Del 1
Del 2
Del 3
Kapitel 7 - "De goda nyheterna är bättre än så"
I detta kapitel återberättar Rob Bell liknelsen om den förlorade sonen:
Den förlorade sonens berättelse om sig själv handlar om misslyckande och att inte längre vara värdig att kallas son.
Faderns berättelse om den förlorade sonen handlar om att sonen var värdefull, efterlängtad och älskad.
Den hemmavarande sonens berättelse om sig själv handlar om att han arbetat som en slav hela livet utan att få det minsta utbyte av Fadern för det.
Faderns berättelse om den hemmavarande sonen var att han var rik och alltid hade tilgång till fadern.
Den förlorade sonen trodde på faderns berättelse mer än på sin egen och fick vara huvudpersonen på festen.
Den hemmavarande sonen trodde på sin egen berättelse mer än på faderns, kände sig utanför och ville inte vara med på festen.
Livet handlar om vilken berättelse av vårt liv vi vill tro på. Ska vi tro på vår egen berättelse om oss själva eller ska vi tro på faderns.
Så långt är det en fantastisk berättelse återberättad på ett fantastiskt sätt. Men sedan kommer det: Allt detta handlar om himmel och helvete. Himmelen och helvetet är här på jorden och det händer just nu. De två sönerna var på samma fest och den ene upplevde himmelen och den andra upplevde helvetet.
Detta uttalande upprepas vid flera tillfällen i kapitlet. "Helvetet är att lita på Guds berättelse om ditt liv" (sid. 170). Det är vi själva som skapar helvetet då vi misslyckas att lita på Guds berättelse om vårt liv (sid.173).
Om helvetet bara är något som är här och nu tycker jag att perspektivet blir så fattigt. Framtidshoppet om en evighet försvinner och himmel och helvetet handlar bara om hur vi väljer att leva våra liv här på jorden. Vad med alla sånger om evigheten tillsammans med Gud som har uppbyggt tidigare generationers kristna? Finns det inget hopp bortom att leva så bra som möjligt här på jorden?
Vad var avsikten med att Jesus dog på korset? Var det för att vi skulle tro på faderns berättelse mer än på vår egen? Vi hade väl kunnat tro på faderns berättelse lika gärna utan att Jesus hade behövt dö på korset?
Jag tror att Jesu död på korset hade en betydligt djupare och viktigare funktion än att tro på en berättelse: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv" (Joh 3:16)
Kapitel 8 - "Slutet är här"
I det sista kapitel berättar Rob Bell om hur han som ung pojke, tillsammans med sina förlärdrar, bad om frälsning. Bell berättar vilken betydelse den händelsen haft i sitt liv.
Sedan berättar Bell om de många bibelställen om allvaret att välja rätt. Han berättar om de fem jungfrurna som inte var beredda då det var dags och missade festen.
Bell skriver:
"Vad dom än har berättat för dig om slutet-
slutet på ditt liv
tidens slut
världens slut -
så nödgar oss Jesus passionerat att leva som om slutet var nära,
nu,
idag." (sid 197)
Ett mycket fint kapitel, som jag på något sätt har svårt att passa in i boken som helhet - men, som sagt, ett mycket fint kapitel.
Jag återkommer med min slutkommentar i nästa inlägg....
Peter Baronowsky
PS
Detta är inte ett försök till vetenskaplig analys av Rob Bells teologi. Detta är en bloggpost. Bloggposter uttrycker oftast spontana reaktioner på det som möter oss i livet. Detta är mina spontana reaktioner då jag läser Rob Bells bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar