Att dö för att leva.
Som sagt, ett riktig bra kapitel.
/PB
PS
Detta är inte ett försök till vetenskaplig analys av Rob Bells teologi. Detta är en bloggpost. Bloggposter uttrycker oftast spontana reaktioner på det som möter oss i livet. Detta är mina spontana reaktioner då jag läser Rob Bells bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar