Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Förra söndagen berättade jag om ett besök på Frälsningsarmén i Basel och de minnen det besöket väckte.
Söndagen efter hade vi kommit ända ner till Alicante i Spanien och gick på Frälsningsarmén där (se bilden). Det besöket väckte också en del minnen till liv.
Nu får du försöka hänga med i berättelsen om vår koppling till kåren i Alicante.
1999 startade vi en pionjärkår i Nacka utanför Stockholm. Innan vi blev en kår hade verksamheten pågått några år. Vi hade möten i kurslokalen på Lännersta, vi hade babysång, cellgrupp, idrottsaktiviteter och var aktiva i sjukhusandakterna i Nacka. Vi kallade oss frälsningsamégemenskapen i Nacka.
Efter en viss påtryckning från Frälsningsarméns ledning startade vi kåren i Nacka. Vi hyrde ett centralt beläget hus av kommunen med samlingssal och cafetieria. Vi hade god ekonomi eftersom vi inte hade några anställda. Alla som gjorde något på kåren gjorde det som frivilligt sin tjänst för Herren.
Förutom tio procent till divisionshögkvarteret avsatte vi ytterligare tio procent av alla intäkter till missionsverksamhet.
Vid den tiden hade Rut och jag fått en inbjudan till Rostov i södra Sovetunionen för att undervisa en vecka i livsåskådningsprogrammet "Tio Steg Framåt". Det hade just blivit översatt till ryska. Vi bestämde då i kåren i Nacka att vi skulle göra en extra insamling till Frälsningsarméns pionjärverksamhet i Rostov.
Vi frågade kårledaren i Rostov hur vi kunde skicka pengarna och fick till svar att vi måste ta med dem i kontanter. Maffian kontrollerade bankerna i Rostov och om vi skickade pengarna genom banken skulle de bara försvinna.
Med 40.000 kronor (växlade till US-dollar) i fickorna och iklädda Frälsningsarméns uniform tog vi flyget till Moskva för vidare transport till Rostov. Jag har mycket att berätta om den resan men det får inte plats här.
Ett antal år senare fick Rut och jag en inbjudan att tala på en påskkonferens på Frälsningsarméns "Camp Saron" norr om Alicante i Spanien. Vid samma tid hade vi haft en del kontakt med en schweizisk frälsningsofficer som tjänstgjorde i Spanien och som höll på att översätta "Tio Steg Framåt" till spanska. Han hade precis fått order till Alicante för att starta Frälsningsarméns verksamhet där.
Det tyckte vi lät spännande och vi startade en insamling på kåren i Nacka för att ge ett bidrag till den planerade nystarten i Alicante. Vi hade med oss 10.000 kronor till Spanien och överräckte gåvan til den blivande kårledaren i Alicante för inköp av biblar till en kår som ännu inte startats.
Vi visste att den blivande kårledaren skulle titta på två olika lokaler dagen efter påskkonferensen som man eventuell kunde hyra. Det sista vi hörde från Alicante var att båda hyresvärdarna backade ur då de förstod att Frälsningsarmén är en evangelisk kyrka.
Och nu, mer än tio år senare, går vi på gudstjänst i Alicante. Lokalen är välfylld. Mötet består av lovsång, vittnesbörd och engagerad bibelundervisning. (Jag förstod inte så väldigt mycket vad han sa, men han sa många gånger "en Jesus" om allt vad vi har i Kristus och han sa många gånger "todo" att vi måste ge allt för Jesus).
Då predikan skulle börja delades det ut en stor bok till gudstjänstbesökarna som inte hade en egen bok. Jag trodde först att det var sångböcker, men såg sedan att det var biblar. Då kom jag ihåg gåvan från Frälsningsarmén i Nacka mer än tio år tidigare.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar