24 feb. 2019

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 24 februari

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

En ganska normal vecka håller på att ta slut. Det blev många mil i bilen på våra mentorsresor. Från Skåne i söder till ganska långt norr om Stockholm. Vi har upplevt våren i Skåne och snöstorm längre norrut. Sverige är fantastiskt, men det är också våra officerare som står i frontlinjen i kampen för själars frälsning och vårdande av de redan troende. Du kommer väl ihåg att be för dina kårledare/pastorer?

I helgen har vi också övernattningsgäster. Mellansonen med hustru har lånat ut sina två änglar över natten (9 och 5 år gamla). Det blev mycket melodifestival igår kväll, men nu sover de gott.

Vi har också börjat förbereda oss för resan till Färöarna. Det var ett år sedan vi var där sist och nu är det dags igen. Temat för helgen är "Nu är det tid att söka Herren". Ett ovanligt tema på en bibelhelg, men det kom för oss då vi började tänka på helgen. Bibelordet har en speciell personlig betydelse i våra liv. Tillåt mig att bli en smula nostalgisk.

Det var för ganska exakt fyrtio år sedan, sommaren 1979. Rut och jag stod på plattformen på Stockholms sjätte kår. Där hade vi växt upp. Där hade vi varit juniorsoldater tillsammans. Där blev vi invigda till soldater samtidigt, och nu var vi underofficerare och musikledare. Rut ledde strängmusikkåren och jag ledde hornmusikkåren. Men den dagen var speciell. Det var vårt farvälmöte. Vi skulle lämna sjätte kåren, Stockholm och Sverige.

Rut hade skrivit en melodi till ett bibelord och den sjöng vi tillsammans från bibelöversättningen från 1917 (det var den som gällde då):
"Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud.
Bryten eder ny mark, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka Herren,
för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.
Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud.
Bryten eder ny mark, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka Herren."
(Hosea 10:12)

Fyra år före farvälmötet hade vi haft vårt gudsmöte. Vi brukar säga att vi blev "drabbade" av Gud. Vi fick frälsningsvisshet och fick uppleva dopet med den Helige Ande. Våra liv blev totalförvandlade och allt blev nytt.

Efter farvälmötet fick vi dra ut och bryta för oss ny mark. Nästan 17 av de 40 åren har vi arbetat utanför Sverige. Vi har fått så ut i många olika länder i flera världsdelar. Vi har fått vara med att skörda vid många tillfällen. Ofta har vi fått skörda där andra hade sått före oss. Och vi tänker fortsätta. Jag tror jag hör Herren upprepa orden "Var beredd, det kommer mera".

Sedan har man från kåren i Torshamn lagt till en underrubrik "Hur ska vi väcka dem som sover?" Ja, Frälsningsarmén är en väckelserörelse och vår kallelse är att väcka människor.

De två små änglarna ligger fortfarande och sover i rummet bredvid. Även om vår kallelse är att väcka människor tror jag att väntar med att väcka dem en stund till. Det är söndagsmorgon och allt är lugnet och stilla....

Sent i går kväll fick vi mail från Frälsningsarmén i Torshamn, Färöarna, med presentation av helgen i kårbladet. Hinner du dit?

Jag önskar dig en välsignad kommande vecka
Peter Baronowsky

Inga kommentarer: