"Att predikanter, teologer och många andra funderar över vad som verkligen behövs för att nå svensken i dag med evangeliet, är uppenbart. Mycket möda går åt att fundera och att analysera vad som kan göras, både åt många svenskars ointresse för andliga frågor, åt minskade kyrkobesök och åt en del kristnas relativa andliga ljumhet.
Predikanter försöker hålla modet uppe på de kristna. En del talar på ett pragmatiskt sätt om att det händer mycket och att man visst inte skall vara negativ utan se på det som faktiskt sker. Visst, det ligger en del i detta; det händer saker, men ändå?
Handen på hjärtat, vi lever i en något omtumlande andlig verklighet där många famlar och är desorienterade. En del försöker reda ut det hela med att hitta nya evangelisationsmetoder att nå ut. Det är bra! Andra menar att det är själva språkbruket som måste ändras om utomstående skall attraheras. Det ligger något i detta. Andra åter sätter sitt hopp till olika evenemang, oftast med musik i centrum. Andra finns som resignerar och satsar på mat, heminredning och hobbies för egen del. Man drar ner ambitionerna och inrättar sig i ett Svenssonliv som inte överhuvudtaget avviker från omgivningens. Samtidigt finns där en gnagande känsla av att något är fel. Omgivningens likgiltighet och kyla sveper in som ett moln av tungsinne. Man känner uppgivenhet angående att tron på Jesus inte sprids, trots alla olika försök och initiativ."
Läs mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar